Varför kommunerna inte höjer lärarnas löner

När kommunerna 1991 tog över arbetsgivaransvaret för landets lärare gick lärarna från att ha en arbetsgivare med monopolmakt till att ha 300 lokala monopsonister som arbetsgivare. En möjlighet var att kommunerna därmed skulle börja konkurrera med varandra om lärarna vilket skulle driva upp lönerna. Lärarkårens miserabla löneutveckling tyder dock på att detta inte hänt. Frågan är varför?

En möjlig, eller kanske till och med trolig, förklaring är att medan kommunerna faktiskt agerar som vinstmaximerande monopsonister så agerade staten på annat sätt när den var arbetsgivare. Den huvudsakliga orsaken till denna skillnad står att finna i att avkastningen på utbildning är något som ligger långt fram i tiden och som inte enbart kommer den enskilda kommunen till del. Kommunen själv bär alltså bara en liten del av kostnaden för en försämrad utbildning.

Mer specifikt har kommunen ingen anledning att ta hänsyn till landets framtida lärarförsörjning eftersom detta är något som påverkar landets alla kommuner. Bättre då att maximera nettoavkastningen på det nuvarande lärarbeståndet och låta någon annan ta ansvar för helheten. Ur kommunens synvinkel är det alltså helt rationellt att hålla nere lärarlönerna så mycket som möjligt, precis som att det är rationellt av enskilda fiskare att på gemensamma fiskevatten strunta i fiskebeståndets fortlevnad.

Konkurrensen från friskolorna verkar kunna leda till något högre lärarlöner. Eftersom friskolorna är marginalaktörer i de flesta kommuner och har en budget som bestäms av den kommunala skolpengen är det emellertid knappast troligt att denna konkurrens kommer att leda till en lönenivå som optimerar landets framtida lärarförsörjning. Problematiken belyser den gamla insikten att decentralisering av offentlig verksamhet inte är någon bra idé om det finns stora externaliteter mellan kommunerna.

Att höja lönerna för landets ca 100 000 lärare med 10 000 kronor per månad skulle kosta 18 miljarder kronor om året. En del av detta skulle komma tillbaka i form av skatt så totalt kanske vi pratar om 10-12 miljarder. Huruvida en sådan löneökning är önskvärd eller inte vet jag inte, men det är ett problem att staten i dagsläget saknar verktyg för att driva igenom en sådan löneökning; höjda statsbidrag tenderar ju att hamna lite varstans i den kommunala budgeten.

Kanske är det i detta ljus man ska se regeringens ogenomtänkta förslag om en lärarlegitimation — som ett utslag av frustration. Förståeligt måhända, men i stället för att göra saker och ting värre så borde regeringen angripa problemets kärna.

Comments

  1. Thomas Wihlborg says:

    Ja, så är det!

    Och rektorer styrs de facto efter budget, in efter pedagogiskt resultat.
    För precis som du skriver, är inte pedagogiskt resultat en kommunal fråga.

    Skolfrågor diskuteras ju också huvudsakligen på riksplanet.

    Återförstatliga skolan snarast!

  2. Thomas Wihlborg says:

    Menar förstås att skolans resultat blir det vi styr skolan emot.

    Hur ska vi kunna få bra pedagogiska resultat av en kommunal skola?

  3. Ola Andersson says:

    Jonas, vet du vad som hänt med utbudet av lärare över tidsperioden? Om de blivit fler (relativt sett) kan det också bidragit till löneutfallet.

    • Jag vet inte riktigt hur man ska undersöka det men man kan konstera att den genomsnittliga förmågan hos nya lärare sjunkit under perioden (oavsett hur denna mäts). Samtidigt finns det tecken på ett allt större läraröverskott vilket kan förklaras med att arbetsgivarna inte bryr sig om kvalitet. Mekanismen är i princip densamma; kommunerna är inte villiga att betala för kvalitet eftersom värdet av en bättre utbildning till stor del tillfaller andra.

  4. Lars P Syll says:

    Glasklar och helt riktig analys!
    De allianspartier som är emot skrotandet av kommunalt huvudmannaskap skulle ju rimligen (kan man tycka) ändå kunna gå med på en återgång till öronmärkning (för satsning på lärarlöner t ex) av de staliga bidragen (som man ju faktiskt hade fram till 1993 om jag inte missminner mig).
    [En punkt på vilken jag dock är lite tveksam Jonas, är din syn på lärarlegitimationen. Anlägger man ett dynamiskt perspektiv skulle man ju faktiskt a la Wicksell-Åkerman kunna tänka sig en kumulativ process där lärarlegitimation => högre lönedifferentiering och högre status för läraryrket => allmänna lärarlönenivån tenderar uppåt. Självklart blir denna kumulation större om kommunernas kamrerarattityd till skolan blir ett minne blott och staten också är beredd att satsa på det som på sikt ger högre tillväxt och välfärd i ett kunskapssamhälle – kunskap! Ingen kan väl läsa Paul Romer och Chad Jones utan att inse hur huvudlös dagens skolpolitik är när det gäller dessa fundamenta. Nu diskuterar politiker bara, faktiskt, ytföreteelser. Skolans problem går i grunden inte att lösa utan att höja lärares relativlöner och ge dem drägliga arbetsvillkor. Tyvärr tror jag inte detta är möjligt att uppnå med kommunalt huvudmannaskap. Historien förskräcker!]

  5. Att skola/utbildning inte är ”a local good”, i varje fall den som
    inte är direkt yrkesutbildning för lokala företag, framfördes i
    samband med kommunaliseringen. (S) lyssnade inte, och
    fortfarande framförs detta argument, att lokalt inflytande är
    nyttigt, av flera partier, som om det var en självklarhet.
    En parallell till skolans utveckling är det kommunala polisvä-
    sendets förfall årtiondena innan polisen förstatligades, beskrivet av Carl Persson i ”Utan omsvep.”
    Endast c:a 40 år före kommunaliseringen centraliserades och
    förstatligades ett brokigt svenskt skolväsende. Men de argu-
    ment som fanns för den politiken var tydligen utan bärkraft
    1989. Varför det var så ville eller kunde GP inte förklara.
    Relativlönerna kan rättställas endast genom ett förstatligande.

  6. Kanske får vi nu ett minskat utbud (och högre löner?) när HSV har sågat hyfsat många av de ansökningar om att få ge nya lärarutbildningen (bl.a. fick ju Sveriges idag största lärarutbildare, SU, avslag för alla inriktningar inom grundskolan).

    • Om inte de andra utbildningarna expanderar i takt med det minskade antalet platser i Sthlm och på andra ställen. För övrigt gäller avslaget bara F-6 lärare. Det är inte säkert att SU ens ville ha dessa utbildningar utan snarast är intresserade av ämneslärarutbildningarna. Ska bli intressant att se hur denna utvärdering faller ut. Kommer i januari.

      • Kan de nog ha svårt att göra (om de vill ha betalt för studenterna); de flesta lärosäten ligger väl redan nu på takbeloppet som regeringen tilldelar (som iofs kan höjas, men nästa år för ju många tvärtom en sänkning av takbeloppet).

        F-6 utbildningarna är ju också stora, svårt att se att de som fick avslag egentligen inte var intresserade. Skulle gissa att det blir reviderande ansökningar ganska snart.

    • Utan kvalitetsspärrar är utbudet närmast oändligt varför lönerna kommer att pressas ned, det har du rätt i. Alla spärrar är dock inte lika utan slår väldigt olika i fördelningen. Lärarlegitimationen, i den utformning som regeringen föreslagit, kommer att göra det väldigt dyrt att bli lärare. Det innebär att de med goda alternativ kommer att bli de första att välja bort lärarbanan. Och de med bäst alternativ tenderar att vara de med höga betyg, stor arbetskapacitet, goda ledaregenskaper osv. Dvs just de som man hoppas kunna locka till yrket.

  7. Hej,

    Vad jag förstått av populärvetenskapen kring skolans kvalitet så är lärarkompetensen avgörande. Ett exempel som jag hört är att den amerikanske skolan skulle går från sin idag mediokra placering till en plats i toppen om man byte ut dom 10 % sämsta lärarna mot genomsnittligt duktiga lärare.

    Om nu lärarnas kompetens är så avgörande kanske det med en given budget är bättre att minska lärarbeståndet med 10 % och höja lärarlönerna med 10 %. Dels skulle man få fler sökande till lärarutbildningen och dels skulle man vara tvungen att höja ribban då platserna per sökande samtidigt blev färre.

    • David Rosenlund says:

      Eller så kan man förbättra kvaliteten på de lärare som är ute i verksamheten.

  8. Tack för ett mycket bra inlägg med en riktig analys. I min kommun lockar man nu med 1500 extra i lön om man går över på fyrtio timmar arbetsplatsförlagd tid och fem timmar förtroendetid. Här ska man alltså välja mellan pengar i den egna plånboken eller bättre kvalitet på ens arbetsinsats.

    Vill också påpeka att sedan kommunaliseringen är vi lärare kommunslavar. Vår anställningstrygghet bygger nämligen på kommunpoäng. Byter vi kommun riskerar vi att råka ut för sist in först ut. Det här innebär att en lärare som bor i Linköping och jobbar i Norrköping väljer att fortsätta att pendla hellre än riskera övertalighet i hemkommunen. Samma sak gäller mellan Uppsala och Stockholm. Ett riktigt korkat system som gör arbetsmarknaden stelare och lärarna ängsliga och ofria.

    • Helena: Min fråga är varför kommunerna vill detta? Sparar man inte på fritidspersonal eller vad är det som gör att kommunerna så förtvivlat gärna vill maximera den arbetsplatsförlagda tiden?

      I den bemärkelsen som lärarna är kommunslavar så är dock samtliga anställda slavar i Sverige. Detta är inget unikt för just lärare utan en av avigsidorna med LAS såsom den i nuläget är utformad.

      • markus says:

        SKL tycker att vi lärare undervisar för lite, så genom att öka den arbetsplatsförlagda tiden så hoppas de på att få ut mer tid med elever av varje lärare.

        En del friskolor jobbar så. Vissa mer genomtänkt, tex. kunskapsskolan som har strömlinjeformat undervisningen och därmed minskat tiden som krävs för förberedelser och istället ökat lärarnas tid med elever. Andra har helt enkelt ingen annan tanke än att det blir billigare alternativt bättre kvalitet (kan användas för mindre undervisningsgrupper) men utan att minska övriga arbetsuppgifter.

        Mölndals kommun har nyligen bestämt sig för att deras lärare ska undervisa tre timmar till i veckan, eftersom de tyckte att hälften hälften (tid med elever/tid utan elever) verkade vara lagom så där i största allmänhet.

        På min skola talar rektorerna om att de vill testa 40 timmars arbetsplatsförlagd tid för att vi ska få mer tid för samarbete i arbetslaget. Jag är ordentligt skeptisk eftersom arbetslaget är formerat efter vilka elever vi undervisar och inte efter vilken undervisning vi bedriver. Jag tror det skulle vara ytterligare ett steg bort från bra undervisning och mot bra individuell service till eleverna.

        Men det är helt i linje med vad alla andra styrsystem premierar, så den interna logiken är klar. Under de senaste veckorna har jag lagt mer tid på att ett par elever med läs- och skrivsvårigheter ska ha fungerande datorer när de skriver en skrivuppgift än vad jag lagt på förberedelse av själva uppgiften. För vi har papper på att de eleverna har rätt till datorer men vi har inte papper på att mina elever har rätt till väl genomtänkt undervisning.

        Och kommer skolinspektionens jurister kan de slå ner på allt som finns på papper men undervisningskvaliteten kommer de inte åt.

    • Vill också påpeka att sedan kommunaliseringen är vi lärare kommunslavar. Vår anställningstrygghet bygger nämligen på kommunpoäng. Byter vi kommun riskerar vi att råka ut för sist in först ut. Det här innebär att en lärare som bor i Linköping och jobbar i Norrköping väljer att fortsätta att pendla hellre än riskera övertalighet i hemkommunen. Samma sak gäller mellan Uppsala och Stockholm. Ett riktigt korkat system som gör arbetsmarknaden stelare och lärarna ängsliga och ofria.

      Välkommen till verkligheten Helena. Hur tror det där skiljer sig från resten av arbetsmarknaden i, du vet, den där skumma sektorn som kallas privat, där intäkterna kommer från frivilligt betalande kunder snarare än genom rån av medborgarna?

      Gud vad lärare är ängsliga och nervösa. Kan de ha något med att göra att de inte platsar någon annanstans än i kommunal tjänst?

  9. Anders says:

    Jag är lite småskeptisk till den nu för tiden hyllade statliga skolan. Det finns fördelar även med lokalt inflytande, om än kanske inte alltid utbildningsmässigt. Frågan är bara om det verkligen är där det stora problemet med den svenska skolan ligger?

    Hur är det t.ex. i den lovprisade finska skolan, den är väl också kommunal?

    • Några av Sveriges bästa skolor före friskolereformer och annat i början av 90-talet var ju oberoende från staten, tex riksinternaten, Enskilda Gymnasiet, Franska Skolan, Tyska Skolan osv. Man kan ju försöka dra slutsatser utifrån det.

      • markus says:

        Jag tror det är svårt att dra rätt slutsats från vad framgången hos dessa skolor betyder för skolsystemets utformning.

        Det är som att titta på ett vindkraftverk i Sveriges bästa vindläge och bestämma sig för att svaret på våra energiproblem är att bygga vindkraftverk över hela landet.

      • Varför det? Skicklig ledning och engagerade lärare (som INTE har högre löner än andra lärare, snarare lägre) och delegerad, lokal ledning med tydligt ansvarsutkrävande av rektor.

  10. Det är så intressant med riktiga logiska analyser istället för löst tyckande och det blir så tydligt att man måste veta vilka mål som berör den som har ansvaret. Detta borde vara en utgångspunkt som många kunde enas om och även om jag ser det här som ett kraftfullt argument för mer statlig styrning så stannar jag gärna upp och analyserar alternativen. Finns det andra alternativ för att göra något åt kommunernas kortsiktighet när det gäller skolans kunskapsmål?

    Som lärare analyserar jag också kompetensen och har kommit fram till att SKL fått ett rent oerhört inflytande över skolverksamheten i Sverige pga att politiker vänder sig dit för vägledning. Framför allt i små kommuner råder ofta stor villrådighet när det gäller de svårare skolfrågorna.

    Jag ser fram emot fler insiktsfulla analyser på skolans område.

  11. Jonas, i grunden tror jag det handlar om okunskap. De tror att vi lärare är ineffektiva ensamvargar och att allt skulle bli bättre om vi lärde oss samarbeta. Men i själva verket samarbetar lärare bra och vi får inte glömma att våra främsta samarbetspartners är eleverna.

    Det största problemet är nog att man inte förstår vad som krävs för att man ska vara en riktigt skicklig lärare. Tankeverksamhet är en viktig bit, att analysera vad man gör, hur det fungerar, lösa problem, en annan bit är inläsning, både av material man vill använda och sådant man behöver för att hålla sina kunskaper fräscha.
    Lärare är man hela tiden. Problem mal runt i huvudet, man samlar alltid material för sin undervisning och ofta grubblar man över sina elever det sista på kvällen och det första på morgonen. Alla lärare fungerar inte så, men alla de bästa är kreativa, problemlösande människor som brinner för sina ämnen och för sina elever. Får SKL som de vill får vi en lärarkår av medelmåttor och kontorister. Det tycker jag vore förödande. Alla elever borde träffa på minst en lysande lärare under sin skoltid.

    • Har du någon grund för att lärare samarbetar bra? Hur skulle det yttra sig om lärare samarbetade dåligt? Skulle det få några konsekvenser?

      Om lärare samarbetar bra – hur kan det då ändå förekomma mobbning, elever som går ut högstadiet utan att kunna alfabetet (sprang på en sådan kille för några år sedan, 19 år med helsvensk bakgrund från Dalarna och utan utvecklingsstörning eller liknande), felaktiga särskoleutredningar, allt sämre kunskap osv?

      Jag tror du idylliserar skolan. Jag tror förresten inte det, jag är övertygad om att du gör det. Däremot har jag inte någon direkt aning om dina motiv för detta.

  12. Markus, mitt i prick där. Skolinspektionen ägnar sig åt papper. Resultatet är att vi lärare blir tvungna att ägna ännu mer tid åt papper. På så vis kan en skolinspektion faktiskt leda till sämre undervisning.

    SKL är inspirerade av Kunskapsskolan. Ett koncept som bygger på individualisering och självstudier och som fungerar för motiverade självgående elever, men som lämnar allt som kommer till skolan utan eget raketbränsle i sticket.

    Anders, vilka är fördelarna med lokalt inflytande? Jag har jobbat i Stockholm, Uppsala, Norrtälje, Östhammar, Valdemarsvik och Norrköping. Jag kan intyga att det finns enorma skillnader i huvudmannaskap och satsningar. Någon gräsrotsrörelse av betydelse har jag däremot ännu inte stött på.

    Jan, kan bara hålla med. :)

  13. Thomas Jansson says:

    Frågor man kan ställa sig:
    Har lärarlönerna utvecklats sämre jämfört med lönerna för andra kommunanställda sen 1993? Har lärartätheten sjunkit sedan 1993? Har den kommunala skolan fått ta hand om fler elever och fler sociala problem, som staten annars fått hantera, sedan 1993? Slapp skolan genom kommunaliseringen lindrigare undan det stålbad av statliga besparingar som drog fram över landet under mitten av 90-talet. Finns det någon relevant statistik att redovisa (mitt bland allt detta tendentiösa tyckande)??

  14. Nå Thomas. All tillgänglig statistik som jag sett visar att lärarlönerna fallit markant under lång tid. Alltså förslår jag att du plockar fram statistik som visar att lärarnas löner ökat gentemot någon relevant yrkeskkategori (eller för den delen gentemot någon yrkesgrupp överhuvudtaget). Din kritik blir ju lite mer substantiell då.

    Detta bbehöver naturligtvis inte betyda att det är kommunernas ”fel” att så skett (det behöver inte ens vara ”fel” att så skett). Jag försökkte i mitt inägg helt enkelt visa att kommmuner har en annan målfunktion än staten och att detta är en trolig förklaring till att lönerna för vissa gruppe faller. Man kan konstatera att samma mekanismer finns på landstingsnivå vad gäller läkare men där har man lyckats begränsa utbudet på centralt håll vilket håller uppe lönerna.

  15. Thomas Jansson says:

    Jonas:
    Objektiv och offentligt tillgänglig statistik kring löner är en bristvara. Tillgången till ofriserad statistik via internet är för en privatperson närmast obefintlig, vilket du kanske redan är medveten om. Lönestatistik presenteras ofta av någon intressorganisation med syfte att stärka de egna medlemmarnas aktier inför kommande avtalsförhandlingar. Även Sveriges kommuner och Landsting (SKL) håller hårt i sin statistik.

    Som privatperson har man alltså inte någon bra tillgång till dessa uppgifter, men en FORSKARE har kanske bättre kanaler….
    I så fall hade en objektivt utformad jämförelse över tiden (t ex.1993-2007) mellan kommunalt anställda bibliotekarier, socialsekreterare och grundskolelärare varit intressant att ta del av.
    För att förtydliga:
    Jag tror inte att lärarna har haft en bra löneutveckling, men jag tror att dom delar detta öde med andra stora grupper av kommunalt anställda akademiker.

    • Jag har sett ett flertal utredningar som visar på lärarkårens lönenedgång relativt andra grupper Bland annat denna). Huvuvida detta gälller alla andra grupper vet jag inte men det är relativt ointressant. Om man vill rekryterara lärare ur de befolkningsgrupper som är drivna, motiverade, smarta och kunniga så måste man betala vad marknaden kräver. Annars får man kanske en utveckling som ser ut så här.

      Om man inte vill rekrytera lärare ur denna del av befolkningen så kan man strunta i att betala högre löner och i stället peka på att det kanske finns andra grupper som haft ännu sämre löneutveckling. Om det generellt är så att kommunal sektor agerar monopsonister och därmed inte tar hänsyn till den framtida försörjningen i respektive yrke så är det natruligtvis också intressant men det blir ju snarast en bekräftelse på att den meknism jag pekar på stämmer.

      • Thomas Jansson says:

        Tack för länkarna. Dom var som vanligt intressanta.
        Av den första rapporten tolkar jag (s.21) att nedgången i lärarnas relativa ”färdigheter” började redan på 60-talet, långt före kommunaliseringen.
        Min bild:
        Under 60-talet växte möjligheterna att utbilda sig och fler alternativ till läraryrket öppnade sig för akademiskt sinnade personer från de breda folklagren. Många av dessa som valde bort läraryrket har säkert varit drivna, motiverade, smarta och kunniga inom den privata sektorn, vilket i bästa fall bidragit till att vi genom en samhällsekonomisk tillväxt kunnat finansiera en ökad lärartäthet sedan 60-talet.
        Jag tror:
        ..inte det är samhällsekonomiskt möjligt att i lönebildningen hårdprioritera en så enormt stor och skattefinansierad yrkeskår som lärarna. Det kan bara leda till kollektivism och kompensationstänkande och i slutändan till inflation och sämre tillväxt.

      • Det är svårt att övertyga den motsträvige men det du refererar till är lärarnas födelseår — inte när de kom ut i läraryrket. Det innebär att nedgången bland de nyblivna lärarna började i början av 1990-talet. Vilket även tydligt syns i denna figur. De båda studierna är alltså helt konsistenta.

        Som man kan se i figur 2 i studien av Fredriksson och Öckert så sker mycket riktigt en nedgång i avkastningen på utbildning för samtliga universitetsutbildade fram till slutet av 1980-talet. Gapet mot lärarna ökar visserligen men riktigt dramatiskt blir det från ca 1990 och framåt. Då vänder avkastningen på utbildning upp för andra grupper men inte för lärarna. Detta sammanfaller också med att kommunerna tog över arbetsgivaransvaret för lärarna.

        Att de duktigaste studenterna from slutet av 80-talet började välja andra vägar än lärarbanen kan alltså lätt förklaras med att avkastningen på utbildning började bli allt högre i andra yrken.

        Till detta kommer aspekter liknande de som Helena von Schantz varit inne på; i samband med de skolpolitiska reformerna blev det också mindre attraktivt att bli lärare av andra skäl: friheten i yrket minskade, det blev mer pappersarbete, mindre fokus på undervisning och mer på elevvård och handledning.

        Man kan naturligtvis säga att detta hör läraryrket till och att lärarna ska tillbringa all sin arbetstid på en bestämd plats. Man ska dock vara medveten om att sånt påverkar ett yrkes attraktivitet.

      • Jag har ett attraktivt, välbetalt, arbete och tillbringar all tid på arbetsplatsen. Ser inte hur det skulle påverka arbetets attraktivitet. Ett annat exempel: läkare anses ju vara ett extremt attraktivt arbete med hög status och de tillbringar ju nästan all arbetstid på sitt rum, lite beroende på vilket inriktning de har.

        Är det möjligen lärarna som är kverulanter?

      • Så kan det vara lg, men det hindrar inte det faktum att det är mer attraktivt att inte ha bunden arbetstid. Om arbetstiden då binds så betyder det att yrkets attraktivitet i förhållande till andra minskar vilket gör det svårare att locka till sig talangfulla arbetare. Det kan helt enkelt ses som en löneförmån som försvinner. Som sagt så kan man tycka att det är helt ok att denna förmån försvinner men det har ett pris i termer av försämrad rekryteringsbas.

        Än värre blir det naturligtvis om arbetstiden binds utan att det finns reella möjligheter att utöva produktivt arbete på arbetsplatsen. I många fall verkar detta vara just vad som hänt lärarna: dåligt organiserade arbetslag samt avsaknad av egna arbetsytor och arbetsredskap (typ datorer) verkar vara regel snarare än undantag.

      • markus says:

        lg: Hade jag ett rum att tillbringa min arbetstid i så skulle jag gladeligen sitta där istället för att ta hem jobbet.

        Men jag sitter med sju andra lärare i ett rum där vi delar på två datorer och en telefon. Vi sitter såpass tätt att jag och min arbetskamrat inte kan sitta centrerat vid våra skrivbord, för då slår våra stolar i varann. Jag har en och en halv hyllmeter för böcker, pärmar och liknande som jag behöver ha lättåtkomligt, allt annat får jag ställa ner i ett förråd.

        Av lättförståeliga skäl föredrar jag att arbeta hemifrån.

        Skolor byggda före 1990 är inte byggda för att lärare skulle sköta planering och efterarbete på arbetsplatsen. Kollektivavtalet specifierade en undervisningsskyldighet, ett antal timmar man skulle undervisa. Sedan var resten upp till dig som lärare. Det finns helt enkelt inte utrymmen för ordentliga arbetsplatser för lärarna.

      • På eftermiddagarna finns det väl gott om lediga klassrum..?

    • Det finns en del lönestatistik för olika yrkesgrupper på SCBs sidor, dock endast för åren 1996-2009. Under den perioden ökade grundskollärarnas löner med 48 procent jämfört med en ökning på 64 procent för ”samtliga yrken” och 51 procent för ”arkivarier, bibliotekarier m.fl.”.

      • Thomas Jansson says:

        Tack för länken. Statistik när den är som bäst!
        Den understryker Jonas bild av lärarnas löneutveckling.
        Jag är dock skeptisk till de recept som har diskuterats.(se ovan)

  16. Hittade förresten denna studie som i stor detalj visar vad som hände med lärarnas löner under perioden 1990-2000. Intressant är att lönespridningen minskade, att skillnaderna mellan olika typer av ämnesfält nästan försvann, att ingångslönerna steg och att avkastningen på utbildning sjönk. Sammantaget gör detta bla annat att lönespridningen bland yngre lärare är (eller var när studien genomfördes) större för yngre än för äldre personer.

    Dessa mönster skiljer sig markant från hur utvecklingen såg ut för andra yrkeskategorier under samma period.

  17. Henrik Kjellingland says:

    Jag tror de flesta insiktsfulla bedömare är eniga kring att kommunaliseringen av skolväsendet är ett av de största och kanske mest dyrköpta politiska misstagen i svensk 1900-talshistoria. De flesta är också eniga om att det tar mycket lång tid att åtgärda liknande misstag:3 till 4 mandatperioder är bara en början. Efter 10 till 12 mandatperioders konsekvent och målinriktat arbete kan Sverige kanske åter ha ett skolväsende värt namnet. Men vägen dit blir dyr, hård och tuff.

  18. Paul S Ottosson says:

    i de 6-8 miljarder du drar av, räknar du med den multiplikatoreffekt som den högre lönen skulle ha för den relativt köpkraftsstarka grupp som lärarna utgör då många är föräldrar själva med. Den slutliga kostnaden för att sparka igång detta brutna system borde inte bli alltför hög. Men lönen i sig är absolut ingen garant för att för bättre lärare, om lönen skulle vara den drivande motorn bakom viljan att bli lärare så bör den personen revidera sina prioriteringar.
    Vill man ha bättre lärare bör man strukturera om skolan med ett tydligare ramverk, en enhetlig lön med fastlagda arbetsuppgifter. Då Vi arbetar efter samma ramlagar och samma värdegrund borde alltså inte subsidiaritetesrincipen vara legio. Detta kommunala frirum missbrukas av kommunerna som lämnar över för mycket av de administrativa sysslorna på läraren och gör undervisningen till en bisysslan i den skog av pappersexercis man slänger in lärare i.

    • Thomas Wihlborg says:

      Precis som Paul S Ottosson skriver, i och med att kommunerna tog över styrs skolorna (rektorerna) i första hand mot budget inte pedagogiskt resultat!

      • Paul S Ottosson says:

        Ska bli extremt roligt o se hur de löser kostnadsfrågan för nyexaminerade, arbetskontrakt kanske? Varför skulle någon annars bära kostnaden. Eller är det kanske så att man ger öronmärkta anslag till kommunerna för att dra runt dessa halvlärare som inte får sätta betyg själva och därigenom belastar en annan lärares redan hektiska schema.

Trackbacks

  1. […] Inlägget är skrivet av Ekonomistas och återfinns här. […]

  2. […] skriver han ett läsvärt inlägg om ”Varför kommunerna inte höjer lärarnas löner”. Bland annat gör han en intressant analys av följderna att så kallade monopsomister, […]

  3. […] det sannolikt att de, utan vidare, går med att ytterligare öka på denna? Jag är skeptiskt, och Ekonomistas förklarade för knappt ett halvår sedan hur det kan komma sig att det är osannolikt att […]

  4. […] Att dessa exempel dyker upp just i skolan är knappast en slump. I en samhällsnyttig verksamhet med många och svårmätbara mål, kombinerat med skilda lokala förutsättningar, krävs flexibilitet. Regelverket som ska passa alla överallt måste alltså lämna ett betydande utrymme för lokal diskretion, men sådan diskretion öppnar samtidigt upp för missbruk; detta är också anledningen till att jag argumenterat mot vinstintressen i skolan (argument som i viss utsträckning även gäller det kommunala huvudmannaskapet). […]

  5. […] med dagens ordning är att staten saknar befogenheter att göra yrket mer attraktivt och det är tveksamt om huvudmännen har incitament att ta detta ansvar. Att höja lärarnas löner med 10000 kronor i […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 5 840 andra följare