Jag är en nöjd, men smula livegen, kund i Handelsbanken. Handelsbanken erbjuder nämligen sina bolånekunder en slags livförsäkring som gör att banken skriver av halva bolånet om du eller din partner dör före 55 års ålder. Försäkringen kostar ingenting, men förutsättningen är att man samlar “alla lån och övriga krediter” hos Handelsbanken. Inte ens ett kreditkort från ICA och kanske inte ens en TV på avbetalning är okej. Har man bundna lån hos en annan bank är Handelsbanken generösa nog att lösa det i alla fall: “Vi skriver helt enkelt avtal om att du flyttar över lånen till oss när de förfaller.”
För att ett företag ska vara lönsamt gäller det att till varje pris undvika läroböckernas modell för perfekt konkurrens. Ett sätt att göra detta är att göra det svårare för kunder att byta till andra leverantörer. Handelsbanken är förstås inte ensamma om att inse detta. Försäkringsbolag erbjuder rabatter om man samlar flera försäkringar i samma bolag och har varit skadefri kund länge. Flygbolag ger bonuspoäng på gjorda inköp och har dessutom byggt in trösklar som gör att man kan tjäna på att ta sig över vissa nivåer. Många andra affärer ger också bonuspoäng. Till exempel ger Coop 1 procent i återbäring på gjorda inköp. (Märkligt nog har Coop inte valt att likt flygbolagen bygga in trösklar genom att göra procentrabatten beroende av hur mycket man handlat hos dem.) Däremot misstänker jag att Handelsbanken är ganska ensamma om att ställa krav på att man inte får vara kund någon annanstans för att få en viss rabatt. Är nästa steg rabatt på Coca-Cola om man lovar att aldrig dricka Pepsi?
Handelsbankens kontrakt skulle förmodligen bara strida mot konkurrenslagstiftningen om Handelsbanken hade varit en dominerande aktör på bolånemarknaden. Eventuellt strider dock den här typen av avtal mot konsumentskyddande lagstiftning (avtalsvillkorslagen), men för att avgöra den frågan behöver vi nog en jurist snarare än en ekonomist. Som ekonomist slutar jag dock aldrig att irritera mig på företags ständiga försök att göra oss konsumenter till lönsamma lojala lakejer.
(Citaten ovan kommer från Handelsbankens hemsida, klicka på “Bostad och bolån” och sedan “Låneskydd”.)
Ekonomistas 
“en slags livförsäkring som gör att banken skriver av halva bolånet om du eller din partner dör före 55 års ålder” – det låter inte särskilt värdefullt.
Om du eller din partner har sviktande hälsa eller andra indikationer på att detta skulle kunna inträffa har det förstås ett värde, men för de flesta friska svenskar torde detta inte alls vara värdefullt.
Vad skulle motsvarande livförsäkring kosta?
Det har jag också undrat men inte orkat ta reda på. Nu kollade jag snabbt på If:s hemsida och en livförsäkring för mig på 1 miljon skulle kosta 750 om året, så för två personer skulle det kosta 1500. Denna gäller dock till 75 års ålder. Det borde vara betydligt billigare att begränsa försäkringen till 55 års ålder (+ ett visst begränsat skydd till 65 år som Handelsbankens försäkring också erbjuder). Men en femhundring per år borde i alla fall Handelsbankens låneskydd vara värt (vilket med dagens låga räntor inte är en helt oansenlig rabatt).
Från SCB, antalet döda i Sverige 2008:
35-55 år: 3655
56-75 år: 19802
76+: 66535
Om en livförsäkring upp till 75 år kostar 1500 (för båda) borde väl en upp till 55 år kosta (3655 / (3655 + 19802)) * 1500 = 234 för en 35-åring, och mindre för äldre personer. Eller räknar jag fel?
Om jag nu räknat (ungefär) rätt blir det en Selma i månaden. Låter inte som så god förtjänst för att vara livegen. 🙂
Måste man inte ha ett medlemskort för att inköpen ska räknas på Coop? Även om det kan låta som en låg tröskel är den hög för mig – man vill ju ha en tunn plånbok.
Jo, och för tio år sedan – vet inte hur det är numera – kostade tom detta kort pengar! Men tanken var väl att man skulle få avkastning på insatt kapital. Man fick dessutom tillbaka pengarna när man avslutade sitt medlemskap.
Hej,
Att Handelsbanken, precis som många andra banker och företag, ger “mängdrabatt” till trogna kunder tycker jag inte är särkilt förvånande.
De kunder som vill ha ett låneskydd men som inte är intresserade av att ”samla alla lån och övriga krediter hos Handelsbanken” får ju helt enkelt betala för låneskyddet, vad är problemet?
Hanna
Att företagen ger rabatt till trogna kunder är inte förvånande, men det är förmodligen inte bra för kunderna.
Kan vara så att vilken position på marknaden man har spelar roll.
Är man ett företag på uppgång med många nöjda kunder kan lojalitetsprogram fungera bra.
Är man är ett företag som förlorar kunder på kan lojalitetsprogram göra de missnöjda kunderna än mer missnöjda.
Ta exemplen Handelsbanken – Coop.
Gör du ett försök att införa ordet ekonomist? 🙂
Bara ett infall…
Frågan hur lojalitetsprogram fungerar dynamiskt?
Robert – Vid en procents ranta sa far du en ranterabatt pa 2.5 procent, eller 0.025 procentenheter.
Jag känner att ett litet förtydligande kan vara på sin plats.
Poängen med inlägget var framför allt att peka på en typ av avtal som säger att man inte får vara kund hos någon annan. Den här typen av avtal med konsumenter har jag inte stött på någon annanstans än hos Handelsbanken.
Ur konkurrenssynpunkt är det nog inte någon större skillnad mellan den här typen av avtal än de andra “lojalitets-rabatter” som förekommer på annat håll. Däremot kan man utifrån ett konsumentperspektiv ifrågasätta Handelsbankens avtal. Om jag förstått erbjudandet korrekt riskerar min partnern att gå miste om miljonbelopp om jag av obetänksamhet köpt en TV på avbetalning. Frågan är om det är ett skäligt avtalsvillkor?
Dessutom är det förmodligen såsom Martin hävdar ovan att alla former av bonusprogram och dylikt generellt missgynnar konsumenterna. Däremot gynnas förstås konsumenter som skulle vara leverantören trogen även utan rabatten.
Stämmer verkligen påståendet att “Däremot gynnas förstås konsumenter som skulle vara leverantören trogen även utan rabatten”? Nu är jag ju inte mikroekonom, men jag trodde att detta åtminstone inte var självklart. Det krävs väl inte mycket (enligt ekonomisk teori) för att bonusprogram ska reducera konkurrensen mellan leverantörerna och därmed driva upp priserna så att även de trogna konsumenterna får betala mer än annars? De trogna konsumenterna borde gynnas av att andra konsumenter sökte mer aktivt — de trogna konsumenterna är väl en sorts marknadsekonomins free riders eftersom de inte bidrar till att skapa prispress mellan leverantörer.
Du har helt rätt, mitt påstående gäller bara förutsatt att konkurrensen inte påverkas av rabatten. Att lata, oinformerade kunder är free riders är ett vanligt tema i den teoretiska IO-litteraturen så vitt jag har förstått.
Tråkigt att ni lyfter fram Handelsbanken på det här sättet. Ser inte inlägget som något annat än reklam. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Förvånad kanske är bästa ordet.
Det finns andra banker som ger rabatt och erbjudanden om hela engagemanget flyttas till dem (pensioner, försäkringar, lån, sparande etc.) och då ställs det också krav på att inte ha lån utanför banken och så vidare.
Backa bandet! Erbjudanden som ger konsumenten ett ytterligare val måste väl ändå antas gynna konkurrensen, så länge det finns andra aktörer på samma marknad som kan komma med motsvarande erbjudanden. Om så inte är fallet kan dylika erbjudanden leda till utestängning av konkurrenter vilket skadar konkurrensen. Dock tror jag i det här fallet att det finns ett antal starka och starkare aktörer på samma marknad.
Nej. Det kan vara bra för den enskilde konsumenten att acceptera ett erbjudande om att bli “en trogen kund” — förutom att konsumenten minskar sina framtida sökkostnader belönas denne kanske med någon form av rabatter. Men om alla konsumenter beter sig på detta sätt kommer den effektiva konkurrensen mellan företagen att minska. För konsumentkollektivet skulle det förmodligen vara bättre om “trogen kund”-erbjudanden förbjöds.
Stämmer det att aktörerna är “starkare” numera? Jag tror att det är betydligt enklare att vara kund utanför någon av de fyra stora idag än vad det varit någon gång tidigare.
Innan Föreningsbanken och alla Sparbanker konsoliderades fanns det förvisso många, många flera banker att välja mellan. Men de var, tror jag, betydligt mer likriktade än vad nischaktörerna är idag.
Tack för dina tankar om detta! Var extra intressant för mig som just är på väg att skaffa bolån hos Handelsbanken och såklart har blivit upplyst om låneskyddet från banken.
Jag känner dock att det kan vara på sin plats att förtydliga vad som händer om du som kund, i ett läge när låneskyddet ska användas, visar dig ha haft andra lån. Så här står det i regelverket för låneskyddet: “Banken har rätt att minska sitt åtagande om det efter kredittagarens död visar sig att kredittagaren, i strid mot detta avtal, har haft kredit hos annan kreditgivare till ett belopp som inte är oväsentligt i förhållande till det som bankens åtagande omfattar. Det kreditbelopp som bankens åtagande omfattar minskas i sådant fall med tre procent, dock lägst med ett belopp som motsvarar fem procent av prisbasbeloppet.”
Jag känner personligen att det kan vara värt att helt sonika strunta i reglerna och sedan ta smällen på tre procent om det osannolika nu inträffar. Att få 47% i låneskydd är ju inte så illa även om 50% såklart är bättre. Men då är man ju inte, som du skriver, livegen utan kan ha t.ex. ett ICA Mastercard om man känner för det.
Tack för detta förtydligande. Jag kan inte minnas att jag sett dessa villkor, men eventuellt var det så att jag förlitade mig på vad min banktjänsteman sa utan att själv kolla villkoren.