Klasstorlekens långsiktiga betydelse

En återkommande fråga inom utbildningsekonomin är klasstorlekens betydelse för elevernas studieresultat. Erik Hanushek har under lång tid argumenterat för att klasstorlekens betydelse är marginell, medan exempelvis Alan Krueger hävdat motsatsen (diskussionen förs bland annat i denna bok). Då till och med Hanusheks mångårige samarbetspartner Steven Rivkin nuförtiden argumenterar för att mindre klasser faktiskt leder till att eleverna lär sig mer, så förefaller denna akademiska strid vara avgjord. Debatten gäller därför nu främst vilka grupper som vinner mest på små klasser, exakt hur klasstorleken påverkar undervisingen samt — inte minst — huruvida minskningar av klasstorleken är kostnadseffektiva.

Att besvara den sista frågan är svårt då det ofta är oklart hur elevernas framtida produktivitet påverkas av minskad klasstorlek, även om man skulle känna till de kortsiktiga effekterna på elevernas studieresultat. En ny studie av Peter Fredriksson, Björn Öckert och Hessel Oosterbeek drar dock nytta av att man i Sverige kan följa människor över tid och de finner att investeringar i minskad klasstorlek är mycket lönsamma. Dessutom finner de att inkomstförlusterna av att gå i en stor klass är störst bland dem som tjänar mest, vilket framgår av figuren nedan.

Som alla studier som undersöker klasstorlekens effekter brottas denna med utmaningen att resurstilldelningen i allmänhet är kompensatorisk, vilket gör klasserna mindre på skolor med en stor andel elever från mindre gynnsamma sociala förhållanden. Fredriksson mfl hanterar detta genom att för mellanstadieelever utnyttja förändringar i klasstorlek som beror på de delningsstal som styrde klasstorleken på den tid då skolan var statlig. Genom att följa eleverna över tid finner de negativa effekter av stora klasser på elevernas kognitiva och icke-kognitiva förmågor, standardprovsresultat och, som sagt, på deras löner i vuxen ålder. De något osäkra beräkningarna tyder på att en investering i minskad klasstorleken från 25 till 20 elever ger en avkastning på nästan 20 procent.

Förutom den höga avkastningen av minskad klasstorlek så är det anmärkningsvärt att framtida höginkomsttagare och barn vars föräldrar tjänar över medianinkomsten är de som missgynnas mest av att gå i stora klasser. Detta gör att man kan ifrågasätta den vanliga föreställningen att barn från gynnsamma förhållanden ”alltid klarar sig”, medan barn från utsatta förhållanden är de som drar störst nytta av en ökad resurstilldelning till skolan. Resultatet är dessutom intressant då barn till högutbildade föräldrar i genomsnitt går i allt större klasser relativt barn till lågutbildade (vilket diskuterats här).

Ett problem är att studien lider av samhällsvetenskapernas eviga dilemma: när de utfall man är riktigt intresserad av (exempelvis inkomst) kan observeras så har samhället hunnit förändras. Frågan är därför om motsvarande förändringar i klasstorleken skulle få samma konsekvenser idag som för 30 år sedan? Om detta kan man bara spekulera men det är inte orimligt att de negativa följderna av stora klasser är ännu större när lärarens roll i hög grad är att handleda enskilda elever, snarare än att undervisa i helklass. Mer generellt är frågan hur olika undervisningsformer interagerar med klasstorleken både intressant och svårbesvarad. Förhoppningsvis kommer framtida studier av Fredriksson, Öckert och Oosterbeek att kunna ge svar på flera av dessa frågor.

Uppdatering: Denna betraktelse från Finland är intressant i sammanhanget. Klasser med max 19 elever och då finns det assistenter tillgängliga. Åtminstone i Stockholm verkar normen ligga strax under 30 per klass i lågstadiet.

Comments

  1. Men är den privata avkastningen lika stor som den sociala, eller ändrar klassstorlek bara på rangordningen av löner, speciellt i de övre kvantilgrupperna?

  2. Ahmed says:

    En kort fråga gällande ”inkomstförlusterna av att gå i en stor klass är störst för dom som tjänar mest”. Låt oss säga att varken framtida hög- eller låginkomsttagare påverkas nämnvärt av klasstorlek, men att de som annars skulle ha varit medianinkomsttagare blir stenrika med små klasser. Skulle inte det vara en annan tolkning som är lika överensstämmande med data?

    Intressant läsning, för övrigt!

  3. Mycket intressant! Något som vidare borde studeras är inte bara klasstorlek utan också det antal elever lärare förväntas vara ansvag för och föra dokumentation kring. Det kan inte bara vara en fråga om detta utan det måste också hänga ihop med antal larare /elev.

    Kan det vara så att de elever vi har idag i förlängningen förlorar på den mängd dokumentation lärare förväntas producera rörande ett stigande antal elever. Finns det någon brytpunkt, en optimal mängd elever som lärare kan ansvara för?

  4. Andreas says:

    Förstår inte hur det kan ha varit en sådan debatt om klasstorleken har betydelse eller ej. Har själv försökt undervisa 30-elevsklasser i årskurs sju. Kan säga att mycket tid bara går åt till att få dem hålla tyst och jobba. Visst sådant påverkas av elevernas sociala bakgrund och tidsperioden i fråga. Men ändå, varför ställer man då en sådan generaliserande fråga? Det förefaller logiskt att den kan betyda väldigt lite och väldigt mycket.

  5. Helena says:

    Länken till Fredriksson et al. funkade inte, men det är väl den här som avses? http://ftp.iza.org/dp5879.pdf

  6. Cosmoskitten says:

    ”We use rich administrative data from Sweden” och ”The cognitive and non-cognitive test scores at age 18 are only available for men since they are derived from the military enlistment.

    Återinför mönstringen och se till att få med kvinnorna den här gången!

    Väldigt många av de vetenskapliga artiklar som intresserar mig är baserade på mönstringsdata från ett eller annat land.

  7. Björn Abelsson says:

    Det förefaller som om klasserna är mindre i skolor med ”sämre” elever. Detta menar man skulle kunna förklara varför dessa skolor visar ett bättre resultat än vad elevsammansättningen skulle motivera. Det är dock inte självklart att det är klasstorleken som är den viktiga faktorn. Det kan också vara så att skolor med ”sämre” elever har ett mer lokalt upptagningsområde och att deras elever i större utsträckning går eller cyklar till skolan. Att elever som gör detta, i stället för att åka bil eller buss, lär sig mer finns det flera studier som visar. För eleven kan det alltså ge ett bättre studieresultat att välja en sämre skola, till vilken han eller hon kan gå eller cykla, än att välja en bättre skola till vilken han eller hon måste åka bil eller buss.

Trackbacks

  1. […] att så många fortsätter tro på små klasser. Som Ekonomistas till exempel (länk här) (https://ekonomistas.se/2011/10/13/klasstorlekens-langsiktiga-betydelse/). Frågan avgjord, tror […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s