Förmögenheter har betydelse för många ekonomiska, sociala och politiska fenomen, såväl nationellt och globalt. Vilka lyckas bli rika och varför? Skiljer detta sig mellan länder och världsdelar och över tid? Vilken betydelse har stora ekonomiska kriser för medborgarnas välstånd? Finns någon koppling mellan länders förmögenhetsfördelning och andra ekonomiska och politiska utfall? Den som sökt svar på frågor som dessa har sökt förgäves eftersom de knappt studerats överhuvudtaget inom den ekonomiska forskningen. Orsaken ligger nästan uteslutande i bristande datamaterial. Men nu är ljusning i sikte.
Just nu pågår ett internationellt forskningsprojekt där tunga förmögenhetsforskare som Jim Davies, Tony Shorrocks och Ed Wolff har tagit sig an den grannlaga uppgiften att försöka uppskatta hushållsförmögenheternas storlek och fördelningen över hela världen.
Utmaningen att beräkna förmögenhetsfördelningen både inom och mellan länder är enorm, och består av flera delar. Minst svårt är att hitta nationella aggregat över hushållens förmögenhet och dess sammansättning. För de flesta länder saknas sådan ordnad statistik, men finanstillgångar och skulder är oftast kartlagda medan reala tillgångar (framför allt bostäder) kräver mer av gissande. Svårast är att återskapa trovärdiga fördelningsprofiler. Endast i ett par dussin länder finns någon form av uppgifter över förmögenhetsfördelningen (i Sverige SCB:s förmögenhetsregister), men tursamt nog täcker dessa länder den absoluta majoriteten av världens samlade förmögenhet varför huvuddragen ändå är rimliga.
Slutresultatet är slående. Rapporten innehåller en stor mängd uppgifter och är gratis på internet (se huvudrapport och tabellbilaga). Bland annat konstateras att den rikaste procenten i världen äger 44 procent av hushållens förmögenhet. För att kvalificera sig dit krävs en nettoförmögenhet på ungefär fem miljoner kronor. Två tredjedelar av världens befolkning äger mindre än 70 tusen kronor. Ginikoefficienten är hela 0,89, vilket kan jämföras med inkomsterna i Sverige som har en Gini på 0,32.
Ett av de intressantare resultaten återges i figuren nedan. Där delas världsbefolkningen in i tio lika stora decilgrupper och inom varje sådan grupp anges hur stor förmögenhetsandel de olika världsdelarnas har.
Föga förvånande äger européer och nordamerikaner ungefär hälften av den rikaste tiondelen förmögenheter medan afrikaner och indier gör detsamma för den fattigaste tiondelen. Latinamerika – ibland beskrivet som ett tvärsnitt av hela världen med såväl djup fattigdom och enorm rikedom – har ungefär samma andel över hela fördelningen. Kinas växande medelklass syns tydligt i landets stora andelar i den över halvan.
Kanske kan ambitiösa arbeten som detta sätta en ny standard som inspirerar inte bara andra fördelningsforskare utan även användare och uttolkare av statistiken. Förmögenheter spelar roll, lokalt liksom globalt, och nu har vi chansen att bättre förstår hur.
Ekonomistas 
Intressant. Men är det inte mer relevant att jämföra Ginikoefficienten för världens förmögenhet med den för Sveriges förmögenhet snarare än Sveriges inkomster? Enligt rapporten är den svenska förmögenhetsfördelningen nästan lika skev som världens — vår Gini är 0,82. Och Danmarks är 1,11. Detta antyder att förmögenheten är skevare i lilla jämlika Danmark än bland hela världens befolkning!
Men sedan måste man nog även ifrågasätta den underliggande datans relevans. Vid en snabb anblick ser jag inte varifrån den svenska datan är hämtad, men den verkar i varje fall snarlik den som visas i SCBs fömögenhetsstatistik (t ex denna rapport för 2004 där Gini för den svenska nettoförmögenheten uppges vara 0,85). I hushållens förmögenhet verkar då varken offentligt eller privat pensionssparande räknas in. Att inkludera sådant sparande, särskilt om vi även inkluderar implicita fordringar på det offentliga pensionssystemet, skulle göra stor skillnad i Sverige men knappast i ett land som Kina (där Gini uppges vara kring 0,70).
Jag tog den svenska disponibel inkomst-Ginin som referens, men en minst lika relevant jämförelse är förmögenhets-Ginin. Problemet är att vi inte har särskilt väl redovisning av den svenska förmögenhetsfördelningen, trots våra fina data (anledningen är att för få forskare närstuderat denna). Ginin år 2007 för hela befolkningen är hela 0,89, och på hushållsnivå borde den ligga kring 0,73. Höga tal, vilka i hög grad beror på att vi har relativt stora skulder i förhållande till tillgångarna.
I förmögenheterna ingår inte offentliga pensionstillgångar för något land. Skulle de infogats skulle detta minskat spridningen betydligt i länder som Sverige där vi har ett stort offentligt system och traditionellt små incitament att spara privat. De privata pensionsförsäkringarna ingår faktiskt i Sveriges fall, dock inte avtalspensioner eller PPM (och ingen av dessa ingår i den svenska datan i LWS).
När det gäller den höga spridningen i Sverige och Danmark finns vissa specifika aspekter att vara medveten om. Jag kan nu inte det danska fallet väl, men i Sveriges fall påverkas förstås utfallet av pensionssystemet. VI har inte särskilt mycket finansiella tillgångar eftersom vi inte behöver dem i samma utsträckning som folk i länder där man i högra grad själv bekostar välfärdstjänster.
Vidare ingår inga varaktiga konsumtionsvaror på tillgångssidan, men däremot på skuldsidan i den mån vi köpt dem för lånade pengar. Det finns anledning att tro att uppvärderingen av bostäder till marknadsvärde är imperfekt, medan skulderna alltid står i marknadsvärde. Bostadsrätter ingår inte till fulla värdet eftersom en del av det ligger på föreningarna, dvs företagssektorn. Fram till 2006 ingick inte banktillgångar på konton utan ränta, något som gjorde att det såg ut som om i runda tal en miljon svenskar inte hade några pengar alls på banken.
Man ska alltså ta statistiken med en nypa salt. Det finns en hel del att göra för förmögenhetsforskare för att bringa reda i statistiken, och förhoppningsvis kommer så att ske framöver.
ursäkta min okunnighet, men hur uppnås ett gini över 1.0?
Man kan få en negativ gini om vissa hushåll har negativ (netto-) förmögenhet. Enligt den SCB-rapport jag länkade till har de tre lägsta decilerna i Sverige negativ nettoförmögenhet. Förmodligen ser det ännu mer extremt ut i Danmark.
Ursäkta – jag menade en gini större än ett (dvs inte “negativ”).
Intressant, men lite förvånande i den (de?) lägsta decilerna. Hur stor del av världens befolkning har en nettoförmögenhet som är negativ? Jag skulle gissa att en förkrossande stor del av de mest skuldsatta människorna bor i den rika världen, då en urfattig afrikan/indier knappast har möjlighet att dra på sig stora skulder. Men det kanske bara är mina fördomar?
Tittade lite snabbt i den massiva pdfen men hittade inte följande högst relevanta uppgift: vad är gränsen mellan de olika decilerna?
Håller f.ö. helt med Martin om att det är djupt vilseledande att blanda ihop inkomst och förmögenhet. Det har ju varit di.se:s paradgren i alla år. Hade inte väntat mig att se det här.
Saknas det inte en decil? Jag kan bara se nio.
Sen vore det intressant att se vad de olika decilerna motsvarar i reda pengar.
Det är 10 deciler. Punkterna är där siffrorna står, inte mittemellan som jag också först fick för mig.
På sidan 94 i tabellbilagan anges percentilgränserna som avdelar decilgrupperna. De är i USD:
P10 170
P20 552
P30 1,216
P40 2,504
P50 4,208
P60 6,734
P70 11,496
P80 23,830
P90 81,929
P95 197,495
P99 712,233
Tack. Så mindre än 10% av världens befolkning har en nettoskuld enligt undersökningen? Färre än vad jag väntat mig. Och, skulle jag tro, färre än vad det i realiteten är.
OK, tack Daniel och Micke.
Ett problem med diagrammet är att decil 1 och 10 endast är hälften så breda som de övriga decilerna. Visuellt leder diagrammet lite fel. I övrigt motsvarar en viss yta på diagrammet samma antal människor, men det gäller inte decil 1 och 10.
En annan undring är om diagrammet är över alla människor eller endast räknar vuxna. Även barn i relativt välbärgade familjer brukar sakna förmögenhet
@Kapten Haddock: Diagrammet är lite lurigt. Även om det är decilgrupper (dvs tiondelar) och värdsdelarnas andelar inom dessa som avses, är det ritat utifrån decilgränserna. Däremellan interpolerar man helt enkelt för att få sammanhängande fält mellan grupperna.
Det är den vuxna befolkningen som avses, dvs inga barn. Bättre hade varit att utgå från hushåll, vilket är både konceptuellt relevantare och kopplat till de flesta fördelningsundersökningar. Men det blev för svårt för forskarna att hitta nationella referenstotaler över hushåll, medan detta var förhållandevis enkelt för vuxna individer.
@ Micke: Negativa nettoförmögenheter i mer än en tiondel är inte alls vad man skulle förväntat sig, åtminstone inte ekonomiskt sett. De som har skulder större än tillgångar är typiskt sett misslyckade entreprenörer och husägare som upplevt överraskande prisfall på bostadsmarknaden. Dessa borde i tvärsnitt inte vara fler än en tiondel. Statistiskt/empiriskt sett kan man däremot ha fler med negativ nettoförmögenhet, men då handlar det snarare om mätfel där tillgångar saknas eller undervärderas (se min kommentar till Martin ovan).
Utöver dessa kategorier torde det väll finnas en hel del människor med studieskulder och konsumentkrediter som överstiger värdet på deras finansiella tillgångar? Jag tror att det tog ca 8 år för mig från det att jag tog mitt första studielån tills dess att jag hade en positiv nettoförmögenhet, och det skulle jag tro är ganska många år mindre än genomsnittet i Sverige.
Otroligt bra sida!
Jag läser internationell ekonomi nu under mitt sista år på Gymnasiet. En aktuell fråga vi diskuterar är vart Sveriges ekonomi är påväg i dagens läge & vilka ekonomiska åtgärder vi bör ta till?
Tack för att ni engagerar er i denna blogg!
Hälsningar Anna