Ojämlikheten i Sverige — hur ser den ut?

Det nya numret av Ekonomisk Debatt har temat Ekonomisk ojämlikhet i Sverige och världen. I artiklarna tar tolv forskare upp frågor rörande global ojämlikhet, svenskt ojämlikhet i inkomster och förmögenheter, hälsa, familjebakgrundens betydelse samt situationen för barn till utlandsfödda föräldrar. Detta inlägg återger huvudbudskapet av min egen artikel som går igenom den allmänna bilden av den svenska inkomst- och förmögenhetsfördelningen.

I artikeln ”Perspektiv på den ekonomiska ojämlikheten i Sverige” diskuterar jag det aktuella läget och den senaste utveckling i tre ofta diskuterade utfall: 1) inkomstojämlikheten bland hushåll, 2) löneandelen i nationalinkomsten och 3) förmögenhetsojämlikheten bland hushåll. Förutom den rena deskriptionen syftar artikeln till att diskutera vad vi vet och inte vet om ojämlikheten i Sverige och på vilka områden ytterligare forskning behövs tillföras.

Den första, och viktigaste, slutsatsen är att Sverige fortfarande är ett av västvärldens ekonomiskt jämlikaste länder, kanske rentav det allra jämlikaste. Vi har en av de jämnaste fördelningarna av disponibla hushållsinkomster, och skulle omfördelningseffekten av subventionerade välfärdstjänster adderas så sjunker inkomstojämlikheten ytterligare. Inkomströrligheten breddar analysen till livstidsinkomster och familjebakgrundens betydelse, och även i dessa utfall är Sverige ett av världens jämlikaste länder.

Inkomstojämlikhet i 12 länder åren 1980 och 2016.

En andra slutsats är att inkomstojämlikheten i Sverige har ökat under decennierna sedan 1980-talet. Denna ökning är inte specifik för Sverige, men den har varit större i Sverige än i andra länder. Viktiga förklaringar till ökningen är ökade kapitalinkomster i toppen av fördelningen, sänkta inkomstskatter samt ökade löneskillnader i samband med 1990-talskrisen. Emellertid kan man konstatera att storleken på denna ökning beror på vilken tidsperiod man studerar. Om man utgår från 1960 har faktiskt ingen ökning i ojämlikhet inträffat alls, och detsamma gäller om startåret är 2010. Perioden kring 1970- och 1980-talen sticker ut i ett historiskt perspektiv, då kraftigt ökad inkomstbeskattning med ökade marknadsregleringar samt ett kraftigt ökat kvinnligt arbetskraftsutbud följdes av snabb inkomstutjämning. Sverige fick under denna period västvärldens lägsta inkomstskillnader. Politikförändringen under 1980- och 1990-talen med skattesänkningar och avregleringar ledde till ökade incitament och tillväxt men även större inkomstskillnader.

Inkomstojämlikheten i Sverige (Gini och toppinkomstandelar)

En tredje slutsats är att den svenska löneandelen, som visar de aggregerade löneinkomsternas andel av nationalinkomsten och ses ibland som ett mått på styrkebalansen mellan arbete och kapital i ekonomin, har legat på en stabil nivå under de senaste decennierna med endast kortsiktiga fluktuationer vissa perioder. Några länder har rapporterat fallande löneandelar under senare år, men den trenden verkar i hög grad drivas av att man då har räknat in kapitalförslitning i kapitalägarnas inkomster, vilket kan ifrågasättas. (För närmare beräkningar av den svenska löneandelen, se denna rapport).

Löneandelen (% av nationalinkomsten) i 14 OECD-länder.

Den fjärde, och sista, slutsatsen är att förmögenhetsojämlikheten, mätt som de rikaste hushållens förmögenhetsandel, förefaller ha förändrats endast marginellt i västvärlden (Sverige inkluderat, men här är data fortfarande osäkra), under de senaste decennierna, trots kraftiga prisökningar på bostads- och finansmarknaderna. Stabiliteten verkar bero på att medelklassen äger både bostäder och kapital i pensionsfonder och därför har hängt med i värdeökningarna. Avståndet till medellösa grupper har dock ökat kraftigt. Hur allvarligt detta är behöver studeras vidare. Problemen är mindre ifall de medellösa utgörs av unga individer som ännu inte har hunnit ackumulera tillgångar. I välfärdsstater som Sverige behövs heller inte mycket egen förmögenhet eftersom den offentliga sektorn tillhandahåller välfärd. Om dock välfärdssystemen blir mer avgiftsbaserade, eller om samhället förändras så att privat förmögenhet blir viktig för vilken utbildning barn får eller för politiskt inflytande, kan en ökad förmögenhetskoncentration få allvarliga konsekvenser.

Förmögenhetsojämlikhet (topprocentens andel) i fyra västländer sedan 1970.

Mer forskning behövs nu för att bringa ytterligare reda i vår förståelse av den ekonomiska ojämlikheten i Sverige. Vi vet fortfarande lite om olika gruppers välstånd, exempelvis unga, äldre eller invandrare, samt vilken roll den ekonomiska politiken spelar. Genomgången i denna artikel har varit selektiv och extremt kortfattad gällande diskussioner om källor, metoder och tolkningar. Sveriges stora registerdatabaser erbjuder unika förutsättningar och för närvarande pågår projekt som tar itu med flera frågeställningar rörande den svenska ekonomiska ojämlikhetens struktur och utveckling.

Comments

  1. Anders Norrlid says:

    Tack för en intressant sammanfattning Daniel, du har inte ett diagram för förmögenhetsojämlikhet i Sverige också? Det hade varit intressant att jämföra både nivå och utveckling med de andra exemplen.
    /Anders

    • Hej Anders. Tyvärr ingen sådan figur i dagsläget. Vi har jobbta på detta en längre tid och databasen börjar nu bli färdig. Jag kommer att visa upp denna när den finns, tro mig.

  2. Christer Ljungberg says:

    Tack Daniel, Går det att analysera förmögenhetsbildningen i detta arbete också= Det som många finner lika eller mer intressant än Gini-koefficienten är ju hur individer i sitt liv kan öka sin förmögenhet. Gärna fokuserat på toppen – översta procenten. Om det är liten cirkulation i topp-procenten indikerar det att det är svårt bygga en förmögenhet och tvärtom. Detta i sin tur påverkar viktiga politiska ställningstaganden.

    • Christer, du reser en mycket viktig fråga: vem blir rik i Sverige och varför? Det finns inget enkelt svar, och frågana kan studeras från flera vinklar. I en uppsats tillsammans med Adrian Adermon och Mikael Lindahl estimerar jag sambandet mellan föräldrars och barns förmögenheter för att mäta familjebakgrundens betydelse. Vi finner en signifikant positiv länk som till stor del förklaras av kapital som ärvs. Emellertid härrör huvuddelen av en persons förmögenhetsposition från andra faktorer såsom eget sparande (och därmed arbetsinkomster) och kapitalvinster. I en studie med Anders Björklund och Jesper Roine av hur toppinkomsttagarnas ställning påverkas av familjebakgrund finer vi liknande resultat om betydelsen av ärvt kapital.

      I kommande arbete vill jag gärna följa individer under deras livstid för att se hur förmögenheter byggs upp för att närmare förstå betydelsen av hårt arbete, både som löntagare och företagare, och betydelsen av utbildning, skattesystemet mm.

  3. Anders Lindbäck says:

    De olika tidsperioder för diagramen över förmögenhetsojämlikheter gör att de inte riktigt kan jämföras. Även om man inte har data för Danmark 1970-80 så kan man rita tidsperioden samma i alla 4 diagramen för att göra det enklare att visuellt notera skillnaderna.

  4. icke-relativist says:

    Daniel Waldenström väljer ett mått och exkluderar andra mått men ger inga argument för det valet i sin artikel eller bloggtext.

    https://www.jasonhickel.org/blog/2019/5/15/how-not-to-measure-inequality
    ”the relative metric begins to border on a kind of propaganda or ideology, a justification for inequality, and its dominance in economics can be seen as a kind of cultural hegemony in the Gramscian sense.

    When I have made this argument in the past, some have hit back by saying: both measures are important! Fine, then let us ask that each time economists use relative metrics to pronounce that inequality is declining, they also include absolute metrics – so that people can make up their own minds.

    This is important, because the absolute metric is the common-sense way of thinking about inequality. I recently conducted a small poll, with close to 200 respondents. I asked two questions: “What do you think economists mean when they say that inequality is decreasing?” and “What do you think economists mean whey they say that inequality is increasing?” Respondents were allowed to write in their own words, so as not to be led by multiple choice. Some 95% of them indicated that they think of absolute income gaps, not relative change.

    If these results are anywhere close to accurate, this means that when economists use the relative metric to make pronouncements on what’s happening with inequality, they are effectively misleading the public.”

  5. Matthias Keil says:

    I am not an economist, but I would like to agree to icke-relativist. One very simple example: In a country with two citizens earns person A 10000 SEK per month and person B 40000 SEK per month and the income growth in this country approx. 5% per year, i.e. the total income redublicates after 20 years. Person A earns after 20 years 20000 SEK and person B 80000 SEK. The GINI index has not changed within this 20 years. However, the total income has grown by 50000 SEK in which Person A received 80% of the growth (40000 SEK) and person B just 20% (10000 SEK).
    I think in the first category plot the income growth needs be included in some way. And I also think the absolute income inequality has increased a lot in Sweden betweeln 1980 and 2016 as it did in other countries.

    • L-E Eriksson says:

      Relativa mätetal används för att det är det som är det mest relevanta! Svårare än så är det inte, men vi kan väl ta ditt räkneexempel som utgångspunkt. Person A tjänar 10000 i månaden. Han köper limefrukter a 1 kr styck för hela slanten, dvs 10000 st. Person B tjänar 40000 i månaden. Han gillar också lime så han köper också limefrukter för hela lönen, 40000 st. B äter 4 ggr mer limefrukter och är 4 ggr nöjdare än A (vi har ingen avtagande marginalnytta här). 20 år senare så tjänar A 20000 och B 80000 i ditt exempel. Priset på limefrukter är detsamma, fortfarande 1 kr. Fortfarande kan B äta 4 ggr mer limefrukter än A och han är fortfarande 4ggr nöjdare. Jag kan då inte se annat än att ojämlikheten är densamma.

      Att vanligt folk i icke-relativist länkade undersökning inte förstår vad som är betydelsefullt tror jag har att göra med Björn Nalle Wahlroos bevingade ord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s