Glöm inte bivillkoren

För ett tag sedan skrev jag här på Ekonomistas om nationalekonomers språkbruk och hur detta tenderar att reta upp folk utanför vårt forskningsområde. Att säga att en individ har ”valt” sin situation utifrån medvetet handlande verkar uppfattas mycket provocerande. Eftersom jag tycker att ekonomer har mycket klokt att säga har jag funderat på hur vi ska kunna förmedla våra budskap utan att reta upp lyssnaren. I helgen fick ett reportage i radioprogrammet Barnaministeriet om Martina, det första privata barnsjukhuset i Sverige, mig att förstå vad det är vi missar att säga.

För att få vård på Martina måste man antingen ha en privat försäkring eller betala den fulla kostnaden för vården. För sina patienter utlovar sjukhuset bland annat snabbare kontakt med specialistläkare. Martina har blivit kritiserat för att bland annat strida mot FNs konvention om att alla barn ska ha rätt till bästa möjliga hälsa(*). På denna kritik svarar Martinas VD Peter Wasmuth: ”Visionen är att korta köerna och att sjuka barn ska bli friska fort. Alla har råd, det handlar bara om hur man prioriterar.”  Här någonstans förstod jag vad det är vi ekonomer missar att säga när vi pratar om det fria valet och som därför blir så provocerande.

Det vi nationalekonomer menar när vi säger att indivder har valt vissa alternativ är att de har optimerat under vissa bivillkor, dvs givet möjligheterna som bl a ges av individers förmågor, samhällets institutioner, den information inviden har m m har individen valt det som han/hon tycker är det bästa alternativet. Detta innebär ju inte att det är samma sak som att säga att individen skulle ha valt detta alternativ om hon kunde ha valt vad som helst.

Vad leder detta till i frågan om privat barnsjukvård? Jo, att Martinas VD förmodligen har missat detta med budgetrestriktioner, och att Martinas kritiker nog bör slipa lite på sina argument: om Martina erbjuder bättre vård än de svenska landstingen, så är det väl snarare det svenska välfärdssamhället som bryter mot FN konventioner och inte ger alla barn den bästa vården.

Eddie Izzard illustrerar med all tydlighet att våra val beror på vår valmängd: