Vad ska vi göra åt kronan?

Under sommaren har det kommit allt tätare rapporter om att den starka kronan ställer till problem för den svenska exportindustrin. Allt fler krav ställs också på att Riksbanken ska sänka räntan för att pressa ner kronans värde.

Med anledning av den här diskussionen blev jag nyligen intervjuad av Svenska Dagbladet. Deras undran var om det inte finns andra metoder för att sänka kronans värde än genom räntevapnet. I grova drag är svaret nej, även om man i princip kan tänka sig olika mer eller mindre exotiska metoder för att påverka växelkursen. En grundläggande makroekonomisk insikt är att ett land som tillåter fri internationell kapitalrörlighet måste välja mellan att styra värdet på sin växelkurs eller att använda penningpolitiken för att stabilisera inflationstakten och konjunkturutvecklingen.

I Sverige har vi ju valt den senare lösningen, och då måste vi låta växelkursen variera fritt. En konsekvens av vårt val är att kronan vanligen stärks när det går bättre för Sverige än för omvärlden och att den försvagas när det går sämre. Detta är dessutom en konsekvens som vi vanligen ser som önskvärd, eftersom den bidrar till att utjämna konjunktursvängningarna mellan länder. En starkare krona är ett bidrag — om än litet — till att hjälpa krisländerna i Sydeuropa att stärka sin konkurrenskraft.

Att Riksbanken låter växelkursen variera fritt betyder dock inte att de bortser från dess utveckling. En starkare växelkurs medför ju både att inflationstrycket sjunker (eftersom importen blir billigare) och vanligen även till att konjunkturen försvagas (eftersom exportsektorn drabbas). Båda dessa faktorer talar för att Riksbanken bör sänka räntan som en reaktion på en växelkursförstärkning, åtminstone om det är den utländska utvecklingen som har gett upphov till den starkare kronan.

Till detta ska noteras att kronan under en längre period verkar ha varit undervärderad jämfört med en långsiktigt hållbar nivå. Till exempel pekades den kronan ut som en av de tydligast undervärderade valutorna i den här IMF-rapporten (se figur 5) så sent som i somras. En starkare krona medför förmodligen att de stora överskotten i de svenska i bytes- och handelsbalanserna krymper, vilket skulle vara ett önskvärt bidrag till att minska de globala obalanserna.

De som argumenterar för en lägre ränta bör därför inte i första hand använda argument baserade på kronans värde, utan snarare uppmana Riksbanken att uppfylla sina uppgifter att stabilisera inflationen kring två procent och samtidigt bidra till en jämn konjunkturutveckling. En mer expansiv penningpolitik för att snabbare få upp inflationen och dessutom stimulera konjunkturen skulle som en sidoeffekt medföra en något svagare krona.

Comments

  1. Jonas says:

    Vad ska vi göra åt kronan? När regering och riksdag inte tar ansvar (och reducerar ränteavdraget med exempelvis fyra procentenheter samt inför amorteringskrav på bolånen om exempelvis 1 procent per år till dess att lånen understiger halva marknadsvärdet,) så tvingas Riksbanken driva upp ränta (kronkurs) och med efterföljande högre arbetslöshet. Men regering och riksdag driver heller populistisk politik än en ansvarsfull.

    Regeringens och riksdagens ansvar för ränta och kronkurs borde lyftas fram i större utsträckning då deras agerande starkt påverkar Riksbankens.

    • Rätta mig om jag har fel, men jag tror faktiskt Riksdag och Regering har ”instruktionsförbud” när det gäller Riksbankens styrning av ekonomin. Och att Riksbanksdirektörerna hittils genomgående hållit inflationen i underkanten av det tillåtna. Något som påpekats av en av direktörerna – en av de utvalda som får yttra sig om saken utan att det orsakar en konstitutionell kris. Se http://www.dn.se/ekonomi/striden-som-splittrar-riksbanken

      Men visst är det ett problem att de Svenska, liksom tidigare de USAmerikanska bostadsskulderna fått skena i höjden. Jag tror dock knappast att de svenska ekonomerna – inte ens den numera liksom the Fed självständiga Riksbanken kommer att lyckas bättre med att avveckla bubblan.

      Och att Riksdagen eller Regeringen skulle kunna lockas att åter igen försöka vinna Riksbankens förtroende och få med sig (majoriteten av) Riksbanksdirektionen för en politik för ökad sysselsättning framstår som så gott som otänkbart.
      Den svenska Riksbanksdirektionens (dvs. majoritetens) politik har så att säga varit i säck innan den kom i påse. Se http://monthlyreview.org/2012/04/01/sado-monetarism

  2. Cosmoskitten says:

    Om svenska riksbanken trycker upp en massa färska sedlar, och sen köper tex Euro, då borde väl den Svenska kronans värde sjunka?

    Sen kan de sitta på Eurosedlarna, tills det är ett bra läge att växla tillbaka.

    • Det stämmer, åtminstone om köpet av valuta inte steriliseras. Men då medför valutaköpet att penningmängden ökar, vilket även pressar ner räntorna.

      Den relevanta frågan i sammanhanget är alltså om Riksbanken kan sänka kronans värde genom att köpa utländsk valuta men samtidigt sterilisera köpet genom att sälja inhemska tillgångar, så att en oförändrad reporänta kan implementeras på marknaden. Här är svaret mer omdebatterat.

      Enligt de enklaste teorierna bör en steriliserad intervention inte påverka växelkursen. Dessa teorier menar att kronans fundamentala värde är oförändrat eftersom penningmängden är oförändrad. Men mängden kronobligationer på marknaden ökade när Riksbanken sålde inhemska tillgångar för att sterilisera valutaköpet. Om dessa tillgångar ser som ett imperfekt substitut för utländska obligationer (plus att några andra villkor är uppfyllda) bör kronan falla i värde pga en portföljbalanseffekt.

      I litteraturen brukar man även tala om en signaleringseffekt. Man menar då att Riksbanken genom att köpa utländsk valuta signalerar att penningpolitiken i framtiden kommer att bli mer expansiv, vilket skulle motivera en svagare krona. Personligen tycker jag att det är tveksamt att kalla detta en steriliserad åtgärd, eftersom den kommer hand i hand med en förändrad (eller information om en förändrad) räntepolitik. Informationen om den framtida penningpolitiska expansionen borde sänka efterfrågan på pengar och medföra att penningmängden endast kan hållas oförändrad om räntan sjunker även på kort sikt.

      Nåväl, vad säger empirin kring detta? Brist på användbara data gjorde länge att empiriska studier hade tveksamt värde, och konsensus var länge att steriliserade interventioner inte fungerar annat än på mycket kort sikt. ”Nyare” studier, se t ex Sarno och Taylor, 2001, har dock funnit större effekter från interventioner, främst genom signaleringseffekten. Kontentan av allt detta är då att Riksbanken med hjälp av steriliserade interventioner skulle sänka kronans värde om sådana valutaköp signalerar att den framtida penningpolitiken kommer att bli mer expansiv.

  3. I grunden bör intresset vara på att att behålla konkurrenskraften och exporten. Är inte dessa kronovärdesdebatter då något kortsiktiga? Det finns ju annat som går att göras både i politiken och bland arbetsmarknadens parter. Tänker t.ex. på lönenivåer där de kanske inte bör dumpas men i vart fall fel läge att introducera rejäla löneökningar. Ur ett politiskt perspektiv att man iscensätter reformer för att förbättra företagsklimatet.

    Hur ser du på dessa tankar, har ekonomistas skrivit något i ämnet tidigare?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s