I en serie inlägg går Ekonomistas igenom Sveriges ekonomiska kulturkanon som presenterades i regeringens kanonutredning. Storskiftet 1751 är nummer 3 i ekonomikanon. Skiftesrörelsens effektivisering av jordbruket utökade livsmedelsförsörjningen, frigjorde arbetskraft och möjliggjorde Sveriges industrialisering och ekonomiska utveckling.
Vårt ekonomiska kulturarv är en del i kulturkanon (SOU 2025:92), vilket beskrevs i ett tidigare inlägg. Tio verk som fångar in vår samhällsekonomi och dess historiska sammanhang. Verken är dokument, urkunder eller platser att besöka som representerar bredare företeelser och utgör fönster för vidare utforskning.
Den tredje posten i ekonomikanon är Storskiftet, den första av en serie skiftesreformer som omvandlade Sveriges jordbruk från medeltida självhushållning till marknadsorienterad storskalighet.
Utredningens motivering
Jordbruket har historiskt varit grunden för svensk ekonomi och försörjning. Långt in på 1900-talet levde majoriteten av befolkningen av jorden, ofta genom självhushållning. En växande befolkning och framväxande industri krävde dock en effektivare jordbruksstruktur.
Skiftesreformerna under 1700- och 1800-talen innebar en genomgripande förändring av landskapet. Med storskiftet (1749), enskiftet (1807) och laga skifte (1827) slogs tidigare uppsplittrade tegar samman till större, mer sammanhängande enheter. Rutger Macklean på Svaneholm var pionjär som redan på 1780-talet efter brittisk förebild att rationalisering av jordbruket kunde öka avkastningen och minska arbetsbördan.
Jordbrukets effektivisering möjliggjorde mekanisering, ökad produktivitet och i förlängningen Sveriges industrialisering. Omvandlingen frigjorde också arbetskraft, vilket dels gav upphov till en urbaniseringsvåg till städernas industrier, dels en proletarisering av landsbygden som efter missväxtåren på 1860-talet inledde den omfattande Amerikautvandringen då en fjärdedel av Sveriges befolkning emigrerade.
Även under 1900-talet har jordbruket haft stor betydelse, från smör- och fläskexport till statliga regleringar och målet om nationell självförsörjning efter andra världskriget.
Jordbruket är i dag en mindre sektor men har spelat en historisk roll för Sveriges ekonomiska omvandling och välfärdsbygge, liksom i vår försörjningsberedskap. Skiftesreformerna blev avgörande i övergången från medeltida struktur till modern livsmedelsförsörjning och industriell utveckling.
Några reflektioner
Att jordbrukssektorn ska finnas med i en svensk ekonomikulturkanon är egentligen givet, även om jordbruket idag endast står för drygt en procent av BNP. Historiskt sett har det sett helt annorlunda ut. Jord- och skogsbruk har fött vår befolkning i sekler. Så sent som år 1900 arbetade en majoritet av svenskarna i jordbruket eller kringliggande näringar.
Men hur representerar man bäst jordbrukssektorn i kanon? Vilka enskilda företeelser, eller urkunder, är tillräckligt viktiga och fattbara? Jag landade i att skiftesrörelsen är den starkaste kandidaten av dem alla. Sverige var inte först att skifta jordbruksägandet. England var föregångslandet. Dess enclosure movement började gradvist under medeltiden, men tog fart under 16- och 1700-talen.
I Sverige kom, som nämns i motiveringen, skiftesreformerna i flera vågor. Storskiftet var den första, och det är därför den står som representant i kanon. De senare reformvågorna, enskiftet och laga skifte, var i flera avseenden mer omfattande och ekonomiskt betydelsefulla.
Ett alternativ till att själva reformen står i kanon är att låta skiftesrörelsen representeras av exempelvis Svaneholms slott i Skåne, där föregångsmannen Rutger Macklean bodde. Man hade även kunnat tänka sig att vissa socknar i Dalarna, t ex Djura socken, varit med men då som exempel på områden i Sverige som faktiskt aldrig skiftades.
Påverkades jordbrukets produktion av skiftesreformerna? Tveklöst, men att visa detta empiriskt är inte helt enkelt. Ekonomhistorikerna Robert Allen och Greg Clark, bland många andra, har studerat detta för England. Intressanta studier av de svenska skiftesreformernas effekter har gjorts av Patrick Svensson och kolleger i Lund (se även Ronny Petterssons avhandling). Den mer generella frågan om hur privat äganderätt påverkar jordbruksproduktivitet har varit föremål för ett ofantligt forskningsintresse, inte minst gällande landreformer i fattiga länder.
Ekonomistas 
Mycket intressant! Har själv som fritidshus en gård som ”drabbades” av laga skifte på 1860-talet med olycklig utgång. I dessa tider av låg produktivitet kan det vara värt att lyfta fram Lantmäteriets dyra och långsamma hantering av frågor gällande styckning av jordbruksmark. Skalfördelarna för lantbrukare stiger men jordens omallokering är allt annat än smidig.
Storskiftet kom till och var anpassat till Skånes halvt feodala storgodsstruktur. Större och mer vidsträckt betydelse hade laga skifte som ju var avsett och fungerade väl för övriga Sveriges bondeägda, men med tiden uppsplittrade mark. Förutom den ekonomiska rationalisering som skiftet innebar bäddade det för landsbygdens och landskapets omdaning (som vi känner det nu) samt gav underlag för flytten till städerna och urbznisering – också tack vare begynnande industriutveckling och tillväxt.