Svenska Dagbladet berättar i dag om hur tennisspelaren Pim-Pim Johansson har använt nationalekonomisk analys för att förbättra sitt och andras spel. Mer specifikt använder han spelteori med nobelpristagaren John Nash som förebild. SvD-artikeln handlar huvudsakligen om statistik, men förmodligen finns det djupare strategiska resonemang bakom det Johansson har gjort – att använda hårda andraservar bör exempelvis vara mer framgångsrikt om de är oväntade än om man alltid gör det. Artikeln från American Economic Review som Johanssons analys bygger på verkar intressant. En utmärkt oteknisk inledning till ämnet är annars Thinking Strategically av Avinash Dixit och Barry Nalebuff. Där finns även några tillämpningar från sportvärlden.
Comments
Trackbacks
-
[…] aktiedepån. Jag hittade en ny blogg, Ekonomistas, med välskrivna och intressanta inlägg om t ex spelteori och företagande, som tycks kunna bidra till detta perspektiv. Hoppas att entusiasmen hänger i […]
Ekonomistas 
För den som är mer intresserad av fotboll än tennis har nationalekonomen Ignacio Palacios-Huerta med medförfattare visat att professionella fotbollsspelare gör straffsparkar som goda spelteoretiker och att de dessutom är bättre på att spela betydligt mer abstrakta spel som också kräver slumpmässigt beteende.
SvD artikeln som Martin refererar är intressant. Men en komplikation med att använda historisk data (genererad under en viss uppsättning restriktioner) för att lägga upp en vinnande strategi såsom föreslås i artikeln — exempelvis att slå hårda andraservar — är att även motståndaren agerar strategiskt, och då är det inte längre säkert att den hårda andraserven längre är en optimal strategi trots att det tidigare varit det. Det är är problematiskt med extern validitet i en värld där människor ändrar sitt beteende.
Mycket intressant (inlägg och kommentarer). En fråga är hur mycket sportbeteende som är explicit kalkylerat i spelteoretiska termer och hur mycket som sker “på känsla”, som om en sådan kalkyl genomfördes. (Jfr. med Milton Friedmans biljardresonemang i “The Methodology of Positive Economics” i Essays in Positive Economics (University of Chicago Press, 1953).)
Tidigare trodde jag, uppenbart felaktigt, att sport enbart var intressant av estetiska skäl.
Erik – Så är det ju naturligtvis. Jag tror Pim-Pim och hans bror bortser från att motståndarna agerar strategiskt. Trots det kan man, som Palacios-Huerta, verifiera teorier med historisk data.
Niclas – Min egna uppfattning är att nästan allt sker på känsla, och mycket lite enligt teorier. Trots det borde den hårda konkurrensen slå ut individer vars “känsla” ligger långt bort från teorierna.