I fredags höll finansdepartementet en temadag om inkomstojämlikhet och fattigdom. Några av Europas främsta forskare inom området deltog, bl a Anthony Atkinson vid Oxford och Frank Cowell vid LSE.
Ett av föredragen innehöll skarp kritik mot EU:s nya riktlinjer i målet att minska fattigdomen med 20 miljoner personer till 2020. Den irländske fattigdomsexperten Brian Nolan hävdade att EU:s nya sätt att mäta fattigdom både inkluderar folk som inte är fattiga samt påverkar ambitionen om hur målet ska uppnås. Noterbart är att det verkar vara Sverige och Tyskland som ligger bakom försämringen.
Det största felet, enligt Nolan, är att EU kompletterat sina tidigare två fattigdomskriterier med ett tredje som egentligen inte mäter fattigdom. Tidigare ingick inkomstfattigdom (inkomst under 60% av sitt lands medianinkomst) och materiell fattigdom (saknar tillgång till minst tre av nio basala hushållsföremål). Nu ska även jobblöshet (jobless), eller arbetslöshet, ingå, vilket särskilt drivits fram av Sverige. Regeringen skriver i en faktapromemoria från januari 2011: “Regeringen betonar vikten av att fattigdomsbekämpning har en tydlig arbetsmarknadsdimension och välkomnar därför att plattformen innehåller insatser som syftar till att främja arbete för personer som står långt från arbetsmarknaden.”
Problemen med det nya sättet att mäta är dock flera. Trots att de fattiga har ökat från 80 miljoner till 120 miljoner är målet fortfarande 20 miljoner färre fattiga. Med andra ord har EU gått från att vilja minska fattigdomen med en fjärdel till en sjättedel. Vidare är jobblöshet ett mångtydigt mått. Det bygger på variabeln arbetsinstensitet i EU-SILC som är en kvot mellan a) de månader som alla mellan 16 och 64 år i hushållet arbetar och b) samtliga månader de kunde ha arbetat. Är kvoten lägre än 0.2 (20%) är hushållet “jobblöst”. Eftersom EU definierar hushåll som fattiga om de endast uppfyller ett av de tre måtten kan alltså rika som frivilligt väljer att inte jobba tack vare stora kapitalinkomster ändå räknas som fattiga.
Bilden nedan illustrerar problemet. Den visar vilken social klass (baserat på EU-harmoniserade socioekonomiska klasser) som hushållen i respektive fattigdomskriterier tillhör (källa). Som synes finns en tydlig social gradient, dvs koppling mellan fattigdom och social klass, för såväl inkomstfattiga som materiellt fattiga hushåll. De jobblösa däremot tillhör i betydligt högre utsträckning (tre gånger så stor andel) de två översta socialklasserna och klart mindre de lägsta socialklasserna.
Vilken är då slutsatsen? Om man ska följa Brian Nolans rekommendation är den att EU bör utesluta de jobblösa ur sin fattigdomsdefinition eftersom denna grupp innehåller en stor mängd personer som inte kan anses fattiga i traditionell bemärkelse. EU bör såldes återgå till ett mått med endast två fattigdomskriterier. Även om arbetslöshet och utanförskap fortfarande är fenomen som bör bekämpas aktivt vore det olyckligt om den kampen satte käppar i hjulen för fattigdomsbekämpningen. Det gynnar varken de fattiga eller de i utanförskap.
Ekonomistas 
Jag måste säga att jag inte förstår mig på EU samt Sveriges inställning i frågan om inkomstojämlikhet.
Sveriges inställning har ju varit att EU ska låta bli de nationella välfärdssystemen. Det är en angelägenhet enbart för varje land hur de anordnar sin välfärd, socialförsäkringssystem, (förutom pensioner). EU var inte avsett att vara en social union utan en frihandels union med fri rörlighet av människor, kapital och varor. (Tyskland och Frankrike försöker driva denna fråga men har hittills stoppats av det anglosaxiska frihandels blocket, inkluderar Nord Europa samt numer även delar av forna Östeuropa och hela Baltikum)
Det är absurt att EU byråkrater ska bestämma vad ett enskilt land har för fattigdomsnivåer, en mer absurt blir det när måttet är relativt för varje land. Hade målet varit absolut dvs ett Europeisk mål som motsvarade det globala FN målet att alla minst ska ha en dollar om dagen hade det varit mer förståeligt.
Den enda rekommendation som borde följas att detta projekt borde omedelbart läggas ner och Sverige omedelbart frånträda.
Kanske har den svenska regeringen lagt till arbetskriteriet då man lagt märke till att de andra måtten är lite skumma. Är man fattig om man inte har råd med en bil? Inkomstkriteriet är intressant då man verkar kunna minska fattigdomen genom att låta fattiga människor invandra.
Antag att ett land har 6 miljoner människor som tjänar 20 000 kr i månaden och 5 miljoner som tjänar 10 000 kr. I landet bor då 5 miljoner fattiga, eller 45 procent av befolkningen. Nu låter man 2 miljoner personer invandra som tjänar 10 000 kr. Antalet fattiga blir då 0! Fattigdomen avskaffades genom att medianinkomsten sänktes.
Bra idé. Schysst exempel.
Och jag som trodde att man använde medianen för att inte genomsnittet (speciellt dom riktigt höga inkomsterna) inte skall skeva resultatet, varken i termer av analys av inkomstutveckling eller resultatet av fattigdomskriterier!
Hoppas att du en dag hittar en ekonomi där en extern chock som “fattiginvandring” och den underliggande inkomstfördelingen orsakar ett -50% skutt i medianen. Pà dom flesta empiriska inkomstfördelingar funkar det nog inte.
Per H,
Det omvända kan också gälla. Du kan importera fattigdom så att trots att du i ditt eget land lyckats mer eller mindre utrota fattigdom så kan den relativa fattigdomen öka genom immigration av lågutbildade. Ett exempel är USA där fattigdomen bland fattiga vita och fattiga svarta drastiskt har minskats sedan 1980 trots detta har den relativa fattigdomen ökat pga av immigration av fattiga och lågutbildade Mexikaner. Se artikel nedan.
Jag undrar hur det ser ut i Sverige om vi bortser från invandringen sedan ca 1980 då Sverige bytte invandringspolitik från arbetskraftsinvandring till flyktinginvandring? Jag misstänker att det ser exakt ut som i USA. Inkomstojämlikheten har inte ökat utan den har importerats.
Robert Samuelson Washington Post September 5, 2007 artikel
Importing Poverty
Vafalls, är moi FATTIG? Moi äter inte protein varje dag, har inte haft semester >1v, saknar bil och tvättmaskin.
Briljant föreläsning av Branco Milanovic om inkomstojämlikhet “The Haves and Have Nots” på LSE den 8e februari 2011
http://www2.lse.ac.uk/newsAndMedia/videoAndAudio/publicEventsVideos/publicEventsVideosPrevious.aspx
Mått 1 är vansinnigt. Mått 2 är lite nyckfullt. Mått 3 mäter snarare sociala problem.
Tillsammans ger de förmodligen en bättre bild än måtten vart och ett för sig. Men det bästa vore förstås att sluta kalla måtten för “fattigdomsmått”, vare sig enskilt eller i klump.