Hög ekonomisk tillväxt är något som de flesta tycker är bra. Men när det kommer till hur denna tillväxt skapas så har den traditionella nationalekonomiska teorin inte så mycket att komma med. De vanligaste, traditionella, tillväxtmodellerna säger att tillväxt följer mekaniskt av en ökning i insatsfaktorer, som exempelvis mer fysiskt kapital, mer R&D, eller mer utbildad arbetskraft. Teorierna har dock inget att säga om vilken roll entreprenörer spelar, det vill säga de som kommer på nya sätt att kombinera insatsfaktorerna och som tar de risker som är förknippade med att experimentera och leda utvecklingen framåt. I en ny bok, ”Entreprenörskap – hur, vad och varför?” (Studentlitteratur 2015) analyserar och diskuterar Magnus Henrekson och Mikael Stenkula den här saknade pusselbiten.
Entreprenörens uppgift är inte underskattad, vilket man skulle kunna tro med tanke på frånvaron av entreprenörer i nationalekonomins traditionella tillväxtmodeller. Nästan alla politiker tycker att hög ekonomisk tillväxt är viktigt att eftersträva, men även de som inte ställer sig bakom en generell tillväxtpolitik tycker oftast att mer entreprenörskap är bättre än mindre. Henrekson och Stenkula menar istället att entreprenörskap, på grund av att det är så mångfacetterat, helt enkelt lämpar sig dåligt för matematiska modeller och att det därför har lämnats utanför de formella nationalekonomiska teorierna.
Boken, som inte kräver några särskilda matematiska kunskaper överhuvudtaget, består av 15 kapitel och omfattar såväl diskussioner om hur entreprenörskap bör definieras, analys av på vilka sätt entreprenörskap är avgörande för att skapa välstånd och jobb, och vilka faktorer (såväl policymässiga som andra) som är avgörande för att entreprenörer och entreprenörskap ska frodas i samhället.
Bokens slutsats är inte att investeringar i forskning och utveckling, kapitalinvesteringar och utbildning saknar betydelse. Dessa faktorer måste, precis som de traditionella nationalekonomiska modellerna säger, fungera väl. Men utöver det måste en miljö skapas där produktivt entreprenörskap kan växa fram. Det innebär i princip att det kan växa fram människor som kan kombinera insatsafaktorerna på nya sätt, snarare än att enbart mekaniskt öka eller minska dem. Den offentliga sektorn spelar en viktig roll genom att tillhandahålla välfungerande institutioner som skapar rätt incitament men i huvudsak menar författarna att en innovativ och entreprenöriell ekonomi skapas av när den offentliga sektorn lämnar rikligt med utrymme till människor egna drivkrafter att investera i nya kunskaper, och använda ny och existerande teknik på ett värdeskapande sätt.
Boken är huvudsakligen tänkt som en lärobok och för det passar den bra, lättläst och välskriven som den är. Den bör fungera för alla typer av studenter som vill lära sig mer om entreprenörskap, oavsett vad de har studerat tidigare. Men boken är intressant att läsa även som icke-student. Läsningen blir dessutom roligare och mer tankeväckande (men också mer kontroversiell) av att författarna, sin vana trogen, inte tvekar när det gäller att ta ställning i policyfrågor. Vilken typ av politik som ger goda och dåliga förutsättningar för entreprenörskap, enligt deras tolkning av forskningsläget, görs tydligt, på en relativt detaljerad nivå.
Leave a Reply