Det här är ett gästinlägg av Olof Johansson-Stenman, professor i nationalekonomi och prorektor vid Handelshögskolan i Göteborg.
Massive Open Online Courses (MOOC) är något som universitet och även potentiella investerare funderar på över hela världen, bland annat efter att Stanford-professorn Sebastian Thrun lyckats attrahera 160 000 studenter från 190 länder till en gratis online-kurs i artificiell intelligens 2011. New York Times har publicerat bra översiktsartiklar om MOOCs (här och här), medan en mer skeptisk artikel finns att läsa i Times Higher Education.
Som ofta vid större förändringar kan det vara idé att titta på utvecklingen i ett lite längre perspektiv. Idéhistorikern Thomas Karlssohn vid Göteborgs universitet har skrivit en mycket tänkvärd bok, Originalitetens former, som behandlar utvecklingen vid europeiska universitet från slutet på 1700-talet till början på 1800-talet. Under denna period ändras idealen för universitetsutbildningen högst dramatiskt, och det är ju också under denna period (1810) som det legendariska Humboldtuniversitetet grundas.
Faktum är att fram till denna period så präglades universitetsundervisningen i allt väsentligt av att läraren helt enkelt läste innantill. Nu blev istället lärarens roll successivt mycker mer aktiv och han (för det var ju nästan alltid en han) skulle istället förklara vad som stod i böckerna och självständigt reflektera över det. Alla var dock inte positiva till denna utveckling. Många menade istället att lärare nu kunde säga vad som helst och att man tappat kontrollen över att den korrekta kunskapen överfördes till kommande generationer.
Detta skedde alltså för ganska exakt 200 år sedan. Varför just då? Enligt Karlsohn (och många andra) är teknisk utveckling det primära svaret! Gutenbergs variant på boktryckarkonsten hade visserligen utvecklats redan på 1400-talet, men det var först nu som böcker började tryckas i större skala och gick att köpa för rimliga pengar (i alla fall för de välbeställda).
När man kunde köpa sina egna böcker så minskade naturligtvis studenternas entusiasm över att gå på föreläsningar där de skulle få lyssna till exakt samma sak som de själva kunde få ta del av hemma när de själva ville, och med möjlighet att när som helst ta en paus, gå tillbaka och fundera en gång till i lugn och ro.
Parallellen till dagens digitaliserade föreläsningar som finns fritt tillgängliga (och som snart kommer att finnas tillgängliga i mycket högre grad) är uppenbar. Varför skall studenter lyssna till en föreläsare som går igenom standardfärdigheter i en föreläsningssal när motsvarande, och ofta väl så bra, föreläsningar finns fritt tillgängliga på internet, och som de alltså själva kan få ta del av hemma och när de själva vill?
MOOCs är dock bara ett av olika utvecklingsspår. En uppenbar möjlighet för våra svenska universitet vore att hantera standardföreläsningar, och även avancerade föreläsningar av ledande specialister, via nätet så att den begränsade undervisningstiden i sal främst kan läggas på sådant man inte har råd med idag, som t ex diskussioner och reflektioner i mindre grupper kring begränsningar med olika teorier och modeller. Liksom övergången för 200 år sedan så skulle en sådan förändring ställa större krav på lärarna, men också göra arbetet mer stimulerande och utmanande.
Samtidigt finns naturligtvis många obesvarade frågor, särskilt på lite sikt:
- Kommer mindre attraktiva universitet att konkurreras ut och kommer t ex svenska studenter hellre att vilja läsa en online-kurs på Harvard än att läsa vid ett svenskt universitet eller högskola? (I en artikel i The American Interest förutspås till exempel att hälften av USAs universitet och colleges snart kommer att få läggas ned.)
- Kommer universiteten att bli mer specialiserade när geografisk närhet till studenterna spelar mindre roll?
- Kommer sådant som grupptillhörighet och geografisk närhet ändå fälla avgörandet för de flesta? Kommer rentav universiteten tvingas bli bättre på de rent sociala frågorna just för att de skall bli avgörande?
- Kommer det att utvecklas standardiserade betalsystem för online-föreläsningar?
- Hur kommer sponsring och reklam att utvecklas relaterat till sådana föreläsningar?
- Kommer i så fall universiteten att kontrollera betalströmmarna, eller kommer det bli enklare för populära forskare och lärare att själva bli rika på sin undervisning?
- Hur blir den politiska responsen på dessa förändringar, och finns det t ex risk för att undervisningsanslagen kommer att gå ned när kostnaden sjunker till följd av skaleffekter?
Även om vi inte vet svaren på dessa och andra frågor så kommer förändringarna att bli stora och den mer övergripande utvecklingen mot en kraftigt ökad storskalighet i undervisningen via internet kommer knappast att kunna stoppas. På samma sätt som med Humboldt på 1800-talet så kommer somliga att välkomna utvecklingen och främst se möjligheter, andra kommer att uppgivet skaka på huvudet och undra vart världen är på väg, medan åter andra kommer att protestera högljutt.
Ekonomistas 
Är inte den stora konkurrensnackdelen för nätkurser att de nästan definitionsmässigt blir dåliga på examination, vilket (åtminstone i mitt tycke) är en bärande skillnad mellan utbildning och annan bildning?
Det är helt enkelt svårt att veta vad en distansutbildad person (liksom andra endast hemtentaminerade) kan, vilket även externa intressenter – särskilt potentiella arbetsgivare – fattar.
Nätkursernas viktigaste punkt måste väl vara, som för alla distanskurser, att hålla hög integritet och ha en rigorös examinationsprocess.
Detta är ju inte direkt en ny utbildningsform. Min pappa läste liksom hundratusentals andra Hermodskurser så att ögona blödde.
Ett intressant inlägg kring ett intressant ämne. Jag har två reflektioner kring detta.
1. Föreställ dig en person som var välutbildad för sitt område för 100 år sedan och via tidsmaskin transporterades till nutiden. En fabriksarbetare skulle inte ha mycket att ge i en modern fabrik. En läkare skulle inte få gå nära en patient (hoppas jag!). En professor i litteraturhistoria skulle kunna ställa i sig i pulpeten och köra samma föreläsning om Shakespeare rakt av. Det är ett indicium för att utbildningsväsendet är redo för en rejäl dos nytänkande.
2. Å andra sidan: många, t.ex. Tyler Cowen, Robin Hanson och andra inflytelserikare bloggare hävdar att högre utbildning handlar ganska lite om inlärning och väldigt mycket om signalering. En examen från Harvard/MIT/Stanford säger nästan ingenting om vad du kan om ett visst specifikt område (oavsett vilket området är) men rätt mycket om personens förmåga att passa in på ett modernt jobb och kunna imponera på kunder i lagom utsträckning.
Så länge 2) överväger behöver prestigeskolor inte oroa sig särskilt mycket. Men “kompassuniversitet” (tänk South Central Lancashire University) lider svårt av 1) men drar bara små fördelar av 2).
Även om man inte delar den starka tron att utbildning främst är signalering tror jag dock att man i åtminstone någon grad bör diskutera den. Hur staor faktor är det idag? Hur påverkas möjligheten att signalera av MOOC?
1 är tyvärr antagligen fel beträffande professorn. Hans föreläsning skulle antagligen vara alldeles för avancerad idag… Här är vad Uppsalaprofessorer säger om dagens studenter:
http://www.unt.se/debatt/vara-studenter-kan-inte-svenska-2027570.aspx
Huruvida man lär sig något på universitet i USA är ofta tveksamt:
så “signalering” är nog den största faktorn.
Jag har tagit del av Yale universitets öppna kurser medan mina barn tittat på Melodifestivalen.
http://oyc.yale.edu/
Jag tycker den kurs som jag tittat på och läst är helt fantastisk. Se här vilken struktur som kursen i finansiell teori har:
http://oyc.yale.edu/economics/econ-251#sessions
Jag inbillar mig att även andra ämnen som undervisas via Internet har samma struktur.
Det här är mycket bra. Även svenska nationalekonomiska lärare kan lära sig av att titta på öppna kurser.
Såsom Olof Johansson skriver så kommer internetkurser troligen öppna upp för mer diskussioner och gruppövningar. Det borde betyda att det blir än viktigare att gå på lektionerna och att det fortfarande är attraktivt att gå på ett bra universitet (dvs. bra studenter + bra lärare = bra utbildning).
Sen ställer jag mig frågan om detta även innebär en standardisering av utbildningen? Jag tror inte det. Om vi jämför A-kursen i nationalekonomi mellan de olika lärosätena, så ser den inte likadan ut även i de fall då de har samma kurslitteratur. Jag tror därför att kursansvariga fortfarande kommer att vilja sätta sin prägel på kursen genom att hålla i merparten av undervisningen, men däremot “krydda” med någon extern (online) föreläsare ibland.
Tack för intressanta synpunkter!
Per S och undertallen: Angående examination så delar jag uppfattningen att den ofta försvåras vid distansundervisning. Alla är dock inte eniga utan somliga argumenterar för att internet möjliggör även intressantare examinationsformer, t ex i form av obligatoriska samarbeten med deltagare från andra världsdelar/kulturer. Samtidigt möjliggör ju onlineföreläsningar onekligen en stor potential för universitetens bildningsuppdrag som du antyder Per.
Micke: Det finns nog många skäl för nytänkande inom utbildningsväsendet, men samtidigt utvecklas ju kunskapen inom olika ämnen olika snabbt, och det kan väl vara rimligt att förmoda att t ex Shakespearekunskap utvecklas betydligt långsammare än kunskaper inom it; i det senare fallet skulle ju den tidsförflyttade föreläsaren ju inte ha så mycket att tillföra.
Det är nog också tydligt att signalering ofta spelar en viktig roll vid högre utbildning, och detta fenomen brukar ju t ex tas upp i samband med att man diskuterar överutbildning inom vissa områden. Att säga att högre utbildning nästan enbart eller främst handlar om signalering, och inte nämnvärt om att lära sig kunskaper och färdigheter, tycker jag dock är att gå för långt.
Andreas: Jag håller helt med om att många kurser lämpar sig ypperligt även för lärare och professorer, och på detta sätt spelar en viktig roll i vidareutbildning av våra universitetslärare.
Gustav: Jag tror att du har helt rätt i att det alltjämt kommer att vara viktigt att gå på bra universitet. Förmodligen är det dessutom så att eftersom det ställer högre krav att kritiskt diskutera en kurs än att bara dra av föreläsningarna baserat på en amerikansk standardbok så kommer nog skillnaden av detta skäl att bli större mellan kurser som ges av bra och mindre bra lärare, även om denna effekt motverkas av att de kanske väljer att använd samma nätföreläsningar.
Självklart är det så att kunskapen har utvecklats olika snabbt inom olika områden. Dock tänkte jag i första hand på pedagogiken som sådan (även om jag vid en genomläsning av mitt inlägg ser att det inte framgår så tydligt).
Min poäng är alltså inte i första hand att vi vet ungefär samma sak om Shakespeare idag som för hundra år sedan, utan att vi har ungefär samma uppfattning om hur den kunskapen bäst förmedlas.
Jag har sett följande uppgift, som jag inte kunnat verifiera med förstahandskällor, men som låter ungefär rätt. Västvärlden lägger idag i runda slängar lika mycket på hälsa som på utbildning. Vi lägger ungefär 100 gånger mer på forskning inom hälsa än på forskning inom utbildning. De exakta sifferuppgifterna kan som sagt diskuteras, men stämmer rimligt väl med min bild av hur utbildning respektive hälsovård förändrats de senaste 100 åren.
Tack för ett kul och bra inlägg! Men om vi lämnar USA och nationalekonomin en stund. Är inte föreläsningar en ganska liten utgiftspost för svenska universitet, jämfört med laborationer och seminarieverksamhet? Och om vi inte tror att föreläsningar är goda substitut för det senare kanske vi heller inte tror att förändringarna blir så jättestora?
Motivation kan vara en viktig faktor tror jag. Det har ju länge varit möjligt att läsa kursboken hemma när man själv vill, men det som man gör när det passar blir ofta inte gjort. Föreläsningen är här och nu och just därför kanske man går dit, och i bästa fall får inspiration att fundera lite till, prata med andra och även läsa i boken. Sen kan det spela roll att det står en riktig människa och försöker att kommunicera, även om den människan är nästan lika långt borta som Bob Dylan i Globen. Detta får mig att gissa att universitetens undervisningsformer inte kommer att ändras drastiskt. Inspelade föreläsningar är säkert ett bra komplement, särskilt för de som är högt motiverade att lära sig någon utvald sak, men det är inte samma sak som att internetutbildning tar över.
Roligt att ni uppmarksammar detta! En utmarkt oversikt over laget. Nagra kommentarer:
1) Angaende certifiering. Universiteten har i dagslaget tva uppgifter – dels utbildar de studenter, och dels certifierar de att studenterna har vissa kunskaper (examination). Det ar egentligen ganska konstigt att samma institutioner har bada dessa uppgifter, eftersom det riskerar att sanka nivan pa undervisningen (daliga larare kan anda fa igenom en lagom mangd studenter genom att sanka kraven pa tentan). Jamfor t ex med korkorten – dar ar det kommersiella foretag som utbildar, men man skulle aldrig komma pa tanken att lata dem certifiera ocksa – just pga att det skulle riskera att leda till sankta krav.
Hursomhelst har natkursforetagen borjat infora mojligheter till certifiering som ar mer tillforlitlig. Det gar helt enkelt till sa att studenterna far ga till testcenter (Pearson Testing Centers – finns i storre stader over hela varlden) och skriva sina tentor dar. Det kostar forstas en liten slant – men i jamforelse med en hel universitetskurs pa ett amerikanskt eller brittiskt universitet ar det inte mycket.
Det basta vore, enligt min mening, om certifierandet och utbildandet holls isar. Studenterna fick lara sig hur de ville, sa lange de klarade tentan. Ett sadant system skulle sannolikt gynna MOOCs-kurserna starkt, eftersom de ar gratis.
2) Jag tror dock att aven om detta system har manga fordelar sa finns det en inneboende konservatism i universitetsvasendet som kan motverka forandring. Folk vill inte chansa med viktiga saker som utbildning, vilket gor att traditionella universitet har stora fordelar. Vidare tror jag som sagt att MOOCs fordelar skulle bli mycket tydligare om man gjorde vissa institutionella reformer – som att man holl isar certifiering och utbildning. Universitetslararnas intresseorganisationer kommer forstas motarbeta detta starkt eftersom om MOOCs breder ut sig, sa riskerar manga universitetslarare att bli arbetslosa. (Tonen mot MOOCs ar i manga fall mycket hogljudd fran universitetslararnas sida.)
Sa jag tror att MOOCs kan leda till massiva vinster for studenterna och for samhallet, men ar radd att de anda inte kommer fa det genomslag de borde fa (eller atminstone inte i den takt de borde fa).
Jag skriver om detta i nagra inlagg pa en blogg jag skriver pa:
http://worldcraft.se/wordpress/?p=1893
http://worldcraft.se/wordpress/?p=1942
http://worldcraft.se/wordpress/?p=1967
Det finns en hel del lankar dar till andra intressanta artiklar (utover dem som Olof lankar till). Sarskilt gillar jag Clay Shirkys:
http://www.guardian.co.uk/education/2012/dec/17/moocs-higher-education-transformation
Micke: Tack för förtydligande! Jag vet inte om siffrorna stämmer, men jag håller generellt med om att det borde ha hänt mer när det gäller den pedagogiska utvecklingen, inkl forskningen på området. Samtidigt tror jag i och för sig att det finns metoder för kunskapsöverföring som använts mycket länge men som ändå funkar bra, såsom seminarieformen.
Pär: Inom ekonomi- och hum-sam-området så är helt klart de direkta lärarkostnaderna en trång sektor. Jag tror att utbildningens kvalitet inom dessa områden skulle kunna öka avsevärt om den ekonomiska tilldelningen ökade så att antalet lärarledda timmar kunde öka. Som ett substitut till detta är jag övertygad om att nätföreläsningar, rätt utnyttjade, skulle kunna öka utbildningskvaliteten avsevärt.
Astri, jag håller med dig om argumenten. Dock tror jag att nätföreläsningar kan komma att bli självklara komplement inom vissa utbildningar på samma sätt som det efter ett tag blev självklart på 1800-talet att studenterna skulle läsa i böckerna själva.
Lumor, stort tack för länkar och reflektioner. Jag håller med dig om att det inte är okomplicerat att universiteten både utbildar och examinerar, och risken för sänkta krav när tilldelningen baseras på antalet godkända studenter är förstås högst påtaglig. Jag håller också med dig om att extern examination talar för MOOCs, även om jag tror att det finns fortsatt starka skäl för konventionella unbiversitetsutbildningar utöver ren konservatism och insider-lobbying.
Min gissning är väl att MOOCs kommer att fortsätta öka ganska starkt, om än från en låg nivå, och att nätbaserade föreläsningar kommer att öka starkt inom ramen för konventionella universitetsutbildningar, där det finns en risk för att mindre attraktiva universitet kan få det svårt att klara konkurrensen.
Det kanske är av intresse att påpeka att studentexamina, den som avskaffades 1968, till att börja med var ett inträdesprov till universiteten och ordnades av universiteten.
Sedan när staten homologiserade det hela så verkade detta onödigt så man flyttade det hela till gymnasieskolorna, dock med externa examinatorer. Sedan blev det centrala prov som normaliserade, fast svenska lärare lyckades aldrig förstå att de relativa betygen gällde hela Sverige och inte deras klass. Femmorna kunde ta slut i hela Sverige,men inte i en klass.
Men nu har vi “målrelaterade betyg” och lokal betygssättning. Precis det jäv som man måste komma bort från ifall man ska få gott rykte på sin distanskurs.
“fast svenska lärare lyckades aldrig förstå att de relativa betygen gällde hela Sverige och inte deras klass”
Vi har ju alla som är i den åldern hört det argumentet. Jag är dock inte säker på att lärarna inte förstod hur systemet fungerade. De allra flesta visste nog precis hur det var, men detta var en bekväm ursäkt att ta till, och mycket lättare att säga till en elev än alternativet “du är inte tillräckligt duktig för det högre betyget”.
Du kan ha rätt. Problemet är också att betygssystemet har så få steg. Det vi hade längst hade, ifall jag kommer ihåg, A, a, ab, ba, b, eventuellt b-fråga och c, dvs 5 eller 6 godkända steg. I Frankrike har de i 200 år haft en 20-gradig skala.
Jag vågar inte sia om framtiden när det gäller MOCCs, men på en punkt har Olof redan fått rätt — en del kommer protestera högljutt. Se till exempel den här insändaren som dök upp i Universitetsläraren häromdagen: http://www.sulf.se/Universitetslararen/Arkiv/2013/Nummer-4-131/Ar-massiva-natkurser-framtiden/.
Tack för länk Robert, det är knappast den sista protesten vi kommer att få se.
Samtidigt blev jag från Lumors inlägg, eller snarare från en av länkarna där det nämns att Bill och Melinda Gates stiftelse stöder MOOCs, påmind om en av de största och viktigaste effekterna av sådana utbildningar, nämligen vilken potentiellt oerhört stor effekt de kan få när det gäller kunskapsöverföring till fattiga länder.
Mycket bra inlägg om MOOC. Jag håller helt med. Här är mitt senaste blogginlägg i detta ämne: http://peosblogg.wordpress.com/2013/03/04/m-o-o-c-underskatta-inte-mojligheter-och-risker/
Kul att Thomas L. Friedman i New York TImes skriver liknande krönika två dagar senare.
Jag tyckte det var lite trist att Johansson-Stenman lånat hela tankegången utan att ange källa. Sen tittade jag på publiceringsdatum.
Tack för länkar till ditt blogginlägg P-O, vi förefaller vara eniga om det mesta, t ex följande som du skriver: “Är det givet att kvaliteten blir sämre om samma kursinnehåll inhämtas digitalt och föreläsaren är en internationellt erkänd forskare och en spännande pedagog? Förträffligheten i vår traditionella undervisning kan nog ifrågasättas.”
Mats, tack för länken till Thomas Friedmans krönika, som han då uppenbarligen måste ha stulit från mig 🙂
Han poängterar ju särskilt kombinationen av mer konvetionell undervisning i klassrum och elektroniska föreläsningar, vilket jag också tror mycket på.
Detta inlägg och kommentarerna till det är sammantaget en av de mest sansade och balanserade diskussioner jag sett på svenska om MOOCs. Just därför vill jag lägga till att min debattartikel i Universitetsläraren inte var en reflexmässig “protest” mot företeelsen som sådan även om den vid en snabb läsning säkert kan framstå på det viset. Framför allt ville jag där visa på ett antal sakförhållanden och potentiella konsekvenser som tycks mig viktiga att vara medveten om när vi diskuterar MOOC, men som många väljer att förbise eller helt enkelt är okunniga om. Eftersom så mycket av den svenska debatten, om man nu ska kalla den det, hittills varit så ensidig och i många fall uppenbarligen direkt baserats på MOOC-företagens synnerligen effektiva marknadsföring, tyckte jag det var viktigt att också lyfta fram mer problematiska aspekter.
Det gjorde att artikeln i gengäld fick en slagsida åt det negativa hållet, men det framgick också att jag ser positiva möjligheter med MOOCs, bl.a. några av dem som nämnts här och särskilt betraktat som ett komplement snarare än som en ersättning för traditionell undervisning. Anledningen till att jag reagerade var inte heller att jag tror att universiteten bara kan fortsätta som förut, utan just att jag de senaste åren intresserat mig för de möjligheter digitala verktyg i undervisningen erbjuder. Bl.a. har jag följt den diskussion som i USA förs om detta,, där något av det mest slående har varit att många av de som länge arbetat för att främja användning av sådana verktyg är djupt kritiska mot MOOCs – inte för att dessa är för radikala och nydanande utan tvärtom, att de bygger på ett så traditionellt synsätt på lärande. Jag är böjd att hålla med.
Tack för dina synpunkter Kenneth! Jag håller helt och fullt med om att det är viktigt att kritiskt fundera också över negativa aspekter av MOOCs, alldeles särskilt när det finns starka kommersiella intressen inblandade, och samtidigt hålla i minnet att den digitala revolutionen (om det inte är för starka ord) när det gäller undervisningen innehåller så mycker mer än MOOCs.
Mycket intressant diskussion. Jag har varit intresserad av detta en langre tid och det ar kul att antligen fa nagra att diskutera detta med.
Jag undervisar fn pa London School of Economics. Vara lektioner ar femtio minuter langa och studenterna far som regel inte stalla nagra fragor. Forelasningarna filmas (med undantag for vissa salar som inte har videokameror) och laggs ut pa internwebben. (Jag formodar att aven andra universitet har likartade system.) Det finns som jag ser det inget som helst skal till att inte byta ut dessa forelasningar mot forelasningar over natet (dar tusentals studenter kan undervisas istallet for 50).
Att det inte redan gjorts sager en hel del om hur universitetsvarlden fungerar och hur daligt olika marknadsmekanismer fungerar dar. I andra branscher skulle foretag som anvande sig av sa ineffektiva metoder snabbt slas ut av dem som anvande sig av mer effektiva metoder, men det har inte (eller atminstone inte annu) hant inom universitetsvarlden. Ett skal – utover dem jag redan namnt – tror jag ar att “ryktet” ar en sa extremt viktig faktor i universitetsvarlden – ett prestigeuniversitet kan fortsatta vara ganska ineffektivt utan att bli utkonkurrerat, medan detsamma inte galler t ex ett prestigebilmarke.
Nagra andra kommentarer. For det forsta tycker jag det ar fel att gora detta till en hoger-vanster-fraga. Over huvud taget tycker jag att vanstern borde vara precis lika angelagen som hogern om att spara med statens resurser. Om universitetsutbildningen blir billigare tack vare detta kan man anvanda pengarna till andra behjartansvarda saker. Att MOOCs-utvecklingen delvis drivits av riskkapitalister gor inte sjalva iden till “hoger”.
For det andra bor man notera att aven om det skulle vara sa att MOOCs leder till att utbildningen blir nagot samre, kan det vara vart att borja anvanda dem. Standardisering leder ofta till kvalitetsforsamring, men dessa nackdelar kan overvagas av de minskade kostnaderna. T ex var fabrikstillverkade klader (om jag inte missminner mig; ratta mig om jag har fel) samre an handtillverkade, men fattiga manniskor kopte dem anda – eftersom de hojde deras valfard. Sa, aven om MOOCs-utbildningar skulle vara nagot samre an konventionella utbildningar kan de anda vara varda att satsa pa om man tar in kostnaden i berakningne.
For det tredje tycker jag att man bor vara misstanksam, prima facie, mot anti-MOOCs-argument fran universitetslarare, eftersom de har ett intresse av att MOOCs inte sprids. Detta ar ett ad hominem-argument, men jag tycker inte de ar sa problematiska som ofta gors gallande. Kapitalister som argumenterar for en viss policy som ligger i deras intresse angrips t ex hela tiden med ad hominem-argument (“ni sager bara sa dar for att de ligger i ert intresse”). Dessa argument kan ibland ga till overdrift, men ligger det inte nagot i dem? Och ar det inte lite naivt att tanka sig att universitetslarare inte ocksa drivs av materiella intressen? Det ar extremt naivt skulle jag saga.
Det är en väldigt spännande tid att vara verksam inom utbildningssektorn. Må du leva i spännande tider ska väl dock vara mer av en kinesisk förbannelse än välgångsönskning.
Lumor, jag håller med om det mesta du skriver. T ex är universitet oftast uppenbart konservativa organisationer på gott och ont, och visst är prestige mycket viktigt för universitet. Jag tror dock att just prestigemotivet kan bidra till en ökad spridning av föreläsningar på internet, eftersom bra föreläsningar är ett sätt att marknadsföra ett universitet.
Att MOOCs inte primärt bör ses som en högerfråga tycker jag också är självklart: Gratis undervisning av hög kvalitet som är tillgänglig för alla är ju om något en typisk vänstervision. Och visst kan MOOGs vara mycket viktiga, inte minst för utvecklingsländer, även om bra universitetsutbildningar med studenter närvarande (och enligt min mening helst med inslag av elektoniska föreläsningar) nog även fortsättningsvis kommer att kunna hålla en högre kvalitet för de som får möjlighet att gå på dem.
När det gäller argument för en viss fråga av någon som direkt påverkas av frågan, och därmed talar i egen sak, är min principiella hållning att det finns skäl att granska sådana argument extra noga. Däremot bör man aldrig avfärda ett påstående med argumentet att den som framför det talar i egen sak. Argumentet kan ju ändå vara bra.
Intressant f ö att föreläsningarna rutinmässigt filmas på LSE, det tror jag ännu så länge är ovanligt i Sverige.
Markus, spänning är naturligtvis inte odelat positivt. Men man kan ju också uttrycka det som Rober Kennedy gjorde på 60-talet: “Like it or not, we live in interesting times. They are times of danger and uncertainty; but they are also more open to the creative energy of men than any other time in history.”
Olof/ Haller med helt om ad hominem-argument (och det andra ocksa).
Ett tillagg bara angaende forelasningarna har pa LSE. Det ar inte sa att de inte tillater nagra fragor for att det skulle forsvara videoupptagningen. Istallet tycker de att det finns pedagogiska skal till denna losning (iden ar att diskussionen ska tas pa seminarierna, som ar langre och anses viktigare an forelasningarna – bl a ar de forra obligatoriska, medan de senare ar det inte). Men detta upplagg rakar ju passa iden med “massiva” forelasningar via natet ovanligt bra.
Det går dock att skapa interaktivitet även vid videofilmade föreläsningar, i alla fall om dessa sänds direkt. Den interaktion jag har med mina studenter utgörs i dagsläget främst av experiment och kontrollfrågor och sker till stor del via deras mobiltelefoner och den nätbaserade tjänsten Socrative. För denna typ av interaktion behöver egentligen alla inte vara på samma ställe, men de måste förstås titta på föreläsningen simultant.
Det finns naturligtvis annan interaktion som inte förutsätter simultanitet heller. T ex kommunicerar jag ju nu till er, Lumor och Robert, trots att ni kanske tagit lunchrast. Det är ju f ö inte uppenbart att det alltid just är interaktion med föreläsaren som är det viktigaste; ibland kan t ex interaktion mellan åhörarna vara väl så viktig och sådan interaktion sker ju oftast enklare på nätet än i en föreläsningssal.
En sak man bör vara medveten om är att endast en liten del av de studenter som följer kurserna lyckas ta sig igenom dem. I de kurser som beskrivs här: http://www.nytimes.com/2012/03/05/education/moocs-large-courses-open-to-all-topple-campus-walls.html?pagewanted=all var det endast en mycket liten del av studenterna som tog sig igenom kursen (8% resp 12%). I alla kurser brukar det finnas en liten grupp av studenter som är ambitiösa och har mycket goda förkunskaper–och de brukar inte vara så beroende av det stöd som lärarna kan erbjuda. Så jag kan inte se att erfarenheterna från MOOC-kurser visar att de är entydigt bättre än traditionella kurser.
Å andra sidan är det sant att det finns rum för förbättring av de nuvarande universitetskurserna. Ett återkommande problem (som i den artikel undertallen länkar till tar upp) är att det inte finns nåt bra sätt att ta hand om studenter som har alldeles för dåliga förkunskaper. Ibland låter man helt enkelt studenterna misslyckas, ibland lägger man mycket tid på repetition och ger en enklare examination. Det senare är förstås orättvist mot de studenter som har goda förkunskaper och särskilt knepigt blir det när man gör så på en lång rad kurser i ett kurspaket.
Nej, inte finns det mycket som talar för att MOOC-kurser entydigt skulle vara bättre än traditionella kurser. Däremot anser jag att nätbaserad undervisning innebär en enorm utvecklingspotential för dagens universitetskurser.
Det var ett snabbt men aningen intetsägande svar. Hoppas att du lägger mer tid på att besvara studenternas frågor när du håller din nätkurs 🙂
Här är ett ännu snabbare och mer intetsägande svar, men så ger jag inte heller några nätkurser…
Ett aningen långsammare svar: Det finns som du påpekar så klar flera nackdelar med rena nätkurser, som påpekats i kommentarerna och i länkarna ovan. T ex finns det mycket som tyder på att formen lämpar sig sämre för svagare och mer studieovana studenter, och kanske också de med lite större självkontrollsproblem. Att en låg andel tar sig igenom dessa kurser behöver dock inte nödvändigtvis betyda så mycket om dess kvalitet. Eftersom de är gratis är det sannolikt att en hel del anmäler sig för säkerhets skull, eller kanske för att de verkligen vill lära sig en del men utan ambitionen att examineras.
Samtidigt, som du påpekar om jag förstår dig rätt, så är ju problemet med svaga förkunskaper inget som är enkelt att hantera, eller som dagens traditionella universitetsundervisning hanterar särskilt bra. Nationalekonomiska institutionen vid Handelshögskolan i Göteborg håller f ö just nu på med att spela in föreläsningar med grundläggande matematik, som studenterna bör kunna men ofta inte kan, och som de skall kunna ta del av via nätet när de vill och hur ofta de vill. Universiteten kan ju inte normalt sett ge kurser som repeterar gymnasiefärdigheter, men de kan mycket väl spela in, lägga ut och tillhandahålla föreläsningar med centrala moment. Vi får se hur det går, men förhoppningen är så klart att resultaten skall bli bättre och att mindre av dyrbar undervisningstid skall behöva gå åt till att förklara sådant som studenterna redan bör kunna från gymnasiet.
Tack. Jag undrade mest varför du svarade på en kommentar som du inte verkade ha läst 🙂
Det är säkert sant att många som registrerade sig för nätkurserna gjorde det av nyfikenhet och inte var beredda på att lägga tid på sina studier. Så det går helt enkelt inte att jämföra resultaten med en konventionell kurs.
Nej, vi har ju inget bra sätt att fånga upp studenter som inte kan det de borde kunna. Rimligtvis borde problemet vara särskilt stort på utbildningar med lågt söktryck. Många utbildningar har en introduktionsvecka med lite repetition men jag tror inte att omfattningen nånsin är större än så. I USA förekommer det att man låter studenterna genomgå placement tests för att kunna placera dem på rätt nivå. Nåt sånt skulle kanske passa även i Sverige.
Nej, det finns ingen regel om att universiteten inte får lägga tid på att lära ut material som även lärs ut på gymnasiet. Det förekommer inom matematik, teknik och språk (flera universitet har grundkurser i franska och tyska, tex). Det vore kanske bättre att lägga in repetitionskurser i utbildningarna hellre än att som nu låta de befintliga kurserna urholkas.
Vi får väl se om hänvisning till nätbaserad undervisning fungerar väl för studenter med otillräckliga förkunskaper i form av att de i praktiken inte har de färdigheter från gymnasiet som de borde ha.
Möjligen är dock potentialen för denna undervisningsform ännu högre när det gäller förkunskapskrav för t ex masterutbildninger. Här finns ju ett ständigt dilemma mellan att låta studenter bredda sig fritt enligt eget intresse och problemen med för liten progression i utbildningen om man inte kan kontrollerar förkunskaperna. Kanske skulle man kunna vara lite mindre strikt i de formella förkunskapskraven om man tydligt kan hänvisa till att studenterna om de inte läst vissa kurser förväntas ta till sig motsvarande färdigheter och kunskaper själva med hänvisning till bl a specifika webb-föreläsninger.
När det gäller masterutbildning i nationalekonomi vore det ju t ex högst relevant med goda kunskaper i moralfilosofi, juridik, antropologi, psykologi, statsvetenskap, matematik eller sociologi. Denna kategori studenter är ju ofta mycket välmotiverade och på detta sätt kan dels kunna få bredare och mindre strömlinjeformade studenter som går ut i arbetsmarknaden och dels kanske få intressantare studentsammansättningar i klassrummen.
En i mitt tycke rätt realistisk bedömning: http://www.linkedin.com/today/post/article/20130311111525-17000124-five-ways-free-online-classes-will-change-college-or-not
Tror nog, i linje med Olof, att potentialen för svensk del främst finns i att frigöra lärarresurser till seminarier och examination.
Som vissa av er kanske sag skrev Stefan Folster i SvD idag om hur svenska universitet skulle kunna anvanda sig av, och validera, MOOCs-kurser:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/byrakrati-stoppar-tillgang-till-topputbildningar_7988306.svd
Olofs ide ar intressant. Fragan om och hur man ska anvanda sig av MOOCs-kurser ar nara sammanbunden med en rad andra viktiga fragor sasom forkunskapsproblematiken, forhallandet mellan forskning och undervisning (MOOCs kan mojligen forsvaga forhallandet mellan dem eftersom undervisningen kan komma att domineras av ett fatal undervisningsspecialister), fragan om forhallandet mellan utbildning och certifiering (som jag namnde ovan), etc. Manga av dessa fragor ar politiska fragor som maste losas pa en politisk niva. Som sagt tror jag att det ar viktigt att man ar oppen for att omprova existerande system i sin helhet – annars ar risken att MOOCs-kursernas fulla potential inte utnyttjas.
Linkedinartikeln var f o ocksa mycket intressant.
Skriv garna mer om detta framover. Mycket spannande amne enligt min mening. Ser garna fler allmanna utbildningsinlagg ocksa.
Tack för intressanta länkar och kommentarer Per och Lumor!
Jag håller med om det mesta som Selingo och Fölster skriver. Visst finns det viktiga politiska frågor kopplade till MOOCs och nätföreläsningar, men jag menar nog ändå att de viktigaste frågorna hanteras av universiteten själva. Fölster slutar med att beskriva hur mycket högre kvalitet man skulle kunna få om man använder nätföreläsningar, t ex från MOOCs:
“På många håll i världen blir utbildning mer evidensbaserad. I åtskilliga försök och studier är resultatet att studenter lär sig mångdubbelt bättre genom undervisningsmetoder där studenter först ser en inspelad föreläsning eller läser en text på egen hand. Sedan ersätts den vanliga föreläsningen av en interaktiv workshop där studenterna svarar på frågor och löser problem. Nobelpristagaren Carl Wieman och åtskilliga andra har experimentellt visat hur detta arbetssätt ger mycket förbättrade utbildningsresultat. Denna insikt öppnar stora möjligheter även för små regionala högskolor att erbjuda en utbildning i världsklass genom att ersätta sina föreläsningar med MOOC:s och komplettera dessa med interaktiva workshops.”
Helt enig. Men sedan skriver han:
“Därför behövs nu en samordnad insats både från svenska högskolor och regeringen att hitta ett smidigt sätt att validera och godkänna högskolepoäng från utländska MOOC:s.”
Vi måste förvisso hantera sådana valideringsfrågor, även relaterat tillförkunskapskrav etc, men det finns ju inget som hindrar en lärare idag att använda befintliga nätföreläsningar som centrala inslag i sin kurs utan något som helst politiskt godkännande.
Jag tror alltså att nätföreläsningar har potentialet att dramatiskt förändra och förbättra dagens utbildningar, särskilt inom områden där det är besvärande lite lärarledd tid. Om MOOCs även mer fundamentalt kommer att ändra på det högre utbildningsäsendets struktur, och om detta i vilket fall som helst vore önskvärt, är ännu så länge mindre uppenbart för mig.
Kalifornien håller på att integrera MOOCs mer och mer i den högre utbildningen. Det har kommit fler och fler förslag i den riktningen på sista tiden och demokrater och republikaner tycks (för en gångs skull) vara överens.
“Nearly half a million students are on waiting lists for basic courses in California’s public colleges, increasing the cost and duration of college and reducing the number of students who go on to earn degrees. This is a human tragedy and a policy failure on an enormous scale.
Under the proposed plan, wait-listed students would be able to take online classes that have been approved by California’s Open Education Resources Council, a faculty-led body that was created by recent Steinberg-sponsored legislation (which also authorized free, open textbooks). Students would have to take proctored, in-person exams to pass the courses. Public colleges and universities in California would be required to accept those courses for credit.”
http://chronicle.com/blogs/conversation/2013/03/13/california-shifts-the-ground-under-higher-education/
Även på federal nivå börjar det hända saker men Kalifornien går som så ofta före. Skriver om detta här:
http://worldcraft.se/wordpress/?p=2014
Tack för en mycket intressant uppdatering Lumor! Det blir mycket intressant att följa utvecklingen, inte minst avseende hur MOOCs skall kunna ackrediteras och i vilken grad de kommer att anses och bedömas likvärdiga med konventionella universitetsutbildningar.
Tack själv! Är det OK att jag länkar till min blogg i denna tråd om jag skriver fler inlägg om detta? Jag hoppas det inte uppfattas som spammande.
Det är mer än ok så länge som länkarna diskuterar de frågor (eller närliggande frågor) som diskuteras i inlägget!
Nathan Harden tar en mycket radikal position i denna artikel:
http://www.the-american-interest.com/article.cfm?piece=1352
“In fifty years, if not much sooner, half of the roughly 4,500 colleges and universities now operating in the United States will have ceased to exist. The technology driving this change is already at work, and nothing can stop it. The future looks like this: Access to college-level education will be free for everyone; the residential college campus will become largely obsolete; tens of thousands of professors will lose their jobs; the bachelor’s degree will become increasingly irrelevant; and ten years from now Harvard will enroll ten million students.”
Kommenterar här (mest citat, måste erkännas, men Hardens artikel är lång så den som inte orkar läsa den kan ha nytta av mitt inlägg):
http://worldcraft.se/wordpress/?p=2147