Vi har nåtts av budskapet att Bertil Holmlund, en av Sveriges mest tongivande nationalekonomer, har gått bort. Bertil var professor vid Uppsala universitet och hans studier av arbetsmarknadens funktionssätt har haft stor inverkan på såväl forskarsamhälle som ekonomisk politik. Han var ledamot av KVA, ordförande för ekonomipriskommittén och mottagare av det Söderbergska priset 2011.
Bertil Holmlund disputerade i nationalekonomi vid Umeå universitet 1976. Han erbjöds snart därefter jobb vid två ledande forskningsinstitutioner: Lars Wohlin erbjöd tjänst vid IUI och Gösta Rehn en tjänst vid SOFI. Bertil valde IUI och stannade där som forskare i nio år (läs gärna hans text om IUI-tiden). Efter en kort tid vid FIEF tilldelades Bertil 1987 en professur vid nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet där han stannade fram till pensioneringen.
Arbetsmarknadens funktionssätt blev tidigt Bertils främsta forskningsintresse och han höll fast vid detta hela sin yrkesverksamma karriär. I sina tidiga studier granskade han rörligheten på arbetsmarknaden och fann där att löntagare som flyttade fick högre lön. Han var också en av de första som undersökte effekterna av Lagen om anställningsskydd, LAS. Här kunde han visa att lagen minskade risken att bli arbetslös men också ledde till färre nyanställningar. Frågan om arbetsrättens betydelse för arbetslöshet, anställning och lönebildning återkom Bertil till i flera senare studier.
Den fråga som Bertil kanske ägnade mest tid åt var arbetslöshetsförsäkringens betydelse för arbetslöshet. Han publicerade otaliga artiklar i detta ämne, både själv och tillsammans med kolleger som t ex Anders Björklund, Greg J Duncan, Per-Anders Edin, Peter Fredriksson, Per Lundborg, John Pencavel och Donald Storrie. Bertils forskning uppmärksammades även flitigt i svenska medier, där Bertil återkommande intervjuades och själv skrev debattartiklar från 1980-talet till alldeles nyligen.
Ett av Bertils främsta bidrag till svensk nationalekonomi är hans handledarskap vid forskarutbildningen. Bland hans doktorander återfinns Susanne Ackum, Niklas Bengtsson, Per-Anders Edin, Per Engström, Peter Fredriksson, Per Jansson, Ann-Sofie Kolm, Johanna Rickne och Susanne Spector.
År 2011 tilldelades Bertil det Söderbergska priset av KVA för hans vetenskapliga insatser i arbetsmarknadsekonomi. Priset är ett bevis för Bertils betydelse för svensk nationalekonomi. Han var ledamot i KVA:s priskommitté för Ekonomipriset och under en period dess ordförande. Bertils texter har lästs av tusentals ekonomistudenter, forskare och även politiker och de tillhör fortfarande läsning som vi lutar oss emot i frågor om arbetsmarknadens funktionssätt.
På det sociala planet tillhörde Bertil den fåordiga typen, med en torr men spetsig humor. Han var oftast rakt på sak och jag minns min anställningsintervju som rekordsnabb, över på ett par minuter. Snart lärde jag mig uppskatta hans ledarskap som prefekt i Uppsala och jag hade även glädjen att få samarbeta med honom i ett projekt om arbetsinkomsters beskattning över livscykeln där hans teoretiska klarsyn och fokus bidrog till att få arbetet i hamn.
Bertils bortgång är en förlust för svensk nationalekonomi och våra tankar går till hans familj. Vi är tacksamma för hans viktiga bidrag under mer än fem decennier.
Ekonomistas 
Mycket fin runa Daniel! Tack för det! Som doktorander lärde vi oss alla att uppskatta Bertils minimalistiska sätt att kommunicera.