Riksbankens stöd till Ukraina

Riksbankens träffade i september ett så kallat swappavtal med Ukrainas centralbank som innebär att Riksbanken på begäran byter upp till 500 miljoner i dollar mot motsvarande belopp i hrynia. Avtalet löper på sex månader.

Avtalet är tillkommet på förfrågan från Ukrainas centralbank och på uppmaning av IMF. Flera andra länder har lämnat liknande bilateralt stöd. Samtidigt får Ukraina multilateralt stöd av IMF i ett program som löper på fyra år. Syftet med IMF:s stöd är att göra det möjligt för Ukraina att genomföra ett reformprogram.

Ukraina behöver och är förtjänt av hjälp. Därom är ingenting att säga. Däremot är det skäl som Riksbanken åberopar för att den ska stödja Ukraina högst diskutabelt, liksom det faktum att Riksbanken inte har fattat sitt beslut i samråd med regering och riksdag.

Riksbanken skriver i sitt beslutsunderlag: ”En fullskalig kris i Ukraina riskerar att sprida sig till Sveriges närområde och påverka förutsättningarna för svensk ekonomi negtivt. Sveriges direkta ekonomiska och finansiella förbindelser med Ukraina är visserligen av begränsad omfattning, men de indirekta effekterna skulle alltjämt kunna bli påtagliga. Det ligger därför i Riksbankens intresse att, som en del i ett stort internationellt finansieringspaket, bidra till att öka förtroendet för det ekonomiska reformprogrammet i Ukraina genom att anordna en swapfacilitet i USD.”

Direktionsledamoten Martin Flodén reserverade sig mot Riksbankens beslut med bland annat följande motivering: ”Sveriges direkta ekonomiska och finansiella kopplingar till Ukraina är dock begränsade. Därför ser jag det inte som motiverat att Riksbanken på egen hand ska ta ett särskilt stort ansvar för att hantera krisen i Ukraina. Ett eventuellt beslut om ett större svenskt stöd till Ukraina bör enligt mig fattas av regering och riksdag, och inte av en självständig myndighet som Riksbanken.”

Flodéns reservation förtjänar ett par tillägg. Även om det vore så att Sverige hade stora ekonomiska och finansiella kopplingar till Ukraina vore det knappast Riksbankens uppgift att fatta beslut om stöd. Denna fråga ligger inom Finansinpektionens mandat för att upprätthålla finansiell stabilitet, inte Riksbankens. Riksbanken åberopar ”… den svenska traditionen att tillhandahålla likviditetsstöd till utländska centralbanker som är ansatta av finansiella störningar”. Om man men det menar stödet till Lettland och Island under finanskrisen bör det påpekas dels att Riksbankens ansvar vid den tidpunkten var oklart, dels att besluten fattades i samråd med regering och riksdag.

Sverige – inte Riksbanken – är medlem av IMF. Riksbanken är dock den myndighet som utför Sveriges åtaganden gentemot IMF. Den ordningen har historiska och praktiska skäl. När Sverige blev medlem i början av 50-talet var Riksbanken i praktiken regeringens bank. Riksbankschefen vidtog inga viktiga åtgärder utan instruktion från statssekreteraren i Finansdepartementet. Numera är Riksbanken en självständig myndighet, men den gamla ordningen lever kvar. När Riksbanken fattade sitt beslut om stöd till Ukraina utnyttjade den sin formella ställning som Sveriges representant i IMF (Riksbankschefen är för närvarande Sveriges representant i IMF:s guvernörsstyrelse). Beslutet borde ha fattats av regering och riksdag. Därtill finns inte bara formella, utan reella utrikespolitiska och säkerhetspolitiska skäl. Sverige stödjer Ukraina politiskt och militärt men det är inte Riksbankens sak att fatta beslut som kan påverka Sveriges förhållande till främmande makt.

Comments

  1. Micke says:

    Finns det någon juridisk eller annan instans som granskar Riksbankens förfarande i denna fråga? Martin Flodéns reservation förefaller ju vara fullständigt korrekt och på gränsen till generande självklar.

  2. ”Ett swapavtal som är nära sammankopplat till de konditionalitetskrav som IMF har
    ställt upp är i linje med den svenska traditionen att tillhandahålla likviditetsstöd till
    utländska centralbanker som är ansatta av finansiella störningar.”

  3. rttck says:

    Skandalöst att Sverige utan vidare debatt lånar ut pengar till Ukraina. Ett land som befinner sig i krig.
    IMF´s regler förbjuder vidare att låna pengar till krigförande länder. Till vad kommer lånen att användas och har man säkerställt att lånen överhuvudtaget kan betalas tillbaka(även det IMF-regler)?

    IMF´s regler innebär i praktiken en s.k bail-out av utländska företag och banker mot besparingspaket och privatiseringar. I Ukraina´s fall handlar det närmast uteslutande om skulder till Ryssland. Kommer då IMF att regelmässigt hjälpa Ukraina att betala tillbaka sina skulder till Ryssland och inkl. privata fordringsägare? Svaret är nej!

    I december förra året beslutade IMF att bli en del i det nya kalla kriget mot Ryssland genom att ändra i sitt regelverk innebärande att numera kunna hjälpa ett land som har obetalda skulder till annan nation. IMF ger också lån till ett land som vägrar betala tillbaka skulder och istället använder pengarna till att t.ex bedriva inbördeskrig.

    Sverige blir nu m.a.o. en del av detta kalla krig mot Ryssland. och det sker helt utan debatt. Ukraina är konkursmässigt och kan inte betala tillbaka ev. lån. Dess ekonomi är/var beroende av Rysslands-exporten där en stor del av dess produktionsfaktorer ligger inom krigsområdena. Att ”swapa” dollar mot en värdelös valuta innebär f.ö onekligen ett stort risktagande. För att inte tala om landets korruption.

  4. Carl B Hamilton says:

    Swapavtal är Riksbankens ansvar och ingås som del av deras självständiga agerande. Kan ses som deltagande i ett globalt försäkringsarrangemang inom IMF-familjen. Regering och riksdag har inte varit inblandade i dessa beslut tidigare heller. Statslånebeslut, däremot, kräver riksdagsbeslut. Håll alltså isär swapavtal och lån gjorda av svenska staten. Se t ex pressmeddelanden från Riksbanken och Finansdepartementet i det förgångna.

    I grunden handlar väl Flams och andras inlägg om en värdering att Riksbankens självständighet är för stor idag. För egen del delar jag inte den hållningen, och instämmer i behovet av ökad självständighet från regeringen för Riksbanken och Finansinspektionen i fråga om finansiell stabilitet.

    Alltså: det är just nu under remisstiden för Mervin Kings och Marvin Goodfriends utvärdering av Riksbankens penningpolitik ett verkligt formativt skede, dvs ett gyllene tillfälle, för ekonomer att redovisa sina synpunkter, och gärna lika väl genomtänkta och formulerade utvärderarnas. Ett riksdagsbeslut baserat på utvärderingen ska tas före sommaren.

    • Vi har beställt sådana synpunkter till Ekonomisk Debatts marsnummer (nr 2). Håll utkik!

      • Carl B Hamilton says:

        Alla som vill, inklusive de nationalekonomiska institutionerna, inbjuds inom kort av riksdagens finansutskott att lämna remissvar på den nyss publicerade utvärderingen av Riksbanken (Rapporter från riksdagen 2015/16: RFR 6. Remisstiden går ut den 18 april 2016. Förra gången lämnade endast en institution något remissvar, vilket naturligtvis var ett generande dåligt gensvar från landets akademiskt verksamma nationalekonomer. Ekonomisk Debatts intresse för bidrag kan förhoppningsvis förbättra svarsfrekvensen och ekonomdebatten denna gång.

    • Harry Flam says:

      Det stämmer att Riksbanken självständigt fattar beslut om swap-avtal med andra centralbanker. Exempelvis ingick Riksbanken sådana avtal med ECB och Federal Reserve under finanskrisen. Men – avtalet med Ukrainas centralbank skiljer sig på flera punkter från gängse avtal och aktualiserar frågan om Riksbankens roll när det gäller Sveriges medlemskap i IMF.

      1) En förutsättning för ett swap-avtal med annan centralbank är att det ligger i Riksbankens (eller Sveriges) intresse. Jag kan inte se att så är fallet, en uppfattning som Martin Flodén delar. Det är svårt att tänka sig att en betalningsinställelse av Ukraina skulle betyda något för den finansiella stabiliteten i Sverige.
      2) Även om så vore, är det Finansinspektionens sak att vidta åtgärder i detta fall. Den ansvarar för att svenska banker har resurser nog att klara den störning som skulle kunna uppstå, dvs. att vidta förebyggande åtgärder (vilket den har gjort bl.a. genom att kräva att bankerna håller tillräckliga reserver av relevant utländsk valuta). Riksbankens ansvar inskränker sig till att lämna likviditetsstöd till (solventa) banker vid behov, dvs. när en kris redan föreligger.
      3) Sverige deltar redan i ett internationellt försäkringssystem som har trätt i funktion när det gäller Ukraina, som garant för det finansiella stöd som IMF har lämnat Ukraina. Swap-avtal är inte – som Hamilton skriver – ett försäkringssystem, de är nämligen frivilliga.
      4) Hjälpen till Ukraina, som inkluderar Riksbankens swap-avtal, är koordinerad av IMF. IMF har riktat en uppmaning till Sverige som medlem att delta även bilateralt. I ett sådant fall bör Riksbanken naturligtvis samråda med regering och riksdag och inte på eget bevåg utnyttja sin möjlighet att ingå swap-avtal.
      5) Som jag skrev i mitt inlägg finns det en politisk och säkerhetspolitisk dimension i fallet Ukraina, vilket är ett ytterligare skäl till att samråda med regering och riksdag.

      Mitt inlägg motiveras inte – som Hamilton antyder – av att jag vill inskränka Riksbankens självständighet. Jag ville uppmärksamma ännu ett exempel på att Riksbankens på olika sätt försöker utöka sina befogenheter. Tidigare exempel är försöket att med hjälp av styrräntan bromsa hushållens skuldsättning efter det att Finansinspektionen fått detta ansvar 2013 och kravet på ändrade säkerheter för bankernas lån i Riksbanken, som jag nyligen uppmärksammade i ett inlägg.

      • Håller med. Förvisso utgör inte swap-avtal lån per definition utan är ett byte av nominella valuta-flöden. Hur som helst utgör detta en kredit- (och valuta-)risk genom ”växlingen”(lån/byte) av dollar mot en kraftigt fallande valuta. Ukraina´s ekonomi står och faller med rysslands-handeln(+Turkiet, Polen o Italien) och etablering av en större export till väst(majs o veg.oljor, järnmalm) måste väl ses som osannolik på några års sikt trots nya väst-investeringar (olja-gas främst).

        Swap-avtalet innebär att sannolikt att ett lika stort dollarbelopp ska betalas tillbaka. Kommer det att ske med exportinkomster eller nya IMF-lån? Man får förutsätta att Riksbanken analyserat landets export-förutsättningar(bytesbalansunderskott) och därmed framtida värdet av deras valuta mot dollar.

        IMF har medvetet brutit mot sitt eget regelverk/politik när man ger lån till Ukraina(se tidigare inlägg). Rysslands lån till Ukraina uppgår till ca 3 miljarder dollar och har skett i överensstämmelse med IMF´s regelverk och är skrivna under brittisk lag(t.ex ifråga om default). Mitt främsta skäl till att ifrågasätta swap-avtalet är att IMF´s lån inte ska användas till att betala av lån till Ryssland. Kommer man vidare att använda dollar-inflödet till köp av vapen/ammunition etc för fortsättning av kriget?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s