Vid FN:s klimatkonferens i Baku i november 2024 kom man överens om att de utvecklade länderna ska täcka klimatförändringarnas kostnader i utvecklingsländerna med 300 miljarder USA-dollar per år från och med 2035, från nuvarande 100 miljarder. Utvecklingsländerna var missnöjda och ville ha mer. Internationella domstolen i Haag – ett FN-organ – ska i år avge ett yttrande om vilket finansiellt ansvar de utvecklade länderna har enligt internationell rätt.

I en publikation från Svenska institutet för europapolitiska frågor (Sieps) ger jag min tolkning av hur klimatkostnaderna bör fördelas mellan länder på olika inkomstnivåer enligt FN:s klimatkonvention och Parisavtalet och beräknar vad detta kan innebära för EU:s del. EU:s nuvarande offentliga och privata finansiering av klimatkostnader i utvecklingsländer ligger nära vad som kommer att krävas från och med 2035, men det förutsätter att alla länder tar sitt ansvar, inklusive Kina, Ryssland och USA – som nu lämnar Parisavtalet för andra gången. Beräkningar av klimatförändringarnas kostnader visar dock att det krävs mycket mer av de utvecklade länderna än vad som överenskoms i Baku.