För någon vecka sedan rapporterade Aftonbladet att svenskarna har mindre sex nu än 1967 och 1996 då liknande undersökningar gjordes. För nationalekonomer borde detta inte komma som en överraskning. I Staffan Burenstam-Linders fantastiska lilla bok Den rastlösa välfärdsmänniskan är en av huvudhypoteserna att vi i takt med att vi blir rikare (men ändå fortsätter jobba lika mycket) kommer ägna allt mindre tid åt sådan konsumtion som främst beror på den tid vi lägger ned och vars upplevelse inte kan förhöjas med hjälp av mer materiella resurser.
Vi kommer alltså ägna mindre tid åt naturens enkla nöjen såsom promenader, prat och poesi och mer åt sådant där upplevelsen förhöjs av att ha mer pengar, såsom god mat, att titta på de senaste och bästa filmerna, spela de bästa dataspelen, köra vattenskoter m.m. Gissningsvis hör sex till den första kategorin. Sexköp är förbjudet (och lär ändå inte ge samma upplevelse som frivilligt sex) och det finns visserligen hjälpmedel av olika slag, men upplevelsen är förmodligen ungefär densamma nu som 1967. Om det inte sker något teknologiskt språng på området lär nästa undersökning om 10-20 år visa att svenskarna har ännu mindre sex än idag.
Ekonomistas 
Möjligt.
Dock svårt att förklara surdegs- och löpningshajperna i SBL-ramverket.
Allt går nog inte att förstå utifrån SBL:s bok, men löpning är inte så konstigt — det torde vara en av de mest tidseffektiva träningsformerna. Dessutom gör folk vad de kan för att göra det till en materialsport genom att skaffa allt dyrare skor, GPS-klockor m.m. Surdegsbak är dock svårare (även om det ofta involverar en bakmaskin för 5000, jäskorgar för 300 kr/st, baksten för 500-600:- och kanske till och med en ny ugn?).
Jag ser (kanske optimistiskt) på löpningsmodet som icke huvudsakligen undanträngande annan träning.
Med det antagandet är det knepigt att förstå varför rikare människor ägnar sig mer åt det som inte kostar.
Sexköp involverar inte frivilligt sex?
Min avsikt var inte att säga något om den saken, jag använde ordet i betydelsen “utan betalning eller obligatorium” som i “frivilligarbetare”.
Handlar inte surdegen mer om att bygga det personliga varumärket, det som förut kallades identitet. Vällusten i att baka och att mumsa i sig det goda brödet blir väl så i fall en externality av just det rollbyggandet.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1846144485
Jag jobbade ett antal år till och från nära Globen. En kollega pekade på Aftonbladets kontor och sade “det är där de hittar på nyheter”. Måste säga att FiB Aktuellt hade intressantare saker att säga om “svenska folkets sexvanor” än AB.
Robert, jag vet inte om det finns något ämne att hålla sig utanför eller innanför, men Mitzi Duprees gamla tillhåll är tydligen hotat, och detta ligger ansluter till tidigar inlägg. The Queen of the ping-pong…
http://www.kamloopsnews.ca/article/20130606/KAMLOOPS0304/130609927/-1/kamloops/rothenburger-last-strip-show-will-mark-end-of-era
Samtidigt kommer att köpa sex bara att bli dyrare och dyrare på grund av Baumols sjuka…
Från en mer optimistisk sida skulle väll å andra sidan stigande produktivitet faktiskt skulle kunna leda till mer fritid (även om världen visat motsatsen nyligen), och därmed en lägre kostnad för sex relativt många andra saker.
Slutligen så tror jag att sambandet mellan ålder/sex (av en demograf kallad värdens sorgligaste graf) nog kommer vara den viktigaste anlednigen till att vi ser mindre sex i framtiden (om hur ofta man har sex är relaterat till.relativ eller absolut ålder är för övrigt än artikel någon skulle skriva).
Borde det inte komma som en överraskning? Har det alltså tidigare varit självklart att fritid har varit en normal vara (för den aggregerade nyttofunktionen eller vad det tusan det nu än heter i makro) i det förväntade intervallet av inkomst? Oavsett svar på föregående fråga så implicerar ju inte detta på något vis att fritid fortsätter vara en normal vara (och inte en inferior) för framtidens intervall av inkomst…
Huvudhypotesen är ju trivialt sann under förutsättning att vi blir rikare och jobbar lika mycket ,så det är ju inga konstigheter. Det är väl premissen om att vi jobbar lika mycket som ställer till det.
I takt med att de tillgängliga arbetena blir mer kapital och teknologi- intensiva är det rimligt att en del av mervärdet som skapas beror på både arbetstid och antalet personer som jobbar per given output, snarare än arbetstid per given output. Det är enklare för en arbetare på ett löpande band att lämna över arbetsuppgifter till en lika kvalificerad arbetare än motsvarigheten för en ingenjör till en annan ingenjör (eller andra arbeten där arbetsuppgifterna inte är så väldefinerade). Jag tror alltså att e n rimligare förklaring till nedgången är att varje fritidsenhet blir fruktansvärt dyr om man inte ställer sig in i 40+ h / vecka – ledet, snarare än att människor på nuvarande genomsnittsnivå blir produktivare i syfte att konsumera mera materiella varor.
Mitt intryck är även att det i praktiken är svårt att “göra karriär” om man inte är redo att arbeta iallafall 40h/ vecka när det gäller arbeten som kräver akademisk examen, men det vet jag förvisso väldigt lite om då jag själv är arbetslös!
Jag skulle tro att internet (och det ökade digitala utbudet) står för den största förändringen i vår tidsanvändning. Åtminstonne 10 ggr större än någon generell effekt från inkomstförändringar. Vidare så är MC för datoranvändning nära 0, och AC ganska låg (jämfört med de flesta andra aktiviteter – givet att du inte byter dator alltför ofta).
Nytt intressant ämen: economics of sex! Burenstam-Linders bok från 1969(?) bygger på Gary Beckers arbete “A theory of the allocation of time” från 1965. Jag tror att HBL forskade där i slutet av 60-talet. Frågan är om det fins en trend (linjä) om man ser utvecklingen från 1967, 96 och 2013. Kan det beror på en åldrande befolkning (apropå världens sorgligast graf)!.
Jag har liksom Erik ovan svårt att tro på stora negativa inkomsteffekter. F ö gissar jag att det inte rör sig om en generellt sjunkande aktivitetsgrad över lång tid (om nu ABs siffror över huvud taget är trovärdiga). Det finns säkert historiker som vet, men jag skulle vara mycket överraskad om inte den genomsnittliga mängden sex per person var betydligt lägre för, säg, 150 år sedan. På den tiden var det ju t ex en stor andel av befolkningen som aldrig bildade familj av inkomstskäl, och preventivmedlen var ju betydligt sämre om ens existerande.
FiB Aktuellt eller Aftonbladet hade ju inte reportage om detta, men det var nog aktivitet i sänghalmen förr också. Min farmor hade 10 syskon på 1800-talet nära Burträsk på 30 m2. Men innan “vaccinet, potäterna och freden”, samt industrialismen, var barnadödligheten enorm.
Jag läste just Carlsson och Roséns del 4 (av 10). I början finns en kort biografi av Axel Oxenstierna. 10 eller 11 barn. 5 nådde vuxen ålder. Den äldste, Erik, var mycket studiebegåvad. Efter avslutade studier i Uppsala dog han av pesten. Kristina gifte sig med Gustav Horn. Längtade så efter honom att hon tog sig till Tyskland. Dog där i pesten efter tre års äktenskap.
Louis De Geer var ett av 14 barn varav alla utom ett nådde vuxen ålder. Detta var ju på 1800-talet då barnadödligheten gått ner. Detta talar ju inte om frekvensen av sängkammaraktiviteten, men nog hände det saker.
Före äktenskapet var kvinnor dock synnerligen försiktiga.
Jo, men det är lätt att underskatta alla som helt enkelt inte hade råd att försörja några barn. Dels har de flesta någon bild av ens egna förfäder, och dessa tillhörde ju per definition de som faktiskt hade det tillräckligt väl ställt för att kunna få några barn. Och dels har vi information om diverse kända personer, och även dessa tillhörde ju nästan alltid de relativt välbeställda.
Mycket kloka kommentarer ovan. Jag håller förstås med om att vi inte ska lita på Aftonbladets siffror och att man absolut måste justera för förändrad åldersfördelning. Däremot förstår jag inte varför det är sorgligt att äldre människor har mindre sex — ska vi sörja att äldre äter mindre smågodis och läser färre serietidningar än unga också? Den rimligaste förklaringen är väl att människors preferenser för sex förändras i takt med åldern — vad är i så fall problemet?
OJS har förmodligen rätt att det var mindre aktivitet i sänghalmen innan preventivmedel, sköna sängar och möjlighet till privata sovrum. Mitt resonemang gäller bara då dessa förutsättningar redan är uppfyllda — det är först då som sex är mer likt promenerande än vattenskoteråkning.
Jag är fortfarande en aning skeptisk Robert, men så är jag ju förstås en enkel människa som inte provat vattenskoter och därför inte riktigt kan föreställa mig hur underbart det kan vara…
Har för mig att sex var en hyfsat omfattande aktivitet fram till början av 2000-talet. Efter det kom de låga räntorna och arbetskraftsarbitraget till Kina. Tillsammans med den accelererande IT- elektronik-revolutionen fick den urbana människan hybris över det enorma utbud av billigare och billigare prylar. En tid där prylarna absorberar vår lediga tid i större och större utsträckning. Undrar jag hur mycket tid varje svensk lagt ner på att först lära sig sin(a) telefon(er) och sedan okynnesanvända den för allt annat än “normal” kommunikation. Prylarna är våra största tidstjuvar och förstärker folks stress.