I nästan alla sammanhang då vi skriftligen ska underteckna att vi lämnat sanningsenliga uppgifter sker detta genom en underskrift längst ned på pappret. Det innebär alltså att man vanligen först fyller i uppgifterna och därefter intygar att de är sanningsenliga. Men vad händer om man vänder på ordningen, det vill säga om man först intygar att uppgifterna man lämnar är sanningsenliga?
En alldeles färsk studie författad av bland andra Max Bazerman och Dan Ariely visar att detta faktiskt gör att vi svarar mer sanningsenligt. Att skriva under först ger oss en liten påminnelse om att vi ska vara sanningsenliga, vilket tenderar att ge ärligare svar. Detta visas dels i ett fältexperiment gjort i samverkan med ett försäkringsbolag. Försäkringstagare skall intyga mätarställningen på sin bil och de som skrev under först och fyller i uppgiften efteråt uppgav i genomsnitt att de hade kört ungefär 10 procent längre sträcka. I ett parallellt laboratorieexperiment fick deltagarna uppge sina extra omkostnader för att ta sig till experimentet (vilka de ersattes för) och de som skrev under först uppgav nästan 50 procent lägre omkostnader!
Den här studien säger alltså att det kan vara en god idé att gå från underskrifter till överskrifter när man vill ha sanningsenliga uppgifter. En obesvarad fråga är dock vad de långsiktiga effekterna är — vi kanske vänjer oss vid att skriva på överst och effekten kanske därmed klingar av på längre sikt. Men å andra sidan är ju kostnaden för att flytta på en underskrift minimal.
Ekonomistas 
Jag hoppas verkligen att studien innehåller någon form av verifiering av de angivna uppgifterna, så som jag läser ditt inlägg ser jag ingen koppling mellan ärlighet och plats för signatur, det framkommer bara att det finns ett påtagligt samband mellan var man skriver ‘under’ och uppskattningar, man verkar uppenbarligen underskatta saker om man signerar innan man skriver texten. Att detta nödvändigtvis är lögn verkar vara den snabbaste fördomsfulla slutsatsen jag hört idag.
I labexperimentet undersöktes också fler utfallsvariabler, bland annat kunde deltagarna fuska genom att säga att det fick ett bättre resultat på ett test än de verkligen fick (vilket verifierades). 37 procent fuskade när de skrev över, 79 procent när de skrev under. Utöver detta innehåller studien dessutom två andra labexperiment som jag inte skrivit om här, allt får inte plats i ett blogginlägg. Men trots att studien förefaller väldigt välgjord ska man alltid ta den första studien om något med en nypa salt, det är först när studien replikerats ett par gånger som vi ska börja göra om alla formulär i den svenska byråkratin…
Min tråkiga juristhjärna funderar förstås genast på vad som kan bli fel vid en ordning med överskrifter. En fördel med underskrifter är att underskriften begränsar textutrymmet: det blir svårt att lägga till något till texten efter underskriften, utan det måste i så fall klämmas in i ett (förhoppningsvis) redan fullt utrymme. Vid en överskrift är det svårt att på samma sätt begränsa textytan, och det blir lätt för någon annan att lägga till i texten och därigenom förfalska det intygade.
Kanske bör man därför ha både över- och underskrifter? Det blir dock åtminstone en förhöjd irritationskostnad, skulle jag tro.
När det gäller färdiga formulär borde inte detta ha så stor betydelse, men i andra sammanhang har du nog rätt. Är det för övrigt inte praxis i domstolar att vittnen först lovar att tala sanning och sedan kommer med sin vittnesutsaga? Kan man inte tänka sig att anledningen är densamma som när det gäller över- och underskrifter?
Jag tror att du har rätt vad gäller sanningsförsäkran och ed, men där är ju å andra sidan utrymmet begränsat genom den formella ramen: är förhöret slut, upphör sanningsskyldigheten. Däremot har du helt rätt om standardformulär, men då bör överskriftsboxen av kognitiva skäl nog göras rätt så framträdande, så att den verkligen fylls i först av allt: lite som den högtidlighet som omger en sanningsförsäkran eller en ed.
Det stämmer säkert. Jag har noterat förbluffande ofta att folk som skriver på en blogg under pseudonym mycket ofta överdriver både sin erfarenhet och sitt kunnande.
Något som gör en luttrad bloggare misstänksam med en gång. Och dubbelkollar infon. Som upplysning åt dem som skriver under pseudonym.
Det vore intressant att placera rutan i mitten och undersöka om uppgifter ovan och under skiljer sig på ett systematiskt sätt.
Intressant! Inom miljöekonomi har vi börjat testa lite smått vad som händer om vi ber respondenter att “lova att svara sanningsenligt” i enkätstudier (som oftast rör frågor där det kan finnas flera orsaker till att folk överdriver sin egen förträfflighet, t.ex. hur miljövänlig man är). Även om resultaten är blandade verkar det ändå som att en sådan metod där de får lova att svara ärligt påverkar deras svar, och att man inte “överdriver” sin egen förträfflighet lika mycket i varje fall.
…noterar att man förstått detta i domstolsförfaranden där man (i alla fall i amerikanska filmer) högtidligt svär en ed om att säga sanningen INNAN man får säga något annat.