Är sänkta löner vägen till lyckan?

Överenskommelsen mellan IF Metall och arbetsgivarna om ledighet och utbildning till 80 procent av lönen är onekligen intressant men kan knappast kallas en lönesänkning, vilket andra redan konstaterat. Företagens motiv till uppgörelsen måste därför bestå i att den kan sänka kostnaderna för återanställningar om konjunkturen snart vänder. Detta kan även innebära en viss återhållsamhet vid framtida löneförhandlingar.

Medan företagen kan sägas försäkra sig mot de kostnader som följer med en snar uppgång i ekonomin gör facket det motsätta och söker en försäkring mot en lång och utdragen kris. I en sådan kommer många att utförsäkras ur a-kassan och varje dag man kan behålla sin anställning är därför värdefull; även om det är till 80 procent av lönen.

Att sänka lönen för att minska arbetslösheten är dock något som har stöd i lyckoforskningen. Mängder av studier visar att arbetslöshet är ett betydligt värre än öde än sänkt lön (se denna översikt). Forskningen visar bland annat att:

Le, du har ett jobb!

Le, du har ett jobb!

  • Lyckoförlusten av att bli arbetslös är värre än att gå från den högsta till den lägsta inkomstkvartilen.
  • Att vara utan jobb sänker välbefinnandet mer än någon annan enskild händelse [i datamaterialet], inklusive skilsmässor och separationer.
  • Arbetslösa har sämre mental hälsa, dricker mer sprit, har högre dödsfrekvens, begår självmord oftare och deras personliga relationer är pressade.

Det stora frågan är alltså inte om det är önskvärt att hålla nere arbetslösheten med hjälp av sänkta löner utan om det funkar. I den kapitalintensiva och strukturomvandlingskänsliga industrin är det nog tveksamt. Om inte den internationella efterfrågan finns spelar sänkta löner bara en marginell roll. I den offentliga sektorn ser det däremot annorlunda ut. Den är personalintensiv och efterfrågan beror helt på budgetens storlek. Sänkta löner kan därför omedelbart omsättas till fler jobb — och bättre offentlig service för medborgarna.

Att den offentliga sektorn är kvinnodominerad stärker bara slutsatsen att det är där lönesäkningarna bör ske. Forskning från Australien visar nämligen att ett jobb är värt dubbelt så mycket för kvinnor som för män. I lyckotermer, alltså.

DN123456, SvD12345, VA

Comments

  1. Arvid Fredenberg says:

    Flera av argumenten som framförs till stöd för arbetstidsförkortningen skulle även kunna användas till stöd för en generell arbetstidsförkortning. För ett antal år sen ville vissa införa sex timmars arbetsdag. Frankrike införde 35-timmarsvecka. Det var, som jag minns det, inte något som hyllades av nationalekonomer. Säkert på goda grunder.

    Det skulle vara nyttigt med en pedagogisk redogörelse för varför det är en god idé nu, men en dålig idé generellt. Jag tror inte vi får läsa nån sån pedagogisk redogörelse i våra dagstidningar, men ekonomistas kan säkert hyfsa debatten.

  2. http://worlddatabaseofhappiness.eur.nl/hap_nat/nat_fp.php

    Hellre en generell arbetsvecka förkortning för alla dvs. alla ska jobba 4 dagar x 9 timmar/dag (Då sparar man drivsmedeln ,istället för 5 dagar x 6 timmar/dag ) och mindre semester.

    Kan någon förklara hur funka det med vad World Islamic Economic Forums Jakarta deklaration menar med ekonomi utan ränta och spekulation ?

  3. Mattias says:

    Det hela är en chansning helt enkelt. Det är fler och fler industrijobb som går till låglöneländer just på grund av att det är vem som helst som kan lära sig yrket. Det är skillnad med hantverkare och liknande som faktiskt behöver ha en expertis. Då är alltså dessa IF Metall desperata om att se till att dom jobb som finns inte stängs ner.

    Om man tänker ur grundläggande nationalekonomiska termer så…

    När ett större företag ska flytta jobb till ett annat land på grund av att det ökar produktionen (antingen mer producerat på grund av lägre styckkostnad(lönekostnad) eller mer producerat på grund av bättre produktivitet(skicklighet)) så finns det kostnader i att stänga ner produktion.

    Men vad händer om företagen redan dragit ner produktion ordentligt i ett land som Sverige? Då blir väl den kostnad för nerdragning av personal som dem skulle haft vid en förflyttning en ”sunken cost”? När konjunkturen sedan vänder så kommer företagen enligt mikroekonomisk grundprincip inte ta kostnaden som dom redan betalat för nedläggning av produktion som något att beakta vid ett beslut om eventuell outsourcing.

    Den stora anledningen till att industrijobbben går iväg till låglöneländer medan saker som ingenjör inte gör det i lika stor grad är helt enkelt att vem som helst kan efter viss inskolning göra det som industriarbetare gör medan det som en ingenjör gör kräver skolgång och rätt tankesätt.

    Det jag vill komma fram till är att IF Metall försöker säkert att se till att jobben inte försvinner på grund av att om dom försvinner så kommer dom inte tillbaka i den sektorn.

    Jämför med en investmentbanker som förlorat jobbet i London eller NY, det är inte så att jobbet aldrig kommer tillbaka eftersom han/hon kan åka till Kina och börja en verksamhet där med den kunskap han har(som det han använde för att jobba istället för industriarbetaren som använder sin kropp).

  4. Jonas: Jag tror inte att efterfrågan på offentliga tjänster har förändrats speciellt mycket under krisen. Den offentliga sektorn bör varken sänka löner eller säga upp personal i lågkonjunkturen.

    Arvid: En viktig skillnad är tidhorisonten. Vi kan nog enas om att en permanent sänkning av arbetstiden inte leder till minskad arbetslöshet på lång sikt. På kort sikt lär däremot sänkt arbetstid reducera arbetslösheten, speciellt i ett svagt konjunkturläge.

    Om detta i sin tur är bra eller inte är förstås en mer komplicerad fråga. Men jag tycker att mycket talar för att det är en bra strategi om det sker efter lokala överenskommelser, och i sektorer som är hårt drabbade av lågkonjunkturen. Det främsta argumentet mot arbetstidsförkortningen är ju att det kan hindra arbetare att lämna dåliga företag för mer livskraftiga nya anställningar. I det nuvarande konjunkturläget kommer arbetslösheten att stiga även om vi ser arbetstidsförkortningar, och många av de som blir arbetslösa inom de aktuella sektorerna riskerar nog att hamna i långvarig arbetslöshet.

  5. Martin: Jag skulle vilja påstå att vi inte vet något om den egentliga efterfrågan på offentliga tjänster. Dock vet vi att det som bjuds ut kommer att konsumeras eftersom priset är noll (eller i varje fall lågt) för slutanvändaren. När nu kommuner och landsting får ont om pengar är sänkta löner ett sätt att upprätthålla sysselsättningen (detta gäller självfallet även universitetslärare).

    Man kan invända att staten i stället borde ge mer bidrag eller att balanskraven borde ändras men det finns likväl en avvägning mellan hur många som kan anställas och hur höga lönerna är. Sedan kan det på längre sikt vara ett problem om vi låser upp allt större andel av arbetskraften i offentlig sektor.

  6. e.lind says:

    Om det huvudsakliga problemet är vikande efterfrågan och inte förlorande marknadsandelar pga för höga kostnader är det ingen lösning att i en lågkonjunktur minska arbetstiden och därmed hushållens köpkraft.

    Smartare att t.ex konjunkturanpassa arbetslöshets-försäkringen. Höj ersättningen under lågkonjunkturen och sänk den under högkonjunkturen. Borde vara en roll för staten att hantera. Varför inte en blocköverskridande uppgörelse om detta? Förmodligen politiskt omöjligt…

    Ett argument för överenskommelsen i detta konjunkturläge kan vara att förhindra att långsiktigt bärkraftiga branscher slås ut pga krisens djup.
    Här är det nog viktigare vilka åtgärder som vidtas vid G-20 mötet i London i april.

    Regeringen borde ta initiativet att vidta åtgärder som motverkar överenskommelsen potentiellt negativa effekter på efterfrågan. Åtminstone borde man kommunicera problematiken.

  7. Shubila says:

    Jonas: Om syftet är att fördjupa krisen är sänkt lön ett utmärkt recept. Nationalekonomer brukar framhäva att devalveringar är som ”att kissa när det är kallt: först värmer det behagligt sedan blir det otrevligt kallt”. Samma gäller för sänkta löner. Särskilt i kristid.

  8. Shubila: Jag antar att du därmed förespråkar höjda löner som ett recept ut ur krisen. Då kanske det först blir kallt men sedan varmt? Problemet är ju att kylan just nu är väldigt bitande. Sedan har du rätt i att det inte är ett universalrecept för att hantera krisen men säkta löner kan till viss del kan hålla nere arbetslösheten, inte minst i offentlig sektor (vilket Forshaga kommun utreder).

    elind: Den vikande efterfrågan beror till stor del beror på den internationella konjunkturen så hushållens köpkraft i Sverige är bara en av flera faktorer. Jag förespråkar inte heller någon allmän nerdragning av köpkraften: Arbetslöshet påverkar ju också hushållens köpkraft negativt och redan risken för arbetslöshet gör folk mindre benägna att konsumera. Jag håller för övrigt med om att konjunkturberoende a-kassa vore intressant att titta närmre på.

  9. Nils Lindholm says:

    Människan som Gruppen IF-metall förlorar på 80%
    Lycka är svår att uppnå i fattigdom.
    Det man förmodligen menar är att man ’kan se ljuset i andra ända av tunneln’.
    Men är det inte ungefär samma ljus som du kom från?

    clip:{”men kan knappast kallas en lönesänkning”}!!!!
    Är det inte lönen man köper mjölken för?
    Så om ’timlönen’ för dessa metallare ökar till 1000:- och dom minskar arbetstiden till 1-timma i månaden så har dom fått. . . löneökning!!

    Bättre för metallarna som kollektiv att ta 10% av dom 80% som jobbar och ge till dom 20% som är arbetslösa.
    Då får alla 90% om a-kassan ger 50%
    Det metall gör är att minska utgifterna för a-kassan.
    Det är väl inte deras jobb?
    Dom skall vara ’rikedomsskapare’ o ’arbetskraftsresurs’.
    Vi har ’anställt folk’ för sånt där, kallas visst för Riksdag o Regering.

    A-kassan finansieras genom NU 2,5% i arbetsgivaravgiften (är tror jag rent av lag).
    A-kassan drog 2006 (4,5%) in nån 50-60miljarder.
    Borg:en har nu erkänt finansieringen genom att sänka arbetsdelen i arbetsgivaravgiften till 2,5%.
    MEN han höjde ’straffskatten’ för produktionsmedel av kött o blod till 7,5% för att ’överföra’ arbetsgivaravgiften mer mot en generell skatt!!
    A-kassan är inte tärande, den är ju ’fonderad’ (hoppas jag), men Staten ’lånar in’ hela summan i sin budget och får det sen att se ut som ’bidrag’ vid återbetalningen!!
    Lägg märke till att för SAAB, Volvo, Pappersindustrin o tillverkning överhuvudtaget så ger det inte mycket.
    Deras kostnad för lön är en liten del av kostnaden.
    Ex.v. för nån 20-år sedan jobbade jag i byggsvängen med en lön på runt 100-tusen i årslön, men jag omsatte 1,5-miljoner.
    Min löneandel av totalkostnaden för produktionen var lägre än 10%
    Det skulle ge en konkurrensfördel på 2%
    Jobbade jag gratis så skulle det bli 10%
    Mot vad o vem.

    Jämför detta mot devalvering 1/3 mot Dollarn och runt ¼ mot EUR

    Detta 80% är väl lite åt MP:s arbetsdelning.
    Och MP:s ’friår’.

  10. Shubila says:

    Jonas: Höjda löner är definitivt nåt som borde diskuteras. Eftersom det är ETT medel ur krisen. Problemet är att det kan rimligen bara diskuteras och genomföras på bred front inom offentlig sektor. Höjda löner inom privata företag vore i detta läge en katastrof(och kan som sagt ändå inte koordineras). Dessbättre finns en annan väg att gå som fixar biffen: massiva inkomstskattesänkningar. Det är ju köpkraften i lönerna som måste öka. Det obegripliga är ju att Borg inte tar chansen när han nu har ett gyllene läge. Med krisen som argument borde han lansera ordentliga inkomstskattesänkningar. Och vi pratar nu inte om skattesänkningar som innebär några korvören extra i månaden. Det måste handla om åtskilliga tusenlappar. Skattesänkningarna får inte heller kompenseras med åstramningar av offentlig efterfrågan. Då är de meningslösa. Tvärtom bör de kombineras med rejäla ökningar av offentliga utgifter. Hur ska vi annars göra? Om allmänheten ska få sänkta löner. Offentligheten ska inte efterfråga. Vem ska då köpa BNP?

  11. Jag skulle se det som extremt oansvarigt att börja höja lönerna i en tid av minskad global efterfrågan och snabbt ökande arbetslöshet. Sänka skatter är en väg för att stimulera efterfrågan men det finns en stor diskussion kring vad som ger störst utväxling; sänkta skatter eller ökade utgifter. Den stora risken med att sänka skatterna är att folk helt enkelt väljer att spara skattesänkningen.

  12. Shubila says:

    Jonas: Jo. Kanske är det oansvarigt att propagera för höjd löner. Hur oansvarigt är det att propagera för sänkta löner?
    Betr skattesänkningar och utgifter: Ökade utgifter ger en högre utväxling. Men ökade utgifter ger inte högre privat konsumtion. Vi behöver båda. Receptet måste alltså bli BÅDE ökade utgifter OCH skattesänkningar. Är skattesänkningarna stora nog skulle jag sätta en peng på att de biter snabbare(men inte bättre) än utgiftsökningar. Men det är bara en gissning. Och det är mindre viktigt vad som biter först/mest. Båda behövs. NU!

  13. Andreas SO says:

    Jag har en fråga angående lönesättningen på arbetsmarknaden. Är det inte egentligen ganska märkligt att man som arbetssökande förväntas ange hur mycket man begär i lön? Som arbetssökande är det ganska frustrerande att behöva ange lönekrav. Det känns som en ”no win situation”. Antingen begär man för lite och får en låg ingångslön vilket påverkar en negativt i resten av karriären eller så begär man för mycket och riskerar att ej få jobbet man söker. I synnerhet när man söker sitt första heltidsjobb och därmed har dålig förhandlingsposition så känns det lite problematiskt. Vore det inte en bra idé att lagstifta om att företagen måste ange en ungefärlig lön som arbetstagaren kan förvänta sig i annonser och vid intervjuer?

    • Det är ju bara ett problem första gången. Sedan kan man ju bara hänvisa till sin nuvarande lön och begära lite mer. Vad gäller första anställningen så är det ju även i det fallet ett icke-problem om arbetsmarknaden är i balans och man som arbetssökande har mer än ett arbete att välja mellan.

      • Andreas SO says:

        Det är inte så ”bara” det eftersom ens ingångslön påverkar hur mycket man kommer att kunna begära på sin nästa anställningsintervju som i sin tur påverkar hur mycket man kan begära på nästa och så vidare. Du får i vanlig ordning allt att låta så enkelt. De allra flesta människor kan inte välja och vraka mellan en massa olika arbeten. Hade det varit så enkelt så hade vi inte haft någon arbetslöshet.

      • Om du vill ha lite inside information från rekryterare:

        Det är inget som hindrar att du överdriver din nuvarande lön när du förhandlar om ett nytt arbete. Det ÄR så enkelt.

        Man kan också se det från arbetsgivarperspektiv. Det finns ingen poäng med att säga nej till ett förslag som kanske är 2000:- mer än man tänkt sig eftersom det kommer innebära att relationen (anställningen) inleds med dålig stämning. Dåligt stämning kostar garanterat mer än 2000:- i månaden.

        Med andra ord: kolla lönestatistik och dra sedan till med ett bud i övre delen av intervallet. I nästan alla fall kommer arbetsgivaren acceptera budet.

Trackbacks

  1. […] för kvinnor i offentlig sektor bör ske med bibehållen lön. Jonas Vlachos, nationalekonom vid stockholms universitet håller med om att IF Metalls arbetstidssänkning är […]

  2. […] förvärra krisen genom att ge upphov till ett deflationsproblem. Till exempel är förra veckans överenskommelse mellan IF Metall och arbetsgivarna om möjlighet till lägre ersättning en utveckling i motsatt […]

  3. […] vi inte acceptera lägre löner för okvalificerad arbetskraft i Sverige? För effektivitetens och lyckans […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s