Schücks ABC är i mina tankar

För knappt ett år sedan gick Johan Schück i pension efter många år som ekonomijournalist på Dagens Nyheter. Men Schücks arbetstakt verkar inte ha avtagit nämnvärt efter pensioneringen. Han skriver till exempel flitigt på sin egen blogg, han arbetar för TV-kanalen EFN och han fortsätter att vara en flitig besökare på olika evenemang där nationalekonomer möts. I dagarna har han även släppt en bok, Schücks ABC. Eftersom jag intresserar mig för hur nationalekonomi kommuniceras till en bredare allmänhet kastade jag mig direkt över boken.

Boken är en slags introduktionsbok till samhällsekonomi. Det finns inte så många lättillgängliga böcker om samhällsekonomi på svenska och därför är Schücks bok ett välkommet bidrag. Schücks ABC är strukturerad som en uppslagsbok där varje bokstav i alfabetet avhandlar ett tema: arbetslöshet, bostadsmarknad osv. Schück lyckas även fylla kapitlen som utgår från lite mer utmanande bokstäver utan att det blir särskilt krystat. Q handlar om kvantitativa lättnader, W om World Economic Forum, X om X-ineffektivitet och Z om Zuckerberg och Facebook. Att strukturera boken efter alfabetet lockar dock inte till läsning från pärm till pärm, utan snarare till att dyka ner i kapitel här och där.

Kapitlen är korta och i de flesta fall lättlästa. Vissa kapitel är faktaspäckade och läroboksaktiga, medan andra är av mer berättande karaktär. Jag var mest road av de berättande kapitlen som ofta bjuder på en historisk återblick, såsom till exempel kapitlen om World Economic Forum och österrikiska skolan. De kapitel som har en mer läroboksaktig karaktär är vederhäftiga, men bjuder inte alltid på lika inspirerande läsning. I en del fall är dessa väldigt kompakta. Kapitlet om stabiliseringspolitik som fyller nio små boksidor innehåller till exempel en beskrivning av finans- och penningpolitikens roll, hur den bedrivs praktiskt i Sverige inklusive en kort historisk redogörelse för tillblivelsen av inflationsmålet. Risken med så pass späckade kapitel är att det blir lite ytligt, men också att en del läsare ha svårt att hänga med.

Överlag hade jag önskat att lite mer kraft lagts på att förklara svåra begrepp och samband. Jag tror till exempel många som inte redan läst nationalekonomi inte förstår vad det innebär att ett högre inflationsmål ger ”större utrymme för ändrade relativlöner (s. 98)”, att skattesystemet ”ger upphov till olika slags snedvridningar i ekonomin (s. 128)” eller att företagen har ”möjligheter att påverka priserna (s. 222)”. Den som läst A-kursen i nationalekonomi förstår naturligtvis innebörden i dessa påståenden, men boken är ämnad för en betydligt bredare läsekrets än så.

Jag kan inte undgå att dra en parallell till den bok som just nu ligger på min sons nattygsbord, Verklighetens magi av Richard Dawkins. Boken presenterar svåra naturvetenskapliga fakta om till exempel evolution, universums uppkomst och elektromagnetisk strålning på ett sätt som både en 10-åring och hans kvällströtta pappa förstår. Metaforerna som används och tillhörande illustrationer är genomtänkta in i minsta detalj för att förklara komplicerade fenomen så enkelt som möjligt. Här tror jag vi nationalekonomer har mycket att lära om hur vi kan popularisera vårt ämne. Till exempel tycker jag nedanstående bild som jag knyckt från Per Engströms undervisning är genialisk i sin enkelhet när det gäller att förklara varför båda parter tjänar på handelsutbyte.

handel-e1573714751554.png

Det som gav mig störst behållning i Schücks ABC var att läsa om just ekonomijournalisten Schücks syn på samhällsekonomin. Till stor del sammanfaller hans bild av samhällsekonomi med hur jag tror merparten nationalekonomer ser på ekonomi. Däremot ger Schück en bredare och bättre historiskt förankrad bild än vad jag själv skulle förmått göra om jag hade skrivit denna bok. Schück tar sig även friheten att uttrycka sin egen uppfattning i en del frågor. Till exempel tycker han inte att ökad rikedom bland de mest välbeställda är ett stort samhällsproblem (s. 108), att det inte finns mycket att klaga på Riksbankens oberoende från demokratisk synvinkel (s. 188) och han slår fast att utbildningspremien i Sverige måste höjas (s. 218). Jag har inget emot att författarens redogör för sin syn på sakernas tillstånd, tvärtom är det intressant att läsa vad en person som under så lång tid betraktat ekonomiska skeenden på nära håll anser. Däremot skulle jag i några fall velat se en lite utförligare argumentation för ståndpunkterna som förs fram.

Comments

  1. Björn Abelsson says:

    Borde inte en viktig uppgifr för nationalekonomer och ekonomijournalister vara att förklara Baumols sjuka för politiker och väljare? I dag tycks vänstern tro att man kan lösa kommunernas problem genom att höja skatterna, medan högern tror att det bara handlar om att effektivisera kommunernas verksamhet. Ingen verkar förstå de strukturella problem som uppkommer när varuproduktionen rationaliseras mer än tjänsteproduktionen.

    • I min lärobok ”Vår ekonomi” – som jag tror fortfarande är den mest använda introduktionsboken på svenska – finns en särskild faktaruta om Baumols sjuka. Så alla de tusentals studenter som läser den boken har faktiskt fått en liten duvning i just den sjukan.

  2. Björn Abelsson says:

    PS. I Ekonomisk Debatt 7/2018 finns en utmärkt artikel om Baumoleffekten. Den borde vara obligatorisk läsning för alla som kandiderar till politiska poster.

    • Tack för tipset, den hade jag missat. Här är en länk för den intresserade: https://www.nationalekonomi.se/sites/default/files/NEFfiler/46-7-mllfa.pdf.

      • Jag fattar inte Baumoleffekten och varför fenomenet skulle göra välfärd dyrare över tid, kanske är det jag som är lite trög. Välfärd, eller tjänster överlag betalas ju med en andel av varuproducentens inkomst. Då spelar det ingen roll om varuproducenten spottar ut 1 eller 10 bilar per arbetspass. Givet att konstnären som målar en tavla åt hen eller läkaren som ska operera hen vill ha halva månadslönen så blir det inte svårare att betala för det över tid. Det krävs samma ”skatt”. Det enda sättet att få ihop Baumoleffekten i mitt huvud är är att höja kraven på tjänsten. Konstnären ska leverera två tavlor, operationen ska göras två gånger osv. Men det är nåt helt annat i mitt huvud. Kan inte nån skjuta ner mina argument?

  3. Mats Lindqvist says:

    Jag har aldrig tycket Schück gjort någon bra insats när det gäller att ge ett svar på frågeställningen: ”Hur skapas pengar?” Andra intressanta frågor på temat: ”i vilket syfte, för vilka ändamål och av vem, skapas pengar?”

    Svaren på dessa frågor ger en insikt om vad det är som formar det ekonomiska landskapet.

    Banken Nordea’s chefsekonom, Annika Winsth, gör här ett inte så lyckat försök.

    Steve Keen nämns i inslaget, han har varit långt bättre på att belysa detta än Johan Schück.

  4. Jag blev mest nyfiken på ditt tips om Dawkins. Perfekt julklapp tänker jag. Har du fler tips på barnböcker? 🙂

  5. fredtorssander says:

    Att en ekonomijournalist offentliggör att han ”tycker han inte att ökad rikedom bland de mest välbeställda är ett stort samhällsproblem” är knappast förvånande. Han skriver ju i det fallet som journalist, om det sociala, inte om ekonomi. Dessutom är det väl skillnad på vad ekonomijournalister och akademiska nationalekonomer uttrycker inför offentligheten?
    Går det förresten att utgående från akademiskt nationalekonomiskt etablerad teori hävda att ökad rikedom för det mest välbeställda är ett stort problem för ekonomin? I sig självt?

  6. Jag har pluggat nationalekonomi längre än många och återkommit till Baumoleffekten utan att någonsin förstå varför det skulle göra välfärd dyrare över tid, kanske är det jag som är lite trög. Välfärd, eller tjänster överlag betalas ju med en andel av varuproducentens inkomst. Då spelar det ingen roll om varuproducenten spottar ut 1 eller 10 bilar per arbetspass. Givet att konstnären som målar en tavla åt hen eller läkaren som ska operera hen vill ha halva månadslönen så blir det inte svårare att betala för det över tid. Det krävs samma ”skatt”. Det enda sättet att få ihop Baumoleffekten i mitt huvud är är att höja kraven på tjänsten. Konstnären ska leverera två tavlor, operationen ska göras två gånger osv. Men det är nåt helt annat i mitt huvud. Kan inte nån skjuta ner mina argument?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s