Härom veckan skrev statsvetaren Helena Olofsdotter Stensöta ett debattinlägg i Göteborgs Posten med rubriken “Politiska åsikter styr vem som sjukskrivs”. Rubriker kan förstås vara en sak men efter att ha läst hennes inlägg och även hennes replik på kritik hon fått så får jag nog intrycket att hon tycker sig ha visat att så är fallet; en större andel handläggare som säger sig stå politiskt till höger leder till ett mer restriktivt sjukskrivande.
I studien som Olofsdotter Stensöta gjort har hon med hjälp av enkäter studerat hur handläggarnas politiska orientering och attityder till försäkringen samvarierar med ohälsotal på länsnivå. Faktorer som hon kontrollerar för är ”genomsnittlig ålder, andel födda utanför Sverige, andel personer med högskoleutbildning i 1–2 år, arbetslöshetsnivå, andel personer som arbetar i statlig sektor, andel personer verksamma i privata aktiebolag samt kön- och åldersfördelning bland de anställda på Försäkringskassan”. Baserat på denna typ av regression anser hon att hon belagt att en större högerorientering bland handläggarna leder till en mer restriktiv hållning till att sjukskriva och ett lägre ohälsotal.
Det finns två grundproblem som måste adresseras när man menar sig komma fram till en slutsats av denna typ. Det första handlar om i vilken utsträckning det verkligen finns ett samband mellan andelen sjukskrivna och den politiska orienteringen hos handläggare i ett län när man kontrollerar för andra faktorer som kan tänkas förklara regionala skillnader i ohälsotal. Som Olofsdotter Stensöta själv poängterar; ”om människor exempelvis är äldre i ett visst län, eller om branschstrukturen ger större påfrestningar är det helt i sin ordning om ohälsotalen är högre just där”. Hon kontrollerar förvisso för ett antal andra potentiellt viktiga variabler, vilket förstås är bra, men missar fortfarande i mitt tycke en rad faktorer. Varför genomsnittlig ålder och inte t.ex. andel över 65 eller något annat mått som fångar åldersstruktur bättre än snittålder? Varför detta något udda mått på högskoleutbildning? Inte fångas väl de relevanta aspekterna av branschstruktur av andel personer i statlig sektor respektive privata aktiebolag? Och hur är det med oberoendet mellan högerledsvariabler…?
Det andra grundproblemet handlar om kausalitetsriktning. Att säga sig ha visat att en sak är en annans orsak är något helt annat än att visa att de samvarierar. Korrelation är inte samma sak som kausalitet. Det finns en rad olika sätt att adressera detta problem (t ex att använda så kallade instrument variabler).
Varför då klanka på just denna studie när världen uppenbart är full av bristfälligt utförd ekonometri? Kanske för kombinationen av Olofsdotter Stensötas tvärsäkra uttalanden om att hon visat hur politisk orientering påverkar sjukskrivningshandläggandet och det faktum att det finns en rad sätt på vilka man skulle kunna göra denna typ av studie bättre (till skillnad från t ex makrostudier där man jämför länder och där orsakssamband fortsatt är problematiska men där det inte är uppenbart hur man kan göra annorlunda). Varför inte utnyttja variation på en lokalare nivå för att bättre konstanthålla andra faktorer som kan påverka (även sådana som inte är observerbara). Idealt sätt skulle man villa fördela sjukfallen slumpmässigt så att handläggare i snitt möter precis samma typ av sjukfall, för att sedan se om handläggandet varierar med politisk uppfattning. Varför inte använda information om individuella handläggares politiska uppfattning (som rimligtvis måste finnas då sådan används till att skapa de aggregerade måtten på länsnivå)? Även om poängen är att studera organisationskulturens ”politiska uppfattning” så skulle kunskap om enskilda handläggares beteende kunna säga något om vad som formar denna (om det inte är individernas egna åsikter så är det rimligtvis något annat regionspecifikt som i sin tur kan vara relaterat till de sjukfall man möter). Om man absolut vill försöka göra analysen på ”kontorsnivå” varför inte matcha kontor som är lika i organisationskultur (lika höger eller vänster) men verkar i olika delar av landet och jämföra resultatet i handläggande. Alternativt kan man försöka hitta närliggande kontor med olika politisk orientering och slumpa ut sjukskrivningsfall mellan dessa för att se om det finns skillnader i handläggande.
Att randomisera tycks för mig extra viktigt i just detta fall (oavsett om man gör studien på individ, kontors, eller någon annan aggregeringsnivå) då Olofsdotter Stensötas stora poäng är det problem det skulle innebära om två likadana sjukfall behandlas olika beroende på var i landet de hanteras. Om detta är det verkliga problemet som man vill påvisa så borde fokus i första hand ligga på att försäkra sig om att handläggarna möter ett (i genomsnitt) likadant fall vilket man kan uppnå genom att slumpa ut ett stort antal fall.
Poängen är inte att jag inte skulle tro på Olofsdotter Stensötas hypotes, än mindre att jag tycker att detta är ointressant eller oviktigt. Tvärtom; problemet ligger i att jag tycker det finns så mycket mer att göra och att resultaten av sådana studier verkligen är viktiga.
Ekonomistas 
Jag blir lika förskräckt som jag blir glad varje gång en erfaren ekonometriker påpekar för en mindre erfaren ekonometriker att korrelation EJ implicerar kausalitet.
Väntar på vidare forskning. Kan bli intressant läsning.
Fast ar det inte tvartom? D.v.s. att en storre andel handlaggare som star till vanster politiskt leder till fler sjukskrivningar? En inte helt oviktig skillnad
Emil, ja det är ju det diskussionen handlar om.
Även om studien inte är 100-procentig, skulle det vara en intuitiv slutledning för dom flesta, med tanke på vilken otrolig högersväng sverige tagit på sistone. Innan valet trodde alla mina kompisar, och svensken överlag, att alla invandrare ligger på soffan i förorterna utan en tanke på att söka jobb. Komvux blir tuffare att komma åt för dom som inte skärpt sig med modersmjölken, csn ska minska till 4 år, så att alla dom inte blir påeldade hemifrån när dom är 15 inte ska få känna av och testa vad dom vill plugga. Kraftiga ansträngningar för att utrota facket, kraftigt sänka ersättningarna för arbetslösa etc. Detta går går självklart fint ihop med att högerorienterade männikskor överlag är hårdare mot oskärpthet och överlag inte har tolerans mot misslyckanden.
Emil (och davva): Empiriskt är det ingen skillnad mellan att konstatera att högervridna handläggare sjukskriver mer restriktivt än vänstervridna och att finna att vänstervridna sjukskriver mer än högervridna. Det är en rent semantisk fråga om hur man beskriver ett och samma resultat.
Jonas kommentar är viktig. En regression kan inte skilja på vem som gör fel i ett fall som detta. Högerorienterade kan vara för restriktiva, vänsterorienterade kan vara för generösa, båda kan vara för restriktiva eller också är båda kan vara för generösa. Och allt detta om (och detta är i mitt tycke fortfarande ett stort OM) man visat en statistisk skillnad mellan höger och vänsterorienterade handläggare.
davva;
Men inser du inte att din slutsats är lite konstig? Du menar på att högerorienteringen leder till en mindre tolerans mot misslyckande. Först och främst så är ju USA väldigt mycket mer högerorienterat än Sverige samtidigt som det är allmänt känt att det är mycket mycket mer ok att misslyckas i USA. För det andra så måste du tänka på att det finns mer krav av en anledning, det kallas globalisering. Mer konkurrens leder till att man i Sverige inte kan förvänta sig att få det lika enkelt konkurrensmässigt som man haft dom senaste 100 åren. Nya tider kräver nya metoder.
Kritiken här är ju bra och med tanke på att hon har gått ut så hårt med resultaten så behövs ju det här. Men jag tycker inte i sig att studien verkar vara så dålig. Det är ju åtminstone ett första steg och sen kan man gräva mer i det datamaterial hon har. Det vore kul!
“Och allt detta om (och detta är i mitt tycke fortfarande ett stort OM) man visat en statistisk skillnad mellan höger och vänsterorienterade handläggare.”
Hon har väl bara visat att kontor med fler högeroriennterade tjänstemän sjukskriver färre. Det är väl inte samma sak som att man kan se en skillnad om man tittar på de enskilda tjänstemännen. Kanske går effekten via en påverkan på den allmänna kulturen på kontoret.
Det centrala är ju att, som Jesper är inne på, förstå skillnaden mellan samvariation och kausalitet och ha omdöme nog att dra slutsatser därefter. Det krävs ju inte särskilt mycket fantasi för att föreställa sig vilka märkliga politiska beslut som skulle fattas i frånvaro av den lilla distinktionen…
Det finns all anledning att som läsare bli misstänksam mot debattörens motiv när hon redan i ingressen slår fast: “Län där handläggarna står politiskt till höger är mer restriktiva. Och mot förmodan visar sig snällism hos handläggarna under vissa förutsättningar verka dämpande på sjukskrivningar”.
I det ena fallet när det handlar om högerorientering beskrivs det lägre ohälsotalet som en konsekvens av en “mer restriktiv” hållning hos handläggaren, något som för de flesta skulle tolkas som något negativt. I fallet “snällism” däremot beskrivs samma lägre ohälsotal däremot som “dämpande”. Tar man dessutom en titt i hennes bok kan man konstatera att samma snällism är förknippat med ett starkt signifikant högre (!) ohälsotal om man eliminerar de två outliers som finns i data, Gotland och Jönköping.
Ytterligare en sak jag inte fick utrymme att kommentera i mitt GP-svar var det minst sagt tveksamma i att relatera den politiska orienteringen hos “dagens” handläggare med dagens ohälsotal när ohälsotalet till ungefär tre fjärdelar utgörs av förtidspensionärer och långtidssjukskrivna. Jämförelsen är alltså baserad på beslut som i de flesta fall är fattade för åtskilliga år sedan.
woldu, ja, högerorientering leder till en skärpare ton mor misslyckanden, för att uttrycka det milt. I amerika anser högern att människan ska göra sig förtjänt av vad man har/får. Därav denna otroliga hets mot att även arbetslösa och fattiga ska kunna gå till sjukhuset när dom är sjuka etc.