Idag kommer ett nytt nummer av Ekonomisk Debatt ut. I ledarartikeln menar Anne Boschini att föräldraförsäkringen bör individualiseras, och kanske kortas. Annette Alstadsaeter och Martin Jacobs kritik av 3:12-reglerna diskuteras i ett separat inlägg. Bland övriga bidrag finns en översikt av årets ekonomipristagares forskning, författad av ledamöter i priskommittén, samt artiklar om snabbväxande företag, välfärdstjänsternas implikationer för omfördelning av hushållens ekonomiska resurser, omreglering av vattenkraften, en beskrivning av hur privata och statliga fyrar före 1840 kom till samt ett ekonomporträtt av Gösta Rehn.
-
Follow
Following
Already have a WordPress.com account? Log in now.
Ekonomistas 
Föräldraförsäkringen är väl redan individualiserad – på barnet?
Rent allmänt är det nog den mest obegripliga delen av socialförsäkringarna. Med minst ett halvårs förvarning får två personer veta att en av dessa två s.a.s inte kan arbeta under ungefär ett år. Har man följt sin gamla hemkunskapslärares råd har man när man får detta besked sammanlagt fyra månadslöner sparade (vilket motsvarar 5 månader på 80% av inkomsten). Sedan har man ytterligare 12 manmånader på sig att spara ihop ytterligare några månader. Om den ena parten redan nu vänjer sig vid att leva på 80% av inkomsten har man redan 1,5 månad sparad “gratis”. 6,5 månad totalt alltså plus det man lyckas spara utöver det, säg 3-4 månadslöner. Nu är vi uppe i tio månadslöner.
Slutligen kommer ju den ena parten fortsätta arbeta efter barnet och bör under 12 månader lyckas spara ihop ytterligare 1,6 månadslön (=2 månadslöner à 80%).
Dessutom sjunker festfrekvensen under en graviditet. Låter båda bli alkohol (och tobak) under ett halvår lär den besparingen hos många par bättre på privatekonomin högst avsevärt.
Varför ska samhället och skattebetalarna subventionera detta? Det är ju inte svårare att få ihop det här än att spara till tex en bil, nytt kök eller någon annan större kapitalvara. Och nu ska understrykas att jag ovan räknat snålt. Har var och en fyra månadslöner sparade är ju i princip uppe i ett år à 80% direkt. Eller så kan man få 8 snarare än 6 månaders förvarning.
Med samma fina logik kan staten även expropriera hus eller bostadsrätter från barnlösa par som bor på mer än 60 kvm. Det finns inget fysiologiskt behov för människokroppen att ha större boyta än så – status quo är alltså destruktivt och irrationellt resursslöseri. Varför ska samhället tolerera det? Ge paren fyra månaders förvarning att stegvis avvänja de stora ytorna. De insamlade bostäderna görs om till smålägenheter för att i ett slag lösa upp alla Stockholms bostadsköer. Som en bonus minskar den miljödestruktiva prylkonsumtionen om folk bor på mindre yta.
Var det där riktat till mig? Hur är dina synpunkter relevanta eller applicerbara på det jag skrev? Det är rätt stor skillnad på att göra vad man vill med sina egna pengar eller att subventioneras av skattebetalarna.
Alla pengar och alla fördelningar “subventioneras av skattebetalarna” i exakt samma grad eftersom äganderätt är en samhälleligt konstruerad institution.
Vad har du för grund eller källa till
.
Finns nog många som har en annan uppfattning om detta.