Nej, det är fortfarande inte lönespridning som ökat inkomstskillnaderna i Sverige

I början av varje år finns ett antal händelser som förutsägbart skapar rubriker kring de ökande inkomstklyftorna i samhället. En är Oxfams rapport om hur många av världens rikaste miljardärer som äger lika mycket som den fattigaste hälften av världens befolkning som traditions enligt publiceras i samband med WEF-mötet i Davos (som jag tidigare år kommenterat här). En annan är den lika traditionella årliga publiceringen av LOs rapport om den svenska ”makteliten”. En tredje är SCBs publicering av de slutgiltiga siffrorna för förra årets taxering, alltså de siffror som utgör basen för vad vi vet om Sveriges faktiska inkomstfördelning för, i årets fall, 2017.

Som vanligt handlar rubrikerna om ”de rika” och ”de fattiga”, och detaljer som att Oxfams jämförelse handlar om tillgångar, inte inkomster, eller att det är viktigt att skilja på lönespridning och inkomstspridning eftersom de inte bara är olika saker utan också utvecklats mycket annorlunda i Sverige, glöms lätt bort.

Varför är det här viktigt? Jo, för att när man konkret ska prata om vad som ska göras (eller inte göras), vilka skatter som ska höjas eller sänkas, eller för den delen när man ska försöka förstå vad som händer så är det viktigt att skilja på inkomster och förmögenheter, och inkomsternas olika komponenter.

En av de viktigaste detaljerna när det gäller utvecklingen i Sverige är hur lite av de ökade inkomstklyftorna som drivs av löneskillnader. Jag har tidigare poängterat detta i flera inlägg (t ex här, här, här och här) och det slås också fast i till exempel Finanspolitiska rådets rapport 2018 (i kapitel 7). Att detta i sin tur är intressant har att göra med den helt dominerande teorin kring varför inkomstskillnader ökar i många länder, att teknisk utveckling i kombination med globalisering på olika sätt gynnat de med högst utbildning och gjort dem mer produktiva (något jag skrivit om här och här tidigare).

I dagarna har jag haft anledning att titta lite på denna utveckling med de senast data som finns på SCBs hemsida. Mera specifikt kan man där se löneutveckling och lönespridning uppdelat på drygt 400 yrkeskategorier (som t ex 2213 AT-läkare, 1120 Verkställande direktörer, 8343 Kranförare, 7122 Golvläggare, 2282 Dietister, o s v). Dessa så kallade SSYK2012 kategorier ändrades 2014 så jämförelser bakåt i tiden per yrke är lite knepiga men det är lätt att för olika perioder sortera yrken efter utbildningskrav och lönenivåer. Alla data nedan visar yrkesgrupper, inte individer, och jag har inte justerat för gruppstorlek.

Om man först tittar på löneutvecklingen mellan 2004-2017 för olika utbildningskategorier, uppdelade enligt de knappt 100 kategorier som finns i SUN 2000, sorterade efter lönenivån 2004, med de lägsta lönerna till vänster och sedan stigande åt höger, så får man följande bild.

Det är alltså om något så att de utbildningskategorier som 2004 hade högst lön (läkare, civilingenjörer, ekonomer, jurister) i snitt fått något lägre löneökningar än de som då hade de lägsta inkomsterna.

Om man istället gör motsvarande fast tar yrkeskategorier och sorterar efter lönenivå 2005 (tidigaste året som finns i SCBs öppna data) och ser till utvecklingen fram till 2013 (sista året med gamla SSYK-koderna) ser bilden ut så här:

Visst finns det variation i utvecklingen men ingen tendens till annat än att i snitt är löneökningarna lika stora i alla delar av lönefördelningen.

Men kanske är det så att det inom respektive yrkesgrupp döljer sig skillnader i om man befinner sig i botten eller toppen inom respektive yrke? Bilden nedan visar genomsnittlig löneökning vid P90 respektive P10 i varje yrkeskategori.

Inte heller här syns något systematiskt mönster. I snitt är löneökningarna i botten och i toppen av fördelningen inom varje yrkeskategori väldigt lika.

Men vad händer om vi grupperar yrkeskategorier efter arbetsuppgifternas respektive ”rutinmässighet”, ”krav på abstraktion”, respektive ”serviceinnehåll”? Kategorier som dessa har använts i den forskning som försökt förklara t ex hur sannolikt det är att olika arbetsuppgifter ersätts av automatisering (se tidigare inlägg om detta här), eller gynnar personer med högre utbildning, eller de som är bra på service. Kategorierna är förstås trubbiga och implementeringen här är långt ifrån perfekt men följer i princip den indelning som görs av Goos, Manning och Salomons (2010). I bilderna nedan är yrkeskategorierna grupperade efter krav på abstraktion, rutinmässighet, respektive serviceinnehåll.

Alla bilder så här långt sträcker sig mellan 2005-2013. Det beror som sagt på att yrkeskategorierna ändrats. Men gör man motsvarande analys som ovan för perioden 2014-2017 så ändras inte bilden. Nedan illustreras genomsnittliga löneökningar, tillsammans med löneökningar vid P10 och P90 inom respektive yrke, sorterat efter genomsnittlig lönenivå i yrket 2014.

Även här är bristen på trend slående; i snitt har löneökningarna varit precis lika stora för grupper med låga löner som med höga löner (anledningen till att trendlinjerna för snittet och P90 inte går att urskilja är att de i princip ligger på varandra precis över linjen för P10).

I perspektiv är huvudpoängen denna: lönespridningen ökade en del under 1980 och 1990 talen (från extremt sammanpressade nivåer) men sedan slutet på 1990-talet har inte lönespridningen i Sverige ökat. Den uppgång som syns i Gini koefficienten (från runt 0.25 till 0.32) och i andra inkomstspridningsmått har helt enkelt inte med ökad lönespridning att göra. (Den som är nyfiken på vad som, i mitt tycke, bättre förklarar utvecklingen kan läsa t ex här).

Som syns i bilderna ovan så betyder inte detta att det inte finns ”vinnare” och ”förlorare”. Det går naturligtvis att hitta både enskilda som hela yrkesgrupper som haft en mycket bättre utveckling än andra, men detta betyder inte att det finns ett systematiskt mönster av lönespridning som bidragit till ökade inkomstskillnader.

En anledning till att detta är viktigt är att om man jämför med utvecklingen i USA så har lönespridningen fortsatt att öka (P90/P10 har gått från runt 4,3 i slutet av 1990-talet till 4,76 för 2018, en uppgång som är i samma storleksordning som mellan mitten av 1970-talet till mitten 1990-tal). Detta förklaras rutinmässigt som en effekt av teknologisk förändring och globalisering. En förklaring som sedan anammas i den svenska debatten. Självklart har dessa effekter påverkat Sverige också, men de visar sig inte i en ökad lönespridning de senaste 20 åren.

 

Comments

  1. I Sverige är det som skiljer olika yrkesval i större utsträckning sysselsättningsgrad än lönenivå, jämfört med länder där lönestrukturen är mindre sammanpressad. Dvs utbildningar till läkare eller ingenjör ger inte främst högre lön utan lägre risk för arbetslöshet (i praktiken finns inte arbetslöshet för dessa grupper), medan andra yrkesgrupper (vissa inom samhällsvetenskap och humaniora t.ex.) kan ha helt okej lönenivåer men mycket lägre sysselsättningsgrad. Visst finns löneskillnader, men de är mindre än i andra länder, och den lägre skillnaden kostar i jobbmöjligheter.

    • Jesper Roine says:

      Helt riktigt. Och det du skriver kan i sin tur ge upphov till inkomstskillnader, speciellt sett till livsinkomster. Men det är fortfarande viktigt att notera att inte lönespridningen ökat i Sverige speciellt givet hur det ser ut i många andra länder.

      • Sen är också den totala sysselsättningen högre idag än för 20 år sedan så det är inte troligt att hänsyn till sysselsättningen skulle ändra den övergripande slutsatsen i inlägget.

  2. Olof Johansson-Stenman says:

    Strålande folkbildning Jesper! En fråga utanför ditt inlägg: Som jag förstått det är det Sverige som skiljer ut sig och att de flesta andra länder där vi har hyfsade data mer liknar USA i detta avseende, om än kanske med lite svagare ökning av lönespridningen. Du har säkert skrivit om det tidigare, och om inte i alla fall funderat mycket på det: Finns det någon samsyn kring vilka de viktigare faktorerna är bakom varför Sverige skiljer ut sig i detta avseende (om min premiss stämmer)?

    • Jesper Roine says:

      Jag törs inte säga att Sverige skiljer ut sig i detta avseende i termer av relativ förändring de senaste årtiondena. Sverige (och Norden) skiljer sig i termer av lägre nivåer på lönespridning men det finns flera länder (t ex Frankrike) där lönespridningen inte heller ökat. I försöken att förklara löneskillnad men skillnader i ”skills” (och dess evenuella större betydelse) sticker Sverige ut i bemärkelsen att avkastning på dessa (mätt i högre lön) är små
      https://ekonomistas.se/2015/05/05/forklarar-teknologisk-utveckling-okade-inkomstklyftor/
      men betydelsen är en ganska jämnt stigande skala mellan Sverige och USA med andra OECD länder mellan oss.

      • Olof Johansson-Stenman says:

        Ok, tack för svar Jesper! Jag tänker att den övre svansen när det gäller inte minst innovationer inom informationsteknologi ofta ger effekt på annat än löneinkomster, d v s att innovatörer istället tjänar stora pengar inom eget företag, och kanske ännu mer när företaget eventuellt säljs. Med större skillnader i beskattning mellan lön och företagsvinster/reavinster vid företagsförsäljning, skulle man förvänta sig mindre effekter på lönespridningen. Låter det rimligt?

  3. Arne Gunnarsson says:

    Intressant, men hur ser det ut om man tittar på lönespridningen i absoluta lönenivåer istället för de procentuella höjningarna? Om man jämför två individer, med lönenivå 30tkr per månad respektive 60 tkr per månad, som båda får 5% löneökning varje år i 10 år kommer väl de absoluta löneskillnaderna att ha ökat?

    • Christer says:

      Nej, skillnaden är fortfarande lika stor.
      När perioden börjar i ditt exempel är kvoten mellan dessa individer 2, dvs 60000/30000=2.
      Om båda får 5% ökning varje år i 10 år kommer personen med 30 000 kr ha 48 866 kr i lön och personen som började på 60 000 kr har efter 10 år 97 733 kr.
      Kvoten mellan dessa är 97733/48866=2. Skillnaden är alltså fortfarande lika stor.

    • Christer says:

      Ser nu att du skrev ”absoluta löneskillnaden” och i kr räknat kommer den ha ökat något. I början är den ju 60000-30000= 30000 kr och efter perioden är den 97733-48866=48867 kr.

    • Jesper Roine says:

      Ja, visst är det så. Många har kommenterat detta och jag ska återkomma med ett inlägg om principer för hur man mäter inkomstskillnader men en grundläggande viktig sak är att det inte finns någon självklar relation mellan ett inkomstskillnadsmått och dess implikationer för social välfärd. Min huvudsakliga poäng här handlar bara om att konstatera att de ökningar vi ser i mått som Gini eller percentilkvoter inte kommer ifrån ökad lönespridning.

  4. Johan says:

    Om jag förstått det rätt så är datat som presenteras här ett bevis på att löneökningarna procentuellt har varit likvärdiga mellan yrkesgrupperna under tidsintervallet? Men hur förhåller detta till faktiska löneökningar i form av ”pengar i plånboken” från lönearbete, jag tänker mig att 20% löneökning för en läkare ger mer pengar i plånboken än 20 % löneökning för en undersköterska

  5. Johan says:

    Om jag förstått det rätt så är datat som presenteras här ett bevis på att löneökningarna procentuellt har varit likvärdiga mellan yrkesgrupperna under tidsintervallet? Men hur förhåller detta till faktiska löneökningar i form av ”pengar i plånboken” från lönearbete, jag tänker mig att 20% löneökning för en läkare ger mer pengar i plånboken än 20 % löneökning för en undersköterska

  6. varje miljardär är ett policymisslyckande says:

    ”om något så att de utbildningskategorier som 2004 hade högst lön (läkare, civilingenjörer, ekonomer, jurister) i snitt fått något lägre löneökningar än de som då hade de lägsta inkomsterna.”

    I procent. Men i kronor? Att redovisa i enbart procent är samma retoriska knep som nu med rätta kritiseras i debatten kring globala ojämlikheter https://www.jasonhickel.org/blog/2019/3/17/two-hump-world

  7. Bo Becker says:

    Jesper – är det inte möjligt att högre spridning i produktivitet (eller vad det nu är som pågår globalt) finns även i Sverige, men inte syns i skattekategorin arbetsinkomster? Det kanske istället dyker upp som kapitalinkomster hos SCB. (Det finns ju enorma skattefördelar med att ta ut inkomst som utdelning, t.ex., även om det i ekonomisk mening är arbetsinkomst.)

    Du skrev om detta förra året:
    https://ekonomistas.se/2018/05/18/det-ar-skillnad-pa-inkomst-och-arbetsinkomst/

    • Jesper Roine says:

      Jo, så tror jag absolut att det är. Tittar man på kapitalinkomster som andel av alla inkomster så har dessa ökat ganska mycket under perioden och jag har länge understrukit vikten av att förstå/urskilja de underliggande aktiviteterna som genererar dessa.

      • Olof Johansson-Stenman says:

        Oj, jag ställde precis i princip samma fråga som Bo ovan (innan jag såg denna) i anslutning till min tidigare kommentar… 🙂

  8. Anders Lindbäck says:

    Så slutsatsen är att om löneskillnaden förut var 15 000 kr så är den idag 30 000 kr och det innebär att lönespridningen inte ökat ?
    Om man tänker sig att levnadsomkostnaden ökat från 10 000 per person till 20 000 under samma period så har låginkomsttagaren som tjänade 15000 och nu 30000 gått från att ha 5000 för nöjen till 10 000 kr för nöjen. Medan höginkomsttagaren med 30 000 då har gått från 20 000 till 40 000 kr för nöjen och investeringar.
    Dvs skillnaden på nöjeskontot har 4-dubblats. Så den upplevda lönespridningen har definitivt ökat.
    I USA är det så att skattesatsen på kapital är samma som skattetalet för vanlig inkomst och korta kapitalinkomster (typ ränta och aktieutdelningar) beskattas genom att summan lägs på inkomst av tjänst och beskattas på samma nivå. Dvs de som betalar mer i löneskatt betalar även mer i kapitalskatt.
    Så är det inte i sverige…

    • Johan says:

      Precis min synpunkt. Om löneökningarna varit likvärdiga så har den med mest lön från början naturligtvis dragit ifrån i absoluta belopp. Sen var det väldigt intressant det där om progressiv skatt på inkomst av kapital och ränteintäkter. I Sverige är det väldigt skevt när man får betala skatt på sin första krona av intäkter i dessa inkomstslag vilket jag tror missgynnar sparande. Vi borde naturligtvis ha en skatt som liknar den i USA där man kan spara skattefritt upp till ett visst belopp men får betala lite mer när väl ”snöbollen börjat rulla”

Trackbacks

  1. […] Filed Under: Makro, Utbildning och forskning « Nej, det är fortfarande inte lönespridning som ökat inkomstskillnaderna i Sverige […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s