Fullmatad rapport om flyktingars integration

Igår släpptes en ESO-rapport författad av Joakim Ruist som studerar integrationen av flyktingar på arbetsmarknaden. Anders Lindberg på Aftonbladet var snabb med att med full kraft misskreditera studien i en ledare med titeln ””Experter” luras om flyktingarna” där han bland annat bjöd på en konspiratorisk antydan att det påstådda lurendrejeriet skulle kunna hänga ihop med att ESO leds av f.d. moderata statssekreteraren Hans Lindblad. Men man ska inte låta sig förledas av detta lågvattenmärke i den offentliga debatten, för i Ruists rapport finns mycket matnyttigt. Rapporten är huvudsakligen deskriptiv och redovisar en mängd statistiska uppgifter om flyktingars integration på arbetsmarknaden som tidigare inte redovisats. I det här inlägget delar jag med mig av de fyra resultat jag tyckte var mest slående i rapporten.

1. Ett resultat som rimmar väl med en IFAU-rapport från i fjol är att flyktingars långsiktiga sysselsättningsnivå varit väldigt stabil alltsedan 1980-talet. Integrationen gick dock betydligt snabbare på 1980-talet än under senare perioder. (Det kan skönjas en förbättring de allra senaste åren, vilket inte riktigt täcks av rapporten, men frågan är om inte det till stor del har konjunkturella orsaker.) Att mönstret är såpass stabilt är förvånande med tanke på att vilka ursprungsländer som dominerat förändras, att flyktingarna har tenderat att jobba i olika branscher (se figur 2.10-11 i rapporten) och att antalet flyktingar som kommit varierat mycket. Det är naturligtvis upplyftande att en större invandring inte behöver försämra arbetsmarknadsintegrationen, men samtidigt pekar stabiliteten också på att det är svårt att förbättra integrationen. Den politiska ambitionen att försöka förbättra integrationen har inte saknats och i den mån ambitionerna lett till politiska åtgärder är det svårt att skönja något som haft betydande effekt. Figurerna nedan illustrerar det historiska mönstret och visar sysselsättningen (definierat som 40 procent av medianinkomsten) för flyktingar som var mellan 20 och 50 år när de kom till Sverige under perioden 1982 till 2014 (klicka för högre upplösning).

2. Det är slående stora skillnader mellan flyktingar från olika länder. Skillnaderna mellan olika ursprungsländer är också slående stabil över tid, och flera av skillnaderna förvånade åtminstone mig. Till exempel är en av de grupper det gått allra bäst av flyktingar från Etiopien och Eritrera (i skarp kontrast till grannlandet Somalia). Jag hade nog i stället tippat att flyktingar från Iran skulle ligga i topp, men de sticker inte ut åt något håll. Ruist gräver inte särskilt djupt när det gäller att förklara skillnaderna mellan olika grupper, men det vore intressant om andra tog vid och försökte besvara den frågan noggrannare. Figurerna nedan visar skillnader med avseende på ursprungsland för män respektive kvinnor som invandrade 1996-2000.

3. Sysselsättningsgapet mellan män och kvinnor är inledningsvis stort i alla flyktinggrupper. Men på lång sikt jämnas detta ut väsentligt och det gäller oavsett ursprungsland. Figuren nedan illustrerar sysselsättningsgapet för flyktingar som invandrade 1996-2000. På grund av det snäva årsintervallet är antalet observationer i en del grupper litet och linjerna är därför skakiga.

4. I rapporten gör även Ruist en prognos av den offentligfinansiella påverkan för flyktingar från olika länder. Den svarta linjen i figuren nedan visar att den genomsnittlige flyktingens nettobidrag förväntas vara negativt under de 15 första åren, därefter positivt och slutligen negativt efter pensionering. Den genomsnittliga kostnaden ligger i linje med tidigare beräkningar och uppgår till 74 000 kronor per flykting och år. Ruist gör även en uppdatering av sin tidigare beräkning av omfördelningen via offentliga finanser till de flyktingar med anhöriga som fanns i Sverige 2015. Den uppgick till 41,5 miljarder kronor, det vill säga 1% av BNP. Prognosen för motsvarande siffra för de flyktingar som kommit till Sverige till och med 2017 är 55-60 miljarder 2018, vilket minskar till 5-10 miljarder per år runt 2030 och därefter stiger igen till 60 miljarder runt 2070. Kostnaderna för det flyktingmottagande Sverige haft hittillls är alltså ingenting som äventyrar Sveriges offentliga finanser, men siffrorna visar också att kostnaderna inte är försumbara.

Långsiktiga prognoser av det här slaget är naturligtvis behäftade med stor osäkerhet, och borde väl  egentligen även inkludera barn till flyktingar. Ruist påpekar också att hans offentligfinansiella prognos bortser från dynamiska effekter. Beroende på vilka antaganden man gör om dessa kan man vända kalkylen från minus till plus, eller till ett större minus. Olika sidor i den migrationspolitiska debatten kommer med stor säkerhet betona olika dynamiska effekter. Aftonbladets Anders Lindberg var med stöd av Sandro Scocco ute två dagar före rapportens publicering och argumenterade för stora positiva dynamiska effekter eftersom invandringen möjliggör för inrikesfödda att ta mer välbetalda jobb. Detta stöds av en dansk studie som Jonas skrev om tidigt här på Ekonomistas, men om jag förstått saken rätt finns det få andra studier som ger stöd för detta antagande. Ruist rapport studerar också bara påverkan på offentliga finanser, och tar inte hänsyn till andra samhällsekonomiska effekter av flyktinginvandringen. Sådana effekter handlar till exempel om lägre priser på tjänster, mer varierat tjänsteutbud och externa effekter till följd av ökad segregation.

Ruist markerade i gårddagens Aktuellt avstånd från journalistens fråga om hur hans rapport kommer användas i valrörelsen (läs gärna hans egen förklaring till sitt agerande). Jag tänker inte heller spekulera om hur rapporten kommer användas politiskt, men däremot är jag lite orolig att debatten om Ruists offentligfinansiella kalkyl, i synnnerhet ”prislapparna” på flyktingar från olika ursprungsländer, kommer överskugga mycket annat i rapporten. Rapporten innehåller nämligen väldigt mycket mer som är läsvärt och jag rekommenderar alla som är intresserade av flyktingars arbetsmarknadsintegration att läsa den.

Comments

  1. Hur går det för dem som inte är flyktingar utan bara ekonomiska migranter? Det lär ju vara de flesta som får uppehållstillstånd. Är det någon skillnad mellan grupperna?

    • Bosse says:

      Det borde variera en del beroende på i vilken ålder de kommer till Sverige, och om de försörjer sig.
      För ett litet barn blir livsnettot som för en svensk. Dvs ungefär 1/3 går plus för skattebetalarna och 2/3 går minus.
      Kostnaderna för uppväxten är ganska stora. Och den som föds och växer upp i landet dras med en stor ”skuld” till skattebetalarna som måste amorteras under arbetslivet, samtidigt som de ”kostar” för övrigt användande av skattemedel.

      För en arbetskraftsinvandrare så blir det plus från dag 1. Där finns inte ”skulden” från uppväxten. Även lågavlönade arbetskraftsinvandrare går plus pga detta. (Därför är det lite irrationellt av S att försöka hindra det).

      Det mesta av invandring enligt EES-avtalet borde kunna sorteras in under mycket lönsam invandring. Undantagen är väl om det är kärleksinvandring som inte börjar arbeta. Och samma gäller väl för anhöriginvandring. Det mesta borde vara mycket lönsamt. Men undantag för sådana som inta arbetar.

      Jag vet inte vad nettot hamnar på. Någon får gärna länka till någon undersökning som räknat på helheten. Men flyktinginvandringen har genom åren varit en liten del av den totala invandringen. Det troliga är väl att nettot är plus.

      • Adina Jägbeck says:

        Nyfiken på ”För ett litet barn blir livsnettot som för en svensk. Dvs ungefär 1/3 går plus för skattebetalarna och 2/3 går minus.” Kan jag läsa mer om detta nånstans?

  2. Pelle says:

    Joakim själv motiverar frånvaron av hänsyn till dynamiska effekter så här: ” I den här
    rapporten väljs därför, liksom i majoriteten av studier i ämnet, att
    inte anta några dynamiska effekter alls. Min bedömning är att jag inte
    har en klar uppfattning över huruvida den offentligfinansiella
    effekten av flyktinginvandringen därmed överskattas eller underskattas.
    Men den främsta orsaken till detta val är neutraliteten och
    transparensen i att bland en någorlunda godtycklig uppsättning
    möjliga antaganden om dynamiska effekter inte göra val som
    påverkar resultaten i en på förhand given riktning. ”

    I min värld betyder det att de 74000 är ganska ointressanta. Det är ju nämligen inte alternativkostnaden för att ta emot en flykting eller inte. Utan kostnaden utan att jämföra med ett alternativ. Eftersom den siffran förutsätter att allt annat vore lika utan flyktingar, så är ju inte fallet. Jag förstår att det är svårt att uppskatta de dynamiska effekterna och lätt att vrida dem till att passa sin på förhand bestämda uppfattning. Den statiska modellen är mer transparent och mindre påverkbar, men vad har den för förklaringskraft egentligen?

    • Tino Sanandaji says:

      Det har enormt värde då det inte finns empiriska belägg för stora dynamiska ekonomiska effekter, vare sig positiva eller negativa. Om det fanns stora positiva dynamiska effekter skulle det givetvis synas i studier av invandringens effekt på inrikes föddas lön, och vi skulle observera att inrikes födda i orter som Malmö och Botkyrka som relativt exogent tog emot många invandrar blomstrar.
      Så är inte fallet.

      Om någon vill föra in dynamiska effekter bör det empiriskt påvisas, man kan inte anta det.

      ”Detta stöds av en dansk studie som Jonas skrev om”

      Arenas rapport citerar inte denna danska studie, de antar bara (utan att tala om det) att varje sysselsatt invandrare med låg inkomst i stället gör en svensk till medelinkomsttagare, och använde det för att bortse från invandrares inkomster.

      Det är inte vad den danska studien eller Perrys andra studier gör. I efterhand har Arena ändrat argument och citerar dessa studier, som egentligen inte underbygger deras antagande med en märklig nollsummespel.

      Därtill är den danska studien en extrem empiriskt outlier som använder tveksamma instrument. Att insistera att invandring kraftigt ökar inrikes föddas lön bör motiveras när de flesta empiriska studier hittar noll eller negativ effekt.

      https://www.aeaweb.org/articles?id=10.1257/jep.30.4.31

      Ingen studie påstår som Arena att ekonomin är en nollsummespel där andel låginkomsttagare är konstant. Att Ruist hånar detta beror på att det är en absurt antagande, som aldrig tydligt redovisas.

      Jan Ekberg påpekade att ingen forskningsstudie räknar som tankesmedjan Arenas rapport, ändå låtsas Arena att de använder en vedertagen standardmetod.

      • Pelle says:

        Tack för ditt svar! Jag håller helt med om att man inte ska anta några dynamiska effekter utan empiri. Att inrikes födda i Malmö eller Botkyrka inte blomstrar är så klart inte heller något bevis för att dynamiska effekter är frånvarande. Frågan är ju hur Malmö och Botkyrka hade sett ut i en kontrafaktisk verklighet? Åtminstone Malmö hade ju stora problem ekonomiska problem innan de stora flyktinggrupperna började komma. Men visst att det ser ut som det gör gör det ju troligt att de dynamiska effekterna i alla fall inte är våldsamt positiva.

        Att invandrare är överrepresenterade inom låginkomstyrken antar jag att vi kan vara överens om. Att det råder låg arbetslöshet inom ”inrikes födda” är ju ett faktum. I min värld borde det betyda att ”inrikes födda” har blivit undanträngda från låginkomstyrkena, men eftersom de inte är arbetslösa bör de finnas inom högre inkomstgrupper. Finns det alltså studier som motbevisar ovanstående resonemang? Eller tolkar jag dig fel?

        Vänligen

      • Michael Cocozza says:

        Analysen i ESO rapporten kap.3 om den statsfinansiella kostnaden för flyktingmottagandet är ingen ny information. Tabellen på sid. 69 med alla sina implicita metodproblem har vi sett tidigare.

        Varje flykting ger upphov till byggnadsinvesteringar om ca 1 mkr, skolor, förskolor, bostäder, vårdcentraler m.m. Skatteintäkter på det är ca 400 tkr. Dessa investeringar uppkommer till följd av en ökad befolkning och hade inte kommit till stånd utan flyktinginvandringen. Denna intäkt bokförs i ESO rapporten prydligt i totalalbefolkningens kolumn. Tveksamt eftersom intäkten är direkt hänförlig till flyktinginvandringen. Skatteintäkten enbart på byggnadsinvesteringarna uppväger det årliga minuset om ca 60-70 tkr under 6 år. Därtill kommer ökade skatteintäkter som följer av flyktingens årliga konsumtion av varor och tjänster. Att bortse från dessa effekter är uttryck för en bias i forskningen.

        Flyktinginvandringens statsfinansiella konsekvenser avläses bäst ex post på statens budgetsaldo. Utfall efter den stora flyktingströmmen 2015.
        2016 +85 mdr
        2017. +61 mdr.

    • Bosse says:

      Eventuella dynamiska effekter kan också bero på vilket ekonomist ”system” som råder.
      T ex Hongkong har haft en stor invandring tidigare av lågutbildade som flytt från Maos regim. Dessa har hamnat i den kanske friaste ekonomin i världen och det inflödet kan väl ha bidragit till Hongkongs tillväxt. (Kanske finns studier på det).
      Men ett motsvarande inflöde i Burma kanske inte hade haft så stor påverkan på ekonomin.

      Singapore med sin närmast extrema invandring och samtidigt tillväxt borde också vara intressant att titta på. Men det borde finnas studier på det.

  3. Anders Fredriksson says:

    Min kommentar gäller mest inslaget i Aktuellt, men det är ju relaterat. Det känns som att Ruists svar på varför han studerar ämnet, dvs när han säger ”Det är en politisk fråga”, är ett svar som bör uttydas ”Det är en fråga värd att studera”, i kontrast till exv. ämnen som ingen har någon åsikt i och där det aldrig kommer att fattas några beslut. Mao, han ser det som en relevant samhällsekonomisk forskningsfråga. Men programledaren (eller åtminstones hennes chef på SVT, i Expressen) vill koppla ihop detta med valrörelsen (och vill med ordet ”politisk” förstå ”svensk politisk valrörelse”), istället för att primärt diskutera det faktum att forskaren har ökat kunskapen generellt om ämnet). Sen kommer väl alltid diskussionerna om den exakta tajmingen av rapporter som denna att finnas.

    Länk Expressen: https://www.expressen.se/nyheter/forklaringen-fran-svt-darfor-gick-det-fel/

  4. Niels Christensen says:

    i synnnerhet ”prislapparna” på flyktingar från olika ursprungsländer, kommer överskugga mycket annat i rapporten. – Det kan du have ret i, men hvis man kikker på undersøgelserne fra Norge og DK så er det her jo ikke overraskende. Faktisk er der jo stor lighed mellem de tre lande. Problemet med somaliere findes jo også eks. i England særskilt for kvinderne i alle tilfælde. Vi har lige haft diskussionen om de somaliske kvinder og den er ubehagelig, men det er da vigtig at de også får at vide, at der er nogen der betaler for dem. Irakerne er lidt underlige er de fleste ikke kurdere ? Det kunne være interessant at se.

  5. Migverkets kostnader är ju inte med och jag antar att inte heller Arbetsförmedlingens kostnader är med i dessa siffror?

    Nära 60% av de inskrivna är födda utomlands och AF har en budget på ca 75 miljarder. Summera ihop kostnaderna för dessa två myndigheter så blir väl den ytterligare 60-80 miljarder för gruppen flyktingar.

    • Jag tror att dessa kostnader ska vara med i kalkylen.

      • Tino Sanandaji says:

        Som AAA påpekar är Migrationsverkets kostnader för asylmottagning samt kostnad för subventionerade anställningar inte tillskrivna invandrare, de delas jämnt över befolkningen. Det senare för att han saknar data. Dock är övriga Arbetsförmedlingens kostnader med.

        Att inte räkna asylmottagning som en kostnad kopplad till migration är en märklig linje Ruist drivit tidigare. Hans argument är att asylsökande inte är invandrare än, och att många inte får stanna.

        Hursomhelst är budgetpost Migration inte kopplat till invandring i ESO-rapporten.

      • Tack för klargörandet, Tino, det var inte helt tydligt vad som ingick i ”integration” i ESO-rapporten.

  6. gruelse says:

    Det jag saknar i ESO-rapporten från Ruist är också en analys som går ut på att undersöka den eventuella kostnaden för utrikesfödda, som andel av BNP. Dvs. att använda samma metodval som låg till grund för ESO-rapport 2009:3, ”Invandringen och de offentliga finanserna”. Då får man också med den omhuldade arbetskaftsinvandringen. Uppenbarligen har Ruist tillgång till underlaget för att kunna göra en sådan av mig efterfrågad analys.

    Resultatet av ESO 2009:3-rapporten blev att utrikesfödda kostar statskassan 1,5 – 2,0 % av BNP. Här förutsätter jag att samma BNP-definition också används för att resultaten ska bli jämförbara.

  7. Kjell Gunnarsson says:

    Figur A-29 förstår jag inte. Vad är det för värde Y-axeln representerar? ”sysselsättningsgap = -1” betyder ingenting för mig.

    • Figuren visar skillnaden i sysselsättning mellan män och kvinnor. +0.1 betyder att sysselsättningsgraden är 10 procentenheter högre plan män än kvinnor, -0.1 det motsatta förhållandet.

  8. Dan Kärreman says:

    Är inte ”flyktingkostnaden” åtminstone delvis ett resultat av att få flyktingar blir höginkomsttagare? Den relativa ”kostnaden” är ju inte särskilt hög i förhållande till den relativt låga ”intäkten”? Flyktingar är kostnader för att de förblir relativt sett fattiga. Det skulle vara intressant att se beräkningar på andra grupper. Män vs kvinnor, högutbildade vs lågutbildade, barnlösa vs barnrika. Jag inbillar mig att lågutbildade kvinnor fram för allt med många barn också skulle dyka upp en ”kostnad” (man kan se flyktingar som indikator på detta).

    En möjlig dynamisk effekt man kan räkna på är att se hur många generationer som krävs innan en flykting ‘betalar’ sig (jag antar att andra generationen inte skiljer sig nämnvärt från andra inrikes födda).

    • Niels Christensen says:

      Tror at den norske Brochman 2 rapport tangerer emnet. Så vidt jeg husker så er der visse dårlige ‘egenskaber’ der går i arv hos nogle grupper.

    • Bosse says:

      Problemet är för lågt deltagande i arbetsmarknaden. Skulle alla flyktingar arbeta, även med väldigt låga löner, skulle dom bli nettobetalare. I och med att skattebetalarna i Sverige inte betalat stora summor för deras uppväxt.
      De mesta av problemen skulle upphöra om man inte utestängde de från arbetsmarknaden. Att inte riksdagen tagit bort hindren är en stor underlåtelse.

    • Dan Kärreman: Ja, det stämmer att det är låga inkomster och låg sysselsättningsnivå som gör flyktingar till en offentligfinansiell kostnad. Precis som du säger kan man räkna ut vilka andra grupper som utgör en nettokostnad. Att en grupp utgör en ”nettokostnad” är i dessa beräkningar är dock detsamma som att vi omfördelar resurser till dessa grupper via det offentliga, vilket ju är vad de flesta vill att politiken ska göra. När det gäller migrationspolitiken så kan vi dock påverka hur stor dessa grupper kommer att vara och därför är det relevant att räkna på invandringen.

  9. Erfarenheterna från USA sägs vara att deras modell för invandring, tillsammans med mottagandet av så kallade illegals, är en av orsakerna till att den fackliga organisationsgraden och det politiska stödet till facken inte har kommit upp till europeiska siffror. Detta anses i sin tur ha medfört att lönerörelsen är enklare att sköta och att lönespridningen blivit större i USA. Är inte detta för eller nackdelar som borde räknas med?

    • I en samhällsekonomisk kalkyl är det en faktor man idealt sätt skulle ta med, men det är inte en helt enkelt att ta reda på hur viktig denna eventuella mekanism är.

  10. Adina Jägbeck says:

    Ursäkta en okunnig, men hur ser motsvarande kalkyl ut för genomsnittet inlandsfödda?

    • Tvärsnittskalkylen för 2015 räknar på omfördelningen till flyktingar (inkl anhöriga) från alla andra. ”Alla andra” är inte bara inrikesfödda, utan även t.ex. arbetskraftsinvandrare. Så ”alla andra” bidrar alltså lika mycket som flyktingar med anhöriga kostar, det är två sidor av samma mynt.

  11. Rapporten tar inte hänsyn till behovet av utbyggandet av infrastruktur pga folkökningen. Infrastruktur som finansieras via statsobligationer som grund till att ta fram nya pengar för att senare injekteras i samhället. Dessa multimiljard pengarna som skulle aldrig ha funnits utan en folkökning, dessa pengar som skapas för att bygga ut Sverige, skapa fler jobb och generera skatteintäkter.

    Tyvärr missar man en stor och viktig sak i alla rapporter om just detta, medveten eller ej vet jag inte.

    En Folkökning i den monetära samhället är ett måste, att kollaterlisera nya människor för nya pengar.

    • Måste lägga till att han räknar inte heller med vad dessa ”Kostnader” tar vägen?
      – t ex skapar fler jobb? Vad är vinsten med att fler får jobb istället för bidrag?
      – Eller omvandlas till vinst för en del bolag? Hur beskattas vinsten?

      Man kan och skall inte välja ut en grupp människor och sätta prislapp på de, och vill man gärna göra det då får man räkna i en multidemission perspektiv. Ekonomin ser ingen skillnad på hudfärg eller ursprung. Samhällets kostnader och intäkter skall enbart beräknas som en och samma plånbok.

    • Om du menar att invandring leder till en mer expansiv finanspolitik än vi annars hade haft kan man tänka sig att detta har en kortsiktig stimulanseffekt.

  12. Andreas says:

    Varför raknas inte anhoriginvandrare till flyktingar med? Om jag förstått SCB:s statistik rätt är denna grupp större än själva flyktinggruppen och bestar i högre utsträckning också av kvinnor (vilket borde leda till högre kostnader).

    • I Ruists statistik för hur det går för olika grupper är bara flyktingar med, men i den offentligfinansiella kalkylen är även flyktinganhöriga med. Denna del av befolkningen uppgick 2015 till 690 000 personer.

  13. Per Bengtson says:

    Nu har jag änligen haft tid att läsa igenom rapporten och tycker den på många sätt är intessant. Vissa aspekter är tydliga även för mig som forskar inom ett helt annat område, men jag ska erkänna att jag har svårt att förstå varför (omfördelnings)kostnaden i Tabell 3.1 för ”flyktingar” och ”flyktingar icke-faktisk” inte skiljer sig mer vad det gäller till exempel skola och utbildning. Det förefaller mig nästan som om enbart kostnaden för den icke-faktiska flyktingens barns skolgång, och inte den icke-faktiska flyktingens egen skolgång, tagits med i beräkningen.

    Vad är det jag har missuppfattat? ”Flykting icke-faktisk”sägs ju redovisa vad kostanderna och intäkterna skulle varit om flyktingpopulationen inte skilt sig från totalbefolkingen. Nog kan väl skolgången (grundskola, gymnasium och universitet) för den del av totalbefolkingen som inte inkluderar flyktingar (det vill säga till ”flyktingar icke-faktisk”) tillskrivas den offentliga sektorn till 100%, medan kstnaden för skolgången för flyktingar som anländer till Sverige i vuxen ålder är mycket lägre? Så varför är inte skillnaden större mellan ”flyktingar” och ”flyktingar icke-faktisk”?

    Jag har svårt att tro att rapporten inte tar hänsyn till detta, men samtidigt tyder även Figur 3.3 och 3.4 på det. En flykting som kommer till Sverige efter avslutad skolgång tar ju med sig ett positivt omfördelningskapital jämför med totalbefolkningen, oavsett om individen i fråga har gått några år i grundskola eller har med sig en ingenjörsutbildning. Ändå tycks kalkylen bortse från detta och utgå från att flyktingens nettobidrag är noll den dag han/hon anländer till Sverige. Stämmer det verkligen?

    Har ställt samma frågor till författaren av rapporten, men är även nyfiken på vad är dina åsikter om detta är?

    • Enligt rapporten ska detta bygga på SCB:s skattningar av offentlig konsumtion med hänsyn tagen till ålder, kön och ursprungsland, så hänsyn borde vara tagen till ålderseffekten. Posta gärna här igenom du får svar från Ruist.

      • Per Bengtson says:

        Jo, ålderseffekten och demografiska skillader mellan grupper tror jag absolut finns representerat, men min poäng är att totalbefolkningen (icke flyktingarna) i samhällsekonomiska termer (så som de används i rapporten) alltid är en nettoförlust för de offentliga finanserna i början och slutet av livet (barndomen respektive pensionärstiden). De flesta flyktingar skiljer sig från detta mönster på så vis att de kommer hit i vuxen ålder, ofta med en iallfall grundläggande skolgång bakom sig. Det innebär att de har med sig ett positivt omfördelningskapital, oavsett om individen i fråga bara har gått några år i grundskola eller har med sig en ingenjörsutbildning. Med andra ord, nettobidraget till de offentliga finansterna kommer under en livstid vara högre för en 15-årig flykting än en 15-årig icke-flykting, om flyktingen kommer hit och börjar i samma gymnasieklass som icke-flyktingen och sedan har en liknande karrär, löneutveckling, och livslängd. Detta eftersom flyktingens barnomsorg, hälsovård och skolgång under de första 15 åren av livet inte belastat de svenska offentliga finanserna.

        Joakim väljer som jag tolkar det att bortse från denna skillnad i sina beräkningar och prognoser. Till exempel så är de inkomster som redovisas för icke-flyktingar i Tabell 3.1 ett direkt resultat av att offentliga medel investerats i deras barnomsorg och skolgång, men eftersom tabellen endast redovisar ett tvärsnitt av hur det såg ut 2015 så beaktas inte denna historiska kostad. Vidare så tycks Figur 3.3 och 3.4 visa att arbetsföra flyktingars nettobidrag till de offentliga finanserna är satta till noll den dag de anländer, oavsett vilken ålder eller utbildning de har, för att sen omedelbart omvandlas till ett stort negativt nettobidrag (antagligen på grund av kostnader för ”Integration”, vilka tyvärr varken specificeras eller det ges källhänvisningar till). Men om en 20-årig flyktings nettobidrag sätts till noll den dag han/hon anländer så måste en 20-årig icke-flyktings nettobidrag vara negativt vid samma tidpunkt, och jag kan inte se att detta beaktats.

        Men jag kan som sagt ha fel. Förhoppningsvis kommer jag få svar från Joakim och då återkommer jag, men han verkar inte vilja publicera den kommentar jag lade in på hans blogg angående detta så chanserna är nog små.

  14. Michael Cocozza says:

    Rapporten säger att flyktinginvandraren kostar statskassan 74 000kr per år på grund av låg förvärvsfrekvens bland flyktingar. Med detta som utgångspunkt drar man sedan i den allmänna debatten negativa slutsatser om flyktinginvandringen som sådan. Det är fel eftersom invandringen genererar investeringar och konsumtion som annars inte hade kommit till stånd. Detta ger statens intäkter som uppväger negativa saldon på individnivå. Stora positiva budgetsaldon 2016, 2017 talar för det.

    Alltså, även en olönsam människa kan bli lönsam i en samhällsekonomisk analys. Det här letandet efter de olönsamma och kopplingen till ursprungsland, är uttryck för en värdering.
    Om 50år kommer man kanske att se på denna typ av forskning med samma förundran som vi idag ser på Herman Lundborgs skallmätningar av samer på 1920- talet.

    Jag saknar analysen i Ruist rapport, det är god statistisk mindre bra samhällsekonomisk vetenskap. Det intressanta hade varit en analys om vilka institutionella mekanismer vi har i samhället som håller flyktingarna utanför arbetsmarknaden.

    • Den viktigaste bland de institutionella mekanismer som håller flyktingarna utanför arbetsmarknaden är sannolikt densamma som håller en del av hela befolkningen utanför arbetsmarknaden; NAIRU-politiken.

      • Michael Cocozza says:

        Med en inflation på 1,5% och arbetslöshet för inrikesfödda på ca 3% kan man med fog påstå att NAIRU är passé som analytiskt koncept.

        De institutionella ramar jag syftar på är policy som formuleras av en politisk värld frikopplad från näringslivet, för stort inslag av sociala sektorer för lite av företagande, konsekvenser av en facklig logik som slår fel i detta fall. Bakgrunden till den något märkliga politik som har skapat något som kallas Etableringen som i två år ger flyktingen ca 10000kr/ månad utan kräva något i gengäld. Om man hade ställt krav på 40 timmars arbete i kommunal tjänst och 10 timmars SFI studier för dom pengarna, så hade vi förberett flyktingarna för svensk arbetsmarknad och de hade snabbare kommit att bli skattebetalare.

    • Michael: Att säga att budgetöverskotten nu beror på invandringen är ungefär lika seriöst som att argumentera för att underskotten på 1990-talet berodde på den stora invandringen då. Men visst kan det finnas en kortsiktig stimulanseffekt pga av mer expansiv politik till följd av invandringen. Jag håller också med dig om att Ruists analys bara är en pusselbit och att det en bredare analys hade varit välkommen. Det hade nog varit klokt med en bred parlamentarisk utredning som tog sikte på det. Huvudbidraget i Ruists rapport som jag ser det är dock sammanställningen av statistik om olika flyktinggrupper, den offentligfinansiella kalkylen pekar ju i samma riktning som tidigare kalkyler.

      • Michael Cocozza says:

        Robert. Jag har inte hävdat att budgetöverskotten är enbart hänförliga till flyktinginvandringen. Men om nettokostnaden skulle vara ca 1% av BNP, 40 mdr, verkar det inte synas på budgetsaldot. De stora positiva budgetsaldon vi haft 2016-2017 indikerar att ESO rapporten ger en felaktig bild. Det troliga är att kostnader pga låg förvärvsfrekvens jämnas ut av skatteintäkter från investeringar och konsumtion hänförliga till just flyktinginvandringen. I en välfärdsstat är det svårt att identifiera en ”olönsam” människa eftersom alla är garanterade en viss minsta ersättning vilken konsumeras i sin helhet och ger upphov till skatteintäkter, samt konsumtion av en viss miniminivå offentliga tjänster, vilket också ger skatteintäkter. Därtill har vi skatteintäkter på investeringar, bl.a byggnadsinvesteringar som är stora och tenderar bli ungefär samma, vare sig man är ”lönsam” eller ”olönsam”.

        Kap.3 i ESO-rapporten ger således en felaktig bild av den samlade effekten på statsfinanserna av flyktinginvandringen eftersom analysen enbart tar hänsyn till skatteintäkter från eget arbete. Det är emellertid inte bara det egna arbetet som ger hela bilden av ” Offentligfinansiell påverkan av flyktinginvandringen”. ( kapitelrubrik).

  15. Håkan Granbohm says:

    Det framfördes en fråga på TV, som jag tyckte var intressant. Finns det ett värde av att vissa låglönejobb utförs av invandrad arbetskraft, som studien inte förmår att uppskatta ?
    Ett exempel : antag att det i Sverige finns ett antal lediga jobb, på en lönenivå som ligger under vad marknaden verkligen är beredd att betala. (tex personal inom vården, där patienterna kanske gärna skulle se att vårdpersonalen fick mer betalt, men det slår aldrig igenom, eftersom vården skattefinansieras och lönerna bestäms via centrala förhandlingar).
    När invandrarna kommer hit, hamnar många i denna typ av jobb. Deras bidrag till samhällsekonomin, kommer väl då att underskattas ?

    • Ja, det finns en samhällsekonomiskt värde i detta och det är bland annat det jag syftar på med lägre pris och större utbud av tjänster i slutet av mitt inlägg. Men om inkomstnivån är alltför låg kan det ändå riskera att bli en offentligfinansiell belastning om det sker omfördelning till denna grupp via det offentliga.

  16. Jonas Jäthing says:

    På 90-talet presenterades en rapport i Ekonomisk Debatt som visade att den första generationen invandrare ofta halkade ner i den sociala hierarkin i förhållande till sin sociala position i ursprungslandet men att deras barn, andra generationens invandrare, vanligen uppnådde motsvarande sociala rang som föräldrarnas ursprungliga. Med det i åtanke torde det vara mycket intressant att studera dagens flyktinginvandring i en studie över generationerna. Många av flyktingarna i de senaste strömmarna torde komma från välbärgade förhållanden, hur skulle de annars haft råd att ta sig hit?
    Jag tror att om man ser över två generationer så blir dagens invandring mycket ”lönsam”.

  17. Karl Martin Sjöstrand says:

    Den danska rapport som Jonas Vlacho s refererar till är intressant. Ett inflöde av lågkvalificerade flyktingar inducerar en rörlighet på arbetsmarknaden bland yngre okvalificerad inhemsk arbetskraft mot mer kvalificerade arbetsuppgifter och högre lön.
    Två frågor m an kan ställa:
    I vilken utsträckning genererar inflödet av flyktingar en efterfrågan på något mer kvalificerad arbetskraft som erbjuder arbetstillfällen för de inhemska arbetsbytarna?
    Och – hur översättbart till svensks förhållanden är detta? Den svenska arbetsmarknaden är ju mycket mindre anpassningsbar än den danska.
    I Ruists doktorsavhandlingling visar författaren att nykomn a flyktingar konkurrerar endast med tidigare anlända flyktingar om jobben, inte med den inhemska arbetskraften. Om tio nykomna får arbete minskar sysselsättningen bland tidigare anlända flyktingar med fyra.

  18. ragnarbengtsson says:

    En majoritet av den svenska befolkningen ”kostar” mer än vi betalar in i en sån här kalkyl. Det är hela poängen med vår välfärdsstat. Man måste tjäna ganska mycket för att bli en pluspost i systemet. Förmodligen är alla som kommenterar här, Ruist, jag och den intervjuade journalisten sådana minusposter.

  19. Pelle says:

    Jag har förstått att Ruist (och andra) antar att kvalifikationerna hos de som invandrar får fullt genomslag på produktionsstrukturen, i Arena-rapporten antar man motsatsen. Om man antar fullt genomslag borde utbildning vara det självklara valet och inte lönesänkningar. Utbildning av arbetskraften skulle ju då ändra produktionsstrukturen mot en mer avancerad sådan, vilket vore till gagn för hela samhället. Personligen tror jag vare sig på fult genomslag eller en statisk struktur, finns det några studier på detta området?

    • Bosse says:

      Sverige har troligen så ”avancerad” arbetskraft som ett land kan ha. De med högre utbildning behöver kunna köpa stora mängder med tjänster som kan utföras av personer med lägre utbildning. De senare behöver också kunna köpa tjänster, låt vara i mindre omfattning, vilket kräver ännu fler tjänsteleverantörer. Vilket konvergerar till en uppsättning relationer mellan yrkeskategorier.

      Ser man till hur många utlandsfödda det är på kontor där utvecklingsarbete sker så är det uppenbart att vi ligger långt över vad Sverige kan försörja kompetensmässigt. För att upprätthålla dagens nivå krävs omfattande invandring av utbildade personer. (Därför är det också viktigt för vår BNP att denna invandring inte hindras).

      Att försöka utbilda fler svenskar är en omhuldad tanke. Och det kanske kommer ske i högre mån nu när utbildning ”privatiseras” och konkurrensutsätts, och därmed blir effektivare. (Här tänker jag på nätutbildning som levereras av utländska företag). Men vi kan också se att trots att t ex civ ing utb ökats på från 4 till 5 år är genomsläppet bara 50%. Dvs bara 50% av de som börjar tar examen. Uppenbarligen är det ingen mening att kasta mer pengar på de tekniska högskolorna. Man tar redan emot fler än vad som klarar utbildningarna. Möjligen skulle man rekrytera fler utlandsfödda och hoppas att de stannar efter avklarad examen.

      I grunden fungerar nog bara utbildning om det finns en stark motivation hos individen. (Vi har nog alla hör förskräckliga historier om AMS-kurserna förr i tiden). Den motivationen tror jag iaf bara kommer för en arbetslös om man börjar arbeta, lära sig om arbetslivet, och inse att bättre ersättning närmast kräver bättre utbildning.

      Det som behöver göras är att vara mer tillåtande i utbildningsområdet. I min ungdom skulle gymnasiebetygen gälla resten av livet. Även om någon förbättrade sin kompetens på egen hand så var det ogiltigt. Kanske mer certifiering är en väg att gå.
      Vad gäller flyktingar får man nog förlika sig med att det är en stor spridning kompetensmässigt. Och rikta in sig på att de kommer in i arbetslivet. Och riva bort de hinder som finns för det idag. De som har ambition och förmåga kommer då att förkovra sig och leverera mer värde.

      Lönesänkningar har det väl aldrig varit tal om? Utan att tillåta att folk jobbar för de löner som erbjuds. Att via arbetsmarknadslagar och kollektivavtal hålla stora horder arbetslösa måste väl vara en av de mer destruktiva arrangemangen människan har kommit på. Hur man än vrider och vänder är det bättre att folk jobbar för låg lön än att vara arbetslös.

      • Pelle says:

        Bosse: Om jag förstår dig rätt så menar du att produktionsstrukturen är statisk till sin uppbyggnad, åtminstone när man nått den avancerade nivån som Sverige har nått. Det torde i så fall innebära att invandrare till stor del träng bort den inhemskt födda befolkningen från låglöneyrken. Detta eftersom vi vet att invandrare är överrepresenterade i låglöneyrken och arbetslösheten hos inrikes födda är nära nog obefintlig.

        Sänkta/borttagna kollektivavtalade ingångslöner vore en defacto lönesänkning för stora grupper. En sådan torde ha sysselsättningmässigt positiva följder. Men frågan är hur mycket och till vilken kostnad. Tidigare experiment med sänka arbetsgivaravgifter resulterade ju i blygsam ökning av antalet arbetstillfälle, till en hög kostnad. Jag har svårt att se att resultatet skulle bli annorlunda vid en lönesänkning. Skillnaden är att kostnaden (uteblivna intäkten i detta fallet) skulle bäras av låglönekollektivet och inte staten.

      • Kika gärna på figur 2.10-11 i rapporten som visar på stora förändringar över tid (ej nödvändigtvis pga invandring).

      • Pelle says:

        Tack för tipset om 2.10-11, de hade jag missat i min slarviga genomläsning. De tycker jag stödjer teorin om ”undanträngningen” av inrikes födda inom låglönesektorn. Så här skriver Ruist: ” de vanligaste
        är undersköterska, vårdbiträde, personlig assistent och barnskötare. ” angående vårdyrkena som har blivit den vanligaste jobbkategorin för flyktingar. I en kontrafaktisk verklighet hade dessa arbetsuppgifter fått utföras av inrikes födda, varvid den genomsnittliga lönen för inrikes födda hade varit lägre eller så hade lönen i dess yrken varit högre och produktionen av dessa tjänster därmed lägre. Det är väl rimliga tankar?

      • Bosse says:

        Pelle: Nej, jag menar absolut inte att det skulle vara statiskt på något sätt. Det ändrar sig hel tiden pga innovationer, rationaliseringar, kunders preferenser, reallöneökningar, ändrade lönekostnader, skatter mm. Och fig 2.10-11 som nämnts illustrerar förändringar.
        Jag reagerar dock mot termen ”undanträngs”. Den implicerar någon form av hinder/blockering för infödda att ta vissa positioner. Och det ser jag inte till.
        I stället är det så att befolkningen växer och därmed antalet positioner. Sedan kan naturligtvis vissa klustra på vissa typer av positioner. I vissa fall handlar det om att driftiga invandrare kringgår facket. Och driver verksamhet i eget bolag till lägre lön än vad kollektivavtalen stipulerar. T ex frisersalong, städfirma, restaurang. Facket orkar inte sätta de i blockad. Det är mest byggnads som ägnar sig åt sådant. Och det kan göra att invandrare klustrar i sådana yrken.
        Där jag har insyn, dvs högutbildade med höga löner, ser jag 25-50% utlandsfödda på kontoren. Det är mer än de 16% som utlandsfödda utgör av befolkningen.
        Inte heller där går det att tala om någon undanträngning. De utlandsfödda är anställda pga sitt kunnande och kompetens. Att byta ut dessa mot infödda skulle vara ett grundskott mot verksamheten. Svenskt näringsliv skulle få svåra problem med konkurrensen om det hände. Vi är för få utbildade infödda för att bära upp vårt näringsliv. (Notera att endast få av dessa är just flyktingar). Här har vi ett annat skäl till varför utlandsfödda är överrepresenterade.

  20. Att som Michael Cocozza gör använda de bättre villkoren för den inhemska vitare befolkningen som underbyggnad för påståenden som att med ”arbetslöshet för inrikesfödda på ca 3% kan man med fog påstå att NAIRU är passé som analytiskt koncept” är att utnyttja den systematiska diskrimineringen av invandrade för att förankra den diskriminerande politiken, främst bland de vitare inrikesfödda.
    Att inte ge utrymme för påpekande av detta är ett annat sätt att uppnå samma resultat.

Trackbacks

  1. […] information och kunskap till pajaskonster. Här kan man inte annat än — som flera andra kommentatorer — konstatera att det är bedrövligt att svensk public service media inte håller högre […]

  2. […] finns framför allt två problem med denna uräkning, något Robert Östling lyfter fram i ett blogginlägg på Ekonomistas som enligt Ruist är väldigt lik hur han själv skulle skrivit en sammanfattning. Det första […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s