Försvarsbudgeten mäter hur mycket vi satsar på vår säkerhet. I tider av ökat yttre hot är det rimligt att förvänta sig ökade försvarsutgifter. Men både historien och vår egen tid visar att så inte alltid sker. I detta inlägg jämför jag Sveriges försvarsutgifter under två epoker: tiden kring andra världskrigets utbrott 1939 och tiden kring Ukrainakrigets utbrott 2022. Resultaten ger en delvis ny bild av vår beredskap på 1930-talet och den sätter också dagens försvarsutbyggnad i historiskt perspektiv.
Ett sätt att mäta vår militära beredskap är att studera de samlade försvarsutgifterna som de presenteras i statsbudgeten och relatera dem till BNP eller någon annan motsvarande referenspunkt (jag jämför med totala statsbudgeten i slutet av inlägget). I denna analys studerar jag den årliga försvarsbudgeten för att få en bild av hur vi satsar på vårt försvar i tider av stor politisk och militär oro. Genomgången fokuserar på två krigsutbrott: Andra världskriget 1939 och Ukrainakriget 2022.
Att studera årliga budgetsiffror säger givetvis inte allt om vår militära beredskap. Exempelvis säger de ingenting om ackumulerade stocken av materiel och manskap (vilket jag tidigare har diskuterat här). Inte heller fångar de in alla relevanta kvalitetsskillnader i utgifternas innehåll, vilka strategiska avvägningar som görs, och så vidare. Jämförelsen relaterar budgeten till BNP för att skapa jämförbarhet över tid. Ett alternativ vore att relatera utgifterna till den totala statliga budgeten, men när jag gör detta påverkas inte resultaten nämnvärt. Sammantaget ger denna analys ett ganska grovkornigt mått på den militära förmågan, men den fångar kanske något bättre in den aktuella politiska bedömningen av den yttre hotbilden mot vårt land.
Försvarsbudgetens storlek och sammansättning genom historien
Figur 1 visar den samlade försvarsbudgetens andel av BNP från 1920-talets början till idag. Den visar att våra utgifter har legat kring drygt två procent av BNP de senaste hundra åren; medelvärdet är 2,7 procent under hela perioden.
Bilden visar dock på betydande fluktuationer. Särskilt sticker det tidiga 1940-talet ut med sin kraftiga ökning av försvarsbudgeten till runt tio procent samtliga krigsår. Efterkrigstidens nivåer var lägre, men låg ändå i genomsnitt kring tre procent av BNP fram till 1989. Tiden sedan 2000 har ett genomsnitt på 1,4 procent.
Sammansättningen i olika vapenslag redovisas också i försvarsbudgeten. Figur 2 visar hur vi fram till 1930-talet i princip enbart hade två vapenslag, armén (tidigare kallat lantförsvaret) och marinen (tidigare sjöförsvaret). Under andra världskriget redovisas inga uppdelningar i försvarsutgifterna, men vi ser att flygvapnet (luftförsvaret) växer kraftigt under 1940-talet. Från 1950-talet och fram till idag står marinen och flygvapnet vardera för 40 procent av den årliga försvarsbudgeten och marinen för de återstående 20 procenten.
Krigsutbrotten 1939 och 2022: Hur påverkades försvarsbudgeten?
Ukrainakriget bröt ut i februari 2022 och pågår fortfarande. Rysslands aggression utgör ett hot mot vår säkerhet. Jag ville förstå hur dagens politiker ser på detta hot och jämför därför med ett annat stort krigsutbrott, andra världskrigets utbrott i september 1939.
Figur 3 visar jämförelsen av försvarsutgifternas andel av BNP kring de två krigsutbrotten 1939 och 2022. Den liggande axeln visar den årliga utvecklingen före och efter krigsutbrottet (år 0).
“Vår beredskap är god” betygade statsminister Per-Albin Hansson svenska folket i ett berömt tal den 27 augusti 1939. Men hade han verkligen rätt i det? Kanske inte. Faktum är att man lätt får den motsatta bilden när man ser till utvecklingen av försvarsutgifternas andel av BNP. Enligt den ökade inte budgeten nämnvärt under hela 1930-talet.
Figurerna 1 och 3 visar att under 1920- och 30-talen fram till första halvåret 1939 låg den genomsnittliga svenska försvarsbudgeten på blygsamma 1,5 procent av BNP. Budgetåret 1938/39 (vid denna tid redovisades budgeten i brutna räkenskapsår) var den 1,8 procent, medan den steg den till hela 9 procent budgetåret därpå som alltså inkluderade andra halvan av 1939 och halva 1940.
Att inte försvarsutgifterna ökade under 1930-talet är intressant. Detta årtionde innehöll ökade spänningar i världshandeln, en tysk mobilisering sedan mitten av 1930-talet, Sovjetunionens hotfulla attityd, Österrikes anslutning till Tyskland och ockupationen av Sudetlandet. Samtidigt bekräftar den låga nivån på försvarsutgifterna faktiskt bilden i tidigare forskning som visar att den samtida krigsrisken, mätt från handeln i statliga obligationslån vid Stockholms fondbörs, inte ökade markant förrän sommaren 1939.
Efter krigsutbrottet 1939 steg försvarsbudgeten kraftigt och låg kring tio procent av BNP under hela kriget. Denna snabba expansion var i huvudsak finansierad av en serie försvarslån under tidigt 1940-tal (läs här om den svenska obligationsmarknadens historiska utveckling och här om vilka alternativ som står till buds när en snabb försvarsutbyggnad ska finansieras).
Låt oss nu jämföra med vår nutida situation kring Ukrainakrigets utbrott 2022. Det är välkänt att Sveriges militära beredskap har varit låg under lång tid. I förhållande till BNP låg våra försvarsutgifter under 2010-talet på i snitt 1,2 procent av BNP vilket är något lägre än nivån under 1930-talet (1,4 procent).
Efter Ukrainakrigets utbrott har dock ingen motsvarande ökning av försvarsutgifterna inträffat som den vi såg efter på 1940-talet. Åren 2022 och 2023 låg utgifterna på 1,5 och 1,9 procent, och regeringens egen prognos för återstoden av 2020-talet visar siffror kring 2,5 procent. BNP är större idag än under andra världskriget, och innehållet i försvarsutgifterna kan som jag nämnde ovan vara både kvantitativt och kvalitativt olika.
I rena storlekstermer talar jämförelsen mellan 1939 och 2022 ändå sitt tydliga språk. Vi bedömer uppenbarligen inte Ukrainakriget vara ett tillnärmelsevis lika stort hot mot vår yttre säkerhet som vi en gång bedömde krigsutbrottet i september 1939.
Försvarsutgifterna relativt hela statsbudgeten kring 1939 och 2022
Man kan ifrågasätta att relatera försvarsutgifterna till BNP i jämförelsen av 1940-talet och idag eftersom vi är så pass rikare nu än då. Vi behöver kanske inte lägga lika stor del av våra inkomster på försvaret för att fylla våra behov.
En annan jämförelse är därför att relatera försvarsutgifterna med hela statsbudgeten. Detta visar inte heller hela bilden, men den tar åtminstone hänsyn till problemen med BNP-jämförelsen. Kanske att den visar en tydligare bild av den politiska prioriteringen eftersom det handlar om hur stor del av de politiska resurserna som läggs på försvaret i dessa två orostider.
Figurerna 1b och 3b visar utvecklingen och är samma bilder som figurerna 1 och 3 men där nämnaren har bytts ut. Här framgår hur mycket större den politiska prioriteringen av försvaret var kring tiden för andra världskriget. Vi gick från att lägga 20 procent av budgeten till att lägga 60 procent av budgeten på försvaret. Att ökningen relativt sett är mindre återspeglar den kraftiga generella offentliga inkomstexpansion som ägde rum under andra världskriget, vilket är ett fenomen som framträder i alla västerländska ekonomier vid denna tid.
Jämförelsen med 2022 ser dock likadan ut som när BNP används som referens. Vi kan se effekten av de ökade försvarsutgifterna som vår nuvarande regering har besultat om. Noteras bör dock att vi utöver detta har gett ytterligare drygt 30 miljarder i Ukrainastöd sedan 2022, men det ändrar inte helhetsbilden. I det historiska perspektivet framstår dock olikheten i den politiska prioriteringen på försvaret ännu tydligare när vi jämför med statsbudgeten än när vi jämför med BNP. Vi lägger idag en betydligt mindre andel av våra politiska resurser på försvaret, och den prioriteringen verkar inte ha ändrats betydligt efter Ukrainakrigets utbrott.
Ekonomistas 
Jag har sett denna graf tidigare men förstår den inte. I Carlsson och Roséns universitetshistoria står det att försvarsutgifterna från 1940 till slutet av kriget uppgick till 2 miljarder kronor per år, vilket åtminstone i början motsvarar 21 procent av BNP. Storbritannien och USA, som var krigförande, lade ur minnet ungefär 50 procent av BNP på försvaret.
Jag tycker att historieskrivningen bör göras tydligare. 1914 stod Sverige i stort sett naket. 1917 kunde vi mobilisera 600 000 man.
1918 tog första världskriget slut. I Sovjet hade man världsherravälde som officiell politik. Men Sverige trodde på den eviga freden.
1925 lades halva försvaret ned. Torgny Segerstedt diktade de berömda orden:
”Bort rida Smålands ryttare.
Det förflutnas skuggor jaga förbi.
Kvar står ministären Sandler och myser i solskenet.”
Så hotet mot Sverige mellan 1918 och 1933 var minst lika stort som det var den 21 februari 2022. En försiktig svensk regering och riksdag skulle ha lagt 4 procent av BNP på försvaret.
Hotet mot Sverige har sedan dess gått ner eftersom delar av Rysslands krigsmakt just nu förvandlas till grus.
1933 kom Hitler till makten med storkrig i Europa, utplånande av Polen, och en hel del annat som uttalad politik. En försiktig svensk regering skulle ha lagt 5-6 procent av BNP på försvaret.
1936 ockuperades Rhenlandet, förutsättningen för att Tyskland skulle kunna starta krig. Sverige borde ha lagt 6-7 procent av BNP på försvaret.
Under stor vånda ökades försvarsutgifterna till 1,5 procent av BNP 1936.
1939 började andra världskriget. Sovjet ockuperade och annekterade Baltikum. Den 30 november anföll de Finland. Sverige skickade mellan en tredjedel och hälften av all vår krigsmateriel till Finland.
I april 1940 ockuperade Tyskland Norge och Danmark. Sverige ökade försvarsutgifterna till omkring 20 procent av BNP.
I början av 1950-talet var Sverige redo att möta det hot vi stod för 1939. Sverige lade kring 5 procent av BNP på försvaret under 1950-talet och 4 procent under 1960-talet.
1970 hade den generation svenska politiker som tagits på pottan 1939 pensionerats. Sverige började nedrusta. Sovjet talade om avspänning och upprustade samtidigt.
Kring 1990 började Sverige avrusta helt.
Fast försvarsutgifternas ökning före kriget döljs om du tittar på BNP, upphämtningen från krisåren 1932-34 gömmer upprustningen.
i löpande priser:
Budgetår Belopp (mSek) Förändring föregående år %
1935/36.. 122 ………………… 0
1936/37.. 153 ………………… +25
1937/38.. 172 ………………… +12
1938/39.. 234 ………………… +36
Krigsutbrottet 1939 var faktiskt inte någon vattendelare, det ledde till en partiell mobilisering som gick på en ”driftbudget” men inte ens vid tilläggsbudgeten den 30/11 1939 så gjorde man några riktigt stora förändringar i organisation och materielinköp.
Samma dag startade vinterkriget, som blev det riktiga startskottet för svensk upprustning.
Därefter släpptes alla förbehåll
Första grafen var intressant. Där ser man att från ca 1955, fram till efter 2020 så har försvarsutgiftens andel närmast konstant minskat. (Med visst brus).
I media kan det snarare låta som det var Alliansen som stod för hela minskningen. Låter mer som det är desinformatörer som dominerar media.
Man kan tom ana att under Göran Perssons tid från ca år 2000 så ökar minskningstakten något.
Borde ha varit Tage Erlander som stått för den största minskningen av försvarsutgifternas andel.
Det är svårt att urskilja någon enstaka variabel som kan tänkas vara ett mått på krigsförberedelserna. Speciellt som de flesta tänkbara mått gäller gentemot andra länder beroende av om dessa förväntas bli vänner eller fiender. Eller bara förväntas se ut som det ena eller andra fast de egentligen – ekonomiskt sett – är ovidkommande för det ena, det andra eller båda länderna.
En mellanliggande nivå där det går att utskilja de stora förändringar i ett lands (territorium, nationm etc.) som orsakas av att konkurrensen utvidgas från ekonomiska former till militärt våld är när man samtidigt bämför produktion och konsumtion med antalet utförda arbetstimmar som bas. Språnget 1939-1945 visar sig dock vara en fortsätning på växlande omriktningar 1930 resp -33. Och dessa förändringar rör sig fram och tillbaka i samma plan som avrustningen efter 1:a världskriget 1919-21.
Med den beräkningsmetod som ger detta utslag kan man också se hur den svenska värnplikten ger ett rimligt utslag i diagrammet. En årskull (drygt) av (huvudsakligen den manliga) befolkningen i arbetsför ålder 1939 till 1983.
Och med denna metod framstår det som att förberedelserna för det nya världskriget började ungefär när det gamla slutade, 1990-2000.
Det kunde vara intressant att se en sådan kurva för senare år. Bild-byline Fred Torssander » Restaurationen i början av 1990-talet: Slutpunkten för den svenska kapitalismens tillväxtsaga
Är detta verkligen en intressant eller relevant jämförelse att göra? Världssituationen år 1939 och år 2022 är ju kanske inte riktigt densamma …
Säg det till Ukrainarna.
De senaste nästan tusen åren har ryssarna försökt expandera. Först Novgorod och sedan Moskva. Estland anhöll om att bli en del av Sverige 1561 för att undkomma ryssarna. Ivan den förskräcklige ansåg att nuvarande Estland och Lettland var del av hans arvrike. Freden i Nöteborg 1323 är mycket oklar beträffande gränsen för Finland. En tolkning är att den ska gå längs en diagonal från St Peterburg till Uleåborg. En svensk kanske tycker att det är ett löjligt gammalt exempel. Så icke den ryska statsledningen.
Ryssarna för också krig på samma sätt som de senaste nästan tusen åren med mord, våldtäkter och tortyr. Som t ex Montesquieu påpekade i Lagarnas anda är Ryssland kulturellt inte ett europeiskt land.
För att ryssarna inte ska känna sig lika förolämpade som Tyskland gjorde efter Versaillesfreden måste de återfå Ukraina, Vitryssland, halva Polen, Baltikum och Finland.
Efter det har vi Rysslands strävan sedan 1700-talet att skaffa sig en isfri hamn. En eller båda av Konstantinopel och Göteborg vore perfekt.
Just idag är Ryssland mindre farligt än det var fram till februari 2022 eftersom Ukraina just nu håller på att smula sönder delar av deras krigsmakt. Men det kriget kommer att ta slut om ett, fem eller tio år. Därefter återgår Ryssland till sin snart tusenåriga strävan att expandera.
Om Ryssland blir en liberal, demokratisk marknadsekonomi och förblir det under säg 100 år så kanske man kan börja lita på dem. Men inte annars.
Att kunna avläsa när ett land går över från fredstida (eller småkrigs-) ekonomi till någon variant av det totala kriget där en betydande andel av landets resurser måste användas för att beegra en relativt jämbördig fiende, är givetvis en mycket viktig sak för motståndarsidans ekonomiska och krigsplanering. Och därmed inte något som man kan förvänta sig att det annonseras eller ens offentliggörs. Tvärt om. När sådant offentliggörs är offentliggörandet troligen bara ett annat sätt att förvirra fienden.
Det totala kriget som ekonomiskt system lanserades av Tyskland redan i samband med första världskriget och det har visat sig att den tyska ekonomiska redovisningen inför segrarmakterna sedan blev tillrätta lagd i skikt på skikt för att vilseleda motståndarna i det andra världskriget.
Det skulle vara en intressant uppgift att visa när den svenska ekonomi i praktiken lades om från fredstida till krigsförberedande inför det andra världskriget. Det finns en modell med USA:s New Deal typ 1 och 2, respektive nazitysklands Wirtschafftswunder som kan jämföras med Sveriges tvåstegs införande av folkhemmet.
Ett område där Sverige totalt misslyckas gång på gång.
Givet att Sverige endast, och under stor vånda, ökade försvarsanslagen till 1,5 procent av BNP, så verkar det som om Sverige behöver ett verkligt storkrig i närområdet, alltså i Danmark, Finland och Norge, för att reagera.
Som vi ser idag räcker ett krig i Ukraina inte alls till för att Sverige ska ta försvaret på allvar. Ett Sverige som tog det hela på allvar skulle, uppskalat från 1960-talet, kunna mobilisera 800 000 man i armén, 200 000 till i Hemvärnet, ha 6-700 moderna stridsflygplan, 20 ubåtar (inte 2 eller 4), ha 20-30 ytfartyg som alla har modernt luftvärn, inte 2-4 stycken med dåligt eller obefintligt luftvärn.
Omkring 90 procent av män skulle göra mellan 12 och 18 månader värnplikt, repövningar vart fjärde år, och mellan dessa 2-3 veckor övning vartannat år för värnpliktiga befäl. Det är vad vi hade fram till 1970 när Sverige började nedrusta och sedan avrusta.
För att en sådan jämförelse över tid ska vara riktigt upplysande borde den väl snarast handla om svenska (och möjligen även allierades) försvarsutgifter i förhållande till hotets (dvs Nazitysklands och Sovjetunionens 1939) försvarsutgifter?