Det här är ett gästinlägg av Tore Ellingsen, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
Under söndagskvällen, innan valutgången var klar, fällde socialdemokraten Ylva Johansson en av valets mest intressanta kommentarer: Hon hoppades att alliansen skulle få ren majoritet.
Varför är utlåtandet intressant? Jo, det är intressant då Ylva och några kollegor själva skulle kunna skapa exakt detta utfall i efterhand. Om fyra rödgröna lägger ned sina röster vid konfliktfyllda omröstningar, blir det ju som om alliansen hade en egen majoritet.
Låter det orimligt att Ylva skulle lägga ned sin röst? Jag tycker inte det. Alliansen lovade ju att i motsvarande läge passivt stödja en rödgrön minoritetsregering. Här kommer den spelteoretiska analysen som talar för att några rödgröna kommer göra samma sak.
Vi börjar med SD – vilken strategi kommer de att följa? Partiledaren har tydligt markerat att allt ska satsas på att få genomslag i de egna profilfrågorna, särskilt invandringspolitiken. Om de andra partierna inte vill förhandla, måste SD straffa dem tills de ger efter. Det hårdaste straffet är förmodligen att alltid rösta med oppositionen, och därmed göra regeringen maktlös. Låt oss anta att detta är SDs strategi i alla frågor förutom profilfrågorna.
Om de rödgröna litar på alliansens löfte att inte ge efter för SD, kan de i detta läge lugnt lägga sina förslag och regera i opposition.
Men kommer alliansen verkligen stå emot trycket att kohandla med SD? Om de rödgröna driver igenom sin ekonomiska politik med SDs demonstrativa stöd, kan de rödgröna då vara säkra på att det aldrig kommer någon liten eftergift i invandringspolitiken i utbyte för bättre styrkraft i övriga frågor? Kan de ens lita på att alliansen är villig att regera på dessa premisser? Alliansen kanske ger över rodret till de rödgröna, varpå SD igen får chansen att skapa kaos genom att låta oppositionen regera?
Nej, de rödgröna önskar knappast hamna i ett läge med så många frågetecken. Den aviserade ansvarslösheten för alliansens regeringsduglighet är huvudsakligen ett hot – det är den avgrund som ska skrämma alliansen att betala de rödgröna, eller bara MP, ett riktigt högt pris för en stabil majoritet i Riksdagen.
Men till skillnad från löften, som är kostsamma när de lyckas, är hot kostsamma när de misslyckas. Vad händer om förhandlingen spricker och avgrunden öppnas? Kommer hela havet att storma tills SD får vad de söker? Jag tycker det verkar mer sannolikt att fyra rödgröna riksdagsledamöter ger alliansen sitt passiva stöd. (Varför tror jag inte på passivt stöd från hela rödgröna blocket? – Därför att det skulle medföra en större risk för en svekdebatt och ökat sympati för SD.)
Om denna analys är korrekt, finns det knappast anledning för alliansen att vara alltför generös i förhandlingarna med MP. Så, Ylva, varför vänta? Varför inte hitta några kompisar och uppfyll din valkvällsönskan? Fast allra mest naturligt vore förstås istället att fyra vänsterpartistiska SD-motståndare åtog sig uppdraget att värna alliansen.
Ekonomistas 
Tore
Håller med i analysen. S vill inte ha nyval efter ett förlustval, vilket en nedröstad budget skulle leda till.
MP förefaller solidarisera sig med denna strategi.
Samtidigt vill de inte stödja “högerregeringen” så det mesta talar för uppgörelser med enskilda ledamöter i riksdagen.
Tycker det blir en intressantare politisk situation i Sverige där riksdagen får ökad makt även om detta leder till en svagare regeringsmakt. Givet att budgeten är kopplad till en misstroendeförklaring så är den genuina osäkerheten om den ekonomiska politiken i praktiken mycket liten eftersom S inte vill ha nyval.
SD:s intåg i riksdagen kan också tvinga fram en mer rationell debatt om invandringspolitiken där en effektivare politik utformas. Tror det är det bästa sättet att bemöta SD:s etniska nationalism.
Någon av SD’s riksdagsmän hoppar nog förr eller senare över till Alliansen i utbyte mot en trygg post inom det nya partiet (och/eller någonting annat). Vänta bara på de interna konflikterna inom SD.
Eftersom de rödgröna (och analytiker utanför Sverige) anser att politiken som alliansen drivit har lett till det otrygga, ojämlika och splittrade samhälle som är SD’s grogrund, då vore det en dålig strategi att ovillkorligt stödja mer av samma och därmed bädda för ännu större SD-framgångar nästa val. Om SD däremot tillåts ha inflytande och skapa realpolitiska problem kommer väljarna snabbt kunna konstatera att SD är ett sämre alternativ och de åker ut vid nästa val.
Det största hotet mot ett öppet och tolerant samhälle är alltså Allianspolitiken som innebär att folks värde graderas efter inkomster och skärpan på armbågarna, och där skillnaden i möjligheter för priviligerade och utsatta blir allt större. SD i sig är bara ett brunt, högerpopulistiskt missnöjesparti som inte har en realistisk bas i ett så invandrartolerant land som Sverige. Den enda riktiga skada SD kan göra i svensk politik är om allianspartierna låter sig knuffas åt den brunare högerkanten i kampen om dess väljare. Jag tror tyvärr att det finns gott som folk inom framförallt Fp som skulle välkomna en sådan utveckling. SD-avkopparen kommer att kunna känna sig som hemma 🙂
Ge alla 100 % a-kassa under hela livet. Då är man trygg och det är ju det enda som har betydelse.
Under Socialdemokraternas tid vid makten värderades människor efter inkomster. De som tjänade mycket var inte värde ett skit. Som tur är börjar vi nu få ett mer öppet och tolerant samhälle där människor får vara olika och människor får möjligheter att utvecklas.
Andreas,
visst finns det finns starka argument för medborgarlön (eller alternativt negativ skatt). Det finns en lång liberal ideetradition bakom det förslaget. Kul att se att vi tycker lika i någon fråga i alla fall! Att det skulle handla om så mycket som 100% akassa är kanske inte rimligt men ändå.
Ditt öppna och toleranta samhälle är tyvärr inte speciellt tolerant mot sjuka, och håller på att permanenta arbetslösheten på rekordhöga nivåer…men det förtjänar de kanske, de lata jävlarna 😉 Jag tycker att ett arbete är viktigt för att folk ska ha chansen att utvecklas, och därför hade jag hellre sett en regering som tar folks rätt att vara i produktivt arbete på allvar istället för att prata om illusioner.
(förresten, försök hålla dig till ämnet nästa gång)
Nymnchen,
Sjukförsäkringsfrågan är den enda frågan där jag håller med den rödgröna röran. Men man kan inte rösta på ett block pga en enda fråga när de är helt ute och cyklar andra frågor. Så i sjukförsäkringsfrågan har vi något gemensamt. Jag har inte nämt ett ord om medborgarlön. Att regeringen håller på att “permanenta arbetslösheten på rekordhöga nivåer” är inte sant. Det spelar ingen roll hur många smileys du sätter i ditt inlägg. Du är lika arrogant ändå. Återigen så blandar du ihop mig med någon annan. Jag har aldrig sagt att någon är lat.
“förresten, försök hålla dig till ämnet nästa gång)”
Du kan ju inte vara allvarlig.. jag svarade ju på det du skrev!
Nymnchen
Kalkylerar du med att SD gör upp med Alliansen och att de Röd-Gröna försöker förhindra sina ledamöter att t.ex. stödja budgeten?
Jag uppfattar att det finns en gemensam tolerant värdegrund när det gäller invandringspolitiken mellan blocken i skarp motsättning till SD:s intoleranta syn. Här torde det finnas utrymme för en blocköverskridande uppgörelser för att förbättra politikens effektivitet. Det vore också som jag skrev det bästa sättet att desarmera SD:s irrationella etniska nationalism.
Varför inte acceptera att man förlorade och välja ett alternativ där man minimerar SD:s intoleranta politik.
Visst ska man samarbeta i de frågor där det finns samsyn mellan blocken, tex i invandringsfrågor. Inget snack om saken. Men det är en missuppfattning att bara för att oppositionen inte har regeringsmakten så skulle den sluta vara opposition och stödja regeringsmakten. Hur tänker du då?
Det skulle i så fall lämna ett enda parti i opposition, ett enda parti att rösta på för de som inte är nöjda mer samhällsutvecklingen; SD. Inte speciellt smart.
Det later som en valdigt naiv och ytlig analys att de sma valfardsforandringar Alliansen atadkommit har drivit SD in i riksdagen. Har du nagon lank den till typen av resonemang fran nagon av de rodgrona eller ifran nagon “analytiker utanför Sverige”?
Ar det aven Alliansens fel, tror du, att den har typen av framlingsfientliga missnojes partier breder ut sig i resten av Europa ocksa?
tex skriver Kenan Malik i en bra artikel som publiceras här http://www.expressen.se/kultur/1.2146133/sa-som-bestallt att: “Precis som rädsla och otrygghet driver människor i famnen på SD och BNP, formar detta också mycket av reaktionerna mot organisationerna och skapar ett osammanhängande svar som vacklar mellan att demonisera extremhögern och ge efter för dess fördomar…”
Notera att han är rak med att “BNP:s rötter finns precis som SD:s i det fascistiska träsket.” Kan vi sluta hymla om att det är fascism det handlar om?
För övrigt håller jag inte med analysen om att det skulle vara besvikelsen på socialdemokratin som skulle drivit folk till SD – SD-väljare/riksdagsledarmöter definierar sig själva som höger och när, som alla fascistanhängare, ett utpräglat vänsterhat. Som Malik påpekar är SD extremhöger.
Der Spiegel pekar också på hur SD utnyttjat rädslan för social nedgång hos medelklassen
“Sie nutzten die mangelnde Bindungskraft der Sozialdemokraten bei Modernisierungsverlierern und die Ängste vor einem sozialen Abstieg bei den Anhängern der Bürgerlichen geschickt, indem sie ihre braunen Flecken unter dem Vorsitzenden Jimmie Åkesson sorgsam übertünchten und mit fremdenfeindlichen Parolen vor allem gegen Muslime vorhandene Ressentiments und Vorurteile schürten.”
Nymnchen,
Om jag forstar din aznalys ratt sa sympatiserar SD-anhangare med Alliansen och hogern. Men pa grund av for mycket hogerpolitik sa har dessa lamnat Alliansen och gatt till SD. Hogerpolitik skapar alltsa missnoje hos hogern som i protest gar till SD, som anda ar “mycket lik” Alliansen i “nastan alla fragor”.
Jag vet inte riktigt vad jag skall saga om denna analysen, men knivskarp ar den i alla fall inte.
Nu ar det ju sa att Alliansen hor okat i opinionen, de rodgrona minskat och SD okat. Visserligen ar det teoretiskt mojligt att de flesta som sympatiserar med SD kommer ifran Alliansen, och att Alliansen i sin tur lockat over en valdigt stor del fran de rodgrona. Men resultaten fran Valu:n stodjer faktiskt inte den hypotesen (som redan fran borjan kanns skakig): SD har fatt roster nastan ifran alla partier med ett visst overtag fran de rodgrona.
Nymnchen – alla politiker är fascister; alla politiker är beredda att använda våld mot sina meningsmotståndare. Följer du inte huvudsakligen moraliserade lagstiftning kommer de skicka polisen på dig. Svårare än så är det inte. Ju starkare stat/mer regler/högre skatter osv desto fler tillfällen för polisen att ingripa – och desto mer fascistiska politiker. Vilken sida sa du var mest fascistisk?
Nymnchen
Jag tänker så här:
Givet du vill undvika nyval och givet att du vill minimera SD:s politiska inflytande då behöver du en strategi där du kommer överens mellan blocken i förtroendefrågan att det största blocket bildar regering och att en gemensam effektiv politik utvecklas kring invandringspolitiken.
Det skulle både åstadkomma politisk stabilitet och minimera SD:s politiska inflytande.
Vad jag förstår är det denna linje som Alliansen drivit hela tiden, men inte fått gehör för detta från det röd-gröna blocket. Egentligen skulle denna överenskommelse ha slutits innan valet. Efter valet med facit i hand kan det visa sig politiskt omöjligt. Därav slutsatsen att Alliansen får lita till enskilda oppositionsledamöter i riksdagen.
Jag tycker att nyval vore en god ide såsmåningom, men jag tror att Alliansen kommer att kunna regera med att (formellt) passivt stöd från SD ett tag – de är nämligen mycket få frågor som skiljer dem åt.
Att oppositionen skulle offra precis allt det de gick till val på och oreserverat stödja Alliansen bara för att DE misslyckades behålla majoriteten, det är ett odemokratiskt och korkat förslag som bara skulle förstärka folks skepsis mot etablissemanget (som jag tror många proteströstade emot).
Så anser jag att Nilsson har en poäng. Är enighet det enda som räknas borde minioritetsregeringen avgå och största parti bilda samlingsregering, som i andra länder. Då kunde ju Allianspartierna ge den regeringen sitt oförbehållsamma stöd, om det nu är så viktigt. Det är ju exakt vad ni avkräver oppositionen, så borde inte samma applicera på Allianspartierna, för enighetens skull? Men jag tycker ju som sagt att det är en urusel ide.
Nej Nymnchen, de stora likheterna finns inte mellan SD och alliansen utan mellan SD och de rödgröna. Förslag som Sverigedemokraterna och de rödgröna i princip är överens om är tex
Att införa en statlig riskkapitalfond för mindre företag
Slopande av pensionärsskatten
Satsning på bättre matkvalité inom äldreomsorgen
Höjt tak i sjukförsäkringen
Fler platser inom vuxenutbildningen
Avveckling av den militära insatsen i Afghanistan
Mer resurser för att förbättra kvaliteten i barnomsorgen.
Satsning på fler nattöppna förskolor
Höjt barntillägg för studerande med barn
Ökad satsning på att bevara den biologiska mångfalden.
Utökat stöd till länsstyrelsens djurskyddskontroller.
Enligt SD:s budgetmotion är också partierna överens om höjd a-kassa
Källa:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4040412
Ovederhäftigt som vanligt av Nymnchen. Politiska skygglappar på! SD fick knappt 3% i förra valet när det var S som hade styrt. I detta val med föregående borgligt styre fick de knappt 6%. Följaktligen är ungefär 3%-enheter S “fel” och 3%-enheter alliansens fel – med värsta tänkbara allianstolkning. Om man nu istället tittar på SD:s raison-d’être, flyktingpolitiken, och hur den sett ut de senaste årtiondena (detta är ingen förändring som skett över en natt, eller ens en mandatperiod) är den huvudsakligen utformad av S, så rimligen är det S som har huvudansvaret för SD:s inträde i riksdagen.
Men lösningen på problemen med invandringen är enkel: klarspråk. Var väldigt tydliga med två saker:
1. Arbetskraftsinvandring av utbildad, oavsett om det är snickare eller akademiker, arbetskraft är bra. Det diversifierar svensk arbetsmarknad, förbättrar vår ekonomi och minskar arbetslösheten (invandrarna inte bara tar arbeten, de ökar ju också efterfrågan)
2. Flyktinginvandring av outbildade analfabeter med “konstig” kultur kommer aldrig vara lönsamt. Det är analogt med socialbidrag, vård av gravt handikappade människor osv. Det är en ren humanitär åtgärd. När man är klar på detta kan man sedan diskutera hur mycket pengar man tycker det är värt att vara en god medmänniska, både med avseende på hur många personliga assistenter en multihandikappad ska kunna få resp hur många aldrig lönsamma flyktingar vi är beredda att betala för.
Förenklat har vänstern/S varit motståndare till (1) och inte problematiserat, vågar eller velat diskutera (2). Jag tror SD-väljarna primärt är bekymrade över 2. Har svårt att se att ens Jimmie Åkesson skulle ha ett problem med östeuropeisk städpersonal eller tandläkare från Nederländerna.
För mig är ideologi viktigt. Det är det vi bygger politiken på.
Och här hittar vi enligt mig den ideologiska knäckpunkten mellan höger och vänster. Som Ig skriver “… hur mycket pengar man tycker det är värt att vara en god medmänniska, både med avseende på hur många personliga assistenter en multihandikappad ska kunna få…”
Många med högre inkomst tror jag har svårare att relatera till hur det är att vara multihandikappad (speciellt med privata skolor som nekat handikappade) och född i ett ekonomiskt svagt land som genom åren fått olika påtryckningar från väst för att sänkt sina offentliga utgifter (samtidigt som 500 miljarder dollar går i illegala pengarströmmar från syd till nord, Raymond W Baker – Capitalism’s Achilles Heel). En mindre tror jag tyvärr att de är intresserade och bryr sig (finns såklart undantag).
Tänk om det kunde vara enkelt att sätta sig i deras skor,.. eller i skorna av en utförsäkrad cancersjuk person, eller i någon som föds om 150 år och funderar på vad tusan deras förfäder höll på med när de försämrade jordens ekosystem trots alla signaler. Trots att högern är ett mänskligare alternativ nu än vad det var för tio år sedan, och att sossarna kanske gått i fel riktning, är det denna fråga som enligt mig innerhåller den viktiga utgångspunkten för en etisk och moralisk politik. Och då har vi SD och de flesta borgare på ena sidan, och de flesta av de rödgröna på den andra.
Om de rödgröna lägger varsitt budgetförslag och bara röstar på sitt eget ger de ju inte SD chansen att fälla regeringens budgetförslag. Samtidigt behöver de inte tydligt stödja alliansen.
Eftersom den rödgröna koalitionen nog ändå spricker kan det ju vara ett enkelt sätt för de rödgröna att minska störningqarna från SD.
Som det står i SvD idag, det är ju inte säkert att SD i varje läge vill skapa instabilitet – de vill ju också framstå som ansvarstagande och seriösa.
En annan möjlighet är att tolka alliansens 49,28% av rösterna som att de förlorade valet och därmed ett underkännande av blockpolitiken. I så fall bör en regering konstrueras med hänsyn till vad som kan ge ett starkt parlamentariskt underlag. En mittenregering ledd av det största partiet med stöd av Fp, C och Mp skulle exempelvis ge 184 mandat. Blockpolitiken har visserligen skärpt tonläget mellan dessa partier, men den konstruktionen skulle ha fördelen av att både ha en vänster och höger oposition. Intressant nog skulle en sådan regering inte bara ha stöd i valresultatet, den skulle också ha stöd av ekonomistas läsare med 59,8% av rösterna (https://ekonomistas.se/2010/09/19/jordskredsseger-for-alliansen-i-ekonomistas-valet/)
Avlant Nilsson – Om du vill forsoka lura makten till (s) sa bor du nog dolja din agenda liiite battre. Det dar var nog faktiskt den mest krystade analysen jag hort. (t.ex. med din logik sa stods en regering av SD, V, MP, FP och M av bade svenska folket samt ekonomistas lasare. Tror du pa det sjalv?)
Pontus – Analysen (att blockpolitiken uderkänns av väljarna) kan man naturligtvis diskutera och självklart förutsätter den att Fp och C går med på att bryta alliansen, något jag påpekade föreföll osannolikt på grund av det skärpta tonläget (även om de är medvetna om att de på lång sikt kommer förlora på blockpolitiken). Jag är däremot inte säker på att dölja avsikterna är optimalt i ett sådant här läge. Möjligheten för en S, Mp, Fp C regering vilar på att det uppkommer något slags folkligt/medialt krav på att riksdagsvalets utfall ska tolkas på det sättet. Skulle det göras i det fördolda skulle det i det närmaste kunna liknas vid en statskupp. Så på frågan om jag tror på det själv svarar jag ett instrumentellt: ja. 😛
Allvarligt talat så får jag be alla som diskuterar på denna blogg att hålla sig till ämnet. Tores post behandlade inte SDs rötter eller eventuella likheter mellan SD och det ena eller andra blocket. Är man egentligen intresserad av att diskutera andra frågor än de som tas upp i våra inlägg eller bedriva någon sorts kampanjer för den ena eller andra frågan, så finns det säkert andra forum för det.
Håller med om det, men å andra sidan så är det kanske bättre med flera sidokommentarer än inga kommentarer alls.
Visar bara hur stor skillnad det är på teori och praktik. Alla politiker säger sig värna om den lilla människan, men när det gäller verkligheten så sätter man gärna käppar i hjulet för varandra, vilket i första hand drabbar den lilla människan… Vi är Rö——ade hela tiden…
En intressant analys som inte skulle förvåna mig det minsta om den visar sig stämma i slutändan. Att analysen i mindre utsträckning berör hur resultatet skall tolkas i termer om vem som har ansvar att göra vad, när och med vem till förmån för ett spelteoretiskt perspektiv är väldigt välkommet, tack Tore Ellingsen!
Däremot har jag själv funderat mycket på de strategier som kan ligga till beslut för de enskilda partierna inom blocken. Det är exempelvis inte orimligt att centerpartiet har mest att förlora av de borgerliga allianspartierna med att miljöpartiet ges inflytande över politiken. Hur manifesteras då detta i den borgerliga alliansens agerande? Kan det innebära dess upplösning eller omformering? Det vore intressant att få höra synpunkter på de spelteoretiska aspekterna som också möter de enskilda partierna i den borgerliga alliansen i syfte att komma fram till hur ett eventuellt samarbete med miljöpartiet kan komma att se ut?
Intressant analys Tore. Den verkar dock delvis, om än inte helt, bero på antagandet att de rödgröna är emot Sd:s politik i sak så som de är emot den i ton. Kanske är så inte fallet. Låt säga att politikerna bara vill röstmaximera. Det är möjligt att det då förefaller rationellt för S mfl att snarare försöka “smutsa ned” Alliansen med associationer till Sd inför nästa val. Under den strategin ligger det knappast i de rödgrönas intresse att göra Alliansen oberoende av Sd.
Sällan jag har läst något så uppenbart ideologiskt på den här bloggen. Tråkigt att behöva göra det.
Sista stycket är ju dessutom provokativt och nedlåtande på ett barnsligt sätt som hör till kommentarstrollens verktygslåda. Jag förväntar mig en högre nivå både av en professor och av Ekonomistas.
Nivån på kommentarerna, såsom Marcus Linders fria spekulationer i att de rödgröna skulle gilla SDs politik, är en annan femma.
Förlåt. I framtiden ska jag bemöda mig att vara mer analytisk och balanserad, som du.