Har det goda exemplet någon makt?

Att man ska lära av de framgångsrika är en många gånger upprepad självklarhet. Tron på det goda exemplets makt är stor, inte minst inom välfärdssektorn: kommuner ska lära av framgångsrika kommuner, skolor av framgångrika skolor, landsting av framgångrika landsting. Särskilt intressant blir det då idén om likvärdighet i den offentliga tjänstesektorn kan krocka med idén att man ska lära av de bästa; om alla är lika bra finns det ingen att lära av varför kvalitetsskillnader kan påstås vara viktiga för att möjliggöra en allmän positiv utveckling. Det finns dock skäl att ifrågasätta denna verklighetsbeskrivning.

Om förekomsten av goda exempel vore en viktig komponent i vägen till framgång så borde det visa sig på olika sätt. Exempelvis borde skolsystem med stora kvalitetsskillnader mellan skolor i genomsnitt prestera bättre än andra. Istället verkar det motsatta vara fallet (se även här). Detta skulle emellertid kunna bero på att det inte finns kompetens och incitament att förvalta den kunskap som ligger inbakad i kvalitetsskillnaderna. Ibland hävdas att om skolor bara vore organiserade på liknande sätt som de svenska friskolekoncernerna så skulle framgångsrika arbetssätt nog sprida sig.

Vore skolkoncernerna särskilt bra på att snabbt sprida framgångsrika arbetssätt i sina organisationer så borde det leda till en låg kvalitetsspridning mellan koncernernas olika skolor; gör en skola något bra så ser koncernledningen till att arbetssättet sprider sig till andra skolor.Gör en skola något dåligt så ser ledningen snabbt till att sätta stopp för detta.

För att göra en enkel undersökning av om det ligger något i detta behövs ett mått på skolors kvalitet. Ett grovt sådant är Skolverkets SALSA-residualer vilka fångar avvikelsen mellan skolans medelbetyg och det betyg som kan förväntas givet skolans elevsammansättning. Detta är inte på långa vägar något perfekt kvalitetsmått, men nog det bästa som enkelt finns att tillgå.

I kolumn (1) i tabellen visas hur stor spridningen i SALSA-residualer är inom olika grupper av skolor. Det första att slås av är att kvalitetsspridningen inom friskolekoncernerna Academedia och Kunskapsskolan är större än spridningen bland landets kommunala skolor. Inom Internationella Engelska Skolan är spridningen lägre, men samtidigt inte väsensskild från spridningen bland de 290 kommunala huvudmännens skolor.

tabell_spridningDetta kan inte förklaras av att koncernerna har särskilt svåra förutsättningar: enligt kolumn (3) är spridningen i elevernas förutsättningar betydligt lägre mellan skolorna inom Kunskapsskolan och Internationella Engelska Skolan än inom Academedia-koncernen. Academedia omfattar i sin tur skolor vars förutsättningar är mer likartade än de kommunala huvudmännens.

Man kan även betrakta större kommuner som skolkoncerner. Det visar sig att kvalitetsspridningen mellan de kommunala skolorna i landets tre största kommuner är större än spridningen inom de tre stora friskolekoncernerna. Jämförelsen är emellertid orättvis då elevernas förutsättningar varierar kraftigt mellan storstadsskolorna och det förefaller vara svårare att hålla en jämn kvalitet under sådana förutsättningar. Det är därför intressant att i kolumn (4) se att framförallt Stockholm och Göteborg har en låg kvalitetsspridning relativt spridningen i elevernas förutsättningar. Utbildningsförvaltningen i Malmö verkar däremot ha en del att jobba med.

Även om denna undersökning är primitiv så finns det anledning att ifrågasätta det stora värdet av att ha framgångsrika exempel att lära av. Detta är inte helt förvånande då forskningen (gratisversion) genomgående finner att produktivitetsspridningen är stor mellan företag, även om de är verksamma i en och samma bransch. Sannolikt är det väldigt svårt för organisationer att lära av andra även inom ett och samma företag, vilket den förhållandevis stora kvalitetsspridningen inom skolkoncernerna tyder på.

Att enskilda framgångssagor ska kunna göra någon större skillnad för verksamheten i stort förefaller alltså osannolikt. Det goda exemplets makt verkar helt enkelt inte vara så stor.

———————————-
Datamaterialet som använts kommer från Skolverkets SALSA-databas och kan laddas ner i Excel-format. I filen finns även data på kommunnivå som använts för att konstatera att kvalitetsspridningen mellan skolor är särskilt stor i kommuner där spridningen i elevernas förväntade meritvärde, dvs deras förutsättningar, är stor. I en regression med kvalitetsspridningen bland en kommuns skolor som beroende variabel visar att punktestimatet på spridningen i skolornas elevunderlag är 0.24 (standardfel 0.058). Regressionen har 207 observationer. Motsvarande regression med enbart kommunala skolor ger ett punktestimat på 0.19 (standardfel 0.059) och regressionen har 197 observationer.

Comments

  1. lg skriver says:

    Jämförelsen är emellertid orättvis då elevernas förutsättningar varierar kraftigt mellan storstadsskolorna

    Varför det? Du skriver ju själv att SALSA är rensat för socioekonomiska skillnader.

    • SALSA-modellen rensar för nivåskillnader på skolnivå men inte för eventuella effekter av spridning inom en kommun (eller koncern). Med ett likartat elevunderlag på olika skolor förefaller den troligt att det är lättare att hitta och sprida fungerande koncept än om eleverna på olika skolor är väldigt olika. Som synes i fotnoten så visar också en regression också att det finns ett rätt starkt empiriskt samband mellan spridningen i kvalitet (dvs SALSA-residualer) och spridningen i förutsättningar inom en kommun.

      • Micke says:

        ”Med ett likartat elevunderlag på olika skolor förefaller den troligt att det är lättare att hitta och sprida fungerande koncept än om eleverna på olika skolor är väldigt olika. ”

        Varför är det så? Det har ju alltid hetat i den svenska skoldebatten att blandade klasser är bättre både för starkare och svagare elever. Stämmer inte det?

      • Alltså, likartat elevunderlag syftar ju på att det är möjligt att göra samma blandning i alla skolor.

        Andelen hockyspelande bråkstakar i en klass är uppenbart en viktig variabel för hur klassen beter sig. Om du nu har två skolor, och den ena är precis brevid ortens hockyrink och den andra brevid ortens folkrace bana kommer du inte ha så stor överförbar nytta av din kunskap om hur man sprider ut hockyspelande bråkstakar i 5 olika klasser för att få en harmonisk skola, alla bråkstakarna i den andra skolan håller ju på med bilar!

  2. Andreas Rundblom says:

    Det här får man väl ändå anse som ganska svepande ordalag?

    Jag jobbar i offentlig sektor och vi lär oss massor hela tiden av goda exempel. Det publiceras kontinuerligt forskning om hur man kan använda resurserna mer effektivt, ofta grundar sig forskningen klinisk framgång och snabbt kan andra sjukhus kopiera arbetsmetodiken. Produktivitetsökningarna är dock inte alltid lätta att härleda. Din rubrik och slutsats är väldigt ambitiös.

    • Man får bara plats med så många nyanser i ett blogginlägg. Naturligtvis finns kunskap att inhämta men denna består i stor utsträckning av många mindre förbättringsförslag vilka gradvis införs i den lokala organisationen.

      Den första frågan som ställdes här gällde istället om det ligger något i idén att stora skillnader i övergripande kvalitet mellan enheter (skolor) gör att det finns mer kunskap att inhämta och att denna sprids på ett sätt som höjer den allmänna kvalitén. Så verkar inte vara fallet.

      Den andra frågan som ställdes var om kunskapen om kvalitetsförbättrande åtgärder sprids bättre inom skolkoncerner och så verkar inte heller vara fallet. I varje fall inte om man fångar detta genom att undersöka hur stor spridningen är mellan skolorna i dessa koncerner.

  3. hannesmalmberg says:

    Jämförelsen mellan skolformer är bättre än tvärsnittsjämförelsen. Att ha en stor spridning mellan skolor i steady-state kan både tyda på en större experimentvilja, eller en lägre diffusionsgrad. Därför går det inte riktigt att säga vilket håll teorin säger att korrelationen skulle gå åt i den internationella jämförelsen.

  4. Per Kornhall says:

    Det finns en hel del logiska falluckor i inlägget. De organisationer som har hög spridning kan ju vara de som sprider goda exempel… osv.

    Men frågan om goda exempel är en bra metod är intressant. Det finns några exempel på satsningar inom tills exempel skolan där statliga medel har använts med uttalad ambition att skapa goda exempel. Ett sådant var det sk. NOT-projektet under 90-talet. När man utvärderade projektet fanns det ingen spridning. De kommuner som fick del av de extra satsningarna hade i några fall fortfarande en bra verksamhet inom området 10 år senare. Men som sagt spridningen fanns inte.

    För att förbättra verksamhet måste man förändra organisation och kultur och det måste man nog göra medvetet. Sådana förändringar kan kvarstå på grund av trögheten i organisationer. Problemet med goda exempel på verksamhet är att de så ofta är goda exempel bara under just de förutsättningar man har.

    Ofta tittar man på de yttre skillnaderna mellan organisationer men sällan på de processer som har lett fram till dem eller den kultur som dessa processer skapat. Det som gör att människor i alla de oerhörda mängder vardagsbeslut de hela tiden fattar, fattar bättre, mer ambitiösa beslut – det som är professionalitet.

    Men här finns det såvitt jag kan förstå en hel del forskningsresultat. Till exempel att du för att förändra en verksamhet behöver arbeta med medarbetare på plats och som själva deltar i ett förändringsarbete etc. Det vill säga att det kan kanske finnas goda exempel på hur man förbättrar en verksamhet…

    • Det var just ”goda exempel” som metod jag avsåg. Precis som du skriver finns det sannolikt inget substitut för ett pågående och medvetet kvalitetsarbete.

      Precis som Hannes skriver är inte jämviktseffekten av innovation och spridning självklar, vilket är det du skriver. Det är dock utifrån spridningsbilden inte uppenbar att skolkoncernerna är bättre på att sprida goda arbetssätt (och få bort dåliga) än andra huvudmän. Motsatsen är emellertid inte heller bevisad och detta inlägg var tänkt att väcka frågan.

  5. Mats E says:

    Ett område där goda exempel verkar fungera är sjukvården. Socialstyrelsen har följt upp sjukvårdsinsatser som varit föremål för öppna jämförelser. Deras slutsats verkar vara att de som fallit ut dåligt ofta rycker upp sig genom att kritiskt utvärdera befintlig verksamhet och genom att lära av de som faller bättre ut.

    • Detta är intressant. Jag antar att det är enskilda moment (sjukdomar/diagnoser/åtgärder/behandlingar osv) som lyfts fram i dessa jämförelser snarare än något övergripande mått på kvalitet. Detta innebär att det går att förstå vari det goda exemplet i praktiken består. Dessutom är detta i en verksamhet som jag antar präglas av en hög grad av öppenhet kring verksamhetens natur. Kort sagt: utförarna är villiga att dela med sig av empiriskt material kring åtvärder och utfall.

      Jag skulle därför vilja återknyta till Per Kornhalls kommentar: det vore intressant att veta mer om vilka strukturer som gör att det går att lära av ”goda exempel” och vilken typ av ”goda exempel” som faktiskt går att sprida.

  6. Elever är olika. En pedagogik som fungerar för engagerade behöver inte vara bäst för de som har andra ambitioner. Utfallslikhet är inte nödvändigtsvis ett tecken på kvalitet – mer på att pedagogiken fungerar på de basala nivåerna men inte längre upp. Fokus i debatten ligger på att lyfta de med sämst förutsättningar och det är nog samhällsekonomiskt rätt – men för individer som vill mer är vissa friskolor en skänk från ovan. Jag undrar om den använda databasen och de underliggande värderingar fångar komplexiteten i skolans uppgifter. Ensatt utfall är förtryck av de som vill mer.

    • Per S says:

      Du menar att det är en skänk från ovan att ha föräldrar som engagerar sig i ens skolarbete? Det håller jag med om. Det är också ett civiliserat samhälles uppgift att i möjligaste mån kompensera för denna gudomliga orättvisa.

  7. Jan-Eric Nilsson says:

    Kanske vårdexemplet har något viktigt att säga: När utfallet av behandlingen av en åkomma på en klinik i förhållande till behandlingen på en annan blir det möjligt att dra konkreta slutsatser. Inom organisationer kan det också vara möjligt med konstruktiva jämförelser om det finns en överordnad nivå som tar sig an uppgiften att på ett systematiskt sätt jämföra olika ”producerande” enheter med i grunden samma uppdrag. I många offentliga organisationer samlas det in en myckenhet information om verksamheten som idag inte används, men som med små ansträngningar kan utnyttjas för att kontrollera för skillnader i förutsättningar. Möjligen säger detta något om vad som borde vara vägen framåt i skolan. Men om ansvariga myndigheter redan agerar på detta sätt finns det skäl att fundera en gång till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s