Därför bör Sverige delta i EU:s bankunion – nu!

En av EU:s stora utmaningar de närmaste åren är att utveckla regelverk och institutioner för finansmarknaden. Det finns flera skäl att göra detta. För det första måste risken för framtida finanskriser minskas. För det andra måste framtida finanskriser kunna hanteras mer effektivt än eurokrisen 2010-2012. För det tredje behöver den europeiska finansmarknaden bli mer gränsöverskridande. För det fjärde finns det en önskan att öka finansieringen i värdepappersmarknader på bekostnad av finansiering via bankers balansräkningar. De två senare målen är inspirerade av en jämförelse med den amerikanska finansmarknaden. Delstatsmarknaderna i USA är integrerade med varandra och banksektorn är avsevärt mindre i relation till BNP än vad fallet är i Europa. Det finns en önskan att röra sig i riktning mot den amerikanska finansmarknaden. Dock inte nödvändigtvis hela vägen. Detta är ett gästinlägg av Pehr Wissén, professor emeritus of practice på Swedish House of Finance.

Ett medel för att nå målen är tillskapandet av bankunionen. Den nyligen publicerade statliga utredningen om ett eventuellt svenskt deltagande i bankunionen inleder med att beskriva bankunionen på följande sätt: ”Bankunionen är i första hand en struktur – en institutionell ram – för att organisera arbetet med tillsyn och krishantering av banker inom euroområdet. Tillsyn och krishantering av banker inom EU utgår från ett omfattande regelverk som är gemensamt för samtliga medlemsstater (eng. the single rulebook), oavsett om de deltar i bankunionen eller inte. Själva bankunionen består av den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsmekanismen inklusive den gemensamma resolutionsfonden. En eventuell tredje del i bankunionen – ett gemensamt insättningsgarantisystem – är än så länge föremål för politiska överväganden.” (SOU 2019:52).

En stark finanssektor i EU gynnar Sverige
I förhållande till sin storlek finansierar sig de svenska bankerna mer på de europeiska finansmarknaderna än banker i andra EU-länder (se Wissén 2019). Ju bättre de europeiska finansmarknaderna fungerar desto bättre blir prissättningen och likviditeten och desto lägre upplåningskostnader får svenska banker. Detta kan, allt annat lika, leda till lägre bolånekostnader för svenska hushåll.

Bankunionen utvecklar finansmarknaderna
Bankunionen ett viktigt medel för att uppnå de fyra målen. Den omfattar hittills länderna i valutaunionen men Sverige kan delta om vi ansöker om det.  statlig utredning (”Sverige och bankunionen”, SOU 2019:52) har grundligt gått igenom konsekvenserna, stora som små, för Sverige av att delta i bankunionen. Utredningen, som är ute på remiss, tar inte ställning till om det vore önskvärt eller inte att delta. Enligt min mening vore det bra för Sverige att delta i bankunionen och vi bör göra det nu.

Inom ramen för bankunionen har det inom den europeiska centralbanken skapats ett organ för gemensam tillsyn av banker. Inom bankunionen har det även skapats en process som ska ombesörja resolution av banker: en konkursmässig bank kan antingen likvideras eller förses med nytt kapital. Om banken ska leva vidare är en av utgångspunkterna att inga skattepengar ska användas när banken får nytt kapital. Aktieägare och långivare till banken ska stå för kapitaltillskott. Avsikten är att bankunionen på sikt även ska innehålla ett gemensamt system för insättarskydd. Nya regelverk världen över har resulterat i att bankerna idag har mer kapital och likviditet än de hade före krisen. Det bidrar till stabilitet. Mängden nödlidande krediter har samtidigt minskats. Således har riskerna i banksystemet i EU minskat jämfört med före krisen. Processen att uppnå målen är dock inte avslutad.

För- och nackdelar med att delta i bankunionen
Om Sverige deltar i bankunionen utövas tillsynen av de stora svenska bankerna av den europeiska centralbanken (ECB) i Frankfurt med hjälp av Finansinspektionen. Sannolikt blir kvaliteten på tillsynen bättre eftersom det finns stordriftsfördelar i banktillsyn. Det finns en poäng i att tillsynspersoner från ECB ansvarar för tillsynen av svenska banker. Eventuella misstankar om beroendeförhållanden mellan svenska myndigheter och svenska banker torde upphöra eller minska om tillsynen utförs av ECB.

Sverige har byggt upp en resolutionsreserv på ett konto i staten. Den kan användas för att rädda banker vid en framtida kris. Om vi deltar i bankunionen skulle den flyttas till en fond inom den europeiska resolutionsmyndigheten. En större fond är bättre än en mindre, allt annat lika. Den större fonden vore till fördel för Sverige. En del arbete återstår fortfarande inom bankunionen med att hantera förluster som fanns i systemet innan fonden bildades. Detta är ett övergångsproblem som är väsentligt.

Det har uttryckts oro för att framtida förluster i andra europeiska banksystem ska drabba svenska skattebetalare (se t ex Lars Calmfors på DN Debatt) om vi går med i bankunionen. En bankkris i Italien nämns som en möjlig kris som skulle kunna belasta svenska skattebetalare. Något sådant kan inte uteslutas. Dock ska som nämnts skattebetalare inte betala för resolution av banker och stora reserver har byggts upp i banksystemet. Om resolutionsfonden måste användas och inte räcker till måste den fyllas på. Sveriges andel av fonden skulle bli 2,5 %. En ny stor europeisk finanskris vore naturligtvis problematisk och kanske måste Sverige delta i någon ad hoc-lösning även om vi inte är med i bankunionen. Vi lånade, frivilligt, ut till den irländska staten under eurokrisen. Det kan ligga i Sveriges intresse att göra så igen. Det finns dock inget i bankunionen som formellt ökar vår exponering i detta avseende.

Utöver dessa fördelar med ett deltagande i bankunionen blir det mer attraktivt för en europeisk bank att etablera verksamhet i Sverige om vi deltar i bankunionen. Nordea flyttade sitt huvudkontor till Helsingfors med hänvisning till bankunionen. Stockholm är det starkaste finansiella centrumet i norra Europa med några av Europas starkaste banker, ett stabilt pensionssystem, en framgångsrik och innovativ fin-tech sektor, en av Europas starkaste private equity sektorer, framgångsrika lösningar för grön finansiering, ledande akademisk forskning och undervisning på det finansiella området samt en stark juridik- och IT-sektor. Efter Brexit anstränger sig många finansiella centrum i Europa för att attrahera verksamhet som kan komma att lokaliseras bort från London. Ett deltagande i bankunionen skulle bidra till att göra  Stockholm till en än mer attraktiv och konkurrenskraftig lokaliseringsort för finansiell verksamhet då en bank som lokaliserar verksamhet hit får samma tillsynsmyndighet som den har inom andra länder som är deltagare i bankunionen.

Sverige bör gå med i bankunionen nu
Åtgärderna ovan, nya regelverk för banker och tillskapandet av bankunionen samt kapitalmarknadsunionen, ska ses som en helhet. Den är inte färdig. Sverige skulle kunna bestämma sig för att vänta och se om vi vill delta i bankunionen när den är färdig. Det vore olyckligt bland annat därför att  vår hittills viktigaste bundsförvant i arbetet med att utveckla nya regelverk inom EU, Storbritannien, just har lämnat EU. Det är ett stort vakuum efter Storbritannien och behovet av att Sverige deltar aktivt i arbetet att vidareutveckla finansmarknaderna är större än förut. Det ligger i Sveriges intresse. I samarbete med likasinnade länder i norra Europa (ett nätverk av länder som ibland kallas ”den nya Hansan”) kan vi aktivt bidra till att fylla det vakuum som uppstått efter Storbritannien. Sveriges trovärdighet som deltagare i arbetet med vidareutvecklingen av regelverken och institutionerna skulle stärkas av ett deltagande i bankunionen.

Av någon anledning är det sällan man hör att Sverige borde delta helhjärtat och fullt ut i EU-samarbetet. Alltför sällan debatterar vi det. Vi har brutit tabun förr, till exempel när vi till slut gick med i EU. Det är dags att ta steget in i bankunionen och arbeta än mer aktivt för att utveckla Europas finansmarknader. Sverige har mycket kompetens att bidra med.

Referenser:
– Sverige och bankunionen, SOU 2019:52.
– Wissén. (2019). ”Den svenska finanssektorn i bankunionen.” Underlagsrapport till Utredningen om ett eventuellt svenskt deltagande i bankunionen.