Dagens förslag om återförstatligande av skolan motiveras bland annat av att kommunaliseringen sägs ha sänk lärarkårens status. En studie av Erik Grönqvist och mig (som jag bloggat om tidigare) visar att nedgången i olika mått på de nyblivna lärarnas förmågor sammanfaller ganska väl med kommunaliseringen, så det kan ligga något i detta.
Även om bilden är slående kan det naturligtvis även finnas andra faktorer bakom nedgången. Men då Göran Perssons självbiografi tyder på att en proletarisering av lärarkåren var ett motiv till kommunaliseringen så kanske åtminstone någon är nöjd med utvecklingen.
Ekonomistas 
Borde inte lönen typiskt sett bli högre om man får fler arbetsgivare, till exempel 290 kommuner (plus löjligt många privatskolor) i stället för en stat?
Detta är något för teoretiskt lagda arbetsmarknadsekonomer med institutionskunskap att bita i. Eller finns en trivial förklaring?
Läraryrket hade hög status fram tom 60-talet, sedan dalade den hela tiden. Fram emot slutet av 70-talet hade männen i stort sett övergett yrket och nu är det väl närmast ett genuint kvinnligt låglöneyrke med tämligen låg status.
På min tid (gick i skolan under 50-talet) var lärare ofta hatade av socialdemokrater på grund av den klasspolitik som de och deras barn utsattes för i skolan. Jag fick redan på 70-talet (då jag var vuxen och arbetade en del som lärare) för mig att många socialdemokrater verkligen gick in för att hämnas på lärarkåren. De hade för långa lov. De var genuint borgerliga. De hade för hög lön. De hade för korta arbetsdagar. Allt detta rådde man slutgiltigt bot på under 90-talets sparkampanjer och i efterverkningarna av kommunaliseringen. Idag är lärarjobbet ett lågbetalt slitgöra som lärarbarn aktar sig för, till skillnad mot hur det var förr, då lärarbarn ofta också valde lärarbanan.
Så om Persson antytt att kommunaliseringen var ämnad att just sänka lärarnas löner och status, så tror jag på det, även om jag inte har läst hans memoarer. Mycket illa genomtänkt var det dock i så fall. Lärare borde rimligen anses mycket viktiga i ett samhälle som blickar framåt.
PS:
Jag började förresten i kommunalt styrd skola, som var mycket varierande från kommun till kommun. I somliga hade man 6 års skolplikt varannan dag, i andra sju års och i somliga åtta års 6-dagars skolplikt. Förstatligandet kom för att dåtidens politiker ansåg att det var viktigt att alla barn i hela landet fick likvärdig och god skolutbildning.
Det tror jag inte att man anser idag när USA är förebilden och man kan köpa utbildad arbetskraft mycket billigare från Indien.
Per: Nog kan det tyckas lite märkligt men samtidigt så styr kommunerna lönerna för alla skolor via skolpengen. Och eftersom skolpengen är given kan man inte göra högre vinst genom att locka till sig bättre lärare med hjälp av högre löner. Den extremt låga spridningen i lärarnas löner tyder ju på att lönen inte används som vapen i konkurrensen om lärare. En möjlighet är att det skulle se annorlunda ut om man fick betala avgifter ovanpå skolpengen.
Skulle då staten som arbetsgivare leda till högre löner? Kanske. Ett sätt som en monopsonist till arbetsgivare kan höja lönen på är genom att denna även har incitament att se till de långsiktiga och aggregerade följderna av sin lönepolitik. Höga lärarlöner som en public good helt enkelt.
Men lärarnas arbetsmarknad är intressant. Vi har en situation med hög arbetslöshet, eller åtminstone väldigt otrygga anställningsförhållanden, bland lärare. Samtidigt är lönerna låga och det är allt svårare att rekrytera duktiga studenter till läraryrket. Det verkar med andra ord som om vi har ett utbudsöverskott vilket skulle tyda på att marknaden inte värderar lärare med höga kognitiva och icke-kognitiva förmågor.
Detta kan i sin tur bero på att kognitiva och icke-kognitiva förmågor inte är viktiga egenskaper för lärare. I stället kanske lärarkvalitet är helt okorrelerad med (eller negativt korrelerad) med de förmågor vi mäter. En annan möjlighet är att marknaden helt enkelt inte bryr sig om lärarnas kvalitet och en tredje är att de som rekryterar lärare inte är kapabla att skilja bra och dåliga lärare åt. Om duktiga studenter inte kan öka sina chanser till en bra anställning genom att signallera att de är duktiga så kommer de med goda förutsättningar att välja en bransch där sådan signallering är möjlig. Det finns säkert fler möjligheter.
Det kan även vara så att kommunaliseringen + en massa andra reformer gjort läraryrket mindre lockande i andra dimensioner än monetära.
Kerstin: Tack för intressanta perspektiv! Även om yrkets status började sjunka tidigare så slog det inte igenom i våra mått på kvalitet förrän i slutet av 80- eller början på 90-talet.
I Finland tjänar lärarna inte särskilt mycket bättre i förhållande till snittinkomsten än de svenska lärarna. Lönespridningen är dessutom om möjligt ännu lägre än i Sverige. Samtidigt är yrket i FInland fortfarande väldigt populärt. Det får mig att tro att det är många andra saker än lönen som styr yrkets attraktivitet. Precis som du skriver verkar yrket vara ett slitgöra nuförtiden med mycket lite tid till pedagogisk utveckling medan väldigt mycket tid läggs på återkoppling, uppföljning, inrapportering, mentorskap osv.
Arbetsbördan verkar vara enorm trots att vi har fler lärare/elev än någonsin tidigare (med undantag för 1990). Det tyder på att lärare idag gör fel saker. Eller åtminstone inte sådana saker som lärarna själva vill göra.
Jag arbetade under andra halvan av 80-talet med pensionsutredningar för individer som skulle pensionera sig inom 5 år.
Jag träffade då ett stort antal lärare och för att kunna göra utredningen så bad jag dem ta fram sina intjänade ATP poäng. På den tiden räknades de 15 bästa åren av de 30 senaste. ATP poäng var en formel av utbetald lön dividerad med det årets prisbasbelopp minus 1 prisbasbelopp. I princip var detta för att inflationsjustera ATP poängen och ge en någorlunda inflationsskyddad pensionsnivå.
Jag fann då till min häpnad och förskräckelse att sedan 1960, när ATP systemet infördes hade lärares ATP poäng gått ner från det maximala 6,5 till mellan 3,2-3,5.
Det innebar att lärares reallöner från 1961 till 1989 i princip hade halverats. Vidare hade den karriärstege som lärare hade haft tagits bort, det fanns inte längre några lektorers tjänster. Lärarkåren hade proletariserats istället för att vara en profession.
Jag antar att detta är det som kan utläsas i diagrammet. Status, möjlighet till karriär samt en någorlunda hög lön hade utraderats, sannolikt en medveten strategi av de dåvarande regeringarna.
Enligt min mening borde det innebära att kvaliteten på de som rekryteras drastiskt borde sjunka. Alltså det diagrammet visar.
Alex: Även detta är mycket intressant och stämmer väl med vad jag vet om lärarlönernas utveckling under perioden. Det underliga är dock att inte nedgången kom tidigare om det primärt är lönen som ligger bakom denna. Den utveckling du beskriver skedde innan kommunaliseringen och började långt innan våra data visar att det händer något drastiskt med rekryteringen. Även Finland har haft samma relativa nedgång i lärarlönerna utan lika tydliga negativa konsekvenser.
Alltså är lönen som bäst en delförklaring till utvecklingen. Bristen på karriärsvägar kan vara en annan och fackförbund som inte lyckas freda yrket från allehanda pålagor (vilket LR och LF misslyckats med) kan vara en tredje.
Jonas,
Sannolikt är inte enbart lönen förklaringen. För mig innebär kombinationen av status och karriär förlust samt lönedevalvering sannolikt merparten av de problem vi nu ser.
Det kan även finnas en färklaring som du skriver, att lärarfacket inte klarat av att freda och uprätthålla status och kompetens för sina medlemmar. Det är ju bara att se hur de andra profesionella klassernas fackliga organisationer klarat detta galant, läkare och advokater.
Sedan kan det tillkomma det någon skrev ovan. Läraryrket är ett av de mest idologiskt drivna och styrda utbildningarna. För att skapa makarna Myrdals nya människa så måste först de gamla värderingara rensas ut, dvs de gamla lärarna måste försvinna och en ny helt annan typ av individer rekryteras. En individ som låter sig indoktrineras och inte ställer kritiska frågor utan bara lyder order, alltså indivder med en lägre kognitiv- och lederskapsförmåga.
En viss urskiljning vad gäller diskussionen om lärarlöner kan enligt min uppfattning vara på sin plats. På 50-talet hade lärare på realskola och (framför allt) läroverk relativt hög lön och hög status. Dessa var då även en ganska exklusiv grupp, betydligt färre än dagens högstadie- och gymnasielärare eftersom mycket färre elever fullföljde realskola och gymnasiet. För småskolelärare (årskurs 1-6) som var den i särklass största gruppen lärare på 50-talet är/var skillnaden mot idag vad gäller lön och status betydligt mindre.
Tydliga sammanställningar och en bra diskussion! Jag arbetar själv som lärare och upplever dels en löjligt låg lönenivå, dels en näst intill galenskap gränsande frustration!
Att vi som lärare inte tjänar så bra är en del av problematiken. Jag har en anhörig som efter halva min anställningstid tjänar fyra gånger så mycket som jag. Kul för den personen men synd om mig.
Att huvudmannskapet är kommunalt leder till kortsiktiga åtgärder och planer – ofta inte längre än fram till nästa mandatperiod. Rektorer mörkar säkert gärna resultat då de är hårt ekonomiskt styrda. Vi ser inga exempel på att elever med särskilda behov får kosta mer pengar – det handlar om att omfördela medlen som tilldelats. Om integration till varje pris ska prioriteras får huvudmannens ekonomer tillse att en fördubbling av resurskrävande elever ger en därtill avsedd höjning av tilldelade medel.
Detta fungerar inte i kommunal verksamhet och är enormt frustrerande!
Kunskapsaspekten bör belysas från dels pedagogiskt håll och dels ur det samhälleliga perspektivet: Är kunskap viktig? Skolan är en produkt av samhället, inte tvärtom – inte med internet, teve, sms och bloggar! Saker som vattnar ur kunskapsbegreppet är till exempel störiga elever som inte kan sägas åt, Idolprogram eller motsvarande, fri konsumtion av media (färdigheter belönas inte med stolthet), arbetslöshet, finanskris, tabloidtidningsankor, uppmärksamhet-till-varje-pris-fenomen och människor-som-syns-men-inte-kan-något.
Varje gång en elev finns i korridoren utan att vilja gå in i klassrummet och bli undervisad och föräldrarna inte ställer krav på barnet så påverkar den fler elever. Varje gång fru Fågel öppnar munnen så är det okej att sova sig till framgång. Varje gång en tidning redogör för hur en lärare anmäls men inte undersöker elevens gärningar diminueras skolans och kunskapens roll i samhället.
Detta är så in i bomben frustrerande…
Johan – ja dessa klagomål har man ju hört i årtionden från lärare (en av mina föräldrar är lärare så jag har hört det åtminstone sedan mitten/slutet på 80-talet när jag började uppmärksamma sådant). Ändå fortsätter folk söka till läraryrket. Säger ju en del om de som söker sig dits förmåga till perspektiv och att ta in kunskap som är allmänt spridd i samhället. Och med sådana nollor anställda, vad kan man förvänta sig av barn och ungdomar som ska ledsagas till kunskap osv?
Skulle inte förvåna mig om 10-25% av eleverna i en genomsnittlig teoretisk gymnasieklass är attraktivare på arbetsmarknaden dagen efter studenten än en lärare med “normal” CV som skulle söka sig till en annan bransch. Jag har visst anställningsansvar och skulle jag stöta på en fd lärare (det hoppas jag verkligen jag slipper!) skulle denna individ behöva ha en OERHÖRT bra förklaring till varför han/hon valde lärarbanan för att jag alls skulle vara intresserad av att gå vidare i anställnigsprocessen.
lg: Jag tackar för komplimangen.
Huruvida lönen är hög eller låg avgörs i relation till någon annan yrkesgrupps lönenivå. Som T.J skriver ovan är lärarna ett stort kollektiv, vilket kan vara en orsak till att lönenivån sänkts i relation till andra akademiska yrkesgrupper.
Att arbeta som lärare handlar inte bara om att grubbla på den “låga” lönenivån, störas av”alla” ouppfostrade ungdomar eller att få sitt arbete “obstruerat” av okunniga skolledare. Det kan även handla om att med ett genuint intresse för sina ämnen i kombination med en önskan om att förbereda det uppväxande släktet för dess framtid skapa en inspirerande och utvecklande undervisning.
Men det är klart, en sådan inställning säger en hel del om min “förmåga till perspektiv och att ta in kunskap som är allmänt spridd i samhället.”
Hihi
Känslan är ömsesidig, den dag jag lämnar skolan skulle du få komma med en jäkla fin förklaring för att jag skulle vara intresserad av att arbeta med dig som chef, lg.
Men eftersom jag stortrivs så finns det nog goda chanser att vi slipper varann, du och jag.
Hej Ig
Vilken tur att Du inte valde läraryrket. Skolan hade nog inte farit särskilt väl av ideologin” den som har mest pengar när den dör, har vunnit”.
Men det är förmodligen en uppfattning Du inte kan omfatta.
David, markus och Kristian – tack för tre obegripliga svar
Ig
v.s.b. ( vilket skulle bevisas)
lg. Jag tolkar dig som att du anser att de som väljer att bli lärare är nollor eftersom det är allmänt känt i samhället att lärarlönerna är låga och att det finns stökiga elever i skolan.
Mina bevekelsesegrunder för att bli lärare var (och är) intesse för de ämnen jag undervisar i och en vilja att få andra att dela det intresse och de kunskaper jag har. Jag klarar mig bra på den lön jag har och att hantera de stökiga elever jag möter i klassrummet anser jag vara en del av min yrkesutövning. Hur detta gör mig till en nolla är för mig oklart, men jag ber om ursäkt för den raljanta tonen i mitt tidigare inlägg.
Om mitt svar fortfarande är otydligt ska jag gärna förtydliga mig ytterligare.
David – ja, det är min uppfattning och tack för förtydligandet. Du hoppar dock över det som är intressant för mig när jag anställer folk: det måste finnas andra yrken där du kunde få utlopp för dina intressen med bättre förutsättningar m.a.p arbetsmiljö, intellektuell stimulans i mötet med “kunder” (elever), status, lön osv? Eller hade du inga alternativ pga att lärarhögskolan var det enda du kom in på/klarade av? Den senare anledningen är vad jag sett som förklaring till folk i min omgivnings lärarstudier. De hade hellre blivit något annat men klarade inte kraven.
Sedan är det väl en vanlig försvarsmekanism att låtsas att trivas med det man gör (det gör jag också, jag arbetar som strategi-/organisationskonsult men skulle hellre sysslat med copywriting och PR, trots lägre status/lön mm).
Mina föräldrar var lärare, min syster och svåger, min man och jag likaså, men sedan tog det stopp. Mina barn har aldrig funderat på lärarbanan, inte heller min systers barn. Vi har tre läkare, en högskoleekonom och en polis i nästa generation. Vad kan det bero på?
Våra barn har i sin barndom sett hur föräldrarnas arbetsbörda blivit allt tyngre. De har läst i tidningarna hur föräldrarnas insats nedvärderats gång på gång. Vi levde utanför verkligheten, hette det. De ekonomiska förutsättnigarna i lärarfamiljerna har påtagligt ändrats till det sämre. Outbildade vikarier och även fast anställda “lärare” har gjort sig breda i lärarrummen.
Nej, det har inte lockats till efterföljd. De skulle allihopa ha blivit utmärkta lärare, men myndigheter och andra får skylla sig själva.
Good-bye!
Med tanke på det utbredda bildningsföraktet i Sverige så avråder jag å det bestämdaste folk från att studera till lärare. Tänk inte ens tanken! Studera till precis vad som helst utom till detta yrke. Lönen är förödmjukande låg, föraktet är avgrundsdjupt och hånet verkar inte veta några som helst gränser.
Men jag är övertygad om att hånskrattet en dag kommer att stocka sig i halsen och lärarföraktet kommer avslöja sig som den bottenlösa ignorans det verkligen är. Vad gör vi när ingen- då menar jag INGEN- längre vill studera till lärare och än mindre utöva yrket? Har någon av våra geniala skolpolitiker och skoldebattörer ens tänkt tanken?
Tycker mig redan se utslag av bildningsallergin i samhällskroppens olika delar. Läkare som inte kan stava, butikspersonal som inte klarar enkel huvudräkning och professorers utbildningskompendier, som är så illa skrivna att många inte tror mig. Vidare har jag läst andra studenters uppsatser där var enda ord som går att sär skriva är sär skriv na. Till tragiken hörde att dessa uppsatser gick igenom och studenterna blev godkända!