Fel om inget vetenskapligt stöd för hårdare restriktioner

Det här är ett gästinlägg av Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet, och forskare vid Institutet för Näringslivsforskning.

Den svenska pandemihanteringen har främst byggt på frivillig anpassning till icke bindande rekommendationer. En central fråga har varit om hårdare restriktioner, inklusive nedstängningar, borde ha genomförts. Lars Jonung har i uppmärksammade inlägg – ensam eller med medförfattare – i till exempel Svenska Dagbladet, Dagens Industri och Sveriges Radio starkt vänt sig emot alla former av tvingande åtgärder. Argumentationen bygger på dels rent ideologiska ståndpunkter, dels påståenden om att det inte finns något vetenskapligt stöd för att nedstängningar kan minska smittspridning och dödlighet.

Externaliteter

I Dagens Industri den 25 mars menade Fredrik NG Andersson och Lars Jonung att frivilliglinjen ”bygger på insikten att människan är en rationell och tänkande varelse som har förmågan att upptäcka risker, undvika hot och själv(a) bedöma bästa sättet att följa givna råd”. Enligt Andersson och Jonung stoppar man smittan mest effektivt genom ”att förlita sig på rekommendationer och på ansvarstagande medborgare – inte på detaljstyrning av ett fåtal politiker och tjänstemän”. Makthavarna måste ”tro på medborgarnas förmåga att själva följa råd och rekommendationer”.  Tvingande restriktioner utgör ”ett hot mot våra medborgerliga rättigheter vilka är grundbulten i ett demokratiskt samhälle”.

Det anmärkningsvärda i Anderssons och Jonungs resonemang är att begreppet externalitet inte verkar existera där. Externaliteter innebär ju att enskilda individer (och företag) inte beaktar de fulla konsekvenserna av hur deras beteende påverkar andra. Det tillhör grundkursen i nationalekonomi att aktiviteter med negativa externaliteter kommer att bedrivas i alltför stor omfattning om de inte prissätts eller regleras.  Det är svårt att hitta en tydligare sådan externalitet än när man genom att sprida smitta kan åstadkomma andras död.

En bra parallell är klimatutsläpp. Ingen tror att vi kan få olika aktörer att ta full hänsyn till de kostnader som utsläpp förorsakar enbart genom råd och rekommendationer. Därför har vi koldioxidskatter, handel med utsläppsrätter och olika kvantitativa regleringar. På liknande sätt kan frivilliga anpassningar antas leda till alltför små beteendeförändringar under en pandemi.

Empiriska studier

Hur förhåller det sig med påståendena om att det inte finns något empiriskt stöd för att hårdare restriktioner har positiva hälsoeffekter? Det är svårt att få en överblick över forskningen eftersom det vällt fram studier under det senaste året. Men det är klart att ett antal funnit effekter, samtidigt som andra inte gjort det.

Det är vettigt att skilja mellan studier av dödlighet och av smittspridning. Tabellen nedan listar 13 studier, av som det förefaller god kvalitet, vilka funnit signifikanta och betydande effekter av hårdare restriktioner på registrerad dödlighet till följd av covid-19. Ett par av studierna har också undersökt överdödlighet och hittat effekter på den. Listan är inte något försök att ge en totalbild utan syftar bara till att belägga att det finns många studier som tyder på att hårdare restriktioner/nedstängningar verkligen minskat dödligheten, eftersom detta har förnekats. Det är uppenbarligen fel att sådan forskning inte finns.

Empiriska studier som finner att hårdare restriktioner minskat dödligheten

Amuedo-Dorantes m fl (2020): Is the Cure Worse than the Disease? County-Level Evidence from the COVID-19 Pandemic in the United StatesIZA Discussion PaperCounties i USA
Bonardi m fl (2020): Fast and Local: How Lockdown Policies Affect the Spread and Severity of Covid-19Covid Economics, issue 23184 länder
Born m fl (2021): The Lockdown Effect: A Counterfactual for SwedenPLOS ONESverige och kontrollgrupp av länder
Chernozhukov m fl (2021): Causal Impact of Masks, Policies, Behavior on Early Covid-19 Pandemic in the U.S.Journal of EconometricsDelstater i USA
Cho (2020): Quantifying the Impact of Nonpharmaceutical interventions during the Covid-19 Outbreak: The Case of SwedenEconometrics JournalSverige och kontrollgrupp av länder
Conyon m fl (2020): Lockdowns and COVID-19 Deaths in ScandinaviaCovid Economics, issue 26Sverige jämfört med Danmark och Norge
Deb m fl (2020): The Effect of Containment Measures on the COVID-19 PandemicCovid Economics, issue 19200 länder
Goldstein m fl (2021): Lockdown Fatigue: The Diminishing Effects of Quarantines on the Spread of COVID-19Covid Economics, issue 67152 länder
Huber och Lange (2020): Timing Matters: The Impact of Response Measures on COVID-19-Related Hospitalization and Death Rates in Germany and SwitzerlandSwiss Journal of Economics and StatisticsKantoner i Schweiz och distrikt i Tyskland
Juranek och Zoutman (2020): The Effect of Non-Pharmaceutical Interventions on the Demand for Health Care and Mortality: Evidence on COVID-19 in ScandinaviaSSRNDanmark och Norge jämfört med Sverige
Latour m fl (2021): Assessing Different Indicators for Covid-19 Policy Evaluation, with a Counterfactual for SwedenSITE Discussion PaperSverige och kontrollgrupp av länder
Sharma m fl (2021): Understanding the Effectiveness of Government Interventions in Europe’s Second Wave of COVID-19medRxivOmråden i sju länder i Europa
Spiegel och Tookes (2020): Business Restrictions and Covid-19 FatalitiesCovid Economics, issue 56Counties i USA

Vissa studier använder data från många länder, andra data på områden inom (och mellan) länder. I några fall jämförs Sverige med andra länder. I regel används någon form av difference-in-difference-metodik (inklusive syntetisk kontrollmetod i några studier som inbegriper Sverige), där man utnyttjat att tajmingen av restriktioner varierat och/eller att de geografiska områden som studerats befunnit sig i olika faser av smittspridningen när restriktionerna förändrats. Ibland har grova mått på restriktioner/nedstängningar använts, ibland har man skiljt mellan olika interventioner.

Ännu fler studier verkar ha funnit att skarpare restriktioner reducerar smittspridningen. Lars Jonung har gjort en stor sak av att dessa studier inte skulle ha något värde därför att data på smittspridning är osäkra och beroende av bland annat hur omfattande testningen är. Det är sant att data är mycket bättre för dödlighet än för smittspridning. Men det finns ändå skäl att också beakta analyser av smittspridningen.

  • Mätfel i den beroende variabeln är generellt mindre allvarliga än mätfel i förklaringsvariabler. Slumpmässiga fel av den förra typen ger ingen bias i effektskattningarna utan gör bara dessa mer oprecisa. Däremot är det ett problem om mätfelet är korrelerat med en förklaringsvariabel. Men det är svårt att a priori ha någon uppfattning om hur det påverkar effektskattningarna av restriktioner. Å ena sidan kan myndigheterna ha starkare incitament att göra många tester som ett substitut för hårdare restriktioner, å andra sidan kan såväl fler tester som hårdare restriktioner spegla en mer proaktiv politik. Flera studier kontrollerar också för omfattningen av tester.

  • Det är allmänt en hög korrelation mellan smittspridning och dödlighet (med viss fördröjning). Flera studier som undersökt effekterna på dödligheten har också undersökt effekterna på smittspridningen. Resultaten går åt samma håll. Det talar för att studier av enbart smittspridning också har något att säga om dödlighet.

Ett argument som använts av Jonung med medförfattare är att kvalitetskontrollen av olika studier har försämrats under pandemin. Så är det sannolikt, eftersom det varit viktigt att snabbt få fram resultat. Inget tyder emellertid på att det är ett större problem för studier som finner effekter av restriktioner än för studier som inte gör det.

Det finns uppenbara metodproblem. Ett är omvänd kausalitet: det är inte bara restriktioner som påverkar smittspridning och dödlighet utan mer smittspridning och dödlighet ökar också sannolikheten för hårdare restriktioner. Ett annat problem är att restriktioner i ett område kan påverka – det frivilliga – beteendet också i närliggande områden utan motsvarande restriktioner. De här problemen bör snarast innebära en risk att effekterna av hårdare restriktioner underskattats.

Den rimligaste slutsatsen förefaller vara att det finns en betydande sannolikhet att hårdare tvingande restriktioner verkligen har minskat dödligheten. Men den sannolikheten ska givetvis vägas mot eventuella ekonomiska kostnader.

Ekonomiska effekter

Det ligger nära till hands att tro att hårdare restriktioner i Sverige hade gett större ekonomisk nedgång och att det internationellt sett låga BNP-fallet förra året hängde ihop med vår strategi. Samtidigt var BNP-fallen i övriga nordiska länder ungefär som i Sverige trots mer av nedstängningar, sannolikt därför att åtgärderna bidrog till lägre smittspridning vilket i sig påverkade ekonomin positivt.  Länder som haft betydligt hårdare restriktioner i syfte att eliminera, snarare än begränsa, smittan som Australien, Japan, Nya Zeeland och Sydkorea var i slutet av 2020 tillbaka på samma produktionsnivåer som före krisen. Så frågan om nedstängningars ekonomiska effekter är komplex.

Den svenska strategin framöver

Dödstalen har minskat på grund av vaccinationerna trots hög smittspridning. Samtidigt faller den senare nu. Sommaren – som innebär ett slags frivillig lockdown i Sverige – kan antas minska smittspridningen ytterligare. Men det är viktigt att inte släppa på restriktionerna alltför fort och att vara beredd att skärpa dem igen om läget skulle förvärras. I så fall bör vi vara proaktiva och, givet att det tycks finnas en betydande sannolikhet att hårdare restriktioner är effektiva, tillgripa dem. Självklart ska då de som drabbas ekonomiskt kompenseras. Det har vi också råd med eftersom kostnaderna för de finanspolitiska stöden hittills har varit små.

Comments

  1. Bra skrivet.

    Vad har Jonung och Andersson för epidemiologisk modell för sina påståenden? Det grundläggande antagandet är att minskade sociala kontakter minskar smittspridningen, dvs får ned R-talet. Lockdown minskar de sociala kontakterna ganska drastiskt, speciellt om de flesta tvingas vara hemma. Det är också tydligt att dödstalen minskade 2-4 veckor efter lockdown som införde det. Sverige genomförde ett slags halv lockdown, men fick också de högsta dödstalen per invånare i världen under maj 2020. Enda sättet för Jonung mfls påstående att stämma är att lockdown på något sätt inte minskar de sociala kontakterna, dvs inte är effektiv, vilket på sin höjd kan gälla för vissa fattigare länder (där också dödligheten är lägre pga en yngre befolkning). Om lockdown inte fick ned antalet sociala kontakter i Wuhan, hur skedde då dessa kontakter när människor var inlåsta i sina hem?

    Det här är också ett klassiskt endogenitetsproblem. Det här går inte helt att fastställa med statistiska metoder, då det egentligen krävs kontrollerade experiment. Vi brukar inte låta 2-åringar springa utan vuxnas uppsikt vid en badstrand även om det inte skulle visa sig finnas entydiga statistiska belägg för ett kausalt samband – ibland behöver man inte vänta på avancerat statistiskt underlag för att skydda människors liv och hälsa. Det är också problematiskt att jämföra länder, då spridning sker mellan grannländer. Tex skyddades Östasien av Kinas snabba agerande och den hårdast lockdown som tillämpats i världen. Om lika stor andel av befolkningen i Kina hade dött som i Bronx så hade sex miljoner kineser avlidit – lika många som i Holocaust. Var det verkligen meningslöst för Kina att agera? Dessutom är det i princip inget land som inte infört åtgärder. Jonung och Andersson skriver i DI:

    ”Som framgår av figuren finns ett tydligt positivt samband mellan nedstängning och dödlighet. Högre dödlighet är alltså förbundet med ökad nedstängning av samhället – inte tvärtom. Många skulle nog väntat sig det omvända mönstret i tron att hårda nedstängningar stoppar smittspridningen och därmed överdödligheten.”

    Problemet är att de länder som var tvungna att införa lockdown var de länder som först hade få åtgärder. Östasien agerade snabbt och kunde slippa lockdown. Sambandet mellan dödlighet och intag av cellgifter är också tydligt positivt – ska vi då enligt Jonung och Andersson inte längre rekommendera cellgifter till cancerpatienter?

    • Lars Holmström says:

      Problemet är att kostnaden för de äldre sköra är betydande vid en lock-down, Att inte kunna träffa sina nära och kära i livets slutskede är naturligtvis inhumant och förenat med ohälsa,

      • Kostnaden för att inte agera tidigt har varit större, med en längre period av isolering. I de länder som agerat kraftfullt tidigt, såsom Nya Zeeland, Sydkorea eller Kina, har isoleringen blivit kortare. Agerar man tidigt och har en nollvision blir mindre invasiva åtgärder såsom smittspårning och karantän betydligt mer effektiva, vilka är meningslösa vid omfattande inhemsk smittspridning. I Sverige har äldre varit isolerade under en längre tid trots avsaknaden av lockdown. Det finns också barn i Sverige som inte gått i skolan för att deras föräldrar är i riskgrupp – dessa barn har inte ens erbjudits distansundervisning. I länder som Sverige har det varit ojämlikt, där halva befolkningen varit i lockdown (inkl hemarbetande och gymnasieelever) och halva befolkningen levt som vanligt och inte ens velat använda munskydd i kollektivtrafik och affärer. Det hade varit mer solidariskt om alla gjorde uppoffringar samtidigt under en kortare tid än att plåga halva befolkningen under lång tid samt offra 14000 (med överrepresentation av arbetarklass och etniska minoriteter).

      • Per Jansson says:

        Egentligen inget problem, OM äldre vill träffa sina barn under en dödlig pandemi står det dom fritt, men det säger sig självt att detta beteende förlänger smittspridningen i samhället om alla tänkte så, utan tvekan ökar det dödstal om äldre hade träffat anhöriga som förr.
        Ibland får man nog finna sig att pandemier, krig, katastrofer inträffar och att man då får finna sig i göra det bästa av situationen. Ja att träffa barnbarnen är viktigt för många men om de riskerar att ökad smittspridning och död, är det så angeläget att träffa barnbarnen under den mest kritiska tiden i tex en pandemi?

      • Lars Holmström says:

        Förstår av din kommentar att du inte har någon som helst kunskap om särskilda äldreboenden,

        Under stor del av pandemin har det rått besöksförbud, m a o är det ett problem då man låser in äldre människor mot deras vilja,

        Tänk dig att du har ett halvår kvar att leva, som min bror, och du får inte träffa anhöriga eller vänner,

Trackbacks

  1. […] ett inlägg på Ekonomistas den 2/6-21 argumenterar Lars Calmfors för att hårdare restriktioner leder till […]

  2. […] inlägg den 2/6 kritiserade Lars Jonung för att ha gett en felaktig bild av den empiriska forskningen när […]

Lämna ett svar till Rodney Edvinsson Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s