Två nationalekonomer har undersökt hur framtidens nationalekonomi kommer te sig genom att studera CV:n för forskarassistenter (assistant professors) vid de tio högst rankade nationalekonomiinstitutionerna i USA. De finner att merparten är tillämpade och empiriskt inriktade. Detta måste sägas vara en positiv utveckling som kontrasterar mot den kritik som (delvis med rätta) brukar utmåla nationalekonomin som alltför teoretisk och verklighetsfrånvänd. Vidare uppskattar de att 75 procent av dessa personer inte är amerikaner, men att nästan alla har disputerat i USA. Framtidens nationalekonom verkar vara en kvinnlig empirisk makroekonom som har flyttat till USA för att doktorera.
81 år gammal med 31 miljarder dollar
2008-03-06 av Kommentera
Enligt Forbes lista över världens rikaste personer som publicerades igår är Ingvar Kamprad med familj världens sjunde rikaste med 31 miljarder dollar i förmögenhet. Som DN, E24 och DI påpekar halkar han och de andra svenskarna nedåt på listan, men de har fortfarande väldigt mycket pengar att göra något mer hedervärt av än att bygga dynastier. Att svenskarna backar verkar dock bero mer på utmanare från Ryssland, Indien och Kina blir fler och rikare än att svenskarnas förmögenheter minskar.
Vem kan man lita på?
2008-03-04 av 5 kommentarer
Jag försökte nyligen köpa en mobiltelefon på blocket. Säljaren hette Roger och ville att jag skulle sätta in pengar på hans konto och att han därefter skulle skicka telefonen till mig. Kan jag lita på att den Roger som dolde sig bakom en anonym hotmail-adress kommer att skicka en fungerande telefon i retur?
I dag publiceras en artikel (se även DN:s sammanfattning) i den prestigefulla tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences som försöker besvara i vilken utsträckning mitt och Rogers beteende bestäms av genetiska faktorer. Det är mina kollegor Magnus Johannesson och Björn Wallace med medförfattare som har gjort ett experiment med enäggs- respektive tvåäggstvillningar. Tvillingarna får spela det så kallade tillitsspelet som i princip är samma situation som jag och Roger befann oss i, men tvillingarna spelade spelet med pengar i stället för mobiltelefoner.
De rationella egoister som nationalekonomer har som traditionell utgångspunkt litar inte på andra och är inte pålitliga — de skulle varken skicka pengar eller telefoner. Människor av kött och blod tenderar dock både att vara pålitliga och lita på andra. Tvillingstudien visar att 10-20 procent av variationen i människors beteende i tillitsspelet är genetiskt bestämd.
Den här studien är en i raden av många spännande studier i gränslandet mellan nationalekonomi, hjärnforskning och biologi som jag skrev en DN-essä om för något år sedan. Det är lätt att fascineras av denna forskning om människans natur, men däremot är det svårare att se vad de praktiska användningsområdena för kunskapen är. Tiden får utvisa vad vi gör med denna nyvunna kunskap.
(Hur gick det för mig och Roger? Jag förslog att vi skulle använda oss av tjänsten internetgirot.se som vänder på tillitsspelet, men Roger svarade aldrig på mitt mejl med detta förslag.)
Jag kan flyga, jag är inte rädd
2008-02-29 av 14 kommentarer
Nationalekonomer är ofta oense om vilka politiska åtgärder som bör vidtas. Det finns dock undantag. Att ”internalisera externaliteter” är verkligen inte tidernas mest klatschiga slogan, men det är något alla nationalekonomer kan enas kring.
Det klassiska exemplet på en negativ externalitet är utsläpp av miljöfarliga ämnen. När du flyger bidrar du till att stora mängder koldioxid släpps ut. Detta kostar inte dig något, förutom kanske lite samvetskval, men däremot bidrar du till den globala uppvärmningen. Varken du eller flygbolagen betalar för dessa utsläpp. Att internalisera externaliteter innebär i det här fallet att genom skatter eller begränsade utsläppsrättigheter göra det dyrt att bränna upp flygbränsle.
Jag är inte flygrädd, men däremot rädd för konsekvenserna av de utsläpp mina flygresor orsakar. Nyligen flög jag tur och retur till Chicago. På SAS hemsida kunde jag läsa att en person som gör denna resa med ett SAS-plan orsakar följande utsläpp:
852 kilo koldioxid.
4,41 kilo kväveoxider som är ”giftiga och kan producera ozon i en reaktion med syret på backen och troposfären”.
0,24 kilo kolmonoxid som är en ”giftig, explosiv gas”.
0,01 kilo kolväten varav ”några är giftiga”.
335 kilo vattenånga vilket orsakar ”bildandet av cirrusmoln, som sannolikt bidrar till växthuseffekten”.
0,27 kilo svaveldioxid som ”är giftig och reagerar med vatten och förorsakar sur nederbörd”.
Citaten som beskriver effekterna av de olika ämnena är också hämtade från SAS hemsida.
Naturen har en förmåga att ta hand om en hel del av dessa utsläpp. Problemet är att vi som flyger inte betalar för dessa utsläpp eftersom flygbränsle är obeskattat, och att vi därför släpper ut för mycket. Detta förstår nog de flesta av oss. Problemet är att inget görs. Uppenbarligen är vi inte tillräckligt rädda för att flyga.
Testa själv att räkna ut dina utsläpp med SAS utsläppskalkylator. Tänk dock på den klimatkompensering SAS erbjuder inte tar hänsyn till vattenångans effekt på klimatet. SAS har sällan billigast flygbiljetter, men koldioxidneutralisering får man däremot för ungefär halva priset…
Predikan för riktigt rika
2008-02-24 av 17 kommentarer
I onsdagens DN uppmanade finansmannen Robert Weil Sveriges kapitalister att dela med sig av sina rikedomar i större utsträckning. Weil påpekade att kapitalisterna blivit allt rikare och att dessa ökade rikedomar också innebär ett större samhällsansvar.
Det står bortom allt tvivel att de rikaste svenskarnas förmögenheter har växt som aldrig förr.
Ekonomistas-bloggarna Jesper Roine och Daniel Waldenström visade i en uppsats från i höstas hur ojämlikheten i termer av förmögenhet har ökat alltsedan 1980. Enligt deras mest pessimistiska beräkningar ägde år 1980 den rikaste procenten av befolkningen knappt 20 procent av de samlade privata förmögenheterna. År 2005 hade denna andel stigit till över 40 procent. Om dessa beräkningar är riktiga tyder det på att ojämlikheten i termer av förmögenhet kan vara lika stor, eller till och med större, i Sverige än i USA.
Dessa beräkningar bygger på att man tar hänsyn till svenskars förmögenheter utomlands. Förmögenhetsojämlikheten i termer av taxerade förmögenheter har däremot knappt ökat något alls sedan 1980. Eftersom skattepolitik bara kan påverka taxerade inkomster och förmögenheter visar detta att möjligheterna att genom skatter minska ojämlikheten är starkt begränsade.
Något som däremot skulle minska förmögenhetsojämlikheten är förstås om rika frivilligt skänker bort sina förmögenheter. Svenska kapitalister delar med sig av sina rikedomar i viss utsträckning redan idag. Till exempel skänkte Erling Persson nyligen 350 miljoner till Karolinska Institutet och Handelsbankens forskningsstiftelser har generöst finansierat en stor del av min egen forskning.
Svenska kapitalister, inklusive Robert Weil, är dock betydligt mindre generösa än några av USA:s kapitalister. En av de tidiga stora amerikanska filantroperna, Andrew Carnegie, ansåg att rika människor har en skyldighet att skänka bort sina förmögenheter och att det till och med är ovärdigt att dö rik:
The day is not far distant when the man who dies leaving behind him millions of available wealth, which was his to administer during life, will pass away un-wept, un-honored and un-sung . . . Of such as these the public verdict will then be: ‘The man who dies thus rich dies disgraced.’
(Klicka här för att höra en originalinspelning med Andrew Carnegies inlevelsesfulla uppläsning.)
Hög förmögenhetsojämlikhet ter sig betydligt mer acceptabelt om förmögenheterna inte är ärvda utan har tjänats ihop under en persons livstid. Tyvärr skickade den förra regeringen ut totalt motsatt signal genom att avskaffa arvsskatten men behålla förmögenhetsskatten.
Warren Buffet har nyligen utfäst sig att skänka bort större delen av sin förmögenhet. Han är förespråkare för arvsskatt och har uttryckt sig i ordalag som påminner mycket om Andrew Carnegie. När kommer vi att få höra liknande tongångar från Ingvar Kamprad, Niklas Zennström eller någon annan av våra superrika entreprenörer?
***
Dessa ord får avsluta mitt första inlägg på Ekonomistas. Ekonomistas är en nystartad blogg där vi som skriver är sex nationalekonomer. Ekonomistas talar inte med en röst, utan med sex olika — och säkerligen ofta motstridiga — röster. Vår målsättningen är att skriva ungefär ett inlägg per person och vecka. På återseende!
Ekonomistas 
Senaste kommentarer