Dystert, men vi klarar oss nog

För den som vill ha pengar över till annat än vård av den åldrande föräldragenerationen är Klevmarken och Lindgrens artikel i DN häromdagen dyster läsning. En tredubbling av sjukvårdskostnaderna är enligt deras modell vad vi har att vänta oss. Ovanpå detta kommer ökade kostnader för äldreomsorgen.

Det finns en del uppenbara invändningar mot dessa resultat. Exempelvis är det knappast troligt att ambitionsnivån i vården förblir densamma oavsett hur mycket detta kostar. Vårdbehovet är trots allt glidande och inte ens sjukliga förtiotalister kan undvika att rätta mun efter matsäck.

Men denna invändning är nog både billig och lite orättvis — Klevmarken och Lindgren skulle säkert hålla med. Intressantare är de forskningsresultat som tyder på att sjukvårdskostnaderna inte alls stiger när befolkningen åldras. Anledningen är att vi inte behöver vård under längre tid bara för att vi blir äldre. Snarare verkar de stora kostnaderna uppstå i samband med att man dör. Zweifel, Felder och Werblow sammanfattar en artikel på temat med orden:

Analysing health care expenditure of deceased persons, we showed that age is insignificant if proximity to death is controlled for. Thus, we argued that population ageing per se will not have a significant impact on future health care expenditure. […] a naive estimation that does not control for proximity to death will grossly overestimate the effect of population ageing on aggregate health care expenditure.

Eftersom stora årskullar närmar sig livets slutfas lär kostnaderna stiga även om man tar hänsyn till dessa aspekter, men någon tredubbling blir det knappast. Denna kostnadsökning är för övrigt inte permanent utan sjunker när det är de små femtiotalistgenerationernas tur att möta sina skapare.

Trots det är det svårt att inte hålla med Klevmarken och Lindgren om att mer pengar kommer att behövas. Eftersom både regering och opposition verkar överens om att förtiotalisternas bostadsförmögenheter inte ska beskattas är det troligt att ökad egenfinansiering av vård och omsorg blir lösningen. När folk sent omsider inser att de inte sparat nog för att bekosta åldringsvården lär dessutom pensionsåldern krypa uppåt.

Så vi klarar oss nog ändå.

(Tack till Erik för referens)

Comments

  1. Andreas Bergström says:

    Resonemangen i DN debatt-artikeln kan man t.ex. känna igen från långtidsutredningen 03/04 och SKL:s prognoser. Det är svårt att komma ifrån känslan att de personer som kommer fram till att det kommer att bli ofrånkomligt med tilläggsfinansiering i framtiden inte är särskilt engagerade för generell välfärd.

    Långtidsutredningen 99/00 hade en mer realistisk approach (bilaga 8, http://www.regeringen.se/content/1/c4/17/61/ccfbfcf1.pdf). Det där bortsåg man från i senare prognoser från SKL och regeringen.

    Sanningen är att Sverige redan HAR GENOMGÅTT en stor del av äldreexplosionen eller vad man nu vill kalla den. Utan att att sjukvårdskostnaderna som andel av BNP har ökat. Och tilläggsförsäkringar är, trots en del mediauppmärksamhet, ett mycket perifert fenomen, kanske några promille av vårdkostnaderna.

    En vanlig tanke är att vi kommer vilja lägga en större andel av BNP på välfärdstjänster när vi blir rikare, och har våra basala behov tillfredsställda. Men i så fall borde ju utvecklingen tagit fart för länge sen, vi har ju inte direkt haft svält i landet de senaste 70 åren. Det finns ju annat att lägga pengarna på – platt-TV, Thailandsresor etc.

    En annan vanlig tanke är att Baumols sjuka gör att utvecklingen skenar. Men Baumols sjuka skulle i värsta fall säga att vi, för att behålla produktionen av välfärdstjänster, måste lägga samma andel av BNP på tjänsterna i framtiden. Och det är ju inga problem. Och i verkligheten är medicin ett extremt forskninsintensivt område, där t.ex. nya läkemedel gör att man kan behandla fler sjukdomar bättre och billigare hela tiden. Baumols sjuka handlar inte om den typen av tjänster.

    En tredje tanke är att just den snabba utvecklingen kommer göra att kostnaderna drar iväg – det kommer ständigt nya, dyra behandlingar och om alla ska ta del av dem blir det katastrof. Men mycket av utvecklingen sker på läkemedelssidan, och där går patenten ut rätt snabbt efter introduktion. Sedan blir bara tillverkningskostnaden kvar, och den bör ju snarast minska med ökad produktivitet. Och behandlingarna ger ju ökad produktion, eftersom friskare människor kan jobba mer.

    Naturligtvis KAN olika faktorer göra att kostnaderna för sjukvården drar iväg i framtiden. Men det kan vi bara gissa, det finns inga fakta som talar för det. Regeringen har ändå tillsatt en grupp som ska titta på de framtida ökade kostnaderna för välfärdstjänster. Jag ser fram emot att de också ska tillsätta en grupp som tittar på hur modet kommer se ut 2030, eller något annat klokt sätt att använda skattepengarna.

  2. Shubila says:

    Varför är en hårklippning dyrare idag än igår?

  3. Andreas: Tack för ett långt svar. Jag hinner inte bemöta allt nu men det är en felsyn att utvecklingen inom sjukvården bara yttrar sig i högre läkemedelskostnader. I och med att behandlingarna blir bättre och mer anpassade till den sjukdom som faktiskt behandlas ökar även personalbehovet och kraven på läkarnas kompetens (och tid).

    Att kostnaderna för sjukvården inte ökat som andel av BNP kan ju bero på att den latenta efterfrågan på välfärdstjänster inte tillåts realiseras inom dagens system. Missnöjet verkar dessutom öka liksom den upplevda bristen.

    Den offentliga tjänsteproduktionen har ökat som andel av BNP vilket är i linje med att efterfrågan ökar när inkomsterna ökar. Dessutom har kvaliteten i vissa tjänster sjunkit (exempelvis är personaltätheten på dagis är mycket lägre än på 70-talet), vilket kan vara ett sätt att hantera den ständigt ökande efterfrågan.

    Men det finns en risk att denna diskussion blir för spretig. Jag tror det finns skäl att tro att efterfrågan på välfärdstjänster ökar med inkomster och det blir svårt att tillfredsställa denna efterfrågan via skattsedeln. Dagens missnöje med att det är fritt fram att köpa alternativmedicin (eller för den delen platt-TV) medan man inte får betala extra för riktig vård (eller utbildning) är ett tecken på detta. Samtidigt var poängen med mitt inlägg att just den åldrande befolkningen i sig inte självklart leder till ökade sjukvårdskostnader. Däremot är det ju uppenbart att kostnaderna för exempelvis pensioner ökar om folk lever längre men inte arbetar fler år.

    Shubila har rätt i att en hårklippning är dyrare idag, vilket beror på Baumol-effelter. Däremot är det inte klart att en hårklippning kostar en större del av inkomsten idag.

  4. Andreas Bergström says:

    När det gäller sjukvården kan jag bara konstatera att Sverige är bland de bästa länderna i världen på åtgärdbar dödlighet, vilket i alla fall jag ser som ett av de bästa måtten på sjukvårdens kvalitet. Sedan har vi långa väntetider, vilket ger ett stort missnöje och en (liten) efterfrågan på kompletterande försäkringar. Men väntetiderna beror inte i någon större utsträckning på besparingar, utan på dålig organisation. T.ex. har Kalmar landsting lyckats få ner väntetiderna rejält utan några extra ekonomiska satsningar att tala om.

    Och det är inte bara läkemedel som fungerar som exempel på att sjukvården inte kostar mer när den utvecklas. Många operationer förbättras så att patienterna kan gå hem samma dag, samtidigt som kvaliteten ökar. Övervakningsteknik och telemedicin gör att personalbehovet minskar. Etc.

    Den offentliga tjänsteproduktionen har väl inte ökat som BNP de senaste 30 åren? Hittar siffror på offentlig konsumtion (vilket förstås inkluderar t.ex. försvaret, som inte är vad vi diskuterar här), och de har pendlat mellan 26 och 30 procent av BNP sedan -77, just nu är vi snarast på väg mot en bottennotering. Detta trots att dagis har gått från en marginell företeelse till att omfatta i princip alla barn, trots att fritids har gått från att inte finnas till att omfatta nästan alla barn, trots att högskolorna har expanderat rejält, trots att befolkningen har blivit mycket äldre. Den minskade personaltätheten på dagis (som jag i och för sig misstänker är halvt mytologisk, utifrån egna minnen) beror nog snarare på att vi har bestämt oss för att kommunerna ska göra en massa annat också. Om vi bestämmer oss för att fortsätta på den vägen (gratis bilskola till alla 18-åringar, eller vad man nu kan hitta på) så får vi nog problem. Men det är ju inte något en ekonomisk prognos kan säga något om.

Trackbacks

  1. […] förväntas i artikelförfattarnas studie kunna öka med upp till 270 procent. Men bloggen Ekonomistas som även kommenterar DN-artikeln tipsar om en annan studie som visar att vårdkostnader inte beror på ålder – kostnaderna beror på hur […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s