I en underlagsrapport till Globaliseringsrådet, sammanfattad på SvD Brännpunkt idag, efterlyser Thomas Lindh åtgärder för att påskynda ungdomars universitetsstudier och tidigarelägga deras arbetsmarknadsinträde. Han föreslår kortare lov, mer resurser till universiteten för att förbättra undervisningen, och generösare lånevillkor för studenterna så att de blir mindre beroende av extraknäck.
Jag instämmer i Lindhs problembeskrivning. Svenska studenter verkar ta orimligt lång tid på sig (se tidigare inlägg). Men jag tvivlar på effekterna av hans förslag. Kanske kan det fungera om generösare lånevillkor kombineras med terminsavgifter och strikta återbetalningskrav. Ökade anslag till universiteten har jag förstås inget emot, men det viktiga är nog att ge universitet och högskolor incitament att hjälpa studenterna att bli klara inom utsatt tid.
Ekonomistas 
Jag tycker staten borde ge bonus till de som läser mer än 30 hp. Runt 500 kr extra per hp skulle vara motiverande men inte kosta staten speciellt mycket.
Bonus vete katten, det skulle dra folk mot lättare utbildningar. Men det borde iaf underlättas. Som jag har förstått det så är det idag snarare så att det kan vara struligt för den som vill läsa högre tempo än fulltakt, iaf för den som vill läsa poängen på ett och samma universitet.
Bonusbeloppen borde kunna anpassas efter svårighet, betyg och utbildningens samhällsnytta.
“Bonusbeloppen borde kunna anpassas efter svårighet, betyg och utbildningens samhällsnytta.”
Var du ironisk?
Annars ser jag fram mot hur debatten kommer låta när man försöker fastställa svårighetsgraden samhällsnyttan och svårighetsgraden på utbildningar. Men visst, jag tycker också man ska prioritera naturvetenskap framför samhällsvetenskap…
Det jag fortfarande inte förstår är varför de envisas med sommarlov. Varför detta gigantiska uppehåll i studierna? Jag börjar studera för att jag vill få en utbildning och komma ut på marknaden _snarast_ inte ett år senare för någon luffare vill sova hemma hos mamsen och pappsen.. (Tur att jag har valt att studera andra kurser under sommaren då jag snart har två utbildning till priset av lite mer än en. “Woho”)
Antagningen till universiteten har väl ökat ganska dramtiskt de senaste 10-20 åren. Om man antar att flitighet och studiebegåvning är normalfördelad i befolkningen torde det innebära att genomsnittstudenten idag har något sämre förutsättningar att avsluta studierna i tid jämfört med tidigare. (Om nu inte kraven har sänkts i motsvarande grad).
En annan effekt av massutbildningen torde vara att utbudet av utbildade ökat kraftigt så att både sannolikheten att få ett bra jobb efter avslutade studier samt en hygglig lön sjunkit. Därmed minskar också den ekonomiska skillnaden mellan att fortsätta vara student och att söka ett arbete. I vissa fall är väl också fortsatta studier ett sätt att slippa ha “arbetslös” på CV:t.
Således: Minska antalet studieplatser och höj antagningskraven så faller den genomsnittliga studietiden av sig själv.
Att minska antalet studieplatser och införa terminsavgifter, tycker jag är en bra idé om man vill få bort arbetarklasselever från de “fina” universiteten och tekniska högskolorna. Anledningen till att man kan få en bra utbildning i sverige utan rika föräldrar är just att utbilningen är gratis. Men visst, detta vansinne har kanske pågått allt för länge?
Johannes: Det stora fördelningspolitiska problemet med fri högskoleutbildning är att det framförallt är medel- och överklassen som drar nytta av denna subvention. Det innebär att låginkomsttagare betalar den utbildning höginkomsttagarnas barn skaffar sig. Lite som med operan, med andra ord. Sedan kan det finnas argument för att ha det på detta sätt, men det är knappast uppenbart. Eftersom det är skattepengar som används bör dessutom utbildningen dimensioneras på ett rimligt sätt och de som drar nytta av utbildningen bör ges incitament att sköta sina studier. För inte ska väl arbetarklassen betala för att medelklassen lattjar runt på universitet år in och år ut?