Politisk kamp mellan progressiva akademiker och konservativa köpmän

Den senaste mandatperioden har det varit turbulent i den svenska opinionen. Om man jämför med andra europeiska länder (t.ex. med hjäp av utmärka pollofpolls.eu) är det frestande att dra slutsatsen att det politiska landskapet i Sverige är på väg att närma sig andra länder i Europa med ett högernationalistiskt parti som samlar en stabil minoritet av väljarna. I en ny uppsats ger sig Thomas Piketty i kast med frågan om dagens situation är resultatet av en långsiktig förskjutning av det politiska landskapet. Han har sammanställt valundersökningar från Frankrike, Storbritannien och USA från 1950-talet fram till idag. Han delar in partierna i höger och vänster-partier och undersöker hur höger/vänster-röstandet förändrats över tid.

Det mest intressanta i Pikettys 174-sidiga uppsats är att det skett en förskjutning i hur personer med olika utbildningsnivå röstar. Högutbildade brukade rösta till höger, men över tid har en gradvis förskjutning skett vilket resulterat i en omkastning så att högutbildade numera tenderar att rösta på vänsterpartier. Figuren nedan illustrerar detta med ett mått på utbildning som tar hänsyn till att andelen högutbildade ökat över tid (klicka på figuren för högre upplösning).

Piketty drar slutsatsen att den politiska konfliktlinjen allt mindre handlar om klasskamp och mer kommit att handla om en konflikt mellan två eliter: högutbildade till vänster och höginkomsttagare till höger (vilket ”brahmin left” och ”merchant right” i uppsatsens titel syftar på). Denna idé ligger nära journalisten David Goodharts analys av den brittiska vänstern som han menar allt mer kommit att domineras av högutbildade ”anywheres” snarare än lågutbildade ”somewheres” (se statsvetaren Katarina Barrlings sammanfattning av huvudragen i hans bok om detta). Tyvärr ingår inte Sverige i undersökningen, men gissningvis kan en liknande trend skönjas i Sverige, även om den inte gått lika långt här. I SCB:s partisympatiundersökning 2006 uttryckte till exempel ungefär 60% av de med förgymnasial utbildning stöd för rödgröna, vilket i den senaste undersökningen sjunkit till 50% (främst för att lågutbildade röstar på SD i större utsträckning).

Piketty diskuterar några tänkbara förklaringar till denna utveckling, t.ex. betydelsen av höjd utbildningsnivå, globalisering och vilken roll ökad migration kan ha spelat. Piketty försöker också blicka framåt hur de politiska konfliktlinjerna kan komma förändras. Han påpekar att ingenting är hugget i sten. När politiken är endimensionell kan vi förlita oss på medianväljarteoremet, men när det finns en betydelsefull andra dimension är det betydligt mer öppet och det finns utrymme för att politiskt aktörskap och rena tillfälligheter kan påverka utfallet.

Piketty påpekar dock att situationen med multipla eliter förmodligen inte kan bestå. Dels finns en inneboende instabilitet i det att högutbildade tjänar mer. Dessutom finns det många lågutbildade och låginkomsttagare som inte är väl representerade i detta politiska landskap, vilket Piketty menar bidragit till att populistiska partier gått framåt. Han spekulerar om att den huvudsakliga konfliktlinjen i stället kan komma att handla om frågor relaterade till globalisering och migration så att både högutbildade och höginkomsttagare samlas i ett internationalistiskt läger och lågutbildade och låginkomsttagare i ett nationalistiskt läger. Men han påpekar också att vi kan få se en återgång till en mer traditionell klassbaserad politisk konfliktlinje.

Piketty exemplifierar sitt resonemang med det franska presidentvalet 2017. I den första omgången var det mycket jämnt mellan de fyra främsta kandidaterna. Baserat på väljarnas attityder avseende migration (nationalist/internationalist) och ekonomisk omfördelning från rika till fattiga (vänster/höger) placerar Piketty in dessa kandidater enligt tabellen nedan. Procentsiffrorna visar valresultatet i första valomgången. (Le Pen klassificeras alltså till vänster på grund av att hennes väljare tenderar att vara för ekonomisk omfördelning.)

Vänster

Höger

Nationalist

Le Pen 21%

Fillon 20%

Internationalist

Mélenchon 20%

Macron 24%

Macron och Le Pen gick vidare till den andra omgången och den huvudsakliga konfliktlinjen kom att stå mellan internationalister och nationalister. Men eftersom det var så jämnt i den första omgången hade mycket små förändringar av väljarstödet kunnat resultera i att två andra kandidater stod mot varanda och därmed en väldigt annorlunda politisk konflikt.

Den osäkerhet som präglade det franska presidentvalet 2017 präglar också spekulationerna inför höstens svenska val och regeringsbildningen därefter. Det är frestande att spekulera om nästa svenska regering utifrån Pikettys resonemang, men jag avhåller mig från det. Klart är i alla fall att vilken konfliktlinje som kommer att dominera svensk politik den kommande mandatperioden beror på vilka partier som lyckas bilda regering tillsammans.

Comments

  1. Pikettys uppfattning att politiken efter andra världskriget inte i huvudsak gällt klasskamp inom Frankrike, England och USA kan mycket väl vara riktig. Detta främst då alla dessa tre under den aktuella perioden fört krig mot (tidigare) kolonier och ekonomiska kolonier. Förutom de påtagliga fördelarna av att ha kolonier (tänk kolonialvaror) i stället för att själva vara en, är kolonialkrig en effektiv metod att tvinga den arbetande befolkningen i hemlandet att acceptera borgfred i den inhemska klasskampen.

  2. Bosse says:

    Blev det inte lite fel här. När jag tittar i rapporten så klassas såväl Le Pen som FN som extrem höger. Och inte som det står i texten ovan ”Le Pen klassificeras alltså till vänster”. Eller läser jag fel någonstans.

    Det rimliga hade varit att vänster är stor statsmakt och omfattande omfördelning och höger dess motsats i anarkokapitalism (extrem höger). Lite så ser jag att Piketty antyder. Men givet då hur långt till vänster som FN står så hade det varit rimligt att FN klassas som ganska extremt vänsterparti. Gamla franska kommunister borde inte ha svårt att rösta på FN. Han verkar ha gjort någon logisk kullerbytta eller vad man skall kalla det.

    På samma sätt bör vårt svenska SD hamna en bra bit ut på vänsterkanten. Det är samma omfattande stat och socialistiska omfördelning som V och S förordar.

    ——————————–
    Vad gäller preferenser för högutbildade så kan man se för Sverige att de tenderar att finnas i partierna längst till höger. (M och C). Där V utgör ett undantag, i att ha en hög andel högutbildade.

    Högutbildade borde kunna benchmarka Nord och Sydkorea och komma fram till att vänsterpolitik inte är så framgångsrik när det gäller att leverera tillväxt och levnadsstandard. (Eller Singapore och Myanmar. Eller Venezuela och Chile). Eller Hongkong och Kina före frizonerna). Och har kunnat begrunda Sovjets och öststaternas misslyckande. Därför är det rimligt att de hamnar så långt ut till höger som möjligt.

    Undantaget V är då intressant. Möjligen handlar det om personer som är beroende av skattemedel för sin utkomst. Och det kortsiktiga personliga intresset fått styra.

    • Det är diskussionen på s. 28 i uppsatsen jag försöker återge. Där poängterar Piketty att FNs väljare tenderar att vara pro-poor vilket jag översatte till vänster. Däremot stämmer det att FN brukar klassificeras som extremhöger (och görs så i Tabell 2.1 i uppsatsen). Detta är lite rörigt kan jag hålla med om. På motsvarande vis skulle man kunna hävda att SDs väljare är till vänster i en del ekonomiska frågor, även om partiets ekonomiska politik numera tycks ligga ganska långt till höger.

      Observationen angående V är riktig. Även MP är överrepresenterade bland högutbildade.

      • FN är synnerligen nationalistiska. Men deras ekonomiska politik ligger mycket nära den det svenska vänsterpartiet har. Nationalism + socialism, fast nu tämligen demokratiska och inte längre rasister (farsan LePen undantagen).

  3. Christer Ljungberg says:

    Kan orsaken att den högutbildade övre decilen blir mer åt vänster vara att de som numera bygger upp dessa 10% har en annan bakgrund än vad decilen förr i tiden hade? Förr i tiden var det lång färre som kunde högutbilda sig och korrelationen mellan föräldrars inkomst och deras barns högre utbildning var större.

  4. Det finns ett felslut här. Att ”elit” är något som smittar av sig. I själva verket är en nationalekonom garanterat expert på just akademisk nationalekonomi, men kanske inte på annat. En företagsledare är expert på att leda företag. Kanske bara på att leda en sorts företag.

    Thomas Sowell har diskuterat detta i grund. Bland annat i Intellectuals and Society. En intervju om första upplagan:

    Om den andra utökade upplagan:

  5. Personligen tror jag att akademin har tappat kontakten med en stor del av företagens verklighet. I takt med internationaliseringen så förändras företagens konkurrenssituation så snabbt att den grundläggande förståelsen från en akademikers sida inte hänger med. Sedan tycker jag mig personligen också ha sett att allt fler akademiker hamnar i allt smalare område och har en sämre översiktskunskap inom sina respektive forskningsområde.

    När jag hör en professor i t.ex. ekonomisk historia som inte riktigt förstår skillnaden mellan mikro- och makroekonomi så reagerar jag. Det är som att stora delar av akademin tagit sina ideologiska värderingar med sig in och det är så de ser på allt som inte just är deras egna forskningsområde.

  6. Hugo André says:

    Piketty’s uppsats ger definitivt stöd för de med hög utbildning sällar sig alltmer till vänster men ni skriver även att höginkomst-eliten drar åt höger. Från uppsatsens grafer är det svårt att se någon sådan trend. Tvärtom ger graferna som visar stöd till vänsterpartier efter decil att de rikaste 1% och 5% har tenderat att rösta mer vänster över tid i de tre länderna som studeras. Sen beror det förstås också (åtminstone delvis) på att högutbildade vanligtvis tjänar mer.

    Borde vi inte därför dra slutsatsen att det är eliter generellt som röstar vänster?

    • Bosse says:

      Nja, att folk med högre utbildning generellt skulle ha preferenser för vänsterpolitik ser jag inte. De undersökningar man ser i den frågan visar snarare att de som har högre utbildning har preferenser som är motsatt vänster.

      Det jag kan tänka mig att du observerar är att personer med högre utbildning som försörjs av det som överheten tar av folket, tenderar att rösta på de som vill upprätthålla den mekanismen. Och det är vänster.

      Folk med högre utbildning kan observera Nord- och Sydkorea och notera att vänsterpolitiken i Nordkorea är en katastrof jämfört med högerpolitiken i Sydkorea. Och på liknande sätt mellan Myanmar och Singapore. Och kommer därför att vara ovilliga till att rösta vänster då de inser att högre BNP/Capita är eftersträvansvärt.
      Men för de som försörjs av staten får den kortsiktiga personliga situationen högre prioritet.

      Sedan finns naturligtvis inslag av hur välinformerade människor är. Innan Sovjet havererade så närde en del en inkorrekt bild av vänsterns Sovjet. Efter haveriet och när media gav mer korrekt information så fick hela det politiska landskapet ta ett kliv åt höger. Och det var för att folket tog ett steg åt höger när mer korrekt information tillhandahölls. Vi ser t ex inte längre (S) driva förstatligande av näringslivet längre.

      • Det är ganska självklart att utbildade ekonomer liksom ofta andra akademiskt utbildade ansluter sig till ”The Economic Man”. Åtminstone när det gäller den egna privata försörjningen. Det är bland annat därför det förekommer vad som kallas paradigmskiften inom de humanistiska vetenskaperna. På mer folklig svenska att vända kappan efter vinden. En föregångare på det ekonomiska området var Milton Friedman som började sin karriär som keynesian. Men som senare blev ortodox ekonomiskt och även erhöll Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.
        Bosse här ovan verkar dessutom vilja framhålla de ekonomiska fördelarna för asiatiska länder med att ansluta sig till USA-ekonomin. Frågan är om han – liksom många andra – betraktar Sveriges nationella oberoende ur motsvarande synvinkel ”då de inser att högre BNP/Capita är eftersträvansvärt”.

      • Hugo André says:

        Det verkar ha blivit till en intressant diskussion här.

        För att svara på ditt argument, den graf som Robert Östling inkluderar visar en tydlig trend mot att folk med högre utbildning har röstat mer vänster över tid, åtminstone i de tre länder som Piketty studerar. Andra grafer i Piketty’s uppsats ger stöd åt denna tolkning (se T.ex. Figure 2.3b, 3.3b, och 4.3b). I Frankrike röstar drygt 55% av de med masterexamen eller mer vänster medan dryga 70% (!) av samma grupp röstar vänster i USA.

        Sedan kan man förstås diskutera olika förklaringar för denna statistik. Du (Bosse) skriver att ”personer med högre utbildning försörjs av det som överheten tar av folket”. Eventuellt kan detta beskriva en del välutbildade men det gäller knappast för majoriteten. Själv skulle jag gissa att det till stor del beror på att högutbildade ofta har starka åsikter i identitetsfrågor d.v.s. jämlikhet mellan könen och rättigheter för LGBTQ, som vanligen förs fram av partier på vänsterfalangen.

        Mitt faktiska argument handlade dock om att även de rikaste 5% och 1% i dessa tre länder har blivit markant mer vänster med tiden (se Figure 2.4b, 3.4b, 4.4b i Uppsatsen). Det ser jag som förvånansvärt.

  7. cirsium says:

    När Prag och Seattle slogs sönder i samband med G8 möten så var det samma autonoma vänster som agerade mot öppna gränser som idag blir förbannade när Trump stänger gränserna. Detta är på 20 år.

    Seattle 1999

    Prag 2000:

    Behövs det verkligen Piketty för att detta ska bli uppmärksammat? Vidare så saknar jag ett resonemang om vad som häng sedan 2000 när ungefär 2 miljarder arbetare kommit att konkurrera med produktionspyramiden underifrån. Maskiner eller kapital har inte blivit utsatt på samma sätt som den västerländska arbetaren som jobbar mot den numera internationella marknaden men för 20 år sedan inte var lika konkurrensutsatt och defintiivt inte för 30 år sedan.

    ” Dels finns en inneboende instabilitet i det att högutbildade tjänar mer.”
    Man ansträngser sig, investerar tid i utbildning och så får man sedan avkastning på denna utbildning. När personer ut utbildning tjänar mer än de med utbildning, det är då man verkligen få ett instabilt system. När man som pensionär i Sverige får 800 kr / månad i disponibel inkomst än de som aldrig jobbat under hela sitt liv. Så för mig så låter den instabilitet Piketty i det närmaste är ett logiskt felslut. Hur har de modellerat den underliggande matematiken ter sig riktigt märkligt för mig. Får väl ta en vecka till höstan och sätta sig in i deras uppsats. Det är som att några underliggande kontradiktioner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s