Det här är ett gästinlägg av Erik Meyersson, doktor i nationalekonomi vid Stockholm Institute of Transition Economics (SITE) på Handelshögskolan i Stockholm.
I dagarna har vi statsbesök av president Abdullah Gül från Turkiet och igår skrev Sveriges och Turkiets respektive utrikesministrar under ett avtal om strategiskt partnerskap. Turkiet är ett land som står inför utmaningen att balansera en till stora delar konservativ befolkning med behovet av ekonomiskt och socialt progressiv politik. Trots att svensk media väl belyst ämnen som EU-frågan, yttrandefriheten, och bättre rättigheter för etniska och religiösa minoriteter, saknas en diskussion om en avgörande fråga inte bara för den ekonomiska utan också för den politiska utvecklingen: kvinnorna i Turkiet.
Trots självproklamerad förväntad superhjältestatus och Hans Roslings euforiska tweets om fertilitetsskifte, så bottenskrapar Turkiet fortfarande internationella jämförelser inom jämställdhet. Frågan vi bör ställas oss när vi nu ingått strategiskt partnerskap med Turkiets religiöst konservativa ledare är följande: kommer dessa ledare ha viljan och förmågan att förbättra levnadsstandarden för den nära nog majoritet av befolkningen som är kroniskt underrepresenterade i politiken, näringslivet, och utbildningssystemet, och som dessutom utsätts för våld, hedersmord, och olagligt tidiga giftermål? Detta tangerar en bredare fråga: kan religiöst konservativa ledare skapa progressiva utfall?
Erik Meyersson, SITE
I en studie hävdar jag att under vissa institutionella förutsättningar så är svaret “Ja”. I en så kallad regressionsdiskontinuitetsstudie (Regression Discontinuity) visar jag att effekten av lokalt islamiskt styre i Turkiet under period 1994-1999 ledde till en rad förbättringar i olika mått på kvinnors egenmakt. Trots att Islamiskt politiska preferenser ofta motverkar kvinnors levnadsstandard, så ökade Islamiska politiker kvinnors medverkan i utbildning så till den milda grad att könsutbildningsgapet i gymnasieexamen i stort sett försvann. På lång sikt kvarstår utbildningseffekterna 17 år efter “behandlingen”, och därutöver ledde lokalt Islamiskt styre till färre tonårsgiftermål, fler kvinnliga lokalpolitiker samt en minskning i Islamiskt väljarstöd. Denna sociala transformation går tvärs emot synen på Islamister som oföränderliga kvinnohatare i skägg.
Förklaringsgrunden för Islamisternas effekter ligger i de inträdeshinder som begränsar kvinnor från framförallt de mer religiösa och fattigare områden från att medverka i bland annat utbildning. Slöjförbud, blandade klasser, en sekulärt kodad läroplan samt omgivningens konservativa preferenser har tillsammans skapat en mur som inte alla unga kvinnor lyckas ta sig över. Genom ofta politiskt kontroversiella metoder (som senare också bidrog till partiets bannlysning) sänkte Islamisterna dessa inträdeshinder med resultatet att kvinnor som tidigare inte hade tillgång till skola alls nu fick det.
Både president Gül och premiärminister Erdoğan befann sig mitt i smeten när det ovannämnda Islamiska partiet Refah bannlystes av den turkiska konstitutionella domstolen 1998. Den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter bedömde denna bannlysning som en ”demokratisk nödvändighet”. Vad som är ”demokratiskt nödvändigt” är dock inte alltid uppenbart.
Ekonomistas 
Jag tycker att denna artikel skulle behöva en hel del utredande av begreppen. Alla religioner är inte lika t ex, så en “konservativ” muslim har inte samma åsikter som en konservativ katolik eller protestant.
Kyrkan har alltid betonat det personliga ansvaret. Att man är skyldig att personligen hjälpa den som har det svårt. Det var därför kyrkan var drivkraften bakom avskaffandet av träldomen och slaveriet i Europa. Sedan fick man ta till en massa mentala krumbukter för att få till det att återuppta slaveriet, nu med svarta.
Men kyrkan har aldrig, i alla fall inte den katolska, stått bakom välfärdsstatens filosofi att A och B tvingar C att ge till D. C ska inte tvingas ge något via skattsedeln, han eller hon ska ge frivilligt. Detta var också vad som skedde i Sverige, något som t ex framhävs i en historiebok granskad av en ABFare från 1953.
På medeltiden fanns det många exempel på kvinnor i ledande positioner. Sedan återkom den romerska rätten. T ex förbjöds kvinnor ta statlig anställning 1593 i Frankrike. Det finns inte mycket i kristendomen som motsäger jämställdhet.
Kyrkan skiljer på värdsligt och sakralt. Ge till kejsaren vad kejsaren tillhör. Så även om lagen i 600 år i Sverige sade att en dotter ärvde hälften av vad en man ärver så stod det människan fritt att ändra den. Men Koranen är en värdslig lagbok som säger att kvinnor ska ärva hälften av vad en man ärver. Och att en kvinnas vittnesmål är värt hälften av en mans dito.
Kan religiöst konservativa leda till progressivt utfall? Här beror svaret på frågan vad man menar med “progressivt” utfall. Man kan mena
1) Lika behandling
2) Lika utfall (inkompatibelt med 1, trots vad många verkar tro)
3) att man tar hand om dem som har det svårt
4) att “välfärds”-staten införs
Så menar man med “konservativ” någon som följer Koranens bud så är svaren “nej”, “nej”, “ja” och på fyran vet jag inte tillräckligt om Islam för att svara.
För en konservativ kristen som följer kyrkans bud är svaren “ja”, “nej”, “ja”, “nej”.
Och här måste man säga “kyrkans bud” inte “vad som står i Bibeln”. Koranen anses av muslimer var Guds nedskrivna ord, gällande oförändrat i evig tid, medan Bibeln av kristna anses vara skriven av människor och därför måste tolkas.
Tack för din kommentar. Det är flera intressant aspekter du tar upp, men syftet med både studien och inlägget har en snävare kontext än den jag tror du pekar på. Det jag vill belysa är den okunskap som råder kring relationen mellan demokratiskt valda Islamister och kvinnors levnadsstandards. Detta borde vi bry oss om dels p.g.a politisk Islams frammarsch i Mellanöstern och dels därför att områden med lägst jämställdhet ofta är de som är mest sannolika att välja Islamister. De frågor du tar upp är både konceptuellt och metodmässigt ganska väsensskilt från detta. Om du är intresserad av ekonomisk-historisk forskning om kristendoms ekonomiska effekter så kan jag varmt rekommendera alster av Sascha Becker (Warwick U) och Stathis Kalyvas (Yale U).
Jag ska titta på böckerna du rekommenderar. Läser du franska får jag annars rekommendera David Cosandey “Le secret de l’occident” som jag tror du finner relevant.
Jag är lite undrande över hur man kan få fram något konkret ur detta i nuläget. Demokrati i den islamska världen är ju bara ett par år gammalt som fenomen. Om man inte räknar Turkiet som ju pga militären är ett mycket speciellt fall. Och Marocko som lyckades hålla sig utanför det ottomanska riket. Jag skulle själv välja just Marocko som studieobjekt på detta område. Mohamed VI navigerade mycket skickligt genom islamisk lag när han reformerade familjelagstiftningen och i praktiken stoppade månggifte och förskjutning av kvinnor.
För mig ser det ut som om, såsom Tocqueville varnade, demokratin riskerar trampa ner friheten. Och det hela beror ju på vad de sk demokraterna verkligen gör. Problemet med demokrati är att “allt blir politik” och alla måste komma överens. Nästan hela mellanöstern håller på att avkristnas t ex.
Intressant studie Erik!
Ett par frågor (som du kanske besvarar i papperet):
1. Vet vi om utbildningen var jämförbar i de Islamismstyrda områdena, d v s är det möjligen så att de där läste mer i Koranen och mindre om t ex evolutionsbiologi än i skolorna i det andra områdena?
2. Vet vi vad de långsiktiga utbildningseffekterna beror på, d v s beror det på en attitydförändring till utbildning som tog sin början under islamismtiden, eller är det långsiktiga effekter av att skolorna islamiserades under denna period, och att det finns kvarvarande islam-prägel på skolorna vilket gör att konservaitva fäder kan tänka sig att skicka sina döttrar dit?
Hej Olof och bra frågor.
Den utbildning jag fokuserar på är allmän gymnasieutbildning (s.k. “lise” på turkiska), och den är ganska strängt reglerade på nationell nivå. Skolläroplanen hade sålunda borgmästaren mycket liten möjlighet att påverka och det är därför ganska osannolikt att effekten motsvarar en annan typ av (exempelvis mer religiös) gymnasieutbildning. Det som verkar ha hänt är dock att den islamiska borgmästaren attraherat utbildningsinvesteringar från religiösa välgörenhetsorganisationer. Dessa sponsrade en rad olika typer av utbildningsrelaterade aktiviteter som ofta låg utanför statens övervakande öga. Ett exempel är de studenthem och koranstudieplatser som byggdes av så kallade “vakif” (turkiska för det annars arabiska order “waqf”), moderna inkarnationer av de traditionella sufibrödraskapen som alltid spelat stor roll som bidragsgivare, framförallt inom utbildning i Turkiet. Den mekanism jag hävdar förklarar ökningen av kvinnlig utbildning bygger på att dessa anläggningar sänkte kostnaden för att konservativa föräldrar skulle vara villiga att skicka sin döttrar till en sekulär skola. Visserligen kan den totala utbildningen (låt oss säga att den består av två komponenter, (a) formell gymnasieutbildning + (b) koranstudier) som erbjöds i Islamiska områden ha varit mer islamisk än den totala utbildningen kvinnor som erbjöds i sekulära kommuner (dvs bara (a)). Men eftersom konservativa kvinnor inte utbildade sig i samma mån i de senare kommunerna är den kanske mer relevanta frågan huruvida (a)+(b) ledde till bättre egenmaktsutfall än ingen utbildning alls. I den sektionen där jag tittar på långsiktiga effekter av Islamiskt styre finner jag negativa sådana på politisk-Islamiska preferenser. Detta kan tolkas som följande: trots att (a)+(b) gjorde utbildningen kulturellt acceptabel nog för att förmå konservativa föräldrar att skicka sina döttrar till gymnasieskolan, så verkar detta inte lett till mer konservativa värderingar som följd. Tvärtom.
Är det så att islamiska borgmästare inför könsuppdelad undervisning? Jag tror att utbildningssociologer studerat detta en hel del och kommit fram till att det har en positv effekt på kvinnors utbildningsnivå. Kanske är det detta inträdeshinder du fångar?
Hej Erik, och tack för kommentar (hade gärna sett en referens till dem utbildningssociologer du nämner). Ja, det är inte omöjligt att detta kan ha varit ett av hindren. Dock (och som jag nämner i pappret) så krävs det ganska starka antaganden för att att härleda ökningen till en enda mekanism, exempelvis könsuppdelad undervisning, tillåten slöja, koranstudier på fritiden etc. Det mest sannolika är nog att olika sätt att sänka hindren kan ha varierat bland regioner.
Har inte referenserna tyvärr. En fd rumskompis flickvän pratade om sånt här och hon var utbildningssociolog. Gratulerar till en fin uppsats förresten.