Många baciller, inga piller…

Av Joakim Ramsberg (ED 2011:6)

Bakterier som utvecklar resistens mot antibiotika är ett mycket stort nutida och framtida hälsoproblem. Det behövs ett inflöde av nya läkemedel, men de nuvarande incitamenten för att forska fram ny antibiotika är bevisligen otillräckliga. Ramsberg menar att någon typ av tvåkomponentprissättning kan vara nödvändig. I artikeln diskuterar han även vad ett litet land som Sverige kan bidra med.

Läs hela artikeln här.

Comments

  1. Från en inriktning mot företagsekonomi snarare än nationalekonomi så tolkar jag problemet som att kunderna (stater/landsting) inte har (eller signalerar) betalningsvilja för vad som anses i artikeln vara ett stort värde: nämligen *optionen* att använda en stark, ny, antibiotika.

    Om betalningsviljan för denna option fanns där och var tillräckligt stor så skulle läkemedelbolagen kunna lönsamt utveckla och sälja ny antibiotika genom att sälja den med en tu-delad intäktsmodell. Detta omnämns ytligt i artikeln som ”tvåkomponentsprissättning”, men behandlas egentligen inte vidare.

    Alltså, givet att betalningsviljan fanns där, så borde läkemedelföretagen sälja två saker: 1) rätten för sjukhus att lagerhålla den nya antibiotikan, som en prenumerationstjänst (och dyrt ska det vara, om betalningsviljan nu är så stor som författaren antyder), och 2) enskilda enheter av antibiotikan (liknande nuvarande prissättning).

    Nu tror jag inte strategerna på läkemedelsföretagen är dumma, så det här har de säkerligen redan tänkt på och troligtvis även prövat. Slutsatsen jag drar i så fall är att kunderna (staterna/landstingen/sjukhusen etc) helt enkelt inte har en betalningsvilja som motsvarar utvecklingskostnaderna och risken. Och om bristande betalningsvilja är problemet, så är den springande punkten inte några tekniska policystrukturer, utan opinionsbildning för att öka statens/landstingens/sjukhusens betalningsvilja för ny, kraftfull antibiotika.

  2. Joakim Ramsberg says:

    Marcus: Det här är ett företagsekonomiskt problem från utbudsidan sett så din tolkning är högst relevant. Jag håller med dig om att det egentligen vore bättre med en marknadslösning som inte involverar ytterligare ingripanden på en redan söndereglerad marknad och i princip borde din eller i alla fall någon liknande lösning kunna fungera. Fast jag tror fortfarande att man behöver att komponent 2) i ditt inlägg är tillräckligt dyr medan 1) bara behöver summera till utvecklingskostnaden över alla köpare och jag kan inte riktigt se att det sker per automatik. Jag har kanske inte riktigt din tilltro till läkemedelsföretagens prisstrateger, men det går säkert att lösa med utformningen av prissättningen om, som du säger, bara betalningsviljan finns där hos kunderna. Jag håller med om att den förmodligen är det riktigt svåra problemet, särskilt som kunderna i det här fallet inte bara kan finnas i Sverige utan måste finnas även i mer eller mindre krisande ekonomier runt om i världen. Även om köparna i sjukvården säkert begriper logiken så verkar incitamenten för att tänka långsiktigt inte särskilt starka jämfört med incitamenten för att hålla årets budget under kontroll….
    /Joakim

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s