Ekonomikanon #5: Industrilandskapet i Norrköping (Basindustrin)

I en serie inlägg går Ekonomistas igenom Sveriges ekonomiska kulturkanon som presenterades i regeringens kanonutredning. Industrilandskapet i Norrköping gestaltar hur industrin omformade Sverige – ett arv av arbetsliv, innovation och samhällsbygge.

Vårt ekonomiska kulturarv är en del i kulturkanon (SOU 2025:92), vilket beskrevs i ett tidigare inlägg. Tio verk som fångar in vår samhällsekonomi och dess historiska sammanhang. Verken är dokument, urkunder eller platser att besöka som representerar bredare företeelser och utgör fönster för vidare utforskning.

Det femte verket i ekonomikanon är industrilandskapet runt Motala ström, en samling ståtliga fabriksbyggnader från det sena 1800-talet då Norrköping var landets största industristad.

Utredningens motivering

Industrin är sedan länge en av Sveriges viktigaste ekonomiska drivkrafter och en katalysator för forskning och utveckling. Som arbetsgivare och exportmotor har industrin format samhällsekonomin och människors vardagsliv i över ett sekel och den står än idag för en femtedel av Sveriges BNP och tre fjärdedelar av exporten till utlandet.

Basindustrin, med skogsbruk, gruvor, metall- och verkstadsindustri, lade grunden för Sveriges välstånd. Från sågverkens genombrott längs Norrlandskusten under 1800-talet till specialiserad stål- och pappersproduktion, har basindustrin etablerat både regionala samhällen och internationell närvaro.

Företag som ASEA, SKF och LM Ericsson – den så kallade snilleindustrin – förenade tekniskt nytänkande med världsomspännande räckvidd. Fordonsindustrins Volvo, Saab och Scania blev internationellt tongivande. Industrin blev Sveriges största arbetsgivare och en ny arbetarklass växte fram, under efterkrigstiden även med betydande inslag av arbetskraftsinvandring från särskilt framför allt Finland och Sydeuropa och Finland: under rekordåren 1968–1971 anlände 110 000 finländare för att arbeta i Sverige.

Industrilandskapet i Norrköping, med dess restaurerade byggnader och fabriker från 1600-talets hantverk till textilindustrins 1800-tal, vittnar om en epok där maskiner, arbetskraft och vattenkraft förenades i stadens framväxande industrimiljö – idag omvandlad till universitetscampus, museum och konsertsal med framtiden som förväntanshorisont.

Några reflektioner

Sverige är en utpräglad industrination. Basindustrin är ett välkänt begrepp, om än kanske mer omtalat förr. Basindustrin utgörs av företagen inom framför allt tillverkningsindustrin. Fortfarande utgör dessa huvuddelen av landets exportindustri. Hundratusentals svenskar har sin anställning i basindustrin eller basindustrins kringnäringar.

Om man nu bestämt sig för att representera basindustrin i en svensk kulturkanon, hur görs detta på bästa sätt? Verken ska vara ett dokument, en urkund, en plats att besöka. I detta sammanhang kändes en plats att besöka särskilt passande, men Sverige har otaliga platser som funderar väl i kanon för att representera svensk basindustri. Bara i Norrköping finns även Arbetets museum, vackert inrymt i klassiska lokaler och redan en plats för kunskap och upplevelser som anpassats för att tilltala elever, turister och andra kunskapssökande.

Ett annat alternativ hade varit LM Ericssons fabrik i Telefonplan i Stockholm, något som också diskuterades i expertgruppen. Från Telefonplan styrdes en av Sveriges viktigaste industrikoncerner som länge var en av våra största arbetsgivare.

SKF i Göteborg, ABB i Västerås eller Scania i Södertälje är framstående representanter för basindustrin. Utmaningen i dessa fall var att finna en passande plats för att fånga in både det historiska arvet och den nutida närvaron. Avesta järnverk var en annan stark kandidat. Mitt i Dalälven ligger verkets historiska bruksmiljö kvar, numera i välkomnande museiformat. Järntillverkningen är dessutom fortfarande i drift, vilket förtydligar länken mellan då och nu. I Avestas omgivningar ligger ett flertal brukssamhällen där vårt industriella arv syns än idag. Horndals järnverk, där professorn Erik Lundbergs produktivitetsanalyser från 1950-talet utmynnade i lanseringen av den så kallade horndalseffekten, Norberg, Garpenberg. Där finns också industrimiljöerna längs den vackra Husbyringen, kanske finast representerad av Christoffer Polhems Stjärnsund.