Ekonomikanon #2: Riksbanken (Finanssektorn)

I en serie inlägg går Ekonomistas igenom Sveriges ekonomiska kulturkanon som presenterades i regeringens kanonutredning. Riksbanken från 1668 är ekonomikanons andra verk. Den finansiella sektorn är ekonomins blodomlopp och Riksbanken, världens äldsta centralbank, garanterar stabilitet i penningväsende och kreditmarknad.

Vårt ekonomiska kulturarv är en del i kulturkanon (SOU 2025:92), vilket beskrevs i ett tidigare inlägg. Tio verk som fångar in vår samhällsekonomi och dess historiska sammanhang. Verken är dokument, urkunder eller platser att besöka som representerar bredare företeelser och utgör fönster för vidare utforskning.

Den andra posten är Riksbanken, världens äldsta ännu verksamma centralbank. Riksbanken har ansvar för penningpolitik och garanten för bankväsendets finansiering av företag och hushåll.

Utredningens motivering

Finanssektorn är en bärande del av Sveriges ekonomiska infrastruktur – den kanaliserar sparande till investeringar, möjliggör betalningar och hjälper hushåll, företag och offentlig sektor att hantera risker över tid. 

Kärnan i detta system har sedan 1600-talet utgjorts av bankväsendet, där Sveriges riksbank intar en särskild roll. Grundad år 1668 är Riksbanken världens äldsta centralbank. Från att ha varit en institution för statens finansiering utvecklades den under 1900-talet till en modern centralbank med sedelmonopol, ansvar för penningpolitiken och uppdrag att trygga den finansiella stabiliteten. 

Finanssektorns expansion under 1800-talet med sparbanker, affärsbanker och specialiserade kreditinstitut bidrog till industrialisering, jordbrukets omvandling och framväxten av ett investeringsdrivet näringsliv. Under 1900-talet har sektorn också formats av finansiella kriser. från 1920-talets deflation och Kreugerkraschen till 1990-talets bankkris, vilka lett till ökad reglering och modernisering. 

Sedan 1980-talet har internationalisering och teknisk utveckling förändrat sektorn i grunden. Nya aktörer, instrument och marknader har vuxit fram, och Sverige har blivit en av Europas mest dynamiska finansmiljöer. 

Att Riksbanken, med sina anor från 1600-talet, än idag spelar en central roll visar finanssystemets långsiktiga betydelse för Sveriges ekonomiska kulturarv – som blodomloppet i en modern marknadsekonomi.

Några reflektioner

Är det rimligt att ha med finanssektorn i Sveriges ekonomiska kulturkanon och är Riksbanken den mest lämpade representanten i verkslistan? Det finns naturligtvis inga enkla svar, men klart är att banksystemet har präglat Sveriges ekonomi och samhälle i över 150 år. Bankerna bidrog till att lyfta landet från fattigt jordbrukssamhälle till rik industrination. Sparbankerna inledde sin verksamhet redan på 1820-talet med affärsidén att ta emot vanligt folks sparande och ge lån till lokala företag och föreningar. För många familjer blev sparandet också en garant för att lönen inte skulle gå till sprit. Affärsbankerna inriktade sig mera på att ge krediter till näringsliv, medan föreningsbankerna hjälpte bönder att samla kapital till större investeringar. Bostadsägandets utbredning på 1900-talet var till stor del en följd av att bankerna blev bättre på att låna ut till vanligt folk. (Läs mer om bankväsendets utveckling här).

Riksbanken är världens idag äldsta centralbank, fortfarande en plats att besöka och med en självklar roll i hela samhällsekonomin. Under 1800-talet var banken dock inte en fullt utvuxen centralbank, utan nästan en bank ägd bland andra. Den ägdes av riksdagen och konkurrerade med andra banker om kunders in- och utlåning (se Gunnar Wetterbergs utmärkta historik över Riksbankens historia, fritt nedladdningsbar här). Inte ens sedelutgivningen var till en början unik för Riksbanken. Sverige hade länge privatbanker som tryckte egna sedlar i konkurrens med Riksbankens. De sedelutgivande bankerna kallades ”enskilda” och deras ägare stod som fullt privat ansvariga för bankens aktiviteter. André Oscar Wallenbergs Stockholms Enskilda Bank som grundades 1856 är den mest kända representanten. Någon har uttryckt tanken att den banken skulle kunna ha varit med i kanon istället för Riksbanken. På 1860-talet tilläts aktiebolag att bedriva bankverksamhet (detta som en del i näringsfrihetsreformerna som också ingår i kulturkanon), och den första aktiebolagsbanken Skandinaviska kreditaktiebolaget grundades 1863 i Göteborg.

Aktie- och obligationsmarknaderna är en annan del av finanssektorn. Skulle de kunna ersätta Riksbanken i kulturkanon? Jag anser inte det eftersom Sverige är ett typiskt bankcentrerat finanssystem, med ett bankväsende som har agerat såväl finansiär som ägare i näringslivet. Här skiljer vi oss från de anglosachsiska ekonomierna i USA och Storbritannien, där finansmarknadernas betydelse för finansiering och ägarstyrning varit stor.

Men aktie- och obligationsmarknaden har ändå haft betydelse i Sveriges ekonomiska utveckling, inte minst sedan 1980-talet då teknologisk utveckling, globalisering och finansiella innovationer såsom aktiefonder gett aktiemarknaden en mycket centralare plats i vår samhällsekonomi. Längre tillbaka i historien var dock situationen en annan. Stockholmsbörsen inledde med fondauktioner på 1860-talet, men det tog lång tid in på 1900-talet, och egentligen först 1980-talet, innan aktiemarknaden blev betydelsefull. Obligationsmarknaden spelade en större roll i den tidigare historien. Sedan mitten av 1800-talet finansierat statens upplåning, och periodvis även privata järnvägs- och industribolag, men aldrig uppnått någon central status (se här och här för översikter av Sveriges historiska aktie- och obligationsmarknader),

Försäkringsbolagen är också en viktig del av den svenska finanssektorn, framför allt som försäkringsgivare åt hushåll och företag men även som köpare av statliga obligationslån. Men de har inte varit lika viktiga som bankväsendet. Sammantaget framstår alltså Riksbanken, världens äldsta centralbank, som den naturligaste kandidaten att representera finanssektorn i en ekonomisk kulturkanon.