I flera anföranden och debattartiklar har socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesperson Thomas Östros anklagat regeringens politik för att ha försämrat arbetsmarknadens funktionssätt. Till exempel skriver Östros med Mona Sahlin på DN Debatt idag att
Ekonomins funktionssätt blir allt sämre. Jämviktsarbetslösheten har ökat varje år under mandatperioden – till och med under högkonjunkturåret 2007.
Östros har framfört liknande formuleringar på SvD Brännpunkt och i riksdagsdebatter. Påståendet verkar baseras på följande graf från Konjunkturinstitutets Konjunkturläget Augusti 2009:
Diagram 139 i Konjunkturinstitutets Konjunkturläget Augusti 2009
Enligt grafen ökade jämviktsarbetslösheten från 5,8 procent under 2007 till 5,9 procent första kvartalet 2008 och sedan successivt till 6,6 procent i nuläget. Till att börja med ska konstateras att skattningar och bedömningar av jämviktsarbetslösheten ska tas med en stor nypa salt. Jämviktsarbetslösheten är en konstruerad variabel som inte direkt kan observeras. Det är oklart både hur variabeln bör definieras och hur man bör uppskatta dess nivå givet en viss definition. Själva skattningarna och bedömningarna är sedan förknippade med ytterligare felkällor och osäkerhetsmoment.
Dessutom — och i sammanhanget viktigare — försöker inte Konjunkturinstitutet göra noggranna bedömningar av hur hög jämviktsarbetslösheten har varit i ett enskilt historiskt kvartal. Anta att jämviktsarbetslösheten var låg under högkonjunkturen 2007 och även under de tre första kvartalen 2008 men att den sedan steg snabbt i samband med krisen förra hösten. Då skulle Konjunkturinstitutets skattningsmetoder förmodligen medföra att ökningen i jämviktsarbetslösheten jämnas ut och redovisas som en gradvis ökning mellan 2007 och krisen hösten 2008. Och detta är rimligen precis vad som har hänt: den ökade jämviktsarbetslösheten under inledningen av 2008 beror knappast på att Konjunkturinstitutet anser att regeringens skatte- och arbetsmarknadspolitik har försämrat arbetsmarknadens funktionssätt utan på att finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen väntas medföra ökad utslagning från arbetsmarknaden.
Ekonomistas 
Du skrev: “Jämviktsarbetslösheten är en konstruerad variabel som inte direkt kan observeras”.
Ni har tidigare skrivit här på bloggen om falsifierbarhet.
Vad innebär citatet ovan för den vetenskapliga statusen hos jämviktsarbetslösheten som begrepp?
Jag kan för min del inte tolka det på annat sätt än att jämviktsarbetslösheten bör hamna i samma låda som stenars magiska kraft, Guds godhet och astrologins möjlighet att forma hållbara parrelationer.
Att något inte direkt kan observeras behöver väl inte betyda att det ointressant som koncept? Vad är t ex sannolikheten att det blir regn i Stockholm på lördag?
Det känns också lite konstigt att tala om en variabel som “falsifierbar”. Bakom konceptet “jämviktsarbetslöshet” finns (förhoppningsvis!) en tydlig definition som i sin tur ofta bär med sig en implicit teori om hur ekonomin fungerar. Och denna teori kan mycket väl vara falsifierbar även om jämviktsarbetslösheten inte direkt kan observeras.
Nu är jag inte en jämviktsarbetslöshetens främsta vänner (se t ex vad jag tidigare skrivit om detta här och här). Jag tycker ändå att det är ett koncept som fyller en funktion. Men för att “jämviktsarbetslösheten” ska användbart måste man vara tydlig med hur den definieras, och man måste vara väl medveten om den stora osäkerhet som skattningarna är förknippade med.
“Den ökade jämviktsarbetslösheten under inledningen av 2008 beror knappast på att Konjunkturinstitutet anser att regeringens skatte- och arbetsmarknadspolitik har försämrat arbetsmarknadens funktionssätt ”
Det må vara hänt. Det borde, rimligen, Konjunkturinstitutet kunna uttala sig om.
Konjunkturinstitutet har under de senaste åren bestått menigheten med en mängd mycket detaljerade utsagor om effekterna av regeringens politik. Jämviktsarbetslösheten har sänkts i inkrement av en promille här och en promille där.
Mest underhållande torde Konjunkturinstitutets redogörelse för hur de av regeringen föreslagna reformerna skulle få verkan under år 2007 och 2008 – som i Konjunkturläget i december år 2006. Här fanns, tycks det, en mycket distinkt uppfattning om hur jobbskatteavdraget skulle påverka människors beteende på kvartalsbasis.
Sanningen – vilket Flodén tidigare påpekat – är ju att jämviktsarbetslösheten torde ligga någonstans i spannet mellan 3 och 12 procentenheter. Och att varje rimlig skattning skulle inbegripa ett likartat konfidensintervall.
Att uttala sig om tiondels procent hit eller dit är i detta sammanhang meningslöst. Och i samma låda bör vi också lägga Finansdepartementets beräkningar av långsiktiga effekter av den förda politiken.
Det återstår väl att se om ekonomkåren – äntligen – kommer att ställa sig upp som en man och protestera mot KI:s utsagor kring jämviktsarbetslösheten.
Möjligen skulle det faktum att KI nu är av uppfattningen att jämviktsarbetslösheten ökat under den innevarande mandatperioden kunna bidra till ett sådant rättarting.
Ekonomers prognoser och bedömningar tenderar att mer eller mindre prägas av uppdragsgivaren. Detta gäller nog även Konjunkturinstitutet.
Man får därför skilja mellan begreppet jämviktsarbetslöshet (som ett sätt att analysera arbetslösheten) och hur måttet/begreppet hanteras.
@Anton: Visst skulle det vara välkommet med ett förtydligande från KI med anledning av Östros uttalanden. Men jag tycker inte att vi i detta fall kan beskylla KI för att ha bidragit till missbruket av “statistiken”. Av vad jag har sett i olika KI-rapporter anser de att regeringens politik har bidragit till en lägre jämviktsarbetslöshet.
Östros har verkligen letat reda på en liten detalj i en KI-rapport och använt denna detalj felaktigt. Förhoppningsvis — han har ju trots allt en bakgrund inom nationalekonomin — är han dessutom väl medveten om att han missbrukar KIs data.
Sannolikheten för regn fyra dagar framåt går visst att observera. Denna variabel kan dessutom förutsägas, visserligen med stor osäkerhet.
Du skrev “Det känns också lite konstigt att tala om en variabel som ‘falsifierbar’. Bakom konceptet ‘jämviktsarbetslöshet’ finns (förhoppningsvis!) en tydlig definition (…)
Om en variabel, som jämviktsarbetslöshet eller freudiansk penisavund, inte är observerbar så är dess definition inte falsifierbar eftersom definitionen inte kan kullkastas med observerade data.
En skillnad mellan “regn i Stockholm på lördag” och “jämviktsarbetslöshet” är att den förstnämnda är observerbar i efterhand.
@Martin: Menar du att teorin bakom jämviktsarbetslösheten är falsifierbar eller bara att den skulle kunna vara det? Om den är falsifierbar vore jag mkt intresserad av att veta hur man skulle kunna göra detta. Kan man överhuvudtaget tänka sig att det går att göra empiriskt?
@Martin: Enligt min uppfattning är juryn ute när det gäller vem som missbrukar nationalekonomin mest – Konjunkturinstitutet eller Östros.
Konjunkturinstitutet har, som bekant, beskrivit hur jämviktsarbetslösheten minskat med en promille här och en promille där till följd av olika ekonomisk-politiska förslag.
Det är inte seriöst att uttala sig med den exaktheten om ett begrepp som inte låter sig beskrivas ens i hela procent.
Att Östros nu hänvisar till Konjunkturinstitutets uppfattningar – som inte kvalificeras annat än som det diagram du refererar – är väl snarare hedrande för Konjunkturinstitutet än något annat.
En rimlig avvägning är väl att jämviktsarbetslösheten sannolikt är ett begrepp som inte lämpar sig väl för en politisk debatt – och att en politik som motiveras endast med förändringar i jämviktsarbetslösheten ska bemötas med viss skepsis.
Ulla: “Sannolikheten för regn fyra dagar framåt går visst att observera. Denna variabel kan dessutom förutsägas, visserligen med stor osäkerhet.”
Hur då? Det enda man kan observera är väl det faktiska utfallet om det regnade. Inte var sannolikheten var.
“Om en variabel, som jämviktsarbetslöshet eller freudiansk penisavund, inte är observerbar så är dess definition inte falsifierbar eftersom definitionen inte kan kullkastas med observerade data.”
Det är väl teorier som ska vara falsiferbara. Jag vet inte ens vad det betyder att en definition är falsifierbar.
Andreas:En skillnad mellan ”regn i Stockholm på lördag” och ”jämviktsarbetslöshet” är att den förstnämnda är observerbar i efterhand. ”
Nu jämför du inte samma saker som Martin jämförde. Sannolikheten att det regnar på lördag är inte observerbar, ens i efterhand. Man kan observera om det regnade eller inte men det är jämförbart med att det faktiskt utfallet av arbetslösheten kan observeras.
@Andreas: Jag menar att teorin åtminstone i princip är falsifierbar. Anta t ex att jämviktsarbetslösheten definieras som den nivå på arbetslösheten som är förenlig med konstant inflation. Med definitionen följer då implicit en teori om att (i) nivån på arbetslösheten påverkar inflationen (och kanske t o m att arbetslösheten är den enda faktor som direkt påverkar inflationen), (ii) det finns vid varje tidpunkt en unik nivå på arbetslösheten som är förenlig med konstant inflation, (iii) arbetslöshet högre än jämviktsnivån medför fallande inflation, osv. Denna teori bör vara falsifierbar ungefär i samma utsträckning som de flesta teorier vi använder inom nationalekonomin.
Martin,
För att förfina Andreas’ obesvarade fråga:
Martins exempelteori står och faller med att påstående (ii) stämmer, eller hur? Vilken observation skulle kunna falsifiera påstående (ii)?
Johan,
Sannolikheten är Y% för regn i Stockholm fyra dagar framåt givet temperatur X1, lufttryck X2 samt ett annalkande lågtryck med på avståndet X3 och hastigheten X4. Y går då att värdebestämma (observera) statistiskt på ett generellt sätt med historiska, observerade väderdata.
Men alla definitioner av jämviktsarbetslösheten som jag har sett (rätta mig gärna om det finns någon “bättre” definition) förutsätter att inflationen kan vara konstant och/eller att arbetsmarknaden kan vara i jämvikt. Dessa förutsättningar är icke observerbara vilket även gör jämviktsarbetslösheten icke observerbar.
Är det inte dags att ekonomer forskar i arbetslöshetens verkliga kärna istället för att att hela tiden hävda substitutionseffektens betydelse i valet mellan arbete och fritid? Kan individen alltid göra ett optimalt och rationellt val? Jag påstår inte inte att ovanstående alternativ behöver vara felaktiga. I teorier bortser man ofta från andra variabler som sociala och beteendevetenskapliga samband som påverkar beslut. Om utbudet på arbetskraft är avsevärt högre än efterfrågan så borde det rimligtvis vara givet att ersättningsnivån i socialförsäkringen saknar betydelse för individens val åtminstone i en djup lågkonjuktur som denna. Det borde vara mer rimligt att sänka ersättningsnivån i tider av överhettning och arbetskraftsbrist. Anledningen är att den arbetslöse då kan göra ett aktivt val mellan fritid & arbete.
Regeringen tar gärna åt sig äran för att man lyckas skapa ett antal nya jobb som troligen skulle kommit till ändå utan reformer.