Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
Jag läser i dagens UNT den glädjande nyheten att det blir allt vanligare att äldre som flyttar till serviceboende får ta med sina husdjur. Undantaget är fall då någon i personalen 
är väldigt allergisk. Detta får mig att resa frågan vems rätt som bör väga tyngst, den äldres rätt till ett gott liv eller den anställdes rätt att kunna stanna på arbetslplatsen. I detta fall tycker jag svaret är enkelt: den anställde kan byta arbete, men den gamle kan inte bo kvar hemma.
Häromdagen handlade SVTs korrespondenterna om “bristen på demokrati i oljans spår”. En ekonom kanske skulle möjligen ha sagt att det handlade om en … [Läs vidare]
Svenska Dagbladets ledarblogg hävdar idag att en ny IFAU-rapport skulle komma med “konkurrerande uppgifter” till den SNS-rapport som släpptes förra … [Läs vidare]
Det här är ett gästinlägg av Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet. I … [Läs vidare]
Nationalekonomer är ofta oense om vilka politiska åtgärder som bör vidtas. Det finns dock undantag. Att "internalisera externaliteter" är verkligen … [Läs vidare]
[English translation] Sverige har deflation, dvs. negativ inflation. Enligt SCB var KPI-inflationen i mars minus 0,6 procent. Som vi ser i figuren … [Läs vidare]
Ekonomistas
Är det inte bättre då att ha serviceboenden som från början kör “djurpolicy” och inte anställer personal med allergi? I de fall där personal redan jobbar och trivs på ett serviceboende tycker jag det vore cyniskt att personal skulle behöva byta arbete och arbetskamrater för att någon vill ta med sig ett djur dit. Djur i all ära men mänsklig kontakt är väl det viktiga? Tragiskt när djur ersätter mänskliga kontakter i vårt individualistiska samhälle. Samtidigt trivs vissa naturligtvis bättre med sina djur än med vissa människor.
I detta fall tycker jag svaret är svårt.
Har inte äldre redan djur på sina serviceboenden? På tallrikarna under lunch och middag? Eller man kanske har börjat dra ner på det. Hur som helst så tycker jag att alla djur borde vara tillåtna då! Hundar, katter, råttor, kossor, ormar, spindlar etc.
Det kan inte vara så Eva. Att du blir partisk eftersom du i framtiden kanske vill ta med dig ett djur till ett serviceboende eller känner någon i den situationen men däremot inte i framtiden kommer att jobba på ett serviceboende (inkl. har allergi) eller känner någon som jobbar på ett?
Ja, rent spekulativt alltså.
Jag tycker man borde förbjuda djur på zoo eftersom det är orättvist mot allergiska djurskötare. Inte ska allergi hindra folk att välja det yrke de vill ha.
Men problemet blir väll framförallt hur man gör med de äldre som är allergiska. Ska de tvingas flytta? Ska man införa olika äldreboenden med olika regler för huruvida man får ta med djur eller ej?
Allergi är inget man väljer. Ett husdjur väljer man. Det borde gå att vänja sig av med ett husdjur om man får kärleksfull och nära mänsklig kontakt på ett boende. Det är så svårt att dra gränsen för vilka djur som skall va ok! Vilka hundraser etc? Hur många ggr skall katten tillåtas riva personal o andra inneboende innan de slängs ut.
Jonas: Vad sjutton!? Ett Zoo är ju till för djur! Går det att likställa med ett serviceboende? Kanske köra kombinerat zoo o serviceboende i framtiden… in med allt bara…
I övrigt är ju problemen Elin nämner uppenbara. Inga djur på boenden förutom i specialfall. Tänk på alla som är hundrädda etc.
Jag håller med Elin om att problemet uppstår då andra boende är allergiska snarare än när personalen är det, så det logiska är förmodligen att ha äldreboende både med och utan djur tillåtna, liksom det är på tåg idag
@ Martin: visst går det att välja bort husdjur, men man kan ju också välja bort god mat och skön säng. Det viktiga är väl att upprätthålla de äldres livskvalitet och för många är då husdjur en viktig ingrediens. Sen tror jag nog att ett zoo är till för de som går och tittar på djuren, alltså brukarna. På samma sätt borde ett äldreboende vara till för de boende och inte för personalen.
Till sist, jag partisk? Kan jag väl inte tro 🙂 (dessutom är jag faktiskt allergisk mot flera katt- och hundraser)
Tänk på alla allergiker som inte kan besöka zoo om det är fullt med djur där. Det är uppenbart att det inte går att tillåta djur där heller.
Det uppenbara verkar vara att man inte kan tillåta Jonas Vlachos på Ekonomistas 😉
Haha! Ja, jag förstår att djur är viktiga för många men ser en farlig utveckling i om djur allt mer börjar ersätta mänsklig pigg kontakt. Robotstyrda boenden med djur? Men visst – två olika typer av boenden då.
Beror ju naturligtvis på i vilken grad man generellt prioriterar djurkontakt relativt annan bekvämlighet i samhället som helhet. Varför inte köra alla djur rätt av på all kollektivtrafik och i alla sjukhus etc. Nä, menar främst att det är svårt vart man skall dra gränsen.
F.ö. så tror jag att människor som trivs på sina jobb är en bra grej. Frågan är hur mycket samhället har råd att kategorisera yrken efter allergi.
Frågan är vem som har “äganderätten” till äldreboendet (eller mitt zoo): äldre eller personal, allergiker eller icke-allergiker. Att de äldre har rätt till sitt boende snarare än att personalen har rätt till sina jobb verkar uppenbart. Varför annars sätta gränsen vid allergier: en del gillar inte äldre men vill kanske ha ett jobb ändå. Ska vi förbjuda åldringar på äldreboende av denna anledning?
Elins fråga är svårare och svaret är inte självklart. Om vi försöker reglera detta via lag kommer vi att ge “äganderätten” till en grupp vilket kommer att påverka fördelningen mellan grupperna. Jag föreslår därför att man inte reglerar detta via lag så kanske de äldre kommer att självsortera inpå lämpliga boenden.
Äsh… kör en megasubvention av hyposensibilisering (elr vad det nu heter) o terapi för alla djurrädda så är saken löst.
Lysande idé Martin! Jag garanterar dig att vi får ett bättre samhälle om vi kunde använda icke snedvridande skatter utan fördelningseffekter för att finansiera en sådan åtgärd.
Eva: Åh tack! 🙂
Ja, då kan man fortsätta att fundera över de mindre omfattande frågorna kring huruvida de baltiska länderna bör devalvera eller ej.
Vad jag inte förstår är varför måste vi lägga oss i det här…det måste väl rimligen som boende på äldreboende och ägare till äldreboende kan göra upp emellan sig?
Emil: Är inte poängen med en stat lite den att det kan bli problem om bara kunder och ägare gör upp mellan sig hela tiden? Negativa externaliteter som inte tas i beaktande, svaga anställda och svaga kunder drabbas? Men visst inom lagarnas ram är väl ditt resonemang rimligt.
En kul parallell jag kan dra är från Liseberg, en något udda och ovanlig samhällsinstitution visserligen. Jag arbetar bland annat med säkerhetsfrågor i parken och vi tillåter inga djur (kom ihåg det om ni besöker oss) och absolut inte hundar (bara servicehundar). Tänk om de skulle slita sig lösa, ansvarslösa ägare som inte städar efter dem, skäller, biter etc. Kan inträffa på boenden? Djur skulle kunna flippa pga ljudet från attraktionerna likaväl som ljudet från galna pensionärer? 😉 Kanske om alla hundar på boenden är lika snälla och fogliga som servicehundar? Svårt dock. Min pensionärsgrannes helgalna pudel skulle jag vilja se på ett boende.
På Liseberg är det ju definitivt för brukarnas skulle vi förbjudit djur. Och frågan är om man inte behöver göra långtgående analyser av hur vidare integrering av djur i samhället påverkar allmänheten i stort. Men fördelning efter önskemål kanske kan fungera i vissa fall. Kanske en nöjespark konkurrerar ut Liseberg i framtiden genom att tillåta djur… jaja, udda exempel eftersom man naturligtvis klarar sig utan hunden en dag. Men att integrera djur i samhället är nog komplext och kan ge vissa bakslag.
Martin, korrekt att det kan bli problem om bara kunder och ägare gör upp mellan sig men det brukar bli minst lika stora problem när staten skall detaljstyra också.
Vad gäller Liseberg så är väl det ett tydligt exempel på hur staten inte behöver lägga sig i? Vidare så måste jag bestämt hävda att pensionärer (även galna sådana) brukar vara hyfsat mycket lugnare och tystare än Liseberg…
Emil: Ja, det är sant att Liseberg kontra serviceboende var dålig jämförelse. Går det att organisera med djur på boenden så varför inte. Bara alternativ kommer erbjudas.
Jag gillar dock när staten styr upp saker o ting 😉 kanske inte i detalj alltid men hela Sverige bygger ju på paternalism och jag tycker personligen att det gått förbannat bra många gånger.
Martin, jag håller inte med dig men å andra sidan kan ni gärna få hållas med er paternalism för min skull, själv har jag sedan länge tröttnat på den (och på kyla och mörker) och flyttat ifrån den…
Ja det är säkert jättenkelt för en allergiker att “byta arbete” om alla serviceboenden är fyllda med husdjur..
Aah, en ungdomspolitikerkommentar! “Men vad händer om en person köper upp alla privata vägar i hela världen och sedan förbjuder folk att beträda dessa vägar?”.
Guess what! Även pensionärer kan vara pälsdjursallergiker och det kommer alltså finnas en efterfrågan på hem utan pälsdjur också. Finns väl ingen anledning att tro att det är varken fler eller färre pälsdjursallergiker bland pensinärer än bland de som arbetar på olika former av äldreboenden
Jag tänker inte diskutera med en person som i alla kommentarstrådar insinuerar att alla arbetslösa får skylla sig själva..
För den som faktiskt är intresserad av forskning kring detta har Vox skrivit bra om det här:
https://www.vox.com/science-and-health/2018/2/23/17012116/emotional-support-animal-airplane-psychology-research-dogs