Ingen kan ha missat att Margaret Thatcher nyligen avlidit. Detta har genererat en del nationalekonomiska dödsrunor över hennes ekonomiska arv.
1. Nicolas Craft anser att Thatchers största positiva bidrag var den ökade konkurrens hennes reformer bidrog till. Samtidigt ledde hennes politik tillfälligt till kraftigt ökad arbetslöshet och till vad som verkar vara en permanent ökning inkomstklyfterna.
2. John Van Reenen håller i stort med Craft men pekar även på Thatchers bristfälliga politik vad gäller långsiktig tillväxt: infrastruktur, utbildning och innovationer.
3. Chris Dillows perspektiv är att Thatcher visst uppnådde stora framgångar, men att detta snarast var av misstag och att reformerna var baserade på grundläggande brist på förståelse för hur samhällsekonomin fungerar. Denna bristande förståelse gjorde också att de sociala kostnaderna blev höga och la grunden för vissa framtida ekonomiska problem.
4. Simon Wren-Lewis beskriver också de stora, och för Thatcher oförutsedda, kostnader som den snabba nedväxlingen till lägre inflation förde med sig. Han anser också att Storbritannien till skillnad från Norge, och på grund av Thatcher, slösat bort sina oljeintäkter. Samtidigt delar han synen att de konkurrensbefrämjande åtgärderna hon drev igenom var viktiga.
Ekonomistas 
Som då arbetande inom internationell industrikoncern minns jag att globala företag inte ville satsa på Storbritannien vare sig som kund eller att vilja köpa företag eller att lägga produktionen där. Det var ständiga strejker, som totalt lamslog industrin och gjorde det omöjligt med någon som helst säkerhet i planering och leveranssäkerhet.
Margreth Thatcher var nödvändig för att bryta denna trenden och vågade sätta emot ohemula krav och mycket långa strejker från fackliga organisationer.
Hon gjorde det nödvändiga, som nu t.o.m idag såväl höger som vänster erkänner varit nödvändigt. Sedan kan oftast inte samma ledare vara såväl rationaliserare och åtstramare som den som kan vara entreprenöriell och framåtsträvande. Rätt ledare i rätt tid och situation är det viktiga att välja.
Utan det som Margreth Thatcher vågade göra hade säkert fått nästan förödande konsekvenser för Storbritannien på den tiden. Oönskade bikonsekvenser får man väl rätta till efteråt.
Skulle man inte kunnat skapa sundare arbetsmarknadsrelationer än de som rådde i Storbritannien runt 1980 utan att driva upp arbetslösheten på det sätt som skedde?
Arthur Scargill, ledaren för NUM, the National Union of Miners, såg sig som en tänkbar blivande president i ett sovjetiskt Storbritannien. Detta är ingen överdrift.
Storbritannien hade 3- eller 4-dagarsvecka inom industrin pga alla strejker, och det var med en Labour-regering. Nej, det gick inte att kompromissa.
Varför hade “man” inte lyckats tidigare. Omvärldens förtroende för Storbritannien var i botten och det behövdes rejäla tag och även långsiktighet för att få tillbaka det. Det är alltid svårt för en stormakt att inse att det inte är givet att fortsätta vara det. Det är som svenska skolan. Vi har trott att vårt goda läge inte kräver underhåll och åtgärder.
Flera nationer i Europa och USA måste också gå igenom stålbad för att rätta till dålig kontroll och brist på riskanalyser. Vi får se om de klarar detta bättre. Vissa nationer verkar inte orka styra om skutan.
Frågan gällde alltså inte hur man kompromissar med radikala marxister, utan om hur man håller nere arbetslösheten. För ni anser väl inte att det är samma sak, hoppas jag?
Det fanns knappt några fackföreningsledare som inte var radikala marxister, eller egoistiskt maximerande av sina egna intressen. Det fanns femtielva fackföreningar på en arbetsplats.
Per, jag tror att du projicerar den svenska modellen på Storbritannien. I Sverige har vi haft LO, TCO och SACO. I princip tre fack som inte inbördes konkurrerar om medlemmarna. I Storbritannien fanns det sisådär 10 stycken på samma arbetsplats. Ett fack för journalisterna, ett för grafikerna, ett för de som körde lastbilarna, ett för dem som reparerade tryckpressarna, etc, etc. Strejkade ett fack stannade allt. Det var därför som Rupert Murdoch i hemlighet byggde upp ett helt nytt tryckeri för sina tidningar. Facket krävde att det skulle gjutas i bly. Journalister fick inte skriva själva.
Här är en länk till The Guardians summering av Thatcher-åren:
http://www.guardian.co.uk/politics/datablog/2013/apr/08/britain-changed-margaret-thatcher-charts
Hon fick bl a ner skattetrycket till 36% av BNP, tre gånger Per-Albins skattetryck, det skattetryck Sverige hade 1964 ungefär. Men nu är det uppe efter att man “investerat” i den offentliga sektorn.
Sista försöket: Jag tycker att mycket av det brittiska samhället 1980 behövde reformeras radikalt. Hade man inte kunnat göra det utan att driva upp arbetslösheten så mycket som Thatcher gjorde?
Nej givetvis gick hon för hårt fram mot underklassen. Jag tror inte att hon brydde sig så mkt om arbetslösheten i sig, bara man får bort utgifterna och stöden för arbetslösa. Hon drevs nog till stor del av förakt mot fattiga människor, vilket är relativt vanligt inom extremistliberala kretsar. Att hon var djupt bestört av homosexualitet, stödde Pinochets fascistiska diktatur och rasismen i Sydafrika vet alla. Att hon bara anställde en enda kvinna under alla år var för mig något nytt.
Per S: Den politik de förde hade kanske kunnat modieras lite. De hade kunna driva upp arbetslösheten mindre. Men problemet var att det fanns så oerhört mycket industri som skulle ha gått i kånken för mycket länge sedan. Mycket värre än svenska varv, svensk textilindustri, Facits konstorsmaskiner. Man tvungen att göra sig av med allt som var konkursmässigt. Ju fortare desto bättre. Och 10-15% inflation är inte så bra heller.
Jenka: Eftersom du frågar vad Thatcher egentligen ville så finns det en berömd anekdot:
“Another colleague had also prepared a paper arguing that the middle way was the pragmatic path for the Conservative party to take .. Before he had finished speaking to his paper, the new Party Leader [Margaret Thatcher] reached into her briefcase and took out a book. It was Friedrich von Hayek’s The Constitution of Liberty. Interrupting [the speaker], she held the book up for all of us to see. ‘This’, she said sternly, ‘is what we believe’, and banged Hayek down on the table.” (John Ranelagh, Thatcher’s People: An Insider’s Account of the Politics, the Power, and the Personalities. London: HarperCollins, 1991.)
Så köp The Constitution of Liberty och se efter. Där står det rakt ingenting om förakt för människor, tvärt om. Efterordet heter “Why I am not a Conservative”.
På tal om förakt:
http://www.dailymail.co.uk/debate/article-2202406/The-Left-hates-Margaret-Thatcher-reminds-wrong-everything.html#axzz2KPm5abUB
Som visas av de länkade artiklarna steg jämviktsarbetslösheten och ojämlikheten i Storbritannien under 10-15 år från 1980. Jag har i 20 års tid bråkat med människor som hävdar att sådant är en ofrånkomlig följd av minskad makt för tokvänstern.
De flesta av dessa människor hyllade dock en annan nyligen avliden och synnerligen överskattad landsförälder med omdömeslösa vänrelationer i diktaturer.
Per S. Jämviktsarbetslöshet? hur skiljer den sig från vanlig arbetslöshet här? Arbetslösheten gick upp när allt som skulle ha gått i konkurs under 20 års tid, eller mer, äntligen gjorde det istället för att subventioneras. Sedan gick den ner, upp igen vid krisen i början av 90-talet och låg sedan under 6 procent tills krisen 2008. Men då hade labour “satsat” på det offentliga igen, “investerat” som Gordon Brown kallade det för när man anställde mycket mer folk till högre löner.
Friheten och välståndet ökade. När Thatcher sålde ut council houses, “allmännyttan”, till dem som bodde i husen så var de som om en svartvit film började färgläggas. Helt plötsligt började människor måla dörrar och fönser och allmänt underhålla sina hus.
Det blev lagligt att köpa vilken telefon man ville när British Telecoms monopol avskaffades. Jag undrar hur mycket inflytande Thatcher hade i att Televerket i Sverige miste sitt monopol här och att vi också fick köpa telefoner. Tidigare ägdes telefonerna som du kanske kommer ihåg av Televerket.
Tidningarna fick rätt att trycka TV-programmen. Före Thatcher hade Radio Times monopol på detta och såldes därför i 7 miljoner exemplar i veckan.
Frihetens vind blåste hit också. I Sverige fick vi TV3, sänt från England pga Maj-Britt Théorin inte fick igenom sitt förbud mot parabolantenner. Jag gissar att Thatcher hade ett inflytande där också. Före valet 1985 tänkte jag köpa en tuner till min hi-fi. Jag köpte en Nad med endast 6 förval, för jag trodde att sossarna skulle vinna. Då skulle man inte behöva mer än 3 radiokanaler.
För att svara på den enda fråga med bäring på det vi diskuterat gäller det alltså NAIRU (första länken). Du kan nog se det som den arbetslöshet som inte direkt berodde på Thatchers monetaristexperiment 1981 eller på 80-talets internationella högkonjunktur.
Från den första artikeln, eftersom du insisterar på att vi läser den:
It is also clear that investment in ICT is much more profitable and has a bigger productivity payoff if it is accompanied by organisational change in working and management practices. This would not have happened with 1970s-style industrial relations under conditions of weak competition. Prais (1981) noted the egregious example of the newspaper industry, where these conditions precluded the introduction of electronic equipment in Fleet Street although an investment of £50 million could have reduced costs by £35 million per year. Success in ICT diffusion was an unintended consequence of the deregulation and reform of industrial relations achieved in the Thatcher period.
Conclusion
Indeed, any judgement on Thatcherism turns heavily on value judgements concerning the relative importance of income distribution and economic growth as policy objectives. The 1980s saw a very rapid increase in the Gini coefficient by about nine percentage points, which has turned out to be largely permanent. Ultimately, the Thatcher experiment was about making a liberal market economy work better. There will be those who think a German-style coordinated market economy is preferable. That was not really an option available to Mrs Thatcher but in any event it was hardly a vision of which she approved.
Så Thatcher kunde inte, pga facket, föra en tysk eller svensk konsenspolitik. Inte för att hon ville det, se Hayek, förstår du varför, men hon skulle inte ha kunnat i vilket fall pga sina motparter.
Då får vi nog stanna där. Du tror inte att tokvänstern, här representerad av stora delar av brittiska facket 1980, kunde fått minskad makt utan att arbetslösheten drog iväg som den gjorde. Jag är inte övertygad.
Per S, du undrar ifall kompromisser skulle varit möjliga. Här är dagens vänster:
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2308659/Anti-Thatcher-celebrations-Four-year-old-boy-leads-chants-Ding-Dong-The-Witch-Is-Dead-hundreds-party-Trafalgar-Square-mark-Thatchers-death.html
De betedde sig likadant på 80-talet.
Nu hittar du på vad jag skrivit.
Per S:
Ja och nej. Jag läser tillbaka och ser att du frågar ifall man kunnat undvika driva upp arbetslösheten. På det har jag redan svarat och förklarat att det var omöjligt, pga det var så många konkursmässiga företag som behövde likvideras.
Men samtidigt, pga den marxistiska motståndarsidan var så rabiat och våldsam, var politikerna livrädda för att göra något. Facket hade redan sett till att störta Heath och sedan Labour. Varken Tories eller Labour vågade göra någonting åt situationen innan Maggie kom till makten.
Enligt kolumnisten Johan Norberg i Metro (kanske ingen auktoritet på den här bloggen) 11 april, bröt Thatcher en 30-årig ekonomisk nedgång och inledde en 30-årig uppgång for Storbritannien. Men trots det verkar det som om Thatcher, till skillnad från mycket sämre makthavare som t ex Mitterand, i massmedia är en lovlig måltavla för smutskastning. Man nämner t ex gruvarbetare som säger att Thatcher “stal deras liv”, men glömmer att nämna att man före hennes styre drev gruvor som det knappt fanns något kol kvar i, till enorma kostnader.
Det är inte gratis att stöta sig med etablissemanget. Thatcher har förstås gjort sig ovän med vänsteretablissemanget och “kulturmaffian”, genom att reducera fackföreningarnas förlamande makt på 70-talet. Men det i sig hade nog varit OK, eftersom hon faktiskt var ledare för det konservativa partiet. Det som verkligen gjorde henne skyddslös, var att hon var rakryggad även mot högeretablissemanget, trots att hon tillhörde det. Genom att gå emot EU-euforin på 90-talet, så tappade hon sitt stöd bland “sina egna”. De var så irriterade på henne att de föredrog en valförlust framför att ha henne kvar. Att hon nu fått rätt spelar ingen roll. Följa-john-gänget glömmer inte hur ont det gjorde när hon trampade på deras fötter och tog ned deras drömmar om Europeiska Unionen på jorden.
Det skulle kunna förklara alla slag under bältet som frikostigt delas ut i hennes eftermäle.
Klargörande inlägg
Jag tror att de flesta glömmer bort hur absurt det var i Storbritannien.
När en glödlampa gick i gatubelysningen utanför mina svärföräldrars hus, innan Thatcher kom till makten, så kom de kommunalanställda ut, satte upp te-tältet (de hade ett sådant), värmde och drack en kopp te, bytte glödlampan, värmde sig en kopp te till, och tog sedan ned te-tältet.
Att Keynes föreslog att man inflationsvägen skulle sänka lönerna, försöka lura facken till reallönesänkningar den vägen, var därför att han trodde att fackens makt var så stor att den inte gick att bryta.
När det är hel obalans i arbetsmarknadens parters relation blir det tyvärr risk för att det löses temporärt med ytterlighetsåtgärder och det kan gälla båda sidor. Har upplevt bägge situationer.
Margaret Thatcher. Hur kommer det sig att alla “förståsigpåare” uttrycker sig nedsättande om henne, men att väljarna gav henne sitt förtroende?
förståsigpåare uttrycker sig nedsättande om andra extremister som tex. stalin, mao och pol pot, och dom var samtliga väldigt omtyckta. Det gäller även en liten gubbe från wien med en liten mustach.
Det gällde även Gandhi, Hammarsköld, Martin Luther King, Kennedys och många andra som vågade sticka ut. Allt som inte är mainstream irriterar. Men som Louise Hoffsten sjunger “bara döda fiskar följer strömmen”.
Du jämför Thatcher på allvar med Hitler, Stalin och Pol Pot. Har du inget sinne för proportioner? Skäms du inte? Eller skämtar du? I så fall är det inget roligt skämt.
Poängen hade inte med henne att göra egentligen.
Vilka av diktatorerna du räknar upp var populära bland sin befolkning? Hitler kommer kanske närmaste med drygt 30% av de som valde att rösta men det är ändå bara drygt hälften av vad Thatcher fick.
Har någon brittiska röstsiffror från 80-talet tillgängliga? Vad hade Tories som mest i sina vinstval 1979-92?
Sorry, kunde kollat själv. Thatcher hade 44 procent 1979, kring 42,5 1983 och 1987.
Borde vara svårt att uttala sig från åskådarbänk. Alla som är starka, särskilt kvinnor, utsätts för mycket kritik…
håller med.
En långt bättre liknelse än diverse diktatorer och folkmördare är förstås Chavez. Jag ser massor av paralleller.
Ser inte parallellen med Chavez. Thatcher röstfiskade ju inte hos de ekonomiskt svagare som Chavez och Peron gjorde.
Några paralleller:
1. Demokratiskt valda i flera val, med stor splittring för/emot i valmanskåren.
2. Stöd i stabilitetstörstande mellanskikt.
3. Tämligen misslyckad ekonomisk politik, hjälpt av naturresurser (förvisso i olika utsträckning), med långtgående förmåner för kärnväljarna.
4. Nationalistisk politik, hjälpt av misslyckade väpnade utmaningar.
5. Tämligen inkompetent opposition, ibland misstänkt för stöd från fientliga stormakter.
6. Omdömeslösa vänrelationer med diktaturer.
7. Långt mer populära – rentav kultfigurer – bland proffstyckare än bland mainstreampolitiker och dito ekonomer.
OK, I’ll bite:
1. OK
2. OK
3. Fel. Lyckad ekonomisk politik, hjälpt av naturresurser förvisso, men privatiseringar, avregleringar som gjorde att landet inte längre administrerades av IMF. Arbetslöshet som efter saneringen av olönsamma industrier gick ner till under 6 procent (utan behov av stödåtgärder där arbetslösa omklassificeras enligt svenskt mönster).
4. Nationalistisk politik, otroligt lyckad sådan. Stod emot pacifismen, placerade ut Pershingmissiler med Helmut Schmidt’s stöd. Rustade upp, stödde där Reagan så att Sovjetunionen gick i konkurs. Palme hjälpte till! Och vann Falklandskriget istället för att ge upp som man rådde henne göra. Lundhags skickade tusentals par kängor för detta.
5. Synnerligen inkompetent opposition. “Kinnock!!” som min fru utbrast när Labour nämndes. Labour-manifestet till ett eller flera val innehöll krav på ensidig kärnvapenavrustning. Världens längsta självmordsbrev kallades ett av dem för.
6. Väl avvägda relationer med diktatorer. Med Gorbatchov t ex “a man we can do business with”, och stödde Pinochet som stödde Storbritannien i Falklandskriget.
7. Det beror på vad man menar med populär. Respekterad är nog rätt ord. Maggie var ju inte direkt en kramgo människa.
@undertallen; Jag är förvånad när jag hör nationalekonomer som fortfarande drygt 20 år efter Sovjetunionens fall tror på myten att det var Reagan-revolutionen som orsakade sammanbrottet!
Pkt 4 ovan! Trodde ni insett att det inte alls handlat om konkurrens-nedbrytning utan om systemets inneboende svaghet som till slut nöter ned de sammanhållande delarna. På liknande sätt tillåts dagens moderna kapitalism förstöras inifrån av Revolving Doors, felaktiga detaljregleringar, lobbying och FED Reserve-styrning som skapar bubbla efter bubbla sedan 1995, kongress-korruption etc. Arvet efter Thatcher innebar att företagen sattes på piedestal där man i dag mest bortser från ständiga prisöverenskommelser och skapade inofficiella oligopol. Antitrust-andan saknas nästan helt i den anglo-saxiska världen. Annat var det på 70-talet!
http://www.newyorker.com/online/blogs/elements/2013/04/tmobile-verizon-monopoly-oligopoly-business-practices.html
rttck: Tur att jag inte är nationalekonom…
Att Sovjet kollapsade var ganska oundvikligt, planekonomi fungerar inte. Men utan Reagan och Thatcher (som stöttade) hade det kunnat ta 10-20 år till. Och utan Gorbatchev kunde det ha blivit blodigt.
Reagan och Thatcher följde Hayek och von Mises, inte sk modern ekonomi.
“Moderna” nationalekonomer trodde inte alls att det gick illa för Sovjet. Paul Samuelson skrev i sin ledande lärobok 1989 i den 13e upplagan att “The Soviet economy is proof that … a socialist command economy can function and even thrive.”
Reagan såg på samma siffror och såg ett land som låg på gränsen till bankrutt. Så han bestämde sig för att hjälpa till (se Schweizer “Victory” och Reed “At the Abyss”). Solidaritet i Polen, “Stjärnornas krig”, Mujahedin i Afghanistan, upprustning i allmänhet, teknikembargot, och att man till slut fick Saudiarabien att öppna kranarna så att oljepriset gick från 30 till 10 dollar per fat var delar i detta. 70% av Sovjets exportinkomster kom från olja och gas. På 80-talet när jag var student i Uppsala snodde ryssarna en mini-VAX (dator) från Fysikum.
När Gorbatchev besökte Thatcher i England undrade han hur den brittiska regeringen organiserade matförsörjningen för London. Han fick svaret att det gjorde de inte. Ingen gör det. Priser sköter Londons livsmedelsförsörjning. Precis som Stockholms.
@undertallen; Tack för din lite mer nyanserade analys. Men jag tycker fortfarande att du överskattar Reagan´s bidrag till fallet. Det var under Brezhnev(Nixon et) Sovjet-imperiet krackelerade på allvar genom att de inte längre kunde försörja sig själva utan började låna pengar av väst. USA ställde upp med enorma vete-leveranser och Reagan lät amerikanska företag handla med Sovjet! USA vågade inte lägga sig i Polen´s Solidaritets-rörelse för mycket eftersom alla rädslades ett nytt Prag eller Ungern. Vad CIA höll på med vet jag dock inte. “Stjärnornas krig” påverkade Sovjet mer ledarmässigt än att det satte några spår i ekonomin. Snarare en återvändsgränd för USA´s finanser. När det gäller Afghanistan inser du nog att USA´s bidrag bara förstört landet än mer än det hjälpt till att kasta ut Sovjet. Teknikembargot JA men det gäller väl alla icke godkända länder. Sovjet som diktatur var väl mer rädda för datorer hos vanligt folk? Vad gäller oljeprisets fall så var det knappast ett mål att sänka Sovjet. Oljepriset gick bara till 16-17 dollar 1984 som lägst. Fallet till 1984(från 1978) hänger ihop med det avbrutna embargot från 1973 som resulterat i prischocker samtidigt som USA´s oljereserver försvann. Nej Sovjet föll för egen hand. Ett land som består av så många folkslag går inte att hålla ihop med kommando-strukturer.
Möjligen kan man säga att de lånade pengarna(inte banker främst utan av regeringar, t.ex Västtyskland, inkl Världsbanken/IMF) gjorde att all landets krasch kom så snabbt. Väst krävde förstås betalning. Hur mycket förlorade väst? Vem betalar förlusterna? Såvitt jag vet har inte Putin betalat tillbaka allt inte minst efter Rubelns totala implosion 1997. Banker har alltid hjälpt till att förstöra länder. Bara att se på Syd-Amerika. Problemet är att banker alltid erbjuds betalning via de korrumperade USA-organen Världsbanken/IMF).
Under Reagan drog USA upp försvarsuppgifterna till 7% av BNP. Sovjet låg på 25% av BNP fram till 1980, en del siffror säger att försvarsuppgifterna utgjorde 75% av BNP mot slutet av 80-talet. Sovjet hade då 40 000 kärnvapenladdningar. En rysk kollega säger att det nog var 60% av BNP. Kanske det “bara” var 27% som denna länk säger:
http://wais.stanford.edu/History/history_ussrandreagan.htm
“Stjärnornas krig” behövde inte fungera, det viktiga var att Sovjetiska generaler trodde att det kanske kunde fungera.
Högteknologin som Sovjet köpte/stal/köpte olovandes gick till försvaret, inte till vanliga människor.
Under ett toppmöte i Montreal överlämnade Mitterand KGBs shoppinglista över saker att stjäla till Reagan som fransmännen fått från en missnöjd agent i Moskva. “Då ska vi hjälpa dem” sade CIA. De chips som Sovjet skaffade klarade alla tester, men fallererade sedan “mystiskt”. På slutet av 80-talet fanns det ingen stulen högteknologi som Sovjet kunde lita på.
Sovjet skulle köpa pumputrustning illegalt från ett Kanadensiskt företag till den stora gasledning som skulle gå från Sibirien till Väst-Europa. CIA lade till en trojansk häst i styrprogrammet. En natt kring 3 så gick pumparna baklänges med våldsamt övertryck. Hela gasledningen exploderade (tanken var att den bara skulle gå sönder). Det är den största icke-nukleära explosion som människan någonsin åstadkommit. (Se “At the Abyss”).
Innan USA levererade Stinger-missiler till Mujahedin blev de massakrerade av sovjetiska attackhelikoptrar. Efteråt var de tvungna att flyga på 3000 meters höjd. Sovjet blödde pengar och människoliv i Afghanistan. 15 000 döda, 55 000 sårade står det i Wikipedia (vet inte hur tillförlitliga de siffrorna är).
Reagan arbetade hårt och medvetet för att sänka Sovjet, men gjorde det i hemlighet. Hans fru fick t ex aldrig veta något om detta program.
Låter väl som vilken fransk president som helst det där. Är inte din lista applicerbar på 50% av alla politiker, och därmed ganska meningslös?
Stora ledare i demokratier gör förstås både bra och dåliga insatser när de genomför stora förändringar. Bara att titta på den delade valmanskårens åsikter liksom politikens konsekvenser för
dem. Problemet är som vanligt att erkänna värdet av tillkortakommandet.
De bästa Ishockey-spelarna sitter, som vi alla vet, på läktarna. När vi i efter hand bedömer vad som skulle ha kunna gjorts bättre och sämre av Thatcher, ska vi komma ihåg att vändandet av ett land i kris kan faktiskt gå åt bägge hållen. Det kan bli bättre, men det kan också ta en olycklig vändning. Gorbatjovs försök att demokratisera och ekonomiskt liberalisera ryssland/sovjetunionen är ju ett exempel på detta. Till en början så allting väldigt bra ut. Många, åtminstone i Sverige, trodde nog att ryssland/Sovjetunionen var på väg att bli ett “normalt land” när Gorbatjov började reformera det. Men något gick väldigt fel. Det finns många vittnesmål om att Sovjetunionen, p g a Gorbatjovs politik, helt slutade att fungera, folk svalt. Vad som hände sedan vet vi alla, nu har vi en sovjetisk regering som är kriminell och hotar både sitt folk och sina grannländer.
Självklart kan vi inte direkt jämföra Ryssland och Storbritannien, men exemplet visar att hanterandet av en nations kris är en vansklig uppgift, och att alla både i Storbrittanien och resten av Europa nog bör vara ganska glada och tacksamma för att det i Storbritannien till stor del gick rätt.
Mycket bra summeringskommentar!
Jag håller med. Många glömde eller insåg inte hur stora de kulturella skillnaderna var mellan Sovjet och Sverige. Jag läste just Richard Pipes “Property and Freedom” där han påpekar att det inte funnits privat äganderätt i västlig bemärkelse i Ryssland sedan Moskva införlivade Novgorod för över 500 år sedan. Allt tillhörde Tsaren.
Som vanligt tycker jag att alla borde läsa Tocqueville. Han skriver att inget är så farligt för en auktoritär regim som när den släpper på trycket. En parallell mellan Sovjet och Frankrike före revolutionen var att ingen levande människa visste vad politik var för något. Några bestämde, andra lydde (eller trilskades) men det fanns inte politik.
Thatcher kunde verka i den västerländska frihetens vagga, Storbritannien. Där fanns det kvar starka traditioner av privat äganderätt, privat ansvarstagande, frivilligorganisationer, etc. Därför går det inte att jämföra hennes situation med dagens Grekland och Frankrike. Där är de flesta också missnöjda, men vad de vill ha är MER regleringar, hårdare tag mot “de rika”, livstidsjobb för alla.
Jag vill på inget sätt förminska de allvarliga problem den ryska regimen vållar sina medborgare och grannländerna men det tycks mig ohistoriskt att se den nuvarande situationen som en tillbakagång från kalla krigets dagar ur varje perspektiv utom det djupt ryssnationalistiska och därtill allmänt människofientliga.
I ett läge där låga oljepriser blev det sista strået som skapade fullständig ekonomisk kris i Sovjet (man var tvungen att importera mat till befolkningen eftersom det egna jordbruket inte klarade uppgiften, och det hade man under sjuttiotalet klarat med oljepengar) valde Gorbatjov att försöka sig på reformer istället för våld och svält. Gorbatjov misslyckades med att reformera kommunismen, tappade greppet och saker blev som de blev.
Jag ser inte att det i verkligheten fanns någon större uppsida i utfallet för projektet han gav sig in på men nersidan med alternativ som kärnvapenkrig eller allmän statsterror kombinerad med massvält verkar vara ordentligt stor. I det perspektivet ser jag inte att Gorbatjov stod för något misslyckat ledarskap. Att göra något som ligger någorlunda nära det bästa realistiskt möjliga och som ligger ljusår ifrån det sämsta fullt realistiska har jag svårt att se som ett nederlag.
Jag tror det var Reagan som sade att Gorbatchev var bland de första han träffade som verkligen trodde på kommunismen. Gorbatchev trodde att det skulle gå att reformera kommunismen. Spiken i kistan för detta slog dock von Mises redan 1920. Till och med Trotsky blev övertygad. Sedan kom socialister igen med försök till “inre marknader” i “The socialist calculation debate” på 30-talet som Hayek har tre uppsatser om i Individualism and Economic Order.
Bra kommentar Bertil. Man har kirurg-perspektivet(man känner till de etablerade verktygen) utan att veta hur patientens anatomi ser ut. Så ser debatten ut även för Japan just nu!
Att UK behövde förändras var nog uppenbart på den tiden. Också om vad som var fel men återigen var verktygen lösningen(privatiseringar utan krav på samhällseffektivitet t.ex).
Samhällsvetenskaplig forskning och akademisk verksamhet generellt går ofta ut på att betrakta saker och ting “från läktaren”, sådär helt utan att ta ansvar. En del av oss är roade av diskussioner kring vad som gjordes, varför det gjordes, vad konsekvenserna av det ena och det andra blev, vad som kunde gjorts annorlunda osv. Vissa av oss tycker dessutom att denna eviga diskussion kan vara viktig då den eventuellt kan få oss att bättre förstå hur samhället (och naturen för den delen) fungerar vilket, kanske och ibland, kan få olika aktörer att fatta mer välgrundade och förhoppningsvis bättre beslut. Andra är mindre roade av sådana övningar vilket är helt ok.
Hypotesen att de mindre lyckade delarna av exempelvis Thatchers politik var helt nödvändiga för att få tillstånd de mer lyckade delarna är intressant men man bör nog förhålla sig skeptisk till den.
Eftersom alternativen i de givna situationerna inte fanns/finns är det alltid spekulationer och antaganden, som gäller vid ett försök till utvärdering. Ingens slutsats kan därför med rätta förväntas stå oemotsagd.
Jonas, hur skulle du från läktaren reformerat den brittiska ekonomin? Vad skulle du ha gjort om du hade varit i Thatchers ställe 1979?
Vad menar du “med de mindre lyckade delarna av Thatchers politik”? Att hon tog fel beslut? (Vilka?) Eller att hon tog beslut som hade positiva effekter på en del områden, men negativa sidoeffekter på andra? Vilka negativa sidoeffekter skulle vi inte ha fått se med en läktarklok politik?
ursäkta slarvet; skall stå 20 år inte 30 som skrivits ang Thatcher´s järnväg!
Hade jag, eller någon annan av oss på bloggen, haft en välgrundad uppfattning kring detta, så hade det nog blivit ett inlägg på detta tema. Nu nöjde vi oss istället med att länka till intressanta debattinlägg som dryftar dessa frågor.
Varför skriver du då:
Hypotesen att de mindre lyckade delarna av exempelvis Thatchers politik var helt nödvändiga för att få tillstånd de mer lyckade delarna är intressant men man bör nog förhålla sig skeptisk till den.
Varför bör man nog hålla sig skeptisk?
Är inte ett av de stora problemen “politikens väsen”, dvs att politiska reformer som inte skapar det önskade resultatet får fortgå istället för att man överger dem, dvs backar från den genomförda politiken med stora politiskt negativa konsekvenser(såväl verkliga som prestigemässiga). Den svenska järnvägsprivatiseringen är ex. på sådan ovilja att ändra sig(ännu värre konsekvenser i UK).
Vilken svensk järnvägsprivatisering?
@Per S; 3 sätt att privatisera. Sälja ut rälsen(småsträckor), sälja ut förbindelsen(vanligast i UK). Upp-delningen av statens(SJ) verksamhet i funktionsenheter(5!) där ansvaret för för funktioner läggs ut på privata företag med SJ som huvudman med ansvar för koordinering och ekonomisk budget. Problemet är att de privata aktörerna inte samtalar med varandra. SJ´s “matris-organisation” fungerar inte bra eftersom det uti i spårområdena opererar flera företag utan kontakt med varandra. Helt galet! Lik förbannat är verksamheten privatiserad eftersom man upphandlat på långa avtalsperioder.
Inte att anses som vanlig underentreprenörsverksamhet på pappret men dock i praktiken!
Aha. Tycker nog att SJ:s användning av underentreprenörer inte riktigt kvalificerar som järnvägsprivatisering. Möjligen tågtrafikdelprivatisering.
@Per S; Då har vi bara olika uppfattningar! Man kan inte ha ett spår för varje privat företag 🙂
Järnväg är ett naturligt monopol, tågtrafik betydligt mindre uppenbart så. Godsbolag, lokaltrafik, regionaltrafik och SJ har samsats eller konkurrerat på spåren åtminstone sedan 1988.
Så länge det inte fanns några bra vägar, bilar, bussar och lastbilar, till ca 1950 kanske så var järnvägen ett naturligt monopol.
Inom transportnäringen konkurrerar nu järnvägarna med bilar, bussar, lastbilar, flygplan, fartyg. Så sälj järnvägsspåren till högstbjudande och låt den som köper dem driva järnväg på dem.
@Per S; Håller med dig om järnvägen som ett naturligt monopol. Men gärna konkurrens på spåret!
Däremot det “borgarna” skapat inom SJ tillhör nog inte de bästa lösningarna. Mindre produktion till högre kostnader och med dålig styrning&kontroll.
Outsourcing = delprivatisering: precis det som M haft som plan med SJ även innan de fick makten tack vare m-folk i ledningen. Det var nära att man med C även sålt ut vattenkraften! Makalöst okunniga om naturliga monopol.
Tyärr har utländska låglöne-arbitrage sugit musten ur järnvägen under för lång tid samtidigt som man inte sköter underhållet sedan 70-talet. Och staten suger ur bolaget minsta vinstpeng istället för att se till att verksamheten får pengar till underhålls- och ersättnings-investeringar. Det tog 20 år innan man erkänt detta tills nyligen!
Thatcher´s järnvägs-privatisering var en makalös skrivbordsprodukt som tog 30 år och miljarder i onödiga utgifter för att inte tala om de enorma samhällskostnader det för med sig när kommunikationerna inte fungerar!
rttck, Per S: Järnvägen är lika mycket ett naturligt monopol som “att cykla till jobbet” är ett naturligt monopol på området “cykla till jobbet”.
Håller med om att Thatcher/Tories utförsäljning av järnvägarna var en katastrof. Men lösningen hade varit att sälja dem till högstbjudande.
Kanalerna i England var privata företag på 1700-talet som revolutionerade transporterna. “Turn-pike roads”, dvs tull-finansierade vägar var privata företag på 1700- och 1800-talen var privata företag som revolutionerade transporterna i England. Järnvägarna var ytterligare privata företag som revolutionerade transporterna. Järnvägarna förstatligades av Labour 1945. Tills dess var de privata. Det hade varit bättre att bara sälja tillbaka dem till högstbjudande.
Tyvärr blev motorvägar i England “gratis” och betalad via skatten. Så när M25, den numera i vissa fall 8-filiga (i båda riktningarna) motorvägen runt London byggdes under Thatcher så blev den nästan genast “den enda parkeringsplats som är synlig från rymden”. Folk började genast pendla längre sträckor.
Hade M25 finansierats med vägtullar hade trafiken varit lägre och kvalitén högre. Precis som på franska motorvägar.
@undertallen; Naturligt monopol ivf i Sverige eftersom vi bara har några få sträckor. England är eller var ivf täckt av spårtäthet till skillnad från Svedala.
Järnvägar har naturligt monopol på järnvägstrafik. Men detta är helt ointressant idag när de också inte har monopol på billiga och snabba transporter.
Det är transportbranschen som vi bör titta på, och där har järnvägar ingen särskild plats. Eller menar du på fullt allvar att ifall järnvägarna lades ner så skulle man inte längre kunna resa fort och snabbt i Sverige?
När min mamma ska åka till Kiruna från Falun tar hon långfärdsbussen. Mycket billigare än att åka tåg sist hon jämförde priser.
Det finns ingen anledning att tro att vinstmaximerande aktörer kommer att sätta ett samhällsekonomiskt effektivt pris på infrastruktur som järnvägar, vägar och liknande. Därför funkar de oftast bäst i länder där de ägs av en någorlunda okorrumperad offentlig aktör.
@undertallen; Ok jag förstår hur du menar. Då håller jag med. Järnvägen bör förstås ses som ett alternativ av många. Men vattenkraften är likafullt ett naturligt monopol trots konkurrerande alternativ. Inget kommer i närheten av dess billighet och det är folket som äger det. Det finns inget pris som är högt nog för vattnets förmåga att i ett slutet system ge den billigaste kraften. Den som äger kraftverken äger denna unika och miljövänliga kraft. Ur samma synvinkel bör järnvägen ses som ett naturligt driftmonopol(i Sverige) med marginell konkurrens på spåret(fraktbolag och några få personbolag). Att bussbolagen kunnat ta mark beror på att järnvägen lagts ned(marginalintäkter). När det gäller godstransporter så betalar inte åkerierna vad vägslitaget kostar förutom lönedumping, s.k arbitrage. Skattebetalarna behövs för att stötta järnvägen. Synd bara att konkurrensen är lite ojust 😦 som t.ex Uppdrag granskning visade.
@undertallen; Pendling på nybyggda privata motorvägar är en trend som beror på att arbetsgivarna bestämmer allt. Folk tvingas långpendla pga t.ex boendekostnader. Vi reser mer än någonsin trots större möjligheter till distansjobb!?
@Per S; SJ skulle inte kunna drivas privat. Det skulle bli bara 2 linjer kvar! Mmö och Gtb och möjligen till Åre :). Men man skulle kanske röja upp en del i hur byråkraterna organiserat verksamheten…till det bättre.
@undertallen oops menade marginalkostnader..inte marginalintäkter ovan)
Du tycks ha en allmän aversion mot skatter! Är inte det en bra deal om utnyttjandet stiger= efterfrågan. En bra kollektiv nyttighet betald över skatten är en investering. En god investering ger underlag för ett bra underhåll av samma slitage. Kan inte se några problem! Om det privata fått bygga vägen mot avgifter så hade antagligen färre åkt men lönsamheten blivit så bra att staten insett att nyttovärdet skulle bli högre om bygget skett via skattsedeln. Tycker det är självklart!
Privatvägar skall byggas där nyttovärdet är lägre.
Per S “sätta ett samhällsekonomiskt effektivt pris på infrastruktur som järnvägar” skriver du. Det är bara fria priser som kan göra det. För att citera Pareto (när han förkastade “pareto-optimalitet” som en absurd tanke), det är de fria marknadskrafterna som måste hjälpa den som vill lösa det matematiska problemet om vad som är optimalt eller inte.
rttck: Byt arbetsgivare! Ifall du inte jobbar inom vård och omsorg så finns det tiotusentals potentiella arbetsgivare. Helt sant är det ju inte, för när politiker t ex bygger teknikcentra på en plats, som Kista, och endast tillåter byggandet av attraktiva bostäder 15-20 km bort, då måste man pendla. Själv bor jag långt borta, men det beror på att min fru och jag valt ett visst sätt att bo för barnens skull. Allt är en fråga om avvägningar.
Angående vattenkraften så är privat äganderätt det effektivaste sätt vi har för att resursoptimera. Skottlands laxälvar var privatägda och hade kristallklart vatten långt innan några miljölagar kom till.
Angående tåg så vet jag inte om det är sant. När Nils Ericson byggde södra och västra stambanan 1855-1862 så planerade man, byggde och tog i drift 80 mil (jag höftar från kartan) räls på sju år. När man byggde malmbanan från Gällivare till Narvik så planerade man lite i förväg, men själva bygget, ca 25 mil tog två-tre år. Då var man tvungen att bygga en linbana i Narvik upp på fjället. Snön ligger kvar 8-9 månader om året.
Så, ifall det inte fanns miljömuppar som hittar sällsynta orkidéer och fjärilar var man än ska bygga något, så borde man med dagens teknik kunna planera, bygga och ta i drift 100 mil räls om året. För nu har vi maskiner istället för handkraft. Istället tänktes “Götalandsbanan” om 44 mil kunna tas i drift år 2030.
http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6talandsbanan
@rttck: Om du har rätt är det ett tecken på att persontrafik med tåg på andra sträckor borde läggas ner – vilket jag inte tror – alternativt att järnvägen är felprissatt. Det är inget tecken på att tågtrafik skulle vara ett naturligt monopol.
@undertallen: Att fria priser alltid är effektiva är en ideologisk dogm – inte nationalekonomi. På grundkursen får man i stället lära sig att en vinstmaximerande aktör kommer att sätta pris över marginalkostnad, och att resursen där icke-rivalitet råder (som på vägar och järnvägar utan trängsel) därför blir underutnyttjad. I de lägena är det fint att ha en aktör som skattevägen kan aggregera betalningsviljan och utnyttja stordriftsfördelarna i naturliga monopol. Faktiskt så fint att nästan alla civiliserade länder gör så.
rttck: Jo, jag har en aversion mot skatter. Ju mer jag lär mig om dem, ju mindre tycker jag om dem. När man tittar efter ser man att det t ex i Storbritannien var läkarna som tryckte på för att förstatliga sjukvården, eftersom konkurrensen drog ner lönerna. 9 av 12 miljoner berörda arbetare hade redan sjukförsäkring 1911 i “Friendly Societies” och nya tillkom ständigt när staten tog över. Så frivillighet fungerar, och det fungerar bättre. En gång i tiden hade vi i Sverige folkrörelser som var frivilliga och som tog hand om vad farbror staten tar hand om idag. Enligt en bok jag just börjat läsa, “Stealing from Each Other” av Browning kostar välfärdsstaten ca 25% av BNP i USA, alltså, utan välfärdsstaten skulle alla vara mycket, mycket rikare.
Per S: Tyvärr har jag inte så stor respekt för nationalekonomi. Konkurrens är inte ett perfekt system, men det är ett bättre system än statlig styrning. Kunskap är fördelad i samhället och kan aldrig centraliseras till en punkt, t ex till staten.
“EN aktör” skriver du. Verklig konkurrens betyder att många, dussintals, kanske hundratals aktörer har ofullständig information, investerar tid och energi på att skaffa sig bättre information och sedan utnyttja denna information bättre.
“Perfect competition” brukar sk moderna ekonomer svänga sig med. Det betyder “total avsaknad av konkurrens”. Det är ett fiktivt tillstånd där alla vet allting. Enligt den teorin har vi “market failure” eftersom Apple, Samsung och Sony inte alla vet vad alla andra vet.
Jag gissar att om man tänker i banor som “market failure”, “perfect competition” eller “the welfare equation” så har man synnerligen svårt att förstå vad Thatcher gjorde i Storbritannien.
Då bryter vi va? Tror man a priori inte på nationalekonomi blir det svårt att argumentera här.
eh.. redan 🙂 Om det är svårt att argumentera eller ej verkar ha mindre betydelse för undertallen. Med religiös övertygelse är allt annat än en extrem blandning av ultraliberalism och konservatism bara trams. Det förklaras alltid med enstaka anekdoter.
Modern nationalekonomi bygger på teorin att någon, ekonomen, staten, regeringen, kan veta saker som inte går att veta. Hur blir det religion att säga att kunskap är distribuerad i samhället och aldrig kan sammanföras i en punkt?
Jenka, varför provar du inte? Försök lära dig allt 9 miljoner svenskar vet och hur de reagerar. Sedan kan du säkert både planera bort bostadsbristen i Stockholm och svara på vad samhällsnyttan av järnvägen mellan Boden och Kiruna är. Om du lyckas med det, kan du sedan latja med “perfekt konkurrens” som förutsätter att någon är allvetande och allsmäktig.
Alltså, försök ta dig mellan “mikro” och “makro” utan att göra antaganden som baseras på kunskap varken du eller någon annan har. Lycka till!
Per S: Jag kanske är enkelspårig, men jag har filosofin att ämnet ekonomi ska försöka förklara hur samhällsekonomin beter sig och varför. Här på Ekonomistas har skribenterna (enligt egen utsago) ingen uppfattning i en av de mest genomdebatterade ekonomiska problemområdena efter kriget: Thatchers reformer. Den makro-ekonomi de verkar förespråka ser inte ut att ha någon bäring på detta problem.
Förlåt att jag hakar på de långsträckta utvikningarna utanför ämnet. Men Undertallens inlägg den 19 april kl 12:46 om hur lång tid det tar att bygga räls i Sverige, förtjänar en kommentar. I civiliserade länder, tar det ofta lång tid att reda ut egendomsfrågor i samband med järnvägsbyggen. Sommaren 2010 hade jag, tillsammans med en kollega, förmånen att medverka i en järnvägsrelaterad konferens i Peking (eller Beijing). Vi lunchade tillsammans med deltagare från Taiwan och diskuterade Kinas enormt omfattande planer på utbyggnad av snabbtåg. Taiwanesen berättade att i Taiwan tar det fem år att bygga en järnväg, men 20 år att reda ut egendomsfrågorna. I diktaturen Kina har man uppenbarligen inte detta problem. Ett exempel på Kinas “effektiva” hantering av egendomsfrågor: När den danske arkitekten kom till Peking för att hjälpa till med konstruktionen av dess bombastiska flygplats, såg han, där flygplatsen skulle stå, ett helt samhälle med massor av hus. Det bodde 20000 människor där. Då dök det upp en kinesisk madam som sade: Oroa dig inte för det – det ordnar jag. Två veckor senare var det bara en platt lerig yta kvar där flygplatsen skulle byggas…
Det är inte bara egendomsfrågor, och i Sverige exproprierade man vilt när man “sanerade” stadskärnor på 60-talet. Min farmors hus låg där Hotel Ferrum i Kiruna har sin parkering nu. Dessutom är Sverige ett otroligt glesbefolkat land, så Kinas inland är en bättre jämförelse än Taiwan eller Kinas kustområden.
Tänk på slussen i Stockholm. Vi skulle kunna ha byggt en ny slussen, rivit den för att den inte blev perfekt, och gjort om detta 4-5 gånger under den tid som det har utretts hur den “perfekta slussen” ska se ut. Jag är övertygad om att det skulle vara mycket svårt att få till något som är fulare än den betongöken vi har idag.
“Miljön” är också en bov i dramat. Jag känner någon som arbetar på SJ och när Botnia-banan byggdes mellan Sundsvall och Umeå så hittades en unik blomma eller häckningsplats för fåglar i vilken riktning spåret än skulle dras. Jag har inget emot miljöskydd, men fåglar flyger och att man hittar en blomma där man letar, precis där järnvägen kanske ska dras. Tittar man lika noga på andra ställen finns det säkert orkidéer, insekter, salamandrar, ugglor, etc, etc, där också.
Min bekant tror att om man förlänger järnvägen norrut så kommer det att gå mycket fortare. Det finns inte lika många sysslolösa biologer kring Skellefteå som kring Umeå.
När man tunnlade genom Nuolja mellan Abisko och Riksgränsen för malmbanan kring 1900 gick det mycket fortare än när man byggde biltunneln 80 år senare. Återigen, man bör vara varsam med miljön, men någon måtta får det väl vara? Man förstörde inte Torne träsk genom att bete sig som man gjorde år 1900. Samma metoder, med 10 gånger bättre maskiner hade gott dugit kring 1980 också.
Undertallen – Även om Du refererar till effektiva och väl genomförda byggprojekt i äldre tid, tror jag inte att Du vill ha snabba och ryckiga byggprojekt som vi sedan ska leva med i flera hundra år. Det finns massor av exempel på väl genomförda byggprojekt i äldre tid som tagit enormt lång tid. Du vill säkert skydda hantverksmässigt byggda hus från den typ av rivningshysteri vi såg på 60-talet, och Du förstår säkert att det behövs biologer för att försvara mångfalden i naturen när den hotas av ensartad massodling. Om Du hade ett hus och skulle bygga till det så skulle Du säkert vilja tänka igenom vad Du ville ha i flera år innan Du satte spaden i jorden. Och Du kanske t o m skulle spara en död trädstam på tomten där ovanliga insekter kunde leva och trivas, bara för variationens skull.
Klart jag vill skydda naturen, men de som är emot byggprojekt gör det ofta inte för att skydda naturen. De vill hindra all “storskalighet”. Det är samma protester runt Amsterdam och Heathrow (London) när de föreslås att det ska byggas en landningsbana till som det är kring Arlanda. Då är något fel. Om du flyger in till Arlanda ser du bara skog, sjöar och ängar. Det bor säkert 1000 invånare per km2 kring Heathrow och Shiphol. Är det 20 kring Arlanda?
Man började faktiskt bygga prefabricerade hus i Sverige under 1800-talet, men de var då vackra. Det var, såvitt jag kan se, tillkomsten av “kommunteknisk” översyn 1931, planering av experter, som gjorde husen fula, inte bristen på hantverksskicklighet, även om det senare givetvis hjälpte till. Fönster med träkarmar, av kärnvirke skulle gå att massfabricera idag också. Pga det längre avståndet mellan glasen har de ungefär samma K-värde som moderna treglasfönster, i synnerhet om man skruvar på extrafönster på vintern.
Dörrfoder som är 12 cm brett och profilfräst eller spegeldörrar är inte rocket science. Fast med i princip två byggbolag och krav på uppfyllande av svensk byggnorm så blir det fult som stryk. Det finns ju inte ens vackra gravstenar idag, för deras utseenden och storlekar är reglerade.
Precis….respekt kallas det!
Jeffrey Sachs har under lång tid försökt ta revansch för sitt medmisslyckande i den ryska reform-kampanjen på 90-talet som styrdes från ett antal ekonomer varav en var J.S och en annan vår egen Anders Åslund. Nu var förstås inte all utveckling deras fel. Särskilt Jeff har jag alltid sett som en integritetsstark person, här i ett sanningssammanhang man sällan hör i etablerade kretsar.
Lyssna noga och njut!
Jag kanske borde säga att jag tidigare inte delat varken JS eller Åslunds nyliberala idéer men att syndarna borde få en chans till. Märkligt nog intar båda två positioner som tycks divergera från tidigare ideologisk bas. Att jobba för FN som JS är förstås en ställning som inte är förenlig med varken Cato´s eller Chicago-skolans ordinationer. Är han möjligen en man med kluven tunga? Som byter åsikter med jobbet! Ja han lär inte vara den första isf!
Att vilja bryta upp ett kommunistiskt system är väl inte nyliberalism?
@Jenka; Kanske var jag lite otydlig här eller! JS företrädde sådana idéer innan han blev “FN-tjänsteman”. Det är stor skillnad på metoder. Jag tror du inser det!
Dagens kris är de facto resultatet av en politik som har sitt ursprung i de tankar JS företrädde som medicin för Ryssland på 90-talet. Även om Rysslands situation knappast kan jämföras med väst-problemen efter 70-talet. “Chock-doktrinen” som applicerades är en analogi med vad Chicago-skolan infört i andra länder.