Det informerade skolvalets svårigheter

I dagarna lanserades grundskolekvalitet.se, ett samarbete mellan de största skolhuvudmännens branschorganisationer och Svenskt Näringsliv som syftar till att förbättra möjligheten att göra informerade skolval. Som många andra skoljämförelser lider den av stora brister. Jämförelsen presenterar betyg och provresultat ur Skolverkets databaser men bortser från att vilka elever som går på en skola är den överlägset viktigaste faktorn bakom dessa resultat. Hur väl skolan förvaltar elevernas givna förutsättningar fångas därför inte. Dessutom fångar kunskapsjämförelserna bara en del av skolans alla mål. En än mer principiell invändning är att dessa jämförelser har som utgångspunkt att vad som är bra för en elev är bra för alla. En annan möjlighet är att elevers behov skiljer sig åt.

Om det finns betydande skillnader mellan elevers behov innebär det att en skolas kvalitet inte är densamma för alla elever. Den jämförelse som presenteras blir då om möjligt än mindre informativ än den i dagsläget förefaller vara. När man jämför skolor finns inga möjligheter att lägga in personliga behov och egenskaper för att på så sätt komma fram till vilka skolor som är bäst lämpade för en enskild elev. Standardiserade jämförelser står därför i bjärt kontrast till en av skolvalets grundläggande premisser: att den skola som passar bra för Albin inte nödvändigtvis passar bra för Bea.

Här finns alltså ett fundamentalt problem: om vad som är god skolkvalitet i hög grad beror på den enskilda individens förutsättningar och behov så finns små möjligheter att göra kvalitetsjämförelser med hjälp av standardiserade resultatmått. Och kan sådana jämförelser inte göras så finns begränsade möjligheter att göra informerade val.

Visst kan man föreställa sig resultatmått som särredovisas för olika grupper men då antalet elever i grupperna snabbt krymper måste sådana jämförelser begränsas till breda elevkategorier. Detta innebär också att särredovisningen inte blir särskilt informativ för hur elevers mer specifika behov tillgodoses.

Skolans huvudmän verkar sky redovisningar av så kallade input-mått och vill istället fokusera på resultaten. Men om nu elever verkligen är olika och om de verkligen har olika behov och intressen är det svårt att bortse från att andra indikatorer än genomsnittliga kunskapsresultat kan spela roll. Exempelvis kan lärartäthet, bibliotek, laborationsalar, speciallärare, lärarnas utbildning, gruppstorlek, kuratorer, syokonsulenter och skolsköterskor vara viktiga för en viss elevs skolgång, även om de inte var det för skolans genomsnittliga elev såsom denna såg ut för något år sedan när jämförelsen gjordes.

Nu kan det naturligtvis vara så att elevers behov inte skiljer sig särskilt mycket och att resultatmåtten därför är informativa även för en enskild elev. Då kan man emellertid ifrågasätta om mångfald i skolväsendet verkligen svarar mot några egentliga elev- eller samhällsbehov. Det kan dessutom ses som märkligt att skolhuvudmännen lyfter fram kvalitetsskillnader mellan skolor utan synbar ambition att åtgärda dessa. Skollagen kräver att skolan ska vara likvärdig och vore inte jämförelsen så dålig hade grundskolekvalitet.se kunnat ses som bevis för ett pågående brott mot denna lag.

Likvärdighet behöver inte innebära att alla skolor ska vara exakt lika utan hänsyn kan tas till att tycke och behov skiljer sig. Då är emellertid en mängd andra indikatorer än olika resultatmått viktiga för att kunna göra ett informerat val. Däremot rimmar kraven på likvärdighet illa med synen att skolvalets syfte är att välja mellan hög- och lågkvalitativa skolor; det är trots allt huvudmännens uppgift att åtgärda sådana kvalitetsskillnader.

Att en skola har gott om resurser innebär naturligtvis inte att dessa används väl; därav lockelsen att använda sig av olika resultatmått. Även sådana har sina begränsningar varför alla kvalitetsjämförelser är bristfälliga. Detta talar för att en mängd mått används men bilden kompliceras av att familjer förefaller ha svårt (gratisversion) att förhålla sig till mångfacetterade kvalitetsmått.

Även om grundskolekvalitet.se i sinom tid lyckas komplettera dagens betygsredovisning med grova justeringar för vad eleverna har med sig hemifrån kommer det inte vara lätt att göra informerade skolval. Ett välfungerande skolväsende kan därför inte förlita sig på att enskilda familjer ska göra informerade val. Vad som krävs är ett aktivt och kompetent kvalitetsarbete av skolvårdade myndigheter och huvudmän som tar ansvar för sitt uppdrag.

Comments

  1. lg skriver says:

    Antar att en kritisk kommentar som vanligt inte kommer släppas igenom så jag kommer inte lägga energi i onödan. Nåväl, slutsatsen stämmer inte, inte ens med vad som framkommit tidigare på den här bloggen. Gång på gång har det upprepats att den allra viktigaste faktorn hos en skola är lärarna. Problemet med grundskolekvalitet.se är att man tittar på fel faktorer, dvs elevernas betyg mm. Man borde titta på lärarnas betyg från lärarutbildningen och andra liknande faktorer som säger något om lärarkvalitet.

    Dessutom, eftersom det är lärarkvalitet som är avgörande blir det också relativt rimligt för föräldrar att förvissa sig om en skolas kvalitet, helt enkelt genom samtal med lärare/rektor osv. Man får ganska fort en bild av om läraren vet vad denne håller på med eller inte.

    • Susanne says:

      Nej, det är ytterligare en myt om skolan. Professor Stefan Samuelsson i Linköping har visat att lärar-/klassrumseffektet står för maximalt åtta procent av elevernas skillnader i resultat Det är alltså enstaka procentenheter som ett jagande av lärarkåren i bästa fall på ge, men förmodligen ger det större effekt i motsatt och oönskad riktning när de lärare som kan skaffar sig andra jobb, också gör det när de tröttnat på att hållas ansvariga för sådant de inte kan påverka.

      • markus says:

        Samuelsson har ju skrivit en hel del och jag får väl ursäkta, men det här är inget jag känner igen från det jag läst av honom.

        Hur vore det med en lite tydligare referens?

      • lg skriver says:

        Instämmer i Markus kommentar. Dessutom sa väl McKinsey-studien något helt annat. För att inte tala om alla jämförelser med Finland.

      • Inte själva rapporten, men här uttalar sig i alla fall Samuelsson sig om resultaten (och påståendet om 8 procent nämns, även om det tycks avse läs- och skrivkunnighet och alltså inte rakt av kan antas gälla på samma sätt i alla andra kunskapsområden):

        http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/specialpedagogik/undervisning/tid-viktigare-an-metoder-1.144672

      • markus says:

        Tackar!

        Nu tror jag jag har hittat 8-procentsartikeln också.

        “Teacher effects” in early literacy development: Evidence from a study of twins.
        Byrne, Brian; Coventry, William L.; Olson, Richard K.; Wadsworth, Sally J.; Samuelsson, Stefan; Petrill, Stephen A.; Willcutt, Erik G.; Corley, Robin
        Journal of Educational Psychology, Vol 102(1), Feb 2010, 32-42

    • Vad är poängen att föräldrar tittar på lärares betyg om inte dessa kan påverkas genom föräldrarnas agerande? Visst, en uppmärksam förälder kanske kan säkra en bättre skola för just sitt barn, men det betyder bara att något annat barn måste gå i den sämre skolan. Om problemet är kvaliteten på nyexaminerade lärare så kan skolvalet inte lösa problemet, eftersom skolorna inte kan påverka kvaliteten på nyexaminerade lärare.

      Ansvaret för att lösa problemet borde istället vila på staten, eftersom denna har medel att styra över hela processen. Så länge man alltså inte avhänder sig ansvaret genom reformer av typen ”fritt skolval…”.

      • markus says:

        En stor del av poängen vore att placera ansvar hos någon som faktiskt kan påverka saken, och då snarare hos mig som lärare än hos en skola som institution. Jag som lärare har mycket större möjligheter att påverka vad som händer i mitt klassrum än vad staten har. Att designa ett system som släpper ansvar och incitament till lägre nivåer måste inte vara att avhända sig ansvar, det kan vara att ta ansvar.

        Men djävulen sitter alltid i detaljerna. Det fria skolvalet till exempel. Vad det leder till är inte givet annat än i ideologiska fantasier. Om det på systemnivå blir en distraherande segregeringsmaskin eller en drivkraft för kvalitet beror av många saker, däribland möjlkigheten att göra informerade skolval.

      • lg skriver says:

        Du förutsätter något som inte stämmer, att det finns exakt hundra platser för hundra barn. Så ser naturligtvis inte verkligheten ut.

  2. markus says:

    Till det kan läggas att det ur kvalitetssynpunkt kan vara så att man i stor utsträckning inte går i en skola, utan man har någon/några lärare. Så även skolgemensamma mått på lärarkvalitet kan slå ordentligt fel. På lågstadiet är det närmast norm att man har en eller två lärare den absoluta merparten av undervisningstiden och även på högstadiet har många elever uppåt 75% av undervisningstiden hos några få lärare.
    Däremot undrar jag om det du skriver om att tala lite med en lärare för att avgöra kvaliteten på undervisningen håller eller inte. Vad lite mer specifikt tänker du att det innebär? Tänker du att man kan tala med tio lärare, välja ut de två sämsta och träffa rätt med den ena valet? Eller kanske båda? Kan man tala med tio och välja tre som hör till de fem bästa?
    Finns det några riktigt bra indikatorer på lärarkvalitet?
    Jag minns mest bara Vlachos och Erik Grönqvists IFAU-rapport från för några år sedan och där var väl slutsatsen snarast att matchning elev-lärare spelar roll. Sen tycker jag mig komma ihåg lite amerikanska studier som visat på lågt värde av lärarexamen (eller möjligen av en master i education, vet inte i vilken utsträckning det är jämförbart).
    Är det någon som ids peka på en bra litteraturöversikt, gärna med utgångspunkt i svenska förhållanden?

  3. Per S says:

    Orsaken till att simplistiska outputmått funkar hyfsat som grund för skolval är sannolikt att (informerade och engagerade) föräldrar vet att skolor med höga betyg och provresultat har få resurskrävande och stökiga elever (troligast) eller är generöst rättande (inte otroligt) eller är extremt bra givet elevsammansättningen (minst troligt), vilka alla gynnar det egna barnet.

    Att det bara är det sista som ger samhälleligt värde går förstås inte in i den privata kalkylen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s