Konstitutionella ekonomer brukar ofta understryka värdet av maktbalans mellan beslutande och lagstiftande församlingar. Delade ansvar och befogenheter skapar ömsesidig kontroll mellan maktpoler och minskar risken för maktmissbruk och dåliga beslut.

Insikten om maktbalansens betydelse grundas i hög grad på lärdomar från den ärorika revolutionen i England 1689. Efter årtionden av kungligt maktmissbruk och oansvarig finanspolitik satte det åsidosatta parlamentet till sist hårt mot hårt och avsatte kungen i en oblodig statskupp. Men istället för att avskaffa monarkin inrättades en ny maktbalans mellan regeringen (som styrdes av kungen) och parlamentet. I korthet delades makten mellan genom att regeringen genomförde politiken medan parlamentet finansierade den. Nobelpristagaren Douglass North har tillskrivit har tillskrivit denna konstitutionella reform stor betydelse för Englands fortsatta ekonomiska utveckling genom att den återupprättade trovärdigheten i statens skötsel av de offentliga finanserna.

Trots att den ärorika revolutionen ägde rum för mer än trehundra år sedan kvarstår brister i politikens maktbalanser. Fast det finns tecken på att en andra konstitutionell resning kan vara i antågande. I England briserar just nu en omfattande politisk skandal där politiker avslöjats utnyttja systemet för egen vinning. Reaktionen hos såväl allmänhet som tongivande politiker har varit kraftig och bedömare kallar detta för en ”konstitutionell kris”. Krav har rests på begränsad makt för politikerna, särskilt vad gäller inflytandet över de offentliga medlen, samt krav på mer transparens och kontroll av politiken.

Också i Sverige har röster höjts mot bristen på maktbalans i det svenska parlamentariska systemet. Riksdagsledamoten Ann-Marie Pålsson hävdar att riksdagen inte längre balanserar regeringen eftersom regeringen ju reflekterar majoritetsförhållandena i riksdagen. Enskilda ledamöter har svårt att bryta detta mönster då deras medel går via partierna. Därigenom saknas sådana kontroller och balanser (checks and balances) som forskningen visat vara så värdefulla för långsiktig ekonomisk utveckling. Ekonomerna Niclas Berggren och Nils Karlson pekar på liknande och andra brister i den svenska konstitutionen.

Är kritiken i England och Sverige (och även på andra håll?) början på en andra ärorik revolution som kommer utmynna i konstitutionell reform? Naturligtvis är inte jämförelsen med 1689 perfekt, men det finns samtidigt viktiga likheter. För att tala med Mark Twain: Historien upprepar sig inte, men den rimmar.

Länkar: DN1,DN2,SvD1