Ekonomipriset år 2015 går till den välkände skotske ekonomen Angus Deaton, verksam vid Princetonuniversitetet (läs mer på hans hemsida). Deatons forskning kretsar kring sambanden mellan konsumtion och välfärd, fattigdom och hälsa med tonvikt i utvecklingsekonomier. Han har gjort betydande bidrag inom framför allt det empiriska området och är högt respekterad för sin kunskap och sitt engagemang i angelägna samhällsfrågor. Vi på Ekonomistas anser att han är en mycket välförtjänt mottagare av ekonomipriset.
I ekonomipriskommitténs motivering lyfter man fram tre området där Deaton gjort särskilt viktiga bidrag. Dessa handlar i hög grad om konsumtionens betydelse, hur människor konsumerar när de upplever stora inkomstförändringar eller varför vi ska använda detaljerade data över konsumtion på mikronivå istället för på nationell makronivå.
Priset är således ett utpräglat “livsverkspris” där Deaton får det för sin samlade vetenskapliga produktion, snarare än han får det för ett enskilt bidrag.
Om man tittar på Deatons genomslag mätt enligt antalet citeringar på databsen Google Scholar, är det hans arbeten med John Muellbauer som fått störst vetenskaplig räckvidd. I topp ligger deras bok Economics and Consumer Behavior och den relaterade tidskriftsartikeln An Almost Ideal Demand System i vilket författarna lanserar en en numera berömd modell för att fördela konsumtionen optimalt mellan olika varugrupper.
Hälsofrågor har präglat en stor del av Deatons forskning på senare år. Särskilt har han studerat sambanden mellan inkomster, ojämlikhet och hälsa i olika utvecklingsländer. En läsvärd översikt av detta arbete har han skrivit här.
Deatons senaste bok The Great Escape: Health, Wealth and the Origins of Inequality är inne på samma tema, nämligen hur folkhälsa, tillväxt och länders välstånd utvecklats och varför. Ett genomgående tema är hur hälsa och ekonomisk utveckling påverkas av ekonomiska och politiska institutioner. En översikt av boken samt en intressant diskussion av densamma finns att läsa i denna recension som nyligen skrevs av David Weil vid Brown University.
Ett av Angus Deatons kännetecken är också hans engagemang i samhällsfrågor. Han förekommer i debatter, i podcasts (lyssna t ex här i Econtalk). Deaton var också en av talarna på IIES Nobelsymposium 2012 där han höll en utmärkt översiktsföreläsning om hur vi mäter utveckling och välbefinnande och speciellt diskuterar frågor om relationen mellan BNP, PPP-justerade BNP, HDI, subjektiva lyckomått och annat som används för att försöka mäta utveckling (och som många tycks tro att ekonomer inte tänker på). Se programmet från UR här.
[Inlägget uppdateras löpande]
Ekonomistas 
Tvingas erkänna att det inte är någon jag kände till, men det känns som ett bra val. Viktiga forskningsfrågor, empiri och sund distans till modellernas gränser.
Noterar också att Deaton inte var med i Ekonomistas lista. Var det såpass överraskande?
Nästa år kan Ekonomistas kanske vikta kandidaterna efter ålder, givet antagandet att priskommittén dels vill passa på att ge priset till forskare innan de trillar av pinn och dels vill vänta med att ge alltför “unga” forskare. Deaton är t ex 69, Romer “bara” 59.
Då borde iof Baumol ha fått priset för länge sedan, han är tydligen 93 år…
Det var en miss att inte ha med Deaton på listan. Det var inte ett särskilt överraskande val och han har varit med i spekulationerna.