Tysk ekonomstrid om inkomstklyftor

Har ojämlikheten i inkomstfördelningen ökat eller minskat? Vilka är de viktigaste förklaringsfaktorerna bakom? Vad bör politikerna göra åt saken? Dessa frågor diskuteras i många västländer, men i Tyskland pågår nog den förmodligen hetsigaste debatten. Hårdast står striden mellan två av landets kändaste ekonomer som var och en basar över landets två största ekonomiska utredningsinstitut: Marcel Fratzscher vid Berlinbaserade DIW och Clemens Fuest vid Münchenbaserade Ifo.

Startskottet för debatten var Fratzschers bok Fördelningskampen (Verteilungskampf: Warum Deutschland immer ungleicher wird) som kom ut tidigare i år. I boken beskriver Fratzscher situationen i Tyskland som närmast katastrofal gällande inkomstskillnaderna och familjebakgrundens betydelse för framtida livschanser. Han angriper andra ekonomer för att blint förlita sig på marknadskrafternas förmåga att utjämna de orättfärdiga skillnaderna och pekar istället på behovet för den ekonomiska politiken att göra mer för att vända trenden. För en introduktion, se denna intervju i Die Zeit eller denna artikel helt nyligen i Die Zeit.

Men Fratzschers analys har ifrågasatts, kanske allra mest av Clemens Fuest (se bl a i denna ”tesspikning” i FAZ eller nu senast i Die Zeit.) Fuest menar att data helt enkelt inte stödjer Fratzschers slutsatser alls. Ojämlikheten har inte ökat i Tyskland på tio år och är idag lägre än år 2000. En ökning har skett sedan 1970-talet, men den sägs bero på att fler kvinnor och äldre arbetar och de utgör grupper inom vilka inkomstskillnaderna är höga, vilket bidrar till den totala ökningen. Dessutom bidrar skattesystemet negativt till utjämning, särskilt med höga marginalskatter på låga inkomster.

Vad säger då data? Det går förstås inte att faktagranska alla påståenden som fällts, och jag nöjer mig med att här visa tre bilder som ger en antydan av hur sammansatt bilden är (ytterligare data över flera andra serier finns i denna Chartbook). Den första bilden visar Ginikoefficienter för hushållens disponibla årsinkomster i ett antal länder och bygger på OECD-data (källa) över perioden 1995-2012. Den visar att i Tyskland inträffade en ökning i inkomstspridning under början 2000-talet, då Gini steg från 0.26 till 0.29 (+10%).  Sedan 2005 har dock nivån varit i stort sett konstant. Är ökningen stor? Tja, den ligger i nivå med de flesta andra västländer, och kanske något över OECD-genomsnittet, dock klart under Sverige som under perioden gick från 0.22 till 0.28 (+30%).

Se originalbilden

Den andra bilden är hämtad direkt från OECD (sida, excelfil) och den visar utvecklingen under 2007-2014 för medelinkomsten (staplar), inkomstandelen för den fattigaste tiondelen (svarta rutor) och den rikaste tiondelen (gula rutor), allt justerat för inflation. Tyskland befinner sig i mitten av alla OECD-länderna rankade utifrån medelinkomstens utveckling. Landets medeldelinkomst växte under denna period nästan ingenting medan snittförändringen i toppen var ca +2% och –1% i botten. Förändringarna är alltså inte stora, vilket gäller för nästan alla rika västländer.

image

Slutligen en bild över lönespridningen i Tyskland under de senaste decennierna, hämtad från en studie av amerikanerna David Card och Patrick Kline och den tyske ekonomen Jörg Heining. Noteras bör att löner inte är samma sak som inkomster, skillnaden ligger i att inkomsten (från arbete) utgörs av lönen multiplicerad med arbetsmängden (t ex arbetade timmar). Med andra ord kan en person som har låg timlön ändå ha en hög inkomst om den arbetar många timmar. Bilden visar att lönespridningen ökat i Tyskland, och särskilt hur de lägsta lönerna – den mörkblå (10e percentilen) och röda (20e percentilen) – har halkat efter på senare tid. Orsakerna är flera, men de tyska arbetsmarknadsreformerna (t ex Hartzreformen) vars syfte varit att genom ökad låglöneflexibilitet öka möjligheten för exkluderade grupper att få jobb. Denna utjämnande aspekt av låglönejobb har lyfts fram många gånger, och en kvalificerad analys finns i sociologen Lane Kaneworthys bok Progress for the Poor.

image

Vad säger då dessa bilder om den högljudda tyska fördelningsdebatten? Något slutligt omdöme kan vi inte dra utifrån bilderna ovan, och det är uppenbart att pågår flera parallella utvecklingar som inte alltid pekar åt samma håll. Men jag tycker nog att de flesta siffrorna talar för att Clemens Fuest är den av de båda ekonomerna som har mest rätt. Tyskland har i allt väsentligt fortfarande en av Europas  (och därmed världens) mest ambitiösa välfärdsstater, och situationen har inte förvärrats dramatiskt de senaste decennierna när man ser på fördelningens utveckling.

Det verkar därför som om Fratzschers utspel behöver tas med en nypa salt, även om hans ambition att värna fördeningsperspektivet i debatten och att detta bör genomsyra den ekonomiska politiken är lovvärd. Samtidigt kan man undra vad som driver Fratzschers höga tonläge och förhållandevis höga aktivitet i denna fråga? Vissa källor, som diskuteras i denna artikel i Handelsblatt, antyder att det finns politiska ambitioner i bakgrunden. Fratzschers välkända kopplingar till den tyska SPD-ledaren Sigmar Gabriel verkar vara centrala. De två har samarbetat tidigare (FAZ) och flera av formuleringarna i Fratzschers bok är direkt lika Gabriels politiska slogans.

Det ska bli spännande att se om den tyska debatten kommer att ge upphov till mer omfattande analyser av den tyska situation och, naturligtvis, om den även kommer att spridas till andra länder.

Comments

  1. Ett paradexempel för varför ämnet i Tyskland kallas för ”politische Ökonomie” medan Sverige använder det mer kamouflerande begreppet ”nationalekonomi”.

  2. Det skulle vara intressant att veta vilka rådata som använts för kurvorna ovan. Rika människor har ofta större möjligheter att dölja sina inkomster än lågavlönade. Av denna orsak kan det vara bättre att undersöka spridningen i kapital än spridningen i löner. Har forskarna försökt att uppskatta hur inkomster som inte deklareras fördelas mellan olika inkomstgrupper. Högavlönade styrelseledamöter brukar t ex hellre vilja få ut sina arvoden som intäkter till eget bolag, än som beskattad lön.
    En ytterligare fråga som skulle behöva belysas är hur forskningen i nationalekonomi finansieras.
    I Amerika är det väl vanligt att universitet jagar pengar från privata donatorer. Då kanske det inte är så vanligt att forskarna skulle bita den hand som föder dem.

  3. Micke We says:

    Intressant. Om man utgår från din tredje figur (eller annan data från dessa källor) skulle man kunna räkna ut hur många timmar varje persentil skulle behöva jobba för samma inkomst?

    Finns ju många andra faktorer som är viktiga också, och helst skulle man ju vilja ha hela balansräkningen per individ/hushåll – fördelningen av tillgångar o skulder per ”bracket” är t ex intressant.

  4. Hugo André says:

    Då de ökade inkomstskillnaderna i de flesta länder framför allt har att göra med hur mycket inkomsten för den rikaste 1% (eller 0.1%) av befolkningen skiljer sig från resten skulle det vara trevligt med en graf som jämför toppinkomster med (till exempel) genomsnittsinkomster. Går det att ta fram en sådan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s