Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
Vi avstyrker regeringens förslag om dubbelkommando av makrotillsynen och lagreglering av bolån och amorteringskraven. Regeringen lyckas inte påvisa något problem med nuvarande ordning, som fungerar bra. Varför försöka lösa ett problem som inte finns och därmed skapa nya problem? Förslagen skulle ge makrotillsynen försvårat ansvarsutkrävande och sämre effektivitet och handlingskraft. [Read more…]
Detta är ett gästinlägg av Martin Andersson, Peter Englund och John Hassler, ledamöter i Kommittén om översyn av låntagarbaserade makrotillsynsåtgärder och ansvariga för betänkandet Reglering av hushållens skulder, SOU 2024:71.
Karl Walentin har den 30/1 publicerat ett inlägg här på Ekonomistas som kritiserar vår utredning ”Reglering av hushållens skulder” (SOU 2024:71). Vi har i andra sammanhang efterfrågat en mer underbyggd kritik än den vi hittills sett, som i stort sett bara påpekat det självklara, nämligen att våra förslag sannolikt leder till något högre skulder och bostadspriser. Karl Walentins inlägg går i en annan riktning vilket vi uppskattar. Vi kan dock inte se att det finns tillräcklig substans i kritiken för att påverka bedömningen av hur regleringen bör reformeras.
Walentin menar att vi inte redovisar teoretiska argument som motiverar en reglering av bostadsskulderna. Här håller vi inte med. Vi är i och för sig sparsamma med teoretiska referenser och att använda vedertagna termer från forskningslitteraturen. Men vi beskriver vad vi kallar förstärkningsmekanismer som gör att alltför hög skuldsättning kan förstärka konsekvenserna av makroekonomiska och finansiella störningar. Vi redogör för det faktum att hög skuldsättning har lett till allvarliga ekonomiska kriser och förklarar mekanismerna bakom detta. Mera specifikt bedömer vi att den pekuniära externaliteten, som bygger på panikförsäljningar (fire sales), är mindre relevant i Sverige, men att den aggregerade efterfrågeexternaliteten är relevant och inte kan bortses från. Den kan under vissa förhållanden leda till en finansiell kris. Bolånetagare och kreditgivare kan inte antas ta denna förstärkningsmekanism i beaktande när de fattar beslut om enskilda bolån. Därför behövs reglering. Syfte med denna är att minska risker som kan ha en skadlig inverkan på stabiliteten i det finansiella systemet.
Walentin menar att välfärdsanalysen i vår utredning är informell och ofullständig. Vi vet inte riktigt vad Walentin menar med informell men antar att han menar att den inte använder en kvantitativ modell för att beräkna välfärdseffekter och vad som är en samhällsekonomiskt optimal reglering. Sådana modeller finns och Walentin har själv bidragit här (Chen m.fl.). Som en del av vår utredning har också en forskargrupp ledd av Roine Vestman utvecklat en dynamisk allmän-jämviktsmodell, som bygger på andra mekanismer än Walentins modell. Vår bestämda uppfattning är dock att forskningen på detta område ännu inte kommit så långt att beslut om reglering kan tas genom att välja en specifik modell och ta den på tillräckligt stort allvar för att direkt dra slutsatser om hur strikt regleringen bör vara. Olika modeller bygger på olika ansatser och beskriver olika mekanismer som är mer eller mindre relevanta i olika länder. Det är därför omöjligt att komma ifrån att policyförslag måste bygga på en sammanvägd bedömning eller, om man så vill, en informell analys. Så har det gått till när nuvarande regleringar införts, både i Sverige och i omvärlden. Så kommer det nog att ske också framöver
En illustration av problemen med att bygga rekommendationer på en enskild modell ges av Walentins uppsats. Denna handlar främst om att införandet av en striktare reglering av hushållens kostnader kan ha stora välfärdskostnader, särskilt i en lågräntemiljö. I ett avslutande avsnitt utvidgas modellen till att kunna svara på vad som är en optimal reglering. Här antas Riksbanken följa en mekanisk politikregel, vars välfärdsegenskaper inte är klarlagda, samt hela tiden göra oförutsägbara och omotiverade avvikelser från politikregeln. En bolånereglering kan då minska de samhällsekonomiska konsekvenserna av dessa och andra störningar. Möjligheterna att hantera dessa problem med en bättre vald penningpolitik diskuteras inte. Vi menar att regleringen av bostadslån bör bygga på en explicit beskrivning av vad regleringen vill uppnå. Det är också rimligt att det finns begränsningar när det gäller Riksbankens möjligheter att i alla lägen föra en perfekt penningpolitik. Men motivet att via skuldreglering skydda hushållen mot en dåligt utformad penningpolitik finner vi inte särskilt relevant.
När det gäller ofullständigheten i vår välfärdsanalys menar Walentin att vi hamnar fel genom att utgå ifrån att en högre bostadsefterfrågan är av godo. I stället är enligt Walentin bostadsefterfrågan alltför hög eftersom den är skattemässigt gynnad, vilket leder till för högt bostadsbyggande. Vi håller inte med om denna kritik. Huvudsyftet med våra förslag är inte att allmänt sett öka bostadsefterfrågan utan att minska den snedvridning som ligger i att vissa grupper påverkas alltför kraftigt av existerande kreditbegränsningar. Våra förslag innebär mycket riktigt att den sammanlagda efterfrågan ökar något, men till skillnad från Walentin är vi inte oroliga för att detta ska leda till en ur ett samhällsekonomiskt perspektiv alltför hög bostadsproduktion. Visserligen är ägt boende skattemässigt gynnat. Men samtidigt hålls byggandet nere på grund av reglerade hyror, en rätt kartelliserad marknad för bostadsproduktion, trögheter orsakade av kommunalt planmonopol och andra regleringar. Vi köper därför inte argumentet att regleringen av bostadsskulder behövs för att se till att det inte byggs för många bostäder.
Walentin menar vidare att vi inte tillräckligt använder dynamisk allmän jämviktsanalys för att beskriva vad som kan tänkas hända med bostadspriserna över tiden. Här menar vi att en partiell jämviktsanalys av kortsiktseffekterna ger tillräcklig information genom att beskriva rimliga intervall för priseffekterna. För att precisera effekterna inom dessa intervall skulle det krävas kontroversiella och ofta orealistiska antaganden. Framför allt beror effekterna på hur nyproduktionen reagerar när priserna stiger. Känsligheten begränsas av ovannämnda trögheter, men den är förvisso långt ifrån noll. Walentin hänvisar här till sin egen uppsats som bygger på antaganden som frånvaro av en hyresmarknad, hushåll med oändliga liv, ingen tillväxt och bara två typer av hushåll (långivare och låntagare). Visserligen menar vi att denna och liknande uppsatser för forskningen framåt. Men att använda dem som grund för att beräkna hur stram reglering som behövs vore helt enkelt oansvarigt.
Den sista kritikpunkten är att vi inte tillräckligt fullständigt redovisat forskningslitteraturen. Om man vill betrakta vår utredning som en formell forskningsöversikt är detta en korrekt iakttagelse. Givetvis har vi eftersträvat att ge en så god bild av kunskapsläget som möjligt. Men vi har skrivit en SOU, inte en forskningsöversikt, och många läsare kan nog tycka att referenslistan är lång nog som den är. Säkert har vi missat något, men de exempel som Walentin tar upp är knappast allvarliga. Richter m. fl. (2019), som inte är refererad, skriver i sin sammanfattning: “Central banks increasingly rely on macroprudential measures to manage the financial cycle. However, the effects of such measures on the core objectives of monetary policy to stabilise output and inflation are largely unknown.”
Sammanfattningsvis är vi alltså glada att få till stånd en diskussion om våra förslag som bygger på mer än ryggmärgsreaktioner. Walentins inlägg är inte en sådan reaktion, men vi kan inte se att det motiverar att våra bedömningar behöver justeras.
Detta är ett gästinlägg av Karl Walentin, Uppsala universitet.
Utredningen ”Reglering av hushållens skulder” publicerades i november och är ett underlag för beslutsfattandet om ändrade bolåneregler som pågår under våren. Utredningen som har letts av Peter Englund, John Hassler och Martin Andersson föreslår att regleringen av hushållens bolån mjukas upp genom att höja den maximala belåningsgraden (”bolånetaket”) från 85% till 90%. Utredningen förespråkar även att ta bort de extra amorteringskrav som gäller för bolån med en belåningsgrad över 70% samt för hushåll med en skuldsättningsgrad i förhållande till inkomst som överstiger 450%.
Slutsatserna om att lätta på bolåneregleringen bygger dock på en obalanserad analys. Utredarna har förbisett ett antal resultat och argument som går emot utredningens huvudförslag. Följande tre brister bidrar till denna obalans:
Sammanfattningsvis menar jag att ett mer gediget underlag behövs för förändrad reglering av hushållens bostadslån. Klokare och mer formell analys av välfärdseffekterna, mer allmän jämviktsanalys och en närmare koppling av policyförslagen till forskningslitteraturen skulle ha gjort utredningen bättre. Det finns gott om resultat och argument som pekar åt motsatt håll som denna utredning.
Chen, Jiaqian, Daria Finocchiaro, Jesper Lindé och Karl Walentin, 2023, “The Costs of Macroprudential Deleveraging in a Liquidity Trap”, Review of Economic Dynamics, Vol. 51, pp. 991-1011.
Farhi, Emmanuel och Iván Werning, 2016, “A Theory of Macroprudential Policies in the Presence of Nominal Rigidities”, Econometrica, Vol. 84, 1645–1704.
Guerrieri, Veronica och Guido Lorenzoni, 2017, “Credit Crises, Precautionary Savings, and the Liquidity Trap”, Quarterly Journal of Economics, Vol. 132(3), pp. 1427-1467.
Hart, Oliver, 1975, “On the optimality of equilibrium when the market structure is incomplete,” Journal of Economic Theory, Vol. 11 (3), pp. 418–443.
Lorenzoni, Guido, “Inefficient Credit Booms”, 2008, Review of Economic Studies, Vol. 75(3), pp. 809–833.
Richter, Björn, Moritz Schularick och Ilhyock Shim, 2019, “The Costs of Macroprudential Policy”, Journal of International Economics, Vol. 118(C), pp. 263-282.
I maj presenterade Robert Boije och Sten Hansen, chefsekonom respektive analys- och prognoschef vid SBAB, en ny rapport, Hushållens bolån, insiktsrapport nr 6. Rapporten presenterar nya data och analyser av den totala bolånestocken i Sverige och de risker som kan vara förenade med den. Data, analyser och diskussion om risker med hushållens skuldsättning har i stor utsträckning istället fokuserat på nya bolånetagares bolån, ofta med utgångspunkt från Finansinspektionens årliga bolånerapport, som mycket detaljerat analyserar nya bolån. Men de nya bolånen är en liten del av den totala stocken av bolån, därför att bara en liten del av stocken av ägda bostäder i Sverige omsätts varje år. Bara 3 procent av villorna säljs varje år, och bara 10 procent av bostadsrätterna. Läget i bolånestocken har därför mycket större betydelse för den makroekonomiska och finansiella stabiliteten än läget för nya bolån. Därför är Boijes och Hansens nya data, analyser och slutsatser mycket viktiga för att dra rätt slutser om riskerna med bolånen och konsekvenserna för den makroekonomiska och finansiella stabiliteten.
Rapporten har också presenterats på DN-debatt. Men tyvärr har rapporten inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. Därför publiceras rapportens sammanfattning här, för bidra till ett större genomslag och en bättre och mer relevant disskussion av riskerna med hushållens bolån. [Read more…]
Hushållens samlade skulder är relativt sett höga i Sverige jämfört med en del andra länder. Just bolåneskulderna framstår dock som betydligt mer robusta mot ekonomiska störningar, och därmed också som mindre riskabla för svensk ekonomi, än vad Riksbanken och Finansinspektionen gjort gällande. Det är något som visas i en ny och mycket läsvärd rapport från SBAB med en del nya data om hushållens bolån. Den är författad av Robert Boije, chefsekonom, och Sten Hansen, analys- och prognoschef, båda vid SBAB.
Rapporten har tidigare sammanfattats på DN Debatt. Men den förtjänar att läsas i sin helhet. De viktigaste slutsatserna är
Tillägg 2024-06-06:
Den europeiska systemrisknämnden (ESRB) och Europakommissionen har hävdat att svenska bostäder varit övervärderade med hela 30–50 procent under 2021 och 2022. Denna slutsats påverkar de omdömen, rekommendationer och varningar som dessa internationella organisationer ger till regeringen och myndigheterna i Sverige. Men slutsatsen beror på att organisationerna använder sig av missvisande indikatorer på övervärdering som saknar vetenskapligt stöd. Genom att använda rättvisande indikatorer med vetenskapligt stöd har jag i en uppsats visat att svenska bostäder i stället varit betydligt undervärderade, med omkring 30 procent 2019. Trots högre boräntor var de fortfarande undervärderade med omkring 20 procent under andra kvartalet 2023. [Read more…]
Att äga sin bostad har många fördelar för såväl ägare som samhället i stort. Ägda bostäder slits mindre än hyrda bostäder. Historiska data visar att bostadsägande har haft lika god långsiktig avkastning som aktier, men till endast halva risken. Länder med en hög andel bostadsägande hushåll har lägre förmögenhetsojämlikhet. Dessa resultat pekar på att när Sverige nu diskuterar hur bostadssituationen kan förbättras, bör fokus läggas på att öka självägande. Särskilt bör boendeformer som ägarlägenheter och småhus premieras.
[Read more…]I förra veckan varnades på nytt för hushållens skuldberg, t.ex. ”Hushållens skuldberg blir allt högre” i Ekot och ”Växande skuldberg har stor sprängkraft” i Dagens Industri. Men varför pratar ingen om tillgångsberget? Det är nästan sex gånger så stort som skuldberget och växer snabbare än skulderna. Varför pratar ingen om att skulderna minskar i förhållande till tillgångarna? Och att skulderna inte kan frikopplas från tillgångarna? [Read more…]
Trots att amorteringskraven saknar påvisbar samhällsnytta och medför stora individuella och sociala kostnader (se här, här och här) har Finansinspektion beslutat att det tillfälliga undantaget från amorteringskraven upphör efter den 31 augusti. Amorteringskraven har stora sociala och individuella kostnader i och med att de snedvrider bostadsmarknaden och skapar höga trösklar för inträde för bostadssökande, särskilt unga, som inte är ”rika”. (Med ”rik” menas här att ha hög inkomst, betydande förmögenhet eller rika föräldrar.) De som inte är rika utestängs från bostäder som de mycket väl skulle ha råd med. I ett tidigare inlägg visas detta för en genomsnittlig etta och 25–29-åringar i Stockholms kommun 2019. En invändning mot dessa beräkningar har varit att Stockholms kommun bara är en del av storstadsregionen och att beräkningar för hela regionen är mer representativa. I detta inlägg gör jag därför om beräkningarna med data för Stockholms län från Svensk mäklarstatistik och SCB. Snedvridnings- och utestängningseffekterna är stora även i länet. Visserligen är bostadspriserna i genomsnitt lägre i länet, men genomsnittsinkomsten är också lägre. [1] [Read more…]
Trots att amorteringskraven saknar påvisbar samhällsnytta och medför stora individuella och sociala kostnader (se här, här och här) har Finansinspektions generaldirektör Erik Thedéen meddelat på DN-debatt att det tillfälliga undantaget från amorteringskraven löper ut i augusti. Amorteringskraven har stora sociala och individuella kostnader, i och med att de snedvrider bostadsmarknaden och skapar höga trösklar för inträde för bostadssökande, särskilt unga, som varken har hög inkomst, betydande förmögenhet eller rika föräldrar. De utestängs från bostäder som de mycket väl skulle ha råd med. Detta visas här med nya beräkningar – uppdaterade från 2017 till 2019 med data från Svensk Mäklarstatistik och SCB – av boendebetalningar och minsta inkomst för att få lån med olika amorteringsalternativ för en genomsnittlig etta i Stockholm kommun 2019 (”Stockholmsettan”). Den minsta inkomsten jämförs med inkomstfördelningen för 25–29-åringar i Stockholms kommun under 2019. Dessa beräkningar har för 2017 betecknats som ”överdrivna” av Thedéen. [Hyresreglerad hyra och andrahandshyra i tabell 1 och bild 5 uppdaterade 2021-09-23.]
Överskottsmålets framtid har debatterats flitigt de senaste veckorna. Göran Persson, LO, och nu även Lars Calmfors föreslår att målet överges eller … [Läs vidare]
Den senaste veckan har ett stort antal ekonomer undertecknat ett upprop som efterlyser ett europeiskt krispaket liknande det amerikanska (bland … [Läs vidare]
Jag tycker vanligtvis inte att bloggen Freakonomics håller alls samma höga kvalitet som boken Freakonomics. Dagens inlägg av Justin Wolfers är dock … [Läs vidare]
Kaos, i betydelsen oreda och förvirring, har länge präglat det svenska betygssystemet, inte minst på gymnasiet. Gymnasievalet handlar idag för många … [Läs vidare]
Artiklar som handlar om hur naturresurser påverkar ekonomisk och politisk utveckling väcker alltid mitt intresse. Gissningsvis beror detta mycket på … [Läs vidare]
Ekonomistas
Senaste kommentarer