I diskussionen om standardiserade prov i skolan finns en legitim oro för att ett ökat fokus på provresultat kan tränga undan skolans mer subtila uppdrag. Det finns även en syn att svenska elevers svaga resultat i internationella jämförelser beror på att arbetar på ett tillämpat sätt som tränar deras självständighet och kreativitet, men kanske inte maximerar provresultaten. (Intressant nog anser vissa finska forskare att de finska elevernas framgångar beror på att den finska skolan har ett praktiskt fokus som tränar elever i att dra egna slutsatser.)
Det kan därför vara intressant att veta om internationella provjämförelser fångar något som vi faktiskt är intresserade av. Figuren nedan visar det starka sambandet mellan ekonomisk tillväxt (1960-2000) och landets genomsnittliga resultat på olika internationella prov, efter att hänsyn tagits till initial BNP/capita och initial genomsnittlig utbildningslängd (från denna studie).
Sambandet mellan tillväxt och utbildningslängd (efter att hänsyn tagits till genomsnittliga provresultat och initial BNP/capita) är däremot inte riktigt lika tydligt…
Tillväxt är inte allt och korrelation är inte kausalitet (en fråga som diskuteras utförligt i studien) men nog visar dessa figurer att det finns anledning att se på nedanstående svenska resultatutveckling med viss oro.
Ekonomistas 
Visst finns det anledning till oro.
PRIMO:
För att Paul Romer och modern endogen tillväxtteori – där kunskap görs till tillväxtens viktigaste drivkraft –
tydligt visar att med bättre kunskaper kan tillväxten öka även om de materiella resurserna är begränsade.
Förklaringen till ”varför vi är så rika och de så fattiga” står till stor del att finna här.
Om än långt ifrån ensam (avgörande bidrag kom tidigare från exempelvis Joseph Schumpeter och Erik Dahmén) har Romer övertygande visat på kunskapsproduktionens betydelse för skapandet av nationernas välfärd.
Om idéer och kunskaper spelar en så avgörande roll för långsiktig tillväxt och välfärd borde betydligt mer av den ekonomiska debatten – precis som här på Ekonomistas -handla om utbildningsstrategier, forskningssatsningar och lärarlöner.
Kunskap är som Romer visar det lokomotiv som driver den ekonomiska tillväxten och människors välfärd framåt.
Ur det perspektiver sett finns det all anledning att bli oroad av IEA-undersökningarna.
SECONDO: Det som dock är ännu mer oroande och irriterande för en lärarutbildare är att så många kollegor runt om i landet har just, precis som du skriver Jonas, det strutsliknande förhållningssättet “att svenska elevers svaga resultat i internationella jämförelser beror på att de arbetar på ett tillämpat sätt som tränar deras självständighet och kreativitet men kanske inte maximerar provresultaten.”
Man kan inte annat än ta sig för pannan inför denna problembeskrivning. Ska man kunna göra något åt problem, måste man börja med att rakryggat våga se sanningen i vitögat. Allt annat är intellektuellt ohederliga dimridåer och ovärdigt ett forskarsamhälle värt namnet!
Det räcker inte att satsa på mer utbildning för att få ekonomisk tillväxt. Historiskt sett har många länder satsat på utbildning men inte fått någon tillväxt. Detta beror på att det enbart är enskilda individer som kan skapa tillväxt.
En kollektiv enhet som “ekonomin” är ingen levande varelse som kan agera på egen hand. Det är endast individen som kan agera. Därför krävs det ekonomisk frihet och en stark privat äganderätt som är skyddad av rättssystemet.
De individer som driver den ekonomiska tillväxten är entreprenörerna. Det är endast entreprenörerna som kan fatta beslut om vad som ska produceras och om vilka produktionsresurser som ska användas. Entreprenörerna måste finansiera produktionen genom att använda sparandet i ekonomin (eftersom produktionen kommer före konsumtionen).
Det är kapitalisterna som sparar i ekonomin (kapitalisterna konsumerar mindre än vad de producerar). Entreprenörerna kan även vara kapitalister och framförallt måste entreprenörerna besluta att spara försäljningsintäkterna i företaget (att inte ta ut pengarna för att konsumera) för att det ska vara möjligt att kunna producera nya produkter.
Det är också entreprenörerna som väljer att satsa pengar på forskning och utveckling. Det är entreprenörerna som väljer att anställa kunniga människor (vissa människor är genier inom sitt område). Däremot är teknikutveckling egentligen inte en faktor för sig eftersom tekniken enbart kan vara inbyggd i det fasta kapitalet (maskiner, byggnader osv) samt i det rörliga kapitalet (förbrukas direkt i produktionsprocessen).
Ekonomisk tillväxt kräver även att kapitalstrukturen blir längre och att den innehåller fler produktionssteg. Detta utökar arbetsdelningen och gör att allt fler komplexa produkter kan produceras. Först måste naturresurserna bearbetas till rörliga kapitalvaror i ett otal steg, därefter måste fasta kapitalvaror produceras till varje steg i kedjan, det är först därefter som konsumentprodukter kan tillverkas.
Detta är en process som inte sker automatiskt oavsett vad ekonomer och politiker får för sig. I en marknadsekonomi kan företagens produktion enbart få rätt förhållande till andra företags produktion genom vinstsystemet. Produktionen organiseras både horisontellt (vilka produkter efterfrågar konsumenterna) och vertikalt (produktionen sker i en kedja).
I en ekonomi med marknadsränta och stabil penningmängd, har vinsterna i ekonomin en tendens att bli lika höga. Företag med låga vinster frigör produktionsresurser och företag med höga vinster skaffar nya produktionsresurser. Därmed finns det en tendens att vinsterna utjämnas mellan företagen och att företagens produktion får rätt förhållande till andra företags produktion.
Jag är böjd att hålla med Syll. År efter år har vi hört samma visa. Våra elever är inte sämre, de lär sig bara saker som inte är mätbara, så egentligen är vi lika bra eller tom bättre.
Dessutom är vi mycket snällare…
Den refererade studien bygger på 12 olika internationella studier/kunskapsmätningar gjorda mellan 1964 och 2003.
Ni som inte har internationella kunskapsmätningar som nördintresse eller födkrok, tror ni att det finns någon allmän trend för Sverige under dessa år och när tror ni svenska elever presterar sitt internationellt sett bästa resultat under denna tid?
Svaren är att det inte finns någon trend, Sverige ligger stadigt mitt i fältet eller möjligen något över medel och den bästa prestationen görs tjugohundraett (i läsförståelse för tioåringar).
Observera att detta inte står i motsats till den högst verkliga trend som finns under de senaste 10-15 åren och som Vlachos visar med sin sista tabell.
(den uppmärksamme återfinner en ännu bättre svensk prestation i denna tabell men just den delstudien finns inte med bland de studier som ligger till grund för den refererade studien.)
kul med den finska referensen, man hör ju ibland annars att Finland lyckas genom en auktoritär lärarstil som lär ut fakta som (sägs) premieras i de internationella mätningarna. f ö så finns en annan variant av den refererade studien med lite annat fokus här: http://www.nber.org/papers/w16515 (vet inte hur man tjusigt länkar artiklar med ett färgat ord i texten…)
Camilo
Självklart att fakta premieras. Det är liksom en av skolans viktigaste deluppgifter. Och naturligtvis också det som mäts i Europa.
Den Svenska skolans grundide är, att lära ut saker som inte kan mätas och därför inte heller betygsättas, vilket skulle göra betyg onödiga och på ett sådant sätt inte utsätta de stackars eleverna för någon form av mätning överhuvudtaget, vilket de små liven inte lär skall tåla.
Att brist på krav i sin tur gör kravuppfyllelse egal är ju inte de små liven sena att föstå. Resten är historia…
Själv haft skolgång i Finland och spärrar fortfarande upp ögonen i pur förvåning…
Något som bör läras ut i skolan är hur man för en diskussion med en medmänniska utan att konstant använda sig av sarkasmer och förlöjliganden.
Hur bör man se på att utbildningsresultat samvarierar så starkt med mått på nationell intelligens? Är det en artefakt eller något verkligt som är intressant?
“Unadjusted TIMSS scores correlated with national intelligence levels r=.89”
“The g-Factor of International Cognitive Ability Comparisons”, HEINER RINDERMANN
Click to access 07EJPall.pdf
Det finns en mängd faktorer som samvarierar med inkomst som i sin tur kan påverka människors kognitiva förmåga. Det rör sig om allt från undernäring under fosterstadiet till kvaliteten på senare utbildning och hur intellektuellt stimulerande arbetsuppgifter befolkningen har. Så jag skulle säga att det är inte är uttryck för något särskilt intressant. Notera för övrigt att de tillväxtsamband som är plottade ovan rensat för initial BNP/capita.
Mitt svar på denna fråga belyser även kausalitetsproblemet i studien ovan: det finns all anlending att tro att höjd inkomst leder till att befolkningen presterar bättre på prov som PISA och TIMSS. Samtidigt ska sägas att sambandet mellan PISA/TIMSS och tillväxt är starkt även inom OECD-länder.
Om man nu bara kunde få ut korrekta mönstringsdata från Kina, Nordkorea, Vitryssland och Ukraina…
I ovanstående länk sid 74 finns ett diagram med kognitiv förmåga (utbildningsresultat?) skattad från Pisa på y-axeln, och nationell IQ på x. (Om jag uppfattat saken rätt. Originalkälla är Nyborg 2005)
Tyskland, Österrike, Italien verkar få betydligt sämre utbildningsresultat än vad de “borde få”.
Finland, Irland och Tjeckien får bättre. Skillnaden i kognitiv förmåga mellan ex Uruguay är liten, medan skillnaden i utbildningsresultat är mycket stor.
Japan, Kina och Singapore har växt snabbt under en tid, har man bra IQ-test data för dem när de var fattigare?
Parasites and pathogens may explain why people in some parts of the world are cleverer than those in others
http://www.economist.com/node/16479286
Andreas.
Du behöver inte ta åt Dig. Griniga gamla gubbar, som jag, bara BLIR sarkastiska när de upptäckt att 40 år av gnällande inte har gjort någon nytta.
Du hamnar också här så småningom…
Välkommen.
Andreas
Jmfr Stig Malm:
“Skall man som representant en fredag-lördag-söndag sitta på kongress och bara ha en valbar människa?
Det klarade Ryssland för femtio år sedan…”
Apropå griniga gamla gubbar…
Kristian:
haha. Tack
“Det finns även en syn att svenska elevers svaga resultat i internationella jämförelser beror på att arbetar på ett tillämpat sätt som tränar deras självständighet och kreativitet, men kanske inte maximerar provresultaten. ”
Detta vore inte omöjligt, men nog låter det mer som en bortförklaring än som en förklaring (framförallt då “dumbing down” är ett bekannt problem i dagsläget). Hur det ser ut i detalj idag vet jag inte, men när jag gick i skolan (1982-1994) var eget tänkande sällan stort skrivet. Tvärtom fanns det starka drag av indoktrinering och auktoritetstro, inklusive många lärare som höll FN för ofelbart på varje fält där FN uttalade sig.
Vad jag ofta har sett i debatten, framförallt med en blick på USA, är att “eget tänkande” ofta betyder “att själv tänka om dem frågor som läraren [eller läroboken, skolstyrelsen, …] väljer från det perspektiv/med vikt på den aspekt som läraren har valt”—och där det gäller att “själv” komma till den slutsats som läraren förespråkar…
Det är naturligtvis inte omöjligt vilket föranledde frågan bakom detta inlägg: fångar provresultaten något vi är intresserade av? Svaret på denna fråga måste vara ja, oavsett om vi beaktar ekonomisk tillväxt eller det faktum att innehållet i PISA och TIMSS faktiskt fångar den svenska skolans mål. Eftersom målen varit desamma sedan mitten av 90-talet så betyder det att måluppfyllelsen är betydligt sämre idag än för 15 år sedan.
Sedan tycker jag det vore spännande med en ärligt menad utvärdering av hur svenska elevers kreativitet och förmåga till självständigt tänkande faktiskt utvecklats. Att bara – som ofta görs – anta att dessa förmågor förbättras i takt med att resultaten på proven försämras är helt enkelt inte seriöst.
Det är ju lite klurigt att utvärdera förändringen eftersom vi saknar bra undersökningar från tiden innan dessa egenskaper hamnade i centrum av skoldebatten.
Sedan är det vad jag förstår så att vad vi kallar självständigt tänkande i stor utsträckning är domänberoende.
Exempel: Att man kan tänka självständigt kring hockeytaktik, exempelvis göra en matchanalys och komma med vettiga förslag på taktiska förändringar betyder inte att man i särskilt stor utsträckning kan tänka självständigt kring säg partipolitik.
Det hela är en aning ironiskt ur ett svenskt skolperspektiv om jag förstått det rätt, eftersom det verkar som att om man vill att ett skolbarn ska kunna tänka självständigt kring naturresursanvändning så ska man inte träna barnet i självständigt tänkande utan framförallt undervisa om naturresurser.
Antalet “unga” som startade företag och skaffade F-skattsedel var mer än 100 procent högre 2008 (6617 personer) än 1998.
Jag håller med om att det inte är seriöst att ursäkta de sjunkade resultaten i PISA/TIMSS med att svenska elever, utan grund, påstås vara så bra på mycket annat.
Det är emellertid bara början, för även om det vore så att svenska elever är bättre på annat, måste man visa att dessa förmågor gynnas av att man blir sämre på det som PISA/TIMSS mäter. Annars återstå bara att ignorera undersökningarna genom att hävda att det de mäter är ovidkommande.
Precis, Niklas. Ibland får man intrycket att de försämrade PISA-resultaten orsakar de omätbara förbättringarna. När jag i olika sammanhang bett om förtydligande om det verkligen är det som menas så vill dock i allmänhet ingen som vill tilstå att det är det man menar.
Jonas, ang:
“Sedan tycker jag det vore spännande med en ärligt menad utvärdering av hur svenska elevers kreativitet och förmåga till självständigt tänkande faktiskt utvecklats. Att bara – som ofta görs – anta att dessa förmågor förbättras i takt med att resultaten på proven försämras är helt enkelt inte seriöst.”
Hålled med. Men: Åtminstone mattedelen i de internationella mätningarna är väl ett hyfsat mått på kreativitet? Det går inte att lära sig saker mekaniskt och sedan prestera på proven utan man måste verkligen förstå matematiska samband och sedan använda denna förståelse för att angripa nya problem, det är väl det som är kreativitet och självständigt tänkande? I den mån jag har rätt finns det förstås ännu mer anledning till oro eftersom även sådana egenskaper då kan sägas ha sjunkit i Sverige.
Jag är inte kapabel att bedöma i vilket utsträckning olika förmågor mäts med dessa undersökningar. De som för fram argumentet bör dock samtidigt sträva efter att specificera vad man egentligen menar och vilka belägg man har för sina påståenden.
Sedan är min något ytliga läsning av PISA och TIMSS att svenska elever tenderar att prestera förhållandevis bra på mekaniska uppgifter och förhållandevis dåligt på den som kräver mer självständigt tänkande och djupare förståelse. Kanske våra PISA/TIMSS-experter i publiken kan bekräfta eller dementera detta intryck?
Till dessa experter hör jag inte, men en intressant iaktagelse är att matematiken har väldigt olika karaktär på olika svårighetsnivåer. Med en blick på Camilos kommentar: Enkel skolmatematik (inklusive division, bråktal, och det mest elementära algebran) kan man faktiskt klara genom mekanisk utförande av utantillärda algoritmer (och i skolan lärde vi dem också som sådana). Eget tänkande, kreativitet, och förståelse blir sedan viktigare och viktigare ju högre upp man kommer och ju mer abstrakt matematiken blir. Här är det dock så att den “halv-höga” matematiken ges mindre och mindre utrymme på gymnasieskolan. Tex var det som idag kallas Matematik E obligatorisk på N på min tid, men inte idag. Enligt påståenden ur andra hand lär även kursinnehållet inom “bokstäverna” ha mjukats upp.
(Sedan kan man diskutera i vilken mån matematiken tränar tänkande och i vilken mån den filtrerar efter medfödd tankeförmåga. Båda faktorerna spelar in, och troligen har de med större medfödd förmåga ett större utbyte av mer matematik än svagare huvuden.)
Den forskare som funderar ut ett sätt att mäta kreativitet på måste vara sannerligen kreativ!
*”synnerligen” kanske passar bättre in i den meningen.
Om man går in på hjärnfunktioner så måste egentligen kreativitet uppstå ur igenkännelsen av hur liknande situationer löses. Har man inte upplevt “aha” uppstår inte “aha” ur ingenstans, hur kreativa föräldrar man än genetiskt råkar ha.
Eftersom hjärnan är en kognitiv maskin uppstår inte lärdom ur ett mystiskt “intet”.
På Newsmill pågår nu en debatt om den kommunaliserade skolan som i högsta grad berör frågor vi diskuterat på den här tråden. Inte minst intressant att läsa är vad en av kommunaliseringens stora tillskyndare – Kjell-Olof Feldt – idag har att säga om vad tjugo års kommunalt huvudmannaskap för svensk skola har levererat [mina kommentarer finns på http://larspsyll.wordpress.com/2011/03/16/den-kommunaliserade-skolan/ ]
Innebär detta, vilket Sverigedemokraterna hävdar, att ökad invandring leder till lägre tillväxt om man gör antagandet att en ökning av invandringen leder till lägre test scores?
Andreas. Lite sen i svaret här, men det är ju det artikeln ovan handlar om. Svenskas skolan rasar som en sten i PISA huvudsakligen på grund av invandring av analfabeter från U-länder. Naturligtvis förstärkt av svenskt framgångsrikt ghetto-byggande som göra alla i ghettot till lågpresterare. Samtidigt säger ju undersökningen ovan att sambandet mellan resultat i PISA TIMSS är starkt. Alltså: Hög invandring av outbildad U-landsbefolkning ger lägre tillväxt. Inte så konstigt.
http://sdpartille.wordpress.com/2011/08/23/det-finns-ju-dom-som-innan-bara-vallat-faren/
Länk till rapporten ges ovan: Nyanländas etablering :
Click to access nyanlandas-etablering-2011.pdf
53% av de 4134 har ingen utbildning alls! Läs på sidan 8 av 78 i PDF-filen. Man är livrädd för att detta faktum ska få för stor spridning, så man skriver:
“Cirka 47 procent av målgruppen har förgymnasial utbildning eller högre”
Detta innebär att 53% har i stort sett ingen utbildning alls. De flesta är antagligen analfabeter helt och hållet. Kanske några av dessa outbildade 53% har gått ett tag i Koranskola och lärt sig läsa Koranen.
rättning…..”sambandet mellan resultat i PISA och TIMSS och tillväxten i ett land är starkt…Alltså…”
Jag diskuterar inte med Sverigedemokrater. Och jag vet, det är väl ett “personangrepp” det med…
Varför inte? Det är väl bästa sätter att göra dem färre. För övrigt diskuterar du väl med kommunister (Åsa Hirdman). Vad är skillnaden?
lg:
Jag håller helt med dig om det men det tar tid och och energi för mig sånt här och just nu orkar jag inte. Diskussionen med Åsa (och en diskussion med Ullvskog via e-mail angående hennes lögner om effekterna av jobbskatteavdraget) har gjort att jag inte orkar bråka mer nu på ett tag 🙂
Jag diskuterade lite grann med SD när det här inlägget gjordes. Hade jag varit mer intelligent och kunnig och hade det kanske inte tagit lika mycket energi. Men nu orkar jag bara inte. Dessutom lär jag ju knappast kunna omvända dem.
Jag vill också ha sagt att jag må ha meningsskiljaktigheter med en sån som Åsa men kan ändå respektera att hon kämpar för det som hon anser vara rättvisa. SD vill bara sparka ut alla invandrare oavsett vad de påstår.
Mellan 2000-2009 ändrades inte andelen elever med utländsk bakgrund som skrev PISA. Alltså kan detta inte förklara den nedgång på ca 0,25 standardavvikelser som vi sett under denna period. Nedgången bland elever med olika bakgrund ser likadan ut och skillnaden mellan invandrade elever i Sverige och Finland är lika stor som mellan inhemska elever.
Man kan även beakta att skillnaden mellan svenskfödda elever och elever med utl bakgrund är ca en halv standardavvikelse i mätbara skolresultat. Andelen elever med utl bakgrund i åk 9 har under 2000-talet öegat på drygt 10 procent. Rent mekaniskt motsvarar detta alltså ca 0,05 standardavvikelser. Skillnaden mot Finland i PISA är mångdubbelt större (ca 0,7 standardavvikelser, om jag inte missminner mig).