Sveriges Riksbankes pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne går 2023 till professor Claudia Goldin vid Harvarduniversitetet. Goldin är en av världens främsta ekonomhistoriker. Hennes forskning handlar framför allt om hur kvinnors position på arbetsmarknaden har utvecklats under 1900-talet. Goldin kom på andra plats i Ekonomistas prisomröstning, vilket visar att årets pris går till en mycket väletablerad forskare.
Claudia Goldins forskning har genomgående handlar om den nordamerikanska arbetsmarknadens utveckling under 1900-talet, med fokus på frågor om löneskillnader, kvinnors arbete och löner, utbildningens betydelse samt diskrimineringens utbredning och effekter.
En av Goldins kändaste studier, skriven tillsammans med Robert Margo, handlar om vilken roll andra världskriget spelade löneskillnaderna mellan hög- och lågutbildade. Forskarna belägger minskade löneskillnader från 1930-talet till 1960-talet. Goldin och Margo kallar denna utjämning för ”den stora kompressionen” (med referens till ”den stora depressionen” i 1930-talets början).
För att förklara utjämningen testas en rad hypoteser. Det andra världskriget spelade viss roll, då många män tvangs lämna sina jobb för att bli soldater, vilket skapade ett tomrum på många arbetsplatser vilket fylldes av kvinnor som i många fall varit hemmafruar. Suget efter kvinnors arbete skapade en positiv löneeffekt. Men en starkare kraft var utbildningsexpansionen efter kriget som drev många till högre utbildning, vilket skapade ett underskott på lågutbildad arbetskraft och ledde till snabb löneutveckling i dessa låglönegrupper.
Tillsammans med livskamraten Larry Katz publicerade Goldin 2010 en bok om dragkampen mellan utbildning och teknikutveckling för att förklara arbetsmarknadens utveckling. Boken kom att röna stor uppmärksamhet (>5000 citeringar på Google Scholar) då den både summerar teorier och presenterar ny evidens om dessa historiskt och samhällsekonomiskt viktiga frågor.
En av Goldins populäraste studier om diskriminering på arbetsmarknaden handlar om hur införandet av blinda antagningar i symfoniorkestrar ledde till en ökning av antagning av kvinnliga musiker. Studien har fått stort genomslag i forskningen men även i verkligheten, där väl samtliga stora musikorkestrar idag praktiserar ”blind” antagning. Men nyligen har kritiska röster höjts mot detta förfarande eftersom det försvårar för särbehandling av rasdiskriminerade grupper, och vissa vill nu avskaffa denna blinda antagning för att kunna kvotera in musiker från olika befolkningsgrupper.
Goldin är den tredje ekonomhistorikern som får ekonomipriset. De två första, Robert Fogel och Douglass North, delade på priset 1993 för deras forskning om kvantitativt orienterade analyser av den industriella revolutionen (Fogel) och för institutionellt orienterade analysen av ekonomisk utveckling (North).
Ekonomistas 
Lyssnade på din fråga till Goldin idag på hennes föreläsning, kring kritiken mot anonyma auditions, och läste NYT-artikeln nu. Som jag förstod hennes svar avvisar hon att definiera jämlikhet som ett utfall.
En fundering, om det är så att en organisation vill öka representationen av en egenskap (t ex etnicitet) men inte riskera att påverkas av andra (t ex kön) vore väl att utlysa tjänster där den underrepresenterade egenskapen görs till ett krav tidigare i urvalet? T ex en tjänst som bara icke-vita, eller personer under 30, eller vad man nu önskar, får söka. Och så fortsätta med anonyma auditions inom den gruppen.
Bra fundering och kanske ett möjligt sätt att lösa denna kniviga situation. Jag vet inte hur diskrimineringslagstiftning skulle se på denna typ av öronmärkta jobb; kanske skulle det bli extra svårt i offentlig sektor? Men en fördel med ett sådant förfarande är iaf att det blir väldigt tydligt vilka utgångspunkter man har när man rekryterar. ”Vi vill endast anställa folk av denna typ…” är ju transparent.