Tur, otur, val och ansvar: ny studie om rättvisepreferenser

När vill människor omfördela ekonomiska resuser mellan andra och när är ojämlikhet acceptabelt? Det är fokus i ”Luck, Choice and Responsibility – An Experimental Investigation of Fairness Views”, en ny studie som just publicerats i Journal of Public Economics av undertecknad, samt Bjørn-Atle Reme och Erik Sørensen (båda vid Norges Handelshögskola i Bergen). Vi studerar kontrollerbara och icke kontrollerbara risker och hur ojämlikhet som är resultatet av att en aktör haft otur hanteras.

Vår studie beskriver ett laboratorieexperiment där vi undersöker hur människor förhåller sig till ojämlikhet mellan andra aktörer när denna ojämlikhet är resultatet av tur eller otur. Vi studerar två typer av risk som kan ge upphov till tur och otur: dels kontrollerbar risk (som aktörerna kan välja att försäkra sig emot), dels okontrollerbar risk (som de inte kan välja bort eller påverka).

Experimentet har två delar. I del 1 väljer alla deltagare att antingen försäkra sig mot den kontrollerbara risken eller att inte göra det. Sedan avgörs deras utfall. I del 2 av experimentet matchas två deltagare samman som har olika utfall från del 1. Därefter bestämmer en tredje deltagare (en ”omfördelare”) hur de sammanlagda resurserna som de två deltagarna förfogar över från del 1 ska fördelas mellan dem. Omfördelaren kan inte ge någonting till sig själv utan bara omfördela mellan de två matchade deltagarna.

Vi låter omfördelaren fatta beslut i flera olika möjliga situationer som rör de matchade deltagarna (omfördelaren får reda på att en av dessa situationer är den som paret befinner sig i, men inte exakt vilken). Det ger oss underlag att studera vilka rättvisepreferenser omfördelaren följer. I enlighet med tidigare forskning finner vi att det är vanligt att antingen alltid fördela resurserna lika mellan de två deltagarna i det matchade paret eller att  aldrig göra det.

Dessa två positioner kan vardera förklara beteendet hos ungefär en tredjedel av personerna i experimentet, de utgör  extrempunkterna på ett kontinuum av rättviseprinciper och har uppmärksammats mycket i tidigare studier. Mer intressant, och nydanande, är hur den återstående tredjedelen beter sig: de som väljer att ibland fördela resurserna lika mellan de matchade agenterna, och ibland att inte göra det.

Bland de normativa rättvisepreferenser som lanserats i litteraturen menar många att det som bör spela roll för hur en person med ett dåligt utfall behandlas är anledningen till det dåliga utfallet. Om utfallet berodde på omständigheter utanför aktörens kontroll ska hon kompenseras, annars inte. Vi studerar om denna distinktion är viktig för vad deltagarna i vårt experiment ser som en rättvis fördelning.

Det visar sig att det i vårt experiment spelade mycket liten roll huruvida anledningen till att en deltagare hade lite resurser efter experimentets första del var kontrollerbar eller okontrollerbar otur. Det som var viktigt var istället hur hon agerade i förhållande till den kontrollerbara risken, dvs om hon valde att försäkra sig eller inte. De som valde att försäkra sig blev i högre grad kompenserade för dåliga utfall oavsett vad dessa berodde på, jämfört med dem  som valde att inte försäkra sig. Detta skedde trots att försäkringsvalet var meningslöst när utfallet berodde på den okontrollerbara risken.

Den här typen av preferenser har inte dokumenteras och diskuterats tidigare, trots att literaturen om rättvisepreferenser är mycket omfattande. I uppsatsen diskutera vi vilka policyimpliationer  denna rättvisepreferens kan ha för t.ex. offentliga försäkringssystem. I stora drag innebär den nya rättvisenorm som vi finner empiriskt stöd för att val och beslut som människor fattar har konsekvenser även på områden som inte påverkas direkt av sagda val och beslut.

Utan att dra några slutsatser om huruvida denna rättvisesyn är moraliskt rätt eller inte, så kan följande enkla (och hårdragna) exempel på hur normen kan tolkas vara illustrativt: En rökare som genom sin rökning utsätter sig för en signifikant hälsorisk bör kompenseras mindre än en icke-rökare om hon drabbas av en rökningsrelaterad sjukdom, som t.ex. lungcancer. Men (och detta är den nya delen av resultatet) hon bör även kompenseras mindre om hon ådrar sig en annan sjukdom som inte är relaterad till rökning.

P.S. En tidigare version av uppsatsen kan finns också publicerad som working paper på Institutet för Näringslivsforsknings hemsida.