Det här är ett gästinlägg av Spencer Bastani, docent i nationalekonomi verksam vid Institut för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) och knuten till Uppsala Center for Fiscal Studies, Uppsala universitet samt Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
Konsumtionsskatter utgör cirka 30 procent av Sveriges skatteintäkter. Momsen är i särklass viktigast. I normalfallet innebär momsen att varor och tjänster blir 25 procent dyrare för konsumenterna, men många varor och tjänster har reducerad moms, exempelvis livsmedel (12 procent), böcker och transporter (6 procent). Dessutom har flera branscher momsundantag, såsom bostadsuthyrning, försäkringar och finansiell verksamhet.
I en ny SNS-rapport, Hur bör konsumtion beskattas?, tar jag ett helhetsgrepp på hur varor och tjänster bör beskattas. Utgångspunkten är både teoretisk och praktisk. Rapporten analyserar hur en optimal konsumtionsbeskattning bör se ut enligt modern skatteteori och diskuterar konsumtionsbeskattning i Sverige. Särskild uppmärksamhet riktas åt att väga fördelar och nackdelar med differentierade momsskattesatser och att belysa betydelsen av balansen mellan skatter på arbete och konsumtion i skattesystemet.
En viktig slutsats är att Sveriges reducerade skattesatser och momsundantag är problematiska eftersom de orsakar snedvridningar i människors konsumtionsval och omfördelar på ett godtyckligt sätt baserat på människors konsumtionspreferenser istället för deras förmåga att betala skatt. De leder också till betydande samhällskostnader i form av momsadministration och gränsdragningsproblem. För att ge ett exempel, släppte Skatteverket en rapport 2006 med namnet ”Krånglig moms – en företagsbroms” som uppskattade företagens kostnader för momsadministration till närmare 6,3 miljarder kronor, kostnader som till stor del drabbar småföretag.
Nedsatt moms på livsmedel motiveras ofta av fördelningsskäl. Forskningen är dock tydlig med att skatter på varor och tjänster inte bör differentieras av fördelningsskäl eftersom det är mer träffsäkert att använda inkomstskatter och transfereringar till att uppnå fördelningspolitiska mål, något som också konstaterats av bland annat Riksrevisionen. Ibland motiveras nedsatt moms som ett sätt att gynna branscher som anställer unga eller individer som står långt från arbetsmarknaden. Det är dock mer effektivt att åtgärda sysselsättningsproblemen med sänkta arbetsgivaravgifter för dessa grupper, vilket är branschneutralt och dessutom undviker att påverka vilka varor och tjänster människor konsumerar.
Det går möjligtvis att argumentera att vissa varor och tjänster har positiva externa effekter och därmed bör ha nedsatt moms, som exempelvis böcker, men det är tveksamt om dessa vinster verkligen överstiger samhällskostnaderna i form av snedvriden konkurrens, administrativt krångel och gränsdragningsproblem. Om en bransch får sänkt skatt brukar det heller inte dröja länge tills röster höjs för att andra branscher också ska få sänkt skatt. Att återställa skatter som sänkts är inte lätt, inte minst eftersom branscherna anpassat sig till den lägre skatten.
Momsundantagen har inte fått lika mycket uppmärksamhet som de reducerade skattesatserna. Företag i branscher med momsundantag lägger inte på moms på sin försäljning men får heller inte någon ersättning för momsen på inköp som istället måste täckas genom ett högre pris. I jämförelse med en enhetlig moms, leder detta till underbeskattning vid försäljning till slutkonsumenter och överbeskattning vid försäljning till andra företag som inte kan dra av den dolda momsen. I undantagna sektorer sätts momssystemet ur spel och vissa företag får incitament att producera insatsvaror i egen regi istället för att köpa in dem via marknaden.
I rapporten föreslår jag en skatteväxling från arbete till konsumtion i två steg. I ett första steg föreslås att de reducerade skattesatserna på 6 och 12 procent höjs till 25 procent samtidigt som individer och företag kompenseras genom exempelvis reducerade arbetsgivaravgifter, sänkt skatt på arbete för låga och medelhöga inkomster samt ökade transfereringar. I ett andra steg tas momsundantag bort. Momsundantagen uppfattas ofta som givna av EU-regler, men även utan förändringar på EU-nivå finns goda möjligheter att bredda momsbasen.
När enhetlig moms diskuteras föreslås oftast en lägre skattesats än 25 procent. Jag föreslår en bibehållen skattesats på 25 procent samtidigt som individer och företag kompenseras. Exakt hur en sådan kompensation ska gå till behöver utredas, men sänkta skatter på arbete är en viktig komponent, vilket innebär att konsumtionsskatternas betydelse i ekonomin tillåts öka. En skatteväxling från arbete till konsumtion är fördelaktig inte enbart för att den åtgärdar problemen med de reducerade skattesatserna och undantagen, utan också på grund av att konsumtion är en bredare skattebas än arbete och därmed mer effektiv att beskatta. Konsumtionen finansieras inte enbart av arbetsinkomster, utan också av förmögenhet, kapitalinkomster, svartarbete, turism och gränshandel.
En skatteväxling från arbete till konsumtion har dessutom vissa utjämnande fördelningseffekter som inte verkar ha fått särskilt mycket uppmärksamhet i den svenska skattedebatten. Skatt på konsumtion innebär, i motsats till skatt på arbete, beskattning av konsumtion finansierad av vissa kapitalinkomster som är överrepresenterade bland individer med höga arbetsinkomster. Ett exempel är avkastningar på sparande i investeringssparkonto (ISK) som överstiger schablonintäkten. Ett annat exempel är arbetsinkomster omvandlade till lågt beskattade kapitalinkomster bland ägare av fåmansbolag. En skatteväxling skulle också leda till minskade incitament till inkomstomvandling om den medförde sänkt marginalskatt på höga arbetsinkomster.
Ekonomistas 
Bra och pedagogiskt Spencer!
Rapporten nämner kort progressiv konsumtionsskatt (“utgiftsbeskattning”) men släpper det sen och nämner det inte ens i slutsatser/rekommendationer. Märkligt och dåligt. Välfärdsförlusterna och ineffektiviteterna i konsumtion till följd av rådande stora ekonomiska ojämlikheter är många gånger större än alla andra problem som dryftas i rapporten. Rika som köper (ännu) större eller fler bostäder eller annan lyxkonsumtion ger i bästa fall noll netto välfärd och i värsta fall starkt försämrad netto välfärd på grund av positionella nollsummespel och negativa miljöexternaliteter. Är den frågan kanske för “farlig” att driva i en rapport från SNS?
Tack för kommentaren. Det huvudsakliga skälet till att progressiv konsumtionsbeskattning inte ges mer utrymme i rapporten är att ett sådant skattesystem innebär ett stort avsteg från den nuvarande strukturen i skattesystemet. Det är också oklart vilka möjligheter Sverige har att införa ett effektivt system för progressiv konsumtionsbeskattning givet att konsumtionsbeskattningen delvis styrs av EU-regler. För den som gillar idén om progressiv konsumtionsbeskattning kan dock en enhetlig moms ses som ett första steg eftersom en progressiv konsumtionsskatt inte beskattar olika varor och tjänster på olika sätt.
Tack för tydlig genomgång. Några tankar/frågor:
– Precis som vår moms “drabbar” turister så tas den inte ut på svenskars konsumtion utomlands. Har det några icke-marginella fördelningseffekter? Är effekt på turism/gränshandel (att dom väljer andra länder) liten?
– Moms är en sorts platt skatt, icke progressiv/regressiv. Förstår jag dig rätt att minskning i progressivitet man får av moms istället för inkomstskatt ska kompenseras genom bidrag? Teoretiskt verkar det smart, men tror den politiska knuten att göra alla dessa förändringar samtidigt är svår. Skattesystem känns mer svårföränderliga än bidragssytem. Så tex vänstersidan kan bli rädd att det blir för enkelt att bli av med progressivitet.
– Hur tänker du på miljöskatter i detta sammanhang?
Tack för kommentarerna. Håller med om att det kan vara svårt att genomföra olika förändringar samtidigt. Därför måste kanske förslagen ske som en del av en större skattereform. Miljöskatterna diskuterar jag inte i mitt inlägg, men de diskuteras i rapporten där jag bland annat tar upp att den fiskala delen av miljöskatterna bör på sikt flyttas över till momsen.
Det är säkert riktigt att säga att konsumtionen inte enbart finansieras med arbetsinkomster, men hur stor del finansieras idag av inkomster från förmögenhet och kapitalinkomster? Går inte en oproportionerligt stor del av sådana inkomster till vad som kallas sparande, vilket även enligt den nya modellen skulle undantas från beskattning? Vilket torde innebära att förmögenhets- och inkomstklyftorna fortsätter att växa?
Inkomstelasticiteten för livsmedel är mindre än ett (budgetandelen minskar med inkomsten) vilket innebär att lägre moms på livsmedel normalt gör inkomstfördelningen jämnare. Den som föreslår högre moms på livsmedel och samtidigt inte vill att inkomstfördelningen görs ojämnare är därför svaret skyldig. Exakt hur ska man kompensera så att fördelningen inte blir ojämnare? Stora förändringar i skattesystemet bör genomföras som ett sammanhållet PAKET där sådant specificeras.
Sänkt skatt på arbete, löneinkoster? En skatteväxling från arbete till konsumtion?
Den kommunala beskattningsrätten kan inte utgöra del i en skatteväxling. Exempelvis så medför en höjd moms att skattekvoten höjs medan det att ökade transfereringar inte sänker skattekvoten.
Varför är det numera så trendigt bland nationalekonomer att propagera för höjda skattekvoter?