I Finanspolitiska rådets rapport diskuterades en höjd pensionsålder som en naturlig reaktion på den längre livslängden och den stigande andelen gamla i befolkningen. Detta är förstås ingen ny tanke. Det är också något som redan i viss utsträckning hanteras av vårt nya pensionssystem där man kan välja att arbeta till 67 års ålder.
Data visar följaktligen att de äldre arbetar allt mer (relativt andra grupper). Som Dagens Nyheter påpekar är det kanske ungdomarna vi i stället ska fokusera på. De arbetar betydligt mindre än för några decennier sedan.
Att ungdomarna arbetar mindre beror i hög utsträckning på att de — speciellt kvinnor — utbildar sig mer än tidigare, vilket är en välkommen utveckling. Men man kan fråga sig om incitamenten att klara av utbildningen på utsatt tid är tillräckliga. En möjlig åtgärd för att tidigarelägga ungdomars inträde på arbetsmarknaden kan vara att införa terminsavgifter för högre utbildning. Sådana avgifter skulle förmodligen bidra till att ungdomars högskolestudier både påskyndas och effektiviseras.
Uppdatering 2008-05-22: Dagens Nyheter skriver idag om utbildningstrender i OECD-länderna. Bl a kan vi läsa att medianåldern för högskolenybörjare är högst i Sverige och Island, liksom andelen studenter över 30 år.
Ekonomistas 
Jag håller med om att det går att effektivisera delar av högskoleutbildningarna. Dock är det inte helt självklart hur man ska både kunna öka genomströmningstakten och andelen ungdomar som går vidare till högskola, om vi tror att den som på marginalen väljer att gå vidare i högskola har mindre lätt för sig för de som valet är självklart. Här är det dags att sätta ner fötterna (se också mitt tidigare inlägg i Ekonomistas om 68-revolutionen och gymnasieskolan). Frågan är också hur höga eventuella avgifter skulle behöva vara. En extra termin kostar ju redan idag ganska mycket i extra studielån.
Slutligen tycker jag inte att man ska underskatta det som studenterna lär sig vid sidan om själva studierna under studieperioden. Icke-kognitiva förmågor är ju också viktiga!
En ytterligare aspekt på att avgifter skulle kunna vara positivt ær att eleverna kan stælla høgre krav på kvaliteten eftersom skolorna blir delvis bereonde av avgifterna.
Nationalekonomer antar ofta att investringar i högre utbildning är det samma som att öka mängden humankapital som i sin tur antas öka BNP. Jag tror att det är ett allför förenklat resonemang som överskattar betydelsen av akademiska kunskaper och underskattar betydelsen av tyst erfarenhetsbaserad kunskap.
En observation som rekryterande chefer ofta gör är att dom sällan har brist på sökande med “rätt utbildning” men ofta på personer med rätt arbetslivserfarenhet. Många uppfattar också ett år på Mc Donalds som en tyngre merit än ett års extra fristående kurser i diverse ämnen.
I sämsta fall kan dom senaste årens stora satsning på högre utbildning ha lett till fallande arbetsproduktivitet eftersom studier tränger undan mer praktisk inlärning som sker när man utövar ett yrke. Dessutom skruvar högre utbildning upp individens förväntningar på ett intressant och välbetalt jobb vilket kan leda till onödigt lång arbetslöshet under den tid förväntningarna anpassar sig till det faktiska utbudet.
Ett modest förslag kanske vore att lägga ner 50 % av alla nuvarande högskoleplatser på fristående kurser och civilekonomprogrammen?
Mats: Du får nog som du vill med platserna på civilekonomprogrammen. Många skolor får ju inte erbjuda den utbildningen längre. Dessutom väljer andra skolor att lägga ned civilekonomprogrammen. Mindre glädjande med din utgångspunkt är att de fyraåriga civilekonomprogrammen ersätts av femåriga masterprogram…
Ett problem med den här typen av diskussion är att den helt bortser från det demokratiska värdet av att människor utbildar sig, och även läser “icke-nyttiga” ämnen. Som jag ser det har samhället mycket att vinna på att ha en kritiskt tänkande, upplyst befolkning även om denna vinst inte kan mätas i ekonomiska variabler. Vi borde sluta att betrakta universitet och högskolor som utbildningsfabriker.
“Ett modest förslag kanske vore att lägga ner 50 % av alla nuvarande högskoleplatser på fristående kurser”
Det är precis det här jag syftar på. Här saknas helt ett perspektiv på högre utbildning som annat än snäv yrkesutbildning.
Rja: Det är ju knappast så att det ytterligare kritiska tänkandet man får med sig av att hänga kvar ett par år extra i utbildningssystemet är så stort. Tvärtom gör detta att det finns mindre resurser per student vilket torde kunna inverka menligt utvecklandet av kritiskt tänkande.
Håller med om att utbildning kan ha andra värden än dom rent ekonomiska. Det jag ifrågasätter är när akademisk utbildning presenteras som en universalmedicin för ökad konkurrenskraft och minskad arbetslöshet.
För närvarande får man (väl?) studiemedel i sex år. Om målet är att förmå studenterna ska bli klara fortare så låter det i mina öron som att det enklaste lösningen är att minska denna tid. Att ha både positiva incitament (studiemedel) och negativa incitament (avgifter för studerande) för samma sak, som tar ut varandra, inser jag inte vitsen med.
rja : “Som jag ser det har samhället mycket att vinna på att ha en kritiskt tänkande, upplyst befolkning även om denna vinst inte kan mätas i ekonomiska variabler.”
Kan denna vinst eventuellt mätas i några andra variabler? Eller är den helt omätbar och vi (jag i alla fall) skall bara ta ditt ord på att vinsten är signifikant positiv och överstiger kostnaderna?
Men du kanske menar att en “tänkande” befolkning (jag antar att befolkningen inte är “tänkande” i övriga europa där universitet nästan alltid tar ut en “tuition”?) minskar nedsidan av demokratin – röstarnas ignorans sabbar helt enkelt konceptet. Finns det inga billigare sätt att lösa det dilemmat genom? Någon form av röst-test?
Om problemet är att man inte tar utbildningen på utsatt tid borde man kunna utforma bra incitament genom återbetalning av (delar av) studielånet för snabba studenter. Då behövs inga terminsavgifter.
David, Arvid m fl: Jag håller med om att man måste fundera en del på hur man ska kombinera de positiva och negativa incitamenten. Men jag tror att terminsavgifter (även ganska låga sådana) kan få studenterna att fokusera på att bli klara med kurser och utbildningar i samband med att man läser och betalar för kursen.
Skillnaderna i synen på sådant syns tydligt om man jämför med USA. I senaste numret av Handelshögskolans alumnitidskrift (SSE Today) noterade jag att t ex rektorn presenteras som SSE Class of ’66, vilket förmodligen betyder att han skrevs in vid skolan 1966. I USA skulle han vid inskrivningen ha fått veta ett examensdatum 1970 och sedan kallats SSE Class of ’70.